Datortrubbel
Får man gnälla lite? Jag gör det fast mina bekymmer är av ren i-landskaraktär. Jag har fått en ny dator med nya program installerade. Och - jag är alldeles vilse! Hittar inget, känner inte igen något och allt tar så mycket längre tid än förut. Mitt nya jobbprogram ser inte alls ut som mitt gamla, jag förstår inte hur jag ska öppna filer eller spara eller någonting. Och jag förbannar mig själv för att jag inte sparkat igång datorbytet tidigare och hunnit vänja mig vid programmet. Nu sitter jag här med ett program jag inte begriper och ska översätta närmare 30 000 ord på tio dagar. Yippee... not. Jag känner mig hopplöst teknikfientlig men jag kan inte låta bli att fundera över poängen med att allt alltid ska förändras och "utvecklas". Wordprogammet var väl bra som det var? För att inte tala då om mitt gamla översättningsprogram... Nu är det inte ens installerat på den nya datorn, det blev lite som att ta avsked av en kär gammal vän. Få se om det nya programmet blir någon vän överhuvudtaget...
Söta nyheter är att vår ena lilla unghöna bestämt sig för att hon ska ruva fram kycklingar. Nu!!! Det finns inte plats i hönshuset och termometern visar -13 så allt känns ju galet i det beslutet. Jag känner mig hård och elak var gång jag går ut och obönhörligen tar hennes ägg, trots att hon morrar och försöker verka jättefarlig där hon ligger uppburrad. Lilla skruttan! Min favorithöna dessutom, normalt sitter hon nästan på mig när jag är därute och fixar, hon är en riktig knähöna. Men nu vill hon bli mamma, knasfian. Till våren ska minstingen och jag bygga färdigt tillbyggnaden och sedan kan hon få bli mamma. Men inte nu, fantomen är hård mot de hårda.
Jag gnäller lite till när jag ändå är igång. Jag gnäller på min förkylning också som inte vill släppa. Hosta så fort jag rör på mig och så denna snuva. Blä. Men det kunde så klart vara värre, det är bara jag som är less. Jag vill vara pigg, inte trött.
Har stickat klart mina raggisar och ska försöka få iväg brevet till Hjälpstickan till veckan. Nu stickar jag på ett par sockor till, till mig eller till någon annan, vad vet jag. Bild kommer men inte idag. Nu ska jag jobba, med programmet jag inte förstår mig på...
Sockor från tån och upp
Bestämde mig för att sticka ett par vanliga raggisar i herrstorlek och skicka till Hjälpstickan, tillsammans med de stora fotbollsvantarna. Bestämde mig då för att sticka dem från tån och uppåt för att samtidigt lära mig denna teknik. Insåg att det fiffiga är att man kan prova på foten medan man stickar, om man har någon fot att prova på. Googlade lite för att hitta ett ungefärligt maskantal och kom fram till 48 st. Ökade tills jag hade 48 maskor och kunde konstatera att de nog blev ganska stora. Visserligen har jag rätt små fötter men ändå, de här sockorna kunde man bygga bo i...
Gör om, gör rätt. Valde 40 maskor istället och stickade på. Bestämde mig för att göra en instickad häl, där jag bara stickar in en tråd som jag tar upp senare för hälstickning. Läste någonstans att man då ska göra sockan ungefär 10 cm kortare än fotens längd. Tänkte mig en fot på 30 cm och stickade alltså 20 cm innan tråden. Ha! Det blev en socka som sitter som gjuten på min 37,5:a!
Nåväl, förhoppningsvis finns det någon frusen kvinna som också vill ha ett par sockor, eller en man med väldigt små fötter.
Mössan är klar och foto finns men det gömmer sig i kameran så det får bli en annan gång. Jag är i alla fall väldigt nöjd, den är både varm och snygg. Synd bara att man alltid måste ha mössfrilla så här års...
