Mormorsrutor, hur kul är det?

Vi har bestämt oss för att byta organisation för fadderbarn, efter att ha stöttat Barnfonden i massor med år försöker vi (eller snarare jag) att hitta en lite mindre organisation som jobbar i Europa. Lettland eller Polen är länder vi funderar över, det gäller bara att hitta "rätt" organisation. Nåväl, projektet pågår.

Stickar, eller snarare virkar, för att få ihop ett paket till Stickhjälpen. Först ut blev en tröja och ett par sockor i storlek 1 år. Tycker själv att de blev riktigt bra, gillar modellen med raglanärm och är barnsligt förtjust i flätor.



Efter det bestämde jag mig för att göra ett babypaket och börja med det jag tycker sämst om, nämligen babyfilten. Här gjorde jag ett idiotiskt val, mormorsrutor! Visst, de går fort som sjutton att göra men sedan ska de sys ihop. Och om det är något jag verkligen ogillar så är det att sy ihop, vare sig det är delar till en tröja eller en miljon små rutor. Så detta känns som ett evighetsprojekt. Bra i alla fall att bli av med lite restgarner, detta har legat i lådan sedan Ludde var bebis och jag fick för mig att göra likadana tröjor till alla tre barnen. Det tog stopp efter två.


En bunt med små rutor...


...sys ihop med varandra...


...och blir till en kvadrat.


Långsamt växer filten fram, den blir snygg men uj, så trist med alla trådar att fästa och alla rutor som ska sys ihop.

Bara detta blir klart så ska jag göra lite babysockor, dels till Stickhjälpen och dels till kompisar som väntar barn. Kanske sticker jag emellan med en bolero till dottern också, om hon bara kan bestämma sig för vad hon vill ha.


Stickbloggar

Jag har ju en blogg för min familj och min flock, men den här bloggen ska vara min lilla hobbyblogg. Jag har ju en last i livet och det är garner och stickning. För mig är det ett sätt att hantera stress och koppla av. Jag har svårt att bara sitta still, men att sitta i TV-soffan med en stickning i händerna, det är avkopplande för mig! Gärna med en engelsk film eller något annat i rutan. Inget otäckt bara, det grejar jag inte.

När barnen var små blev det mycket tröjor och sådant. Nu är de stora och inte lika roade av morsans alster. Jag är inte heller road av att sticka tröjor i stora storlekar, hellre då vantar och sockor. Men det finns en begränsning i hur mycket sådant man kan ha. Därför har jag hittat en ny nisch - välgörenhetsstickning! Hittills har jag stickat lite vantar, mössor och någon halsduk och skickat till Hjälpstickan (www.hjalpstickan.se) för att värma hemlösa. Nu ska jag sticka lite barnsockor mm och skicka till Stickhjälpen, som i sin tur förmedlar dem till barn i Lettland. Det känns bra att hjälpa, vi har det så bra här i Sverige så vi kan gott dela med oss.

Tanken med den här lilla bloggen är att de som vill ska kunna följa mitt arbete och kanske inspireras. Jag ska försöka återkomma med foton också, men den här gången blir det bara text.

Varför Zupermorzan då? Det brukar vara mitt alias när jag spelar spel med barnen, lite för att retas. Med man, tre barn, fem hundar, en katt och en hoper hönor måste man vara lite av en zupermorza för att få ihop allt. Eller? ;o)

RSS 2.0