Vantstim!

Jag är inne i ett vantstim! Har ju stickat barnvantar i massor att lämna vid tågstationen till de anländande flyktingbarnen. Yngste sonen ville följa med och lämna men lyckades bli sjuk så vi fick skjuta fram det. I torsdags var vi i alla fall iväg och lämnade skörden. De flesta syns på den suddiga bilden nedan, förutom ett par sockor och i alla fall ett par vantar till som hann tillkomma. Och naturligtvis var inte behovet av barnvantar lika stort längre, nu är det vuxenvantar som behövs. Men förhoppningsvis kommer de till nytta i alla fall.
 
 
Sedan kom jag på att jag faktiskt inte äger så många vantar själv och det börjar bli rejält kyligt ute nu. Så då blev det ett par gladvantar till mig själv som jag tänkte inviga på måndag när jag är rastvakt direkt på morgonen.
 
 
Jag har ju ganska små händer men de här sitter som en smäck. Så har jag också måttat och stickat efter den egna handen.
 
Nu börjar det bli dags att göra julklappar och jag fortsätter på den inslagna vägen, nämligen med vantar. Min tanke är att göra vantar till föräldrar, svärföräldrar mm och bifoga en liten lapp. Vill man inte ha sina vantar så vill jag att man lämnar dem vidare så att de kan värma någon annan, en hemlös eller en nyanländ. På det viset gör vi gemensam nytta. Jag har börjat sticka ett par vantar till min mamma i hennes favoritfärg, turkos. Jag tror mig veta att hon behöver dem så jag tror att de stannar hos henne. Och eftersom hennes händer har samma lilla storlek som mina så var storleken enkel att kolla. Garnet heter Drops Nepal, mjukt och varmt (och just nu väldigt billigt).
 
 

Sportstickning

Jag har ju en himla tur, sportevenemangen avlöser varandra i en strid ström! Ja, skidskytte-VM är kanske inget att hänga i julgranen men friidrotts-EM är godis för en före detta friidrottare. Igår såg jag herrarnas längdkval och vilken njutning, det blir en spännande final idag. Hoppas bara att jag hinner se den, vi ska på basket ikväll också är det tänkt.
 
Vi har sportlov häruppe nu. Det började inte bra, vinterkräkan slog till och drabbade mig och Ludde. Ingen höjdare direkt. Men de senaste dagarna har varit alldeles ljuvliga, jag har tagit en lång promenad på isen med hundarna och bara njutit av att ha solen värmande i ansiktet. Vårvintern kallas den femte årstiden och är nog den allra, allra bästa häruppe hos oss.
 
 
 
Mina granvantar är klara och jag är barnsligt stolt över dem, nästan lite mallig faktiskt. De är ganska långa i modellen och så himla fina, tycker i alla fall jag. Nu är jag lite