Cirkelsockor och köksprojekt
I förrgår gjorde jag äntligen klart mina cirkelsockor, av mig kallade regnbågssockor på grund av garnets färg. Lite för grällt om någon frågar mig, hade föredragit en randning med växelvis mörk färg och växelvis någon av regnbågsfärgerna. Det hade också gjort mönstret tydligare. Men - dottern gillar färgerna så de här blir nog till henne under julgranen eller i julstrumpan.
Nu stickar jag på en liten mössa som ena kusinbarnet ska få i julklapp, en Aviatrix. Förstår inte varför jag inte gjort sådana tidigare, när jag exempelvis har välgörenhetsstickat, det är ett otroligt trevligt mönster och jag gillar verkligen modellen där man liksom formar hjälmen med hjälp av korta varv. Tyvärr har jag ju lyckats klanta till det i valet av garn, det såg ut att vara så mycket kvar på nystanet och ett litet barnhuvud är ju så litet... Nåväl, inte SÅ litet, uppenbarligen! garnet räcker precis till själva hjälmen, öronlappar och hakband får bli i en avvikande färg. För att inte göra misstaget alldeles, alldeles uppenbart så tänkte jag virka en blomma också och sätta den på sidan. Och visst, jag hade kunnat vifta iväg till garnaffären och handla mer men nu råkar den ligga i Torneå och dit är det liiite långt att åka för ett enda nystan. Så det får bli så här. Men kanske åker vi uppåt en sväng på höstlovet i nästa vecka och då kanske jag råkar få med mig några nystan hem, jag gillar verkligen Novitas garner.
Köket växer fram. Igår satte vi tillbaka kyl, frys, matbord och kökssoffa. Nu är det "bara" resten kvar...
Inte är jag klar med Vickes rum heller och nu har dessutom ett större jobb ramlat in så tid börjar vara lite av en bristvara. Men det hinns nog med på något sätt till sist i alla fall.
Var ute med hundarna på en långpromenad igår, har börjat gå en halvmilsrunda var morgon/förmiddag för att den lille trefärgade huliganen ska vara stilla och snäll ett tag sedan (och förhoppningsvis sova gott om natten och inte hitta på en massa bus). På elljusspåret hittade vi det här:
Har rådfrågat mina Facebook-vänner om vad det kan vara för djur som gått där före mig. Björn, säger flera, räv och grävling, säger andra. Det märkliga var att hundarna inte alls brydde sig, annars ska de ju lukta på allt äckel som kommer i vår väg. Strax innan fyndet ställde sig min labradorpojke på stela ben och med svansen rakt upp och markerade något inne i skogen. När jag passerade så tyckte jag mig höra ett svagt, dovt morrande men tänkte att det nog var inbillning (jag hör lite illa efter ett par öroninflammationer som barn). Nu kan jag ju inte låta bli att fundera... Frågan är väl om jag törs gå där idag också? Å andra sidan så överlevde jag ju igår!
Rundan jag gick är så vansinnigt vacker, jag är så glad över att bo där jag bor med skogen alldeles bakom huset. Tog med kameran och fotograferade längs hela vägen för att visa andra hur fint här är. Här kommer några smakprov:
Den här utsikten har vi när vi kliver ut genom ytterdörren. Det glittrande blå är Luleälven och bakom vårt hus finns en liten skogsdunge och sedan en äng/fotbollsplan där jag kan träna hundarna. Grillplatsen gjorde vi klart i somras, hopphindret ska så klart inte stå där egentligen och inte kompostgallret heller.
Vi börjar med att snedda genom skogen på andra sidan vägen bakom vårt hus för att komma ner till vattnet och följa det en bit. På andra sidan skymtar Sunderby sjukhus. Och tänk, inga hundar brukar bada fast jag har labbar!
Så går vi över en stor äng, där det står två lador. Den ena fastnade på bild, jag älskar formen på de norrbottninska ladorna och deras väderbitna utseende.
Hela gänget samlat när vi knallar upp från ängen och mot skogen igen. Somliga har koppel och andra inte, ni kan få klura ut varför (ledtråd: det har med lydnad att göra)...
Vi måste korsa två vägar, varav en lite större, innan vi är uppe i den stora skogen. Då är alla hundar kopplade och jag känner mig som en riktig doggy walker!
Jag blir fortfarande barnsligt glad av renlav, det ser man inte alls på samma sätt hemmavid.
Tagellaven är känslig för luftföroreningar. Vi har gott om den och det gör mig glad och varm inombords.
Rkaa stigen kallar vi denna. Den är både lång och rak...
Utefter elljusspåret hittar man Den Stora Stenen. En gång i tiden var den ett berg att bestiga för små tultande barn, nu är den bara en hyfsat stor sten. Perspektiven förändras med åren. Morris verkar i alla fall gilla utsikten.
Där borta ser man Bälingeberget dit vi är på väg, fast vi ska röra oss längs med ena sidan.
Vårt elljusspår är verkligen promenadvänligt och de långa raka, öppna sträckorna gör att jag har god koll på vem som kommer så att även de små odygdiga fläckiga kan få vara lösa en stund.
Ett labradorspa. Den här dagen fick det dock stå oanvänt.
Så vacker naturen är! Kan tyvärr inte komma på vad mossan heter, det var länge sedan jag lärde mig om mossor och lavar.
Så kommer vi så småningom till min absoluta favoritdel på rundan, där vi ska knalla nerför de lavbevuxna stenarna. Så vackert så att det gör ont! Hundarna gillar att hoppa och skutta fram där och förstår inte alls varför matte måste ta bild just precis nu.
På väg ner.
Visa hittade en pinne som Melvin raskt ville ta över. De stora kompispinnarna är de bästa!
Militärvägarna kallar vi det här skogsområdet, eftersom här finns ett antal små stugor som försvaret verkar ha lämnat efter sig.
Över stora vägen igen och ner på den gamla byavägen. Här möts vi av byns lantliga del.
Vägen följer älvkanten, på andra sidan syns Gammelstad med kyrkan som landmärke.
Plogfåror... Så grova, råa och vackra de är!
Så sneddar vi över ängen och kommer tillbaka till vårt älskade lilla hus!
Kommentarer
Postat av: Carol
Åh så fint det blir i köket! SÅÅ stort och luftigt!
Och tack för att jag fick följa med på din vackra runda! En halvmil om dan är imponerande... Måste kolla in vad det var för mössa du stickat. Och gosiga glada sockor! Spännande med stort jobb. Skriver mail imorn. Allt gott!
Carol
Svar:
Zupermorzan
Postat av: hannelejo
Ett sånt privilegium att få bo så vackert. Själv är jag en stadsråtta med asfalterad trottoar utanför husen. Men vi har en liten skogsdunge/naturpark bakom huset ett varv runt blir väl ca 400 m....
Min fina utsikt på jobbet har försvunnit. I flera veckor har jag titta på ett träd som lyst i de allra mest fantastiska färger men under min lilla höstlovsresa har alla löven blåst ner. Så nu är det ritkigt grått, så det var härligt att få följa medpå din promenad.
Svar:
Zupermorzan
Trackback
