zupermorzan

Blev sjuk i helgen. Anar att det är barnens förkylning som vandrat över till mig om än i en smula annan tappning. De hade mest huvudvärk, jag har feber, snuva, halsont och hosta. En riktig förkylningsklassiker, med andra ord. Nåväl, snäll make klev upp en halvtimme tidigare i morse för att ta ut mina hundar så det går ingen nöd på mig. Idag ska jag borra ner mig under en filt i tv-soffan med en stickning och så ska jag frossa i CMores kanalutbud och se alla de där filmerna som ingen annan i familjen vill se med mig. Lite lakrits ska jag festa loss på också, det kan bli riktigt mysigt. Och så ska jag försöka förtränga att jag ligger efter med bokföringen och verkligen skulle behöva göra klart flytten av min arbetsplats och datorbytet...

 

Dottern har önskat sig ett pannband. Jag bläddrade igen en del mönster på Ravelry men hittade inget som jag gillade riktigt. Men så tänkte jag att himmel, hur svårt kan det vara? Letade fram ett nystan superwash ullgarn ur gömmorna och satte igång med lite flätstickning. Båed jag och dottern är nöjda med resultatet, nu återstår produkttest innan bilder och ev. mönster kommer ut här på bloggen. Det bästa är ju att man med lätthet får ihop ett pannband på en kväll. De blir inte jättetjocka men passar nog bra när temperaturen ligger på ett par minusgrader. Jag, som egentligen ogillar mössor något alldeles väldigt, älskar ju pannband men har börjat använda mössa mer och mer ändå för hälsans skull. Men när man begåvats med en rejält tilltagen mängd hårstrån av lockig modell är inte mössa optimalt. Vintertid är jag konstant rakhårig och platt i frisyren och så blir det så vansinnigt varmt där under mössan. 

 

Nu - filmtajm!

Känner mig otroligt nöjd med min stickning just nu. Väldigt nöjd med mina nya stickor Karbonz från KnitPro, ligger skönt i handen och de känns stadiga på något vis fastän de är tunna. Jag har ju lyckats ha sönder flera stycken av mina 2,5 mm i trä men nu stickar jag med 2,25 och de känns ändå stabila. Skönt.

 

Också väldigt nöjd med sockgarnet Admiral Ombré. Så mysigt och lättstickat! Och så snyggt ihop med mönstret Calendula! En socka klar nu, bild kommer vad det lider. Ska se om jag kan fota med vanliga kameran istället, mobilbilderna blir om möjligt ännu sämre än kamerabilderna. Och det är naturligtvis inte mig det är fel på utan kamerorna... ;)

 

Satt och funderade på vad jag har lärt mig under det gångna året och kom först fram till att jag har varit feg och inte lärt mig just någonting. Men så satte jag mig för att sy ihop min socka med kitchener stitches och insåg att jodå, visst tusan har jag lärt mig något! Kitchener stitch till exempel, det visste jag knappt vad det var innan och nu behöver jag inte ens den där filmsnutten för att komma ihåg hur man gör! Fast jag tycker inte att jag får till avslutningen riktigt bra, det blir som en liten kant och jag vet inte om det är jag som gör fel eller om det ska vara så. Jag fäster liksom in den med tråden sedan så den syns inte men helst skulle jag vilja slippa den helt. Någon som vet och förstår vad jag menar och kan ge råd?

 

Jag kom också fram till att jag vågat utmana mig själv mer. I början var jag livrädd för engelska mönster (lustigt med tanke på att jag jobbar som översättare och dagligen hanterar engelska texter, dock inga med sticktermer) men så vågade jag pröva och nu är jag fast, både vad gäller stickning och virkning. Fastnar man på något så finns det ordlistor på nätet och själva mönstren känns många gånger renare på något vis.

 

Nu funderar jag på vad som ska bli årets utmaning. Kanske är det dags att lära sig sticka sockor med magic loop? Får fundera lite till på det. Hade tänkt gå en kurs i krokning men den krockade med ringsekreterarutbildningen som dottern och jag är anmälda till så därav blev intet. Är inte det i sig typiskt, när något händer så ska det ske på samma helg?

... det blir när man bloggar från mobilen! Det ser ju ut som om jag sov mig igenom svenskalektionerna, allt hamnar lite huller om buller. 