Idag har jag varit med om något märkligt. Jag var till tandläkaren, något jag har närmast panisk skräck för. Jag föder hellre barn än går dit, så illa är det. Ändå är det en kompis till mig, vore det inte hon skulle jag nog aldrig gå dit. Nu gick jag dit med släpande steg, ganska säker på att en rotfyllning väntade. Men icke! Den saftiga bihåleinflammation jag drogs med i höstas hade fått tanden att lyftas så nu var den högre än de andra och därmed gjorde det ont när jag bet ihop. Lite slipande så var problemet löst. Ibland har man tur som en tokig. Visserligen måste jag tillbaka för att laga en gammal fyllning som släppt men det är ingenting mot en rotfyllning. Jag måste verkligen ha haft hela huvudet fullt av var där runt jul, inte konstigt att jag hade ont. Nästa gång ska jag gå till doktorn lite tidigare. Tror jag... ;o)
De hemlösa fryser om händerna
Läser upprop på Facebook om hur de hemlösa i Göteborg saknar vantar och blir så otroligt illa berörd av det. Hemskt att människor i Sverige ska sakna bostad och kläder! Jag grävde fram ett nystan Kilafors Superwash i gömmorna och satte igång med att sticka ett par torgvantar igårkväll. Hittade ett mönster på Ravelry men det var stickat på två stickor och ihopsytt, jag hatar ju att sy så jag modifierade det en smula. Stickade på tre stickor, stl 3.5 mm. Kanske inte de vackraste vantarna men de är långa, passar olika grova händer och de värmer! Visst, tumvantar värmer mer men tar längre tid att sticka. Nedan kommer mönstret om du också vill göra en snabb insats!
Lägg upp 48 m och fördela på tre stickor, 16 m på varje sticka. Sticka 2 r, 2 a i ca 30 varv (jag gjorde 35 men dels blev de välan långa och dels tog garnet slut när jag hade 2,5 varv kvar). Därefter stickar du istället fram och tillbaka i 10 varv för att göra en öppning för tummen (samma mönster, 2 r och 2 a). Efter 10 varv, eller när tummöppningen är tillräckligt stor, stickar du runt igen i samma resår som innan. Se till att dra åt ordentligt i övergången över öppningen de första varven så att det inte blir ett "glapp" där. Efter ca 10 varv eller önskad längd, maskar du av löst i resårstickning. Fäst trådarna.
Jag håller på att luska ut en adress också dit man kan skicka dem. I annat fall är säkert Hjälpstickan intresserade: www.hjalpstickan.se
Försökte fota de senaste alstren också på morgonen. Det var motljus så det blev inte helg bra men i alla fall bättre än innan.
Muddarna
De rosa torgvantarna
Läckert att mitt plåster syns på bilderna också, eller kanske inte. ;o) Har en brutal självspricka på tummen, sätter på Inutyolsalva (eller hur det nu stavas) och plåster och hoppas att det ska läka fort, fort. Men vet någon hur svårt det är att trä en nål med plåster på tummen??? Snudd på omöjligt, skulle jag vilja påstå.
Värmande mössor
Har knåpat på en del medan jag suttit i soffan och hostat. Fyra små mössor till Stickvarvet har det blivit.
Längst bak två Estelle-hättor, en i Big Verona och en i Nissegarn. Längst fram till vänster en February Baby Beanie i ett glittrigt akrylgarn som jag gjorde en tröja till Stina i när hon var liten och så en rosa Rigamössa i ren bomull. Den senare är nog fortfarande min favorit, så trevlig att sticka och så fin form för ett litet huvud. Rekommenderas!
Virkade ett par små babyskor också, tänkte försöka få ihop ett babypaket till den här insamlingen. Det blir ingen leksak och inga tygblöjor men mössa, kofta och då skor och så en köpt liten body och förhoppningsvis en filt också, ska bara hitta barnens alla gamla babyfiltar som finns sparade någonstans. Började virka skorna efter engelskt mönster men förstod inte riktigt vad de menade så jag gav upp och fortsatte efter eget huvud istället.
Med det är jag färdig med mössor till min egen lilla mössinsamling med råge, de sista var som tack för Mariannes bidrag. Nu blir det inte mer hjälpstickat på ett tag (tror jag), nu har jag lite presenter att få klara och så ska jag sticka lite till mig själv av egen lust.
Har bestämt mig för att lämna StickaMeras sockklubb också. Nu är jag snart klar med tredje paret sockor men fortfarande har jag inte fått veta hur klubben ska fungera. Eftersom jag inte gillat de två senaste mönstren riktigt heller, känns det värdelöst att sitta här och sticka för sakens skull. Då gör jag hellre en egen liten sockklubb med mönster jag tycker om. Svårt att välja vad jag ska börja med bara, funderar på de här som jag tycker mycket om.
Lunginflammationen går lite fram och tillbaka. Natten till igår sov jag kanske fyra timmar, resten av natten satt jag i soffan och hostade. Beslutade mig för att antibiotikan inte fungerade utan att jag skulle gå tillbaka idag, men då sov jag hela natten som en stock. Upprymd över min nya friskhet har jag tagit två korta hundrundor och varit med lille sonen och köpt en efterlängtad röklåda i affären, så nu sitter jag har strax efter midnatt och hostar. Skithosta, på ren svenska! Men det går åt rätt håll, om än lite för långsamt för min smak.
Måste göra lite reklam också. ;) Har startat en svensk bytesgrupp på Ravelry och medlemsantalet stiger, kul nog. Första bytet är nu stängt men socksnurran har just snurrat igång och den kan man haka på fram till sista juli. Gå gärna in och kom med, du också!
Glest med inläggen
Nu har jag varit slarvig med att skriva och slarvig med att fotografera. All energi går åt till valparna numera, sex veckor blev de idag. Men lite stickat blir det också, jag har lämnat in två mössor, ett par vantar och ett par pulsvärmare till Hjälpstickan här i sta'n och så har jag stickat ett par sockor med falska flätor av garnet jag fick i sockgarnsbytet. De senare blir nog till dottern i julstrumpan, skulle jag tro. Nu ska jag ta mig an ett par pulsvärmare eller torgvantar till mig själv, det känns som om det skulle vara skönt i höstrusket.
Om jag varit slarvig med att fota stickning har jag istället fotat valpar. Så här ser min nye lille kompis, Morris, ut:
Varken snygga eller sköna
Nu är de tovade tofflorna helt klara och jag kan meddela att de varken är snygga eller sköna. De killar och sticks om man är barfota i dem, de är aningen för stora, de känns klumpiga men framförallt så är de väldigt halkiga. Aldrig att jag törs knalla omkring med dem härinne på trägolven eller ännu mindre i trappan, då slår jag nog ihjäl mig. Korkat att köpa garn till två par men jag får väl hitta på något annat av garnet som är kvar. Kanske vantar?
Kände att jag nog inte ville sticka några sockor i restgarner i alla fall (fast gudarna ska veta att jag har gott om sockgarner!). Istället gör jag ett par pulsvärmare av mitt vinröda garn från garnbytet, det som är kvar av det. Hittade ett jätterart mönster här som också verkar hyggligt enkelt. Tänkte sticka dem till Hjälpstickan istället, förhoppningsvis finns det någon som vill ha dem. Känner mig lite extra taggad att försöka få klart lite grejer dit nu, lämnar man in under oktober så får man en garnpresent från Garntjänst. Och inte för att jag behöver mer garn (fråga min man vad han tycker om mina samlingar...) men det är alltid kul med överraskningar. :)
Småvalparna har fått flytta ut ur vårt sovrum och ner i en valphage i köket. Det var i elfte timmen, kvällen innan flytten så härjade de till strax innan midnatt och klockan fem på morgonen vaknade jag av att lillkillen hade lämnat lådan och var på upptäcktsfärd. Nu kan de härja hur mycket de vill utan att störa nattsömnen. De är otroligt rara, kommer med viftande rumpor emot en när man ligger på golvet vid hagen, hälsar obekymrat på de andra hundarna genom gallret och är allmänt väldigt positiva till det mesta. Utom möjligen valpfoder. Varför ska man äta sådant när man kan tutta mamma???
Lillkillen är ännu inte tingad. Här hemma går han under smeknamnet Morris eftersom han nu har lärt sig att morra. Syrran ska heta Majken i sitt nya hem så hon får heta det här också.
Kände att jag nog inte ville sticka några sockor i restgarner i alla fall (fast gudarna ska veta att jag har gott om sockgarner!). Istället gör jag ett par pulsvärmare av mitt vinröda garn från garnbytet, det som är kvar av det. Hittade ett jätterart mönster här som också verkar hyggligt enkelt. Tänkte sticka dem till Hjälpstickan istället, förhoppningsvis finns det någon som vill ha dem. Känner mig lite extra taggad att försöka få klart lite grejer dit nu, lämnar man in under oktober så får man en garnpresent från Garntjänst. Och inte för att jag behöver mer garn (fråga min man vad han tycker om mina samlingar...) men det är alltid kul med överraskningar. :)
Småvalparna har fått flytta ut ur vårt sovrum och ner i en valphage i köket. Det var i elfte timmen, kvällen innan flytten så härjade de till strax innan midnatt och klockan fem på morgonen vaknade jag av att lillkillen hade lämnat lådan och var på upptäcktsfärd. Nu kan de härja hur mycket de vill utan att störa nattsömnen. De är otroligt rara, kommer med viftande rumpor emot en när man ligger på golvet vid hagen, hälsar obekymrat på de andra hundarna genom gallret och är allmänt väldigt positiva till det mesta. Utom möjligen valpfoder. Varför ska man äta sådant när man kan tutta mamma???
Lillkillen är ännu inte tingad. Här hemma går han under smeknamnet Morris eftersom han nu har lärt sig att morra. Syrran ska heta Majken i sitt nya hem så hon får heta det här också.