 

Galet fula blir också sockorna jag har påbörjat. Mönster och garn gifter sig inte alls med varandra, dessutom ser de ut att bli vida i skaften och jag vill ha lite mer elastiska skaft. Det blir till att repa upp och tänka om. Tar tacksamt emot tips på mönster som kan passa ett "grilligt" garn som detta. Eller passa är kanske mycket begärt, men i alla fall inte göra det värre. Det äter verkligen upp mönstret, kanske är det bästa att sticka helt vanliga sockor?

 

På't igen, kanske dags att ge sig på ringblommesockorna som jag suktat efter så länge! DÄR har jag i alla fall det perfektqa garnet hemma! Tror jag...

Har läst att det finns något som heter sss - second sock syndrome. Det lider jag inte alls av, tvärtom så gör jag gärna socka nummer två så att jag får ett par. Istället lider jag av ts - tumsyndrom. Jag avskyr att göra tummar på vantar! Dels för att det blir extra trådar att fästa och dels för att jag liksom känner mig klar när jag har tagit ihop vanten upptill. Men det blir ju ingen tumvante utan tummen... Så till sist tog jag mig i hampan och så här blev det färdiga resultatet:

 

...får jag tid att sätta mig ner och skriva några snabba rader här.

 

Först, kul att så många vill vara med i min lilla utlottning! Nu är vi uppe i fjorton stycken, skoj! 

 

En omvälvande och hektisk vecka här annars. Dottern ska genomgå två lite större undersökningar, vi klarade av neurografi i tisdags och idag väntar MR. Det blir en tuff dag för henne och hon har sovit dåligt. Sedan antar jag att vi får vänta till efter helgerna innan vi får svar och besked om ev. ytterligare undersökningar, resultaten ska ner till det stora universitetssjukhuset och tolkas innan de kommer tillbaka till "vår" läkare. Skönt samtidigt att de tar hennes besvär på allvar och kollar upp ordentligt, även om det är med en viss bävan i mammans mage. Men jag har lärt mig att inte ta ut någon oro i förväg, det är bara tärande. Det blir som det blir, det är inget jag kan påverka ändå.

 

Äldste sonen dök plötslit upp här hemma natten mellan tisdag och onsdag, till allas glädje. Nu har han åkt tillbaka till universitetet, det blev en blixtvisit men den var nog en vitamininjektion för oss alla. Underbara unge!

 

Minstingen hade julmarknad på skolan igår så storebror och jag var där en sväng. Och det var tyvärr ungefär lika dåligt som lillebror hade förvarnat om... Trist, det känns ju roligare om barnen kan få vara stolta över något som ordnas.

 

Igår fick jag också meddelande om att jag hade ett paket att hämta ut så jag kastade mig förstås iväg i bilen, nyfiken som jag är. Det var mitt julpysselbyte från Johanna! Ett jättehärligt paket - en inspirerande tidning, supergod lakrits (försvinnande god, faktiskt...), garn i härliga julfärger och ett mönster som både tilltalade mig och kommer att vara en utmaning. Skulle så vilja hinna göra dem före jul men är rädd att jag inte hinner. Men det kommer fler jular :)

 

Fick för mig att göra ett par vantar till dottern i julklapp men kan konstatera att det inte riktigt går min väg. Först valde jag färger som inte blev snygga ihop, blått Drops Delight och vitt Drops Fabel. Det såg ut som om jag försökte sticka den finska flaggan, så då repade jag upp. Körde marinblå bottenfärg istället men den åt upp Delight-garnet. Tredje gången valde jag en annan färgkombination på Delight och då blev det bra. Jag stickade på, hann 30 mönstervarv innan jag insåg att jag bara gjort tumkil på ena sidan... Så i morse repade jag upp igen. Nu är det väl själva den om jag inte ska få till det! Det var en mindre evighet sedan jag stickade vantar med tumkil och ännu längre sedan de var flerfärgade. Att sticka med två färger är inte alls min grej men ibland måste man utmana sig själv för att utvecklas. Så här ser i alla fall själva mudden ut, den har jag inte behövt repa upp. Än... ;o)

 

...på min sjal. Nu har jag hamnat i ett närmast mekaniskt läge, jag stickar tappert på med målet att bli klar, inte för att njuta av själva resan. Jag tycker faktiskt att sjalen i sig blir allt vackrare, det blir kanske inte så illa med garnet trots allt. Men nej, jag gillar inte mönstret. Det blir fel, jag hittar inte varför men antar att det beror på mig och inte på felskrivningar i mönstret. Jag hittar inte harmonin och rytmen utan kommer hela tiden ur takt, ungefär som när man dansar med någon som har en annan rytmkänsla än man själv. Det blir inte roligt. Tyvärr. Men nu är det snart bara tjugo varv kvar så nu biter jag ihop och kör in i kaklet. Visserligen tjugo lååånga varv men i alla fall. Varannat varv är dessutom så gott som helt avigt så där kan jag bara köra på. Det är mönstervarven som inte skänker någon glädje. I alla fall inte denna gång.

 

Har en ny hobby - zumba. Skulle ju behöva träna men är för lat för att åka på gym. Lösningen blev ett Zumba Fitness till sonens Wii. Där dansar vi på några gånger i veckan, dottern och jag. Dottern är ju liten, lätt och vältränad och det ser riktigt bra ut när hon kör. Morsan är stel, överviktig och otränad och kliver fram likt en flodhäst med viftande armar. Det ser inte lika bra ut. Men jag blir svettig och stel i kroppen efteråt så någon nytta gör det nog. Och det är faktiskt roligt. Det och hundpromenaderna ska förhoppningsvis få mig att tappa något kilo, eller i varje fall omfördela dem till mer fast form. ;)

 

I min favoritgrupp på Ravelry (den som jag själv har startat, haha) diskuterade vi detta med garnförråd. Det är en tröst att se att fler än jag är garnsamlare, samtidigt som det tenderar att sänka den egna moralen lite. "Andra" har ju också mycket garn så varför inte jag? Försöker utfärda köpstopp men när jag är min egen kontrollant så fungerar det dåligt. Tiden och fingrarna medger heller inte all stickning som jag skulle vilja göra, tiden räcker inte till och fingrarna är inte nog snabba. Och garn är mjukt. Och vackert... Men nu SKA jag ha köpstopp ett tag. Tror jag... 

Zupermorzan är grymt stolt över sina knattar, det bästa hon åstadkommit i världen. Den äldste läser nu teknisk fysik på Umeå universitet och är en otroligt social och duktig kille på 19 år. Kan väl kanske inte kallas knatte längre nu när han mäter drygt 185 cm i strumplästen (187 tror jag det var, fascinerande eftersom Zupermorzan bara når upp till 162 - om man avrundar lite uppåt...). Mellerstan är en kämpe som, trots sin kroniska sjukdom, envist jobbar för sin dröm att bli kock. Och hon har talanger (dock inte från sin mor...), kolla bara efterrätten pappan fick på Fars egen dag!

 

Har börjat sticka på en sjal, 30 Diamonds Shawl, och är så här långt lite besviken på mönstret. Det var väldigt mycket rätstickning, nästan 100 varv. Lite besviken på mitt val av garn också så här i efterhand, stickar den i vitt och det blir väldigt - vitt. Ett mönstrat/melerat garn hade gett den mer liv. Det hade kanske inte skadat att läsa mönstret lite mer noga innan och inte bara kolla som hastigast på lite bilder på Ravelry... Men nu har jag i alla fall kommit till bården och förhoppningsvis kommer den att lyfta hela sjalen och få mig att helt ändra uppfattning om min vintervita skapelse. Normalt gillar jag vitt annars, jag tycker att det är så rent och skirt. Men den här gången, nja...

 

Så har jag äntligen börjat tapetseringen av sonens gamla rum, det som ska bli mitt arbetsrum och garnrum (OK, gästrum också då). Fondväggen är klar och blev galet snygg, även om snillet här lyckades vända tapeten upp och ner. Om ni visste hur svårt det sedan är att få till resten, rullarna är ju gjorda för att man ska tapetsera åt rätt håll. Fördomsfullt, tycker jag... ;o) Bild kommer, just nu finns de i kameran och jag hinner inte få ut dem. Men kanske senare under dagen, eller i morgon.

Har hunnit göra klart lite småsaker mellan varven med skruvandet på köket och jobbandet. Få se om jag fått med det på bild bara.

 

I förrgår gjorde jag äntligen klart mina cirkelsockor, av mig kallade regnbågssockor på grund av garnets färg. Lite för grällt om någon frågar mig, hade föredragit en randning med växelvis mörk färg och växelvis någon av regnbågsfärgerna. Det hade också gjort mönstret tydligare. Men - dottern gillar färgerna så de här blir nog till henne under julgranen eller i julstrumpan. 

 

Det blev lite varmare ute så vantar får vänta. Istället stickar jag ett par sockor utan mönster, skriver ner allteftersom jag stickar och hoppas att det ska bli bra. Tyvärr syns inte mönstret riktigt på bilden, garnet är Järbo Mellanraggi och sockorna har resår med vridna räta maskor på benets baksida och ett skätstickat parti mitt fram samt en fläta på vardera sidan. Enkelt men ganska snyggt, tycker jag. Stickar på tre stickor av den enkla anledningen att jag bara lyckades hitta fyra stickor i stl tre. Så kan det gå! Om sockorna blir bra, ska de skänkas till AFFC för försäljning så att de får in en peng till sin verksamhet. 

 

...som jag repar upp ett påbörjat projekt. Förra gången sockor, denna gång vantar. Insåg vid fredagens hundpromenad att jag måste sticka mig ett par tumvantar innan jag fortsätter med mina planerade stickningar, eftersom jag frös så kopiöst om händerna. Fick för mig att sticka ett par vantar i mönstret Karin, fick för mig att det skulle bli snyggt och tyckte det var kul eftersom jag känner mönsterkonstruktörens mamma. Men nej, det var inte alls min grej! De gick halvvägs upp till armbågen på mig när jag kom till tumkilen och jag gillade inte alls mönstret. Så nu ligger garnet där och väntar på att bli ett annat par tumvantar till mina stackars frusna händer. Sedan ska jag försöka sno ihop ett par välgörenhetssockor också. Ska bara tänka ut ett litet mönster att göra på dem, det känns lite för trist att "bara" sticka vanliga sockor. Kanske man kan göra en fläta längs med sidan..?

Det var ett enkelt och kul mönster att sticka, det går framåt i en rasande fart och jag tror att de kommer att sitta bra på mina korta ankfötter eftersom ovansidan är i resår. Gillar inte riktigt att det står "gör din favorithäl" och samma sak för tån, just nu (utan glasögon på näsan och med mer eller mindre ständig huvudvärk tack vare smällen) vill jag bli styrd. Men, jag fick till en enkel häl och får se hur jag gör tån. Har börjat på foten nu i alla fall, som synes på bilden. Fast sockorna ser väldigt ceriserosa ut på fotot, i verkligheten är de mer vinröda med ränder i ljuslila. Blixten åstadkommer de mest märkliga effekter...

 

Det blir visst aldrig de sockor jag hela tiden tänker att jag ska göra. Garn och mönster var klart och framtaget men så snubblade jag över en rolighet i en grupp jag är med i på Ravelry och så styrde jag om kursen. Igen. Så nu blir det rödlila sockor i ett garn jag gillar riktigt mycket, upptäcker jag, men som verkar vara utgånget. Sandnes Fantasy heter det, jag köpte de två sista nystanen som fanns i en butik i Umeå och hade tänkt göra en Lacy Bactus till dottern. Men nu blir det sockor istället. Mönstret heter Par 5, inspirerat av golf tydligen. Jag tycker att golf är en apträlig sport (har gått med en pojkvän på alla arton hålen en gång i ungdomen och svor att aldrig göra om det) men gillar ju att sticka flätor. Känner lite stress inför alla projekt på min att göra-lista så jag valde medvetet ett mönster som inte såg ut att vara någon större utmaning. Har fortfarande bultande huvudvärk och kan inte använda glasögon sedan gårdagens smäll, så det är inte läge för utmaningar just nu. Men framöver ska jag testa ett mönster där man stickar från tån och upp också, jag inser att det har klara fördelar. I alla fall, här kommer en bild på starten av sockorna:

 

Vissa dagar borde man kanske ha legat kvar i sängen... Idag är en sådan dag. Drämde ena tån i en kofot på morgonen när jag gick in i sonens gamla rum för att hämta ett garnnystan. Blodvite uppstod förstås och ont som sjutton gjorde det. En timme senare lyckades jag dunka huvudet i hörnet på taket till hönshuset när jag skulle släppa ut hönsen. De bor i barnens gamla lekstuga så takhöjden är ganska låg (det är alltså inte jag som är lång!). Liksom skrapade och smällde i på samma gång, allt för att se till att få ett stort, rött och blödande sår precis vid näsroten samt en bultande huvudvärk för resten av dagen. Yes box, detta är verkligen min dag!

 

Huvudvärken blir inte mindre av att slänga in fem hundar och en katt i bilen för att åka och vaccinera dem. Visserligen tog jag in dem i omgångar men det kräver ändå sin man, eller kvinna i det här fallet, att hålla ordning på dem. Att det kan vara så uppspelt och skoj att åka iväg för att bli stucken!!!

 

Jag har en tendens att snöa in på saker, har jag märkt. Har stickat tre disktrasor i mönstret Chinese Waves och skulle nog ha gjort ännu fler om inte julstressen börjat koppla greppet om mig. Lustigt nog lyckades kameran få till två av färgerna men inte den tredje, den övre ska vara smaragdgrön och inte turkos. Det olivgröna garnet räckte inte riktigt utan det fick bli en mörkare rand på ena trasan men det gör mig inget, tycker nästan att det blev lite snyggt. Alla tre stickade i Drops Paris. Jag är tokförtjust i mönstret, trasorna är väldigt stabila på något sätt.

 

 

Har påbörjat och är snart klar med en väpnarhuva till ena kusinbarnet. Hade tänkt göra två, en till varje minsting, men har tänkt om. Maken till trist mönster får man leta efter, resårstickning en masse! Inte riktigt min grej så jag nöjer mig med en. Stickar den i rosa Wool från Novita, har fått räkna om mönstret lite eftersom det garnet är lite grövre än Drops Alpaca som mönstret är gjort för. Nu tror jag kanske inte att det spelar så himla stor roll eftersom den lär vara väldigt elastisk och anpassningsbar men i alla fall, vill ju inte ge bort något som är helt galet. Tror att modellen som sådan är väldigt praktisk för en liten knatte men definitivt inte kul att sticka. Det blir en, inte två.

 

 

Igår fick jag för mig att jag skulle testa att färga med Kool Aid. Eftersom tålamod inte är min grej, beställde jag raskt hem lite färg och åkte till gårdsbutiken i grannbyn för att införskaffa lite garn. Nu väntar jag otåligt på att färgen ska komma men antar att jag får vänta ett tag eftersom den ska skickas från USA. :/

 

Klurar och klurar på bytet Vintervärme. Har lite olika idéer beroende på vem som blir "min" bytesvän. Älskar just detta klurande, att försöka få ihop ett paket som gör en annan människa glad. Tror nästan att den behållningen är större än att få de egna paketen, även om det så klart också är skoj. Har förresten skickat iväg ett litet RAK-paket idag, det var ett par månader sedan sist. Det är kul med överraskningar, både att ge och att få!

 

 

Min Maluka är klar! Tycker jättemycket om resultatet, speciellt själva udden som var busenkel men blev himla dekorativ. Misslyckades lite med de förkortade varven och fick lite hål, tycker inte om mönstrets beskrivning riktigt där utan ska göra som jag brukar nästa gång. För det lär bli en nästa gång, jag gillade verkligen den här. Har ju prövat att sticka en pyttipanna en gång men den repade jag upp, gillade den inte alls. Konstigt det där, hur vissa mönster går rakt in medan andra inte landar alls.

 

 

 

Ska tillägga att garnet är Drops Baby Alpaca Silk, samma garn och färg som jag skickade iväg i virkbytet. Blev så kär i det att jag köpte några nystan till mig själv också. 

 

Är inne i en grön våg nu, märker jag. Måste försöka bryta den innan jag till slut bara har gröna saker (även om själva sjalen här ovan nog ska bli en julklapp, tror jag...). Inser att hösten är nära och jag behöver torgvantar så nu virkar jag sådana i Drops Alpaca. Färgen är grön, så klart!

 

 

Mönstret köpte jag tidigare i somras men då kändes det inte så aktuellt. Det gör det nu... Väldigt illustrativt och välskrivet, nästan nog så mycket text om man har virkat lite innan. Älskar verkligen den virkade resåren, den ser stickad ut! har gjort klart en vante nu och den sitter som gjuten på mina ganska små händer. Det gillar jag också, inte kul när vantarna glappar.

 

 

Igår damp det ned ett bytespaket i lådan, kafferepsbytet. Där fanns bl.a. mönster på runda disktrasor, det blir kul att göra som omväxling till alla fyrkantiga. Tänkte försöka ha några klara när sonen kommer hem som hastigast i nästa vecka så att han kan få dem med sig. Det ska bli kul att se honom, även om omständigheterna kunde vara roligare. Vi ska på begravning och jag gruvar mig redan lite men intalar mig att det också blir bra med ett avslut. Men jag vidhåller att det är fel att unga människor ska sluta sina dagar - mitt i steget, mitt i äventyret...

 

 

Som om det inte räcker med alla byten i Ravelrygruppen så har jag varit med i ett byte på Facebook också. Hämtade ut mitt paket idag, ett alldeles ljuvligt paket i blå färgtoner. Garnet passade perfekt, jag har kikat lite på mönster till halskrage och vantar på morgonen. Det drar helt klart ihop sig mot vinter nu när hösten så tydligt är här. Lingarnet får nog bli en disktrasa så småningom tror jag, lin ska ju vara bra till det. Har bara testat lin/bomullsblandning innan så det vore kul att testa rent lingarn också. I foliepaketet gömde sig några hallonlakritsskallar men hållbarheten på dem var dålig, de tog slut redan på vägen hem... ;) Tack snälla Emma för paketet!

 

 

Till Emma skickade jag Drops Baby Alpacka Silk, en ny favorit här. Köpte samma färg till mig själv, började ju med en Saroyan som jag inte gillade. Nu har jag istället börjat på en Maluka och den gillar jag desto mer. Ganska enkel stickning, man lär sig mönstret till udden utantill ganska så fort. Trots detta så upptäckte jag igår att jag gjort fel (man ska inte sticka för sent på kvällarna...) och fick repa upp. Men nu är jag igång och gillar verkligen resultatet så här långt. Ett väldigt mjukt, lätt och behagligt sjalgarn är det, tycker jag (som inte är någon sjalexpert). 

 

Dottern tycker att jag gör mycket sjalar nu och det kan man kanske hålla med om. Lite märkligt kanske eftersom jag inte är någon stor sjalanvändare. Vet liksom inte vad jag ska ha dem till, annat än under jackan när det blir kallt. Men jag jobbar på att vända trenden och infoga fler sjalar i min vardagsgarderob (som mest består av jeans och slitna t-shirts...).

Började sticka på en Saroyan igåri Drops Baby alpaca Silk. Repade upp allt idag, det blev inte bra. Inget roligt mönster, slätstickad sjal med en bladkant längst ner som enda dekor. Hur tänkte jag där? Inte kommer bladen fram i garnet heller, det ser mest bubbligt ut. Nej, vi hittar på något annat. Något med hål i.

 

Beställde garn från Garnkorgen i förrgår. Hämtade ut det på vårt utlämningsställe i förmiddags. Det kallar jag snabb service! Nya underbara garner att lägga in bland kompisarna i hyllan. Och så ett par nystan att stoppa med i sjalgarnssnurran. Du hakar väl på? ;)

Igår gjorde jag klart min gröna sjal som jag fick mönster och garn till i sommarbytet på Ravelry. Mönstret heter Vermillion och var otroligt lätt och roligt att sticka. Det blir en ganska liten och nätt sjal, perfekt att knyta runt halsen. Garnet heter Unisono från Zitron och var otroligt skönt att sticka i. Och visst blev det snyggt?

 

 

Har också knåpat ihop en isblå disktrasa till sonen med sambo. Mönstret heter Apple Leaf Cloth och var i och för sig en enkel stickning men jag tyckte inte att mönstret var så tydligt som jag vill ha det, i alla fall inte diagrammet (OK, jag börjar vara ålderssynt...) så det drar ner betyget. Garnet är Eco Bomull från M&K, inte så kul att sticka i men himla bra till disktrasor, tycker jag. Dessutom ekologiskt och det gillar vi här i huset. :)

 

 

Nu har jag planer på en ny sjal, Saroyan. Påminner lite om Gratitude, i alla fall udden, men denna stickas i ett stycke och så är mönstret gratis. Få se om det blir bra.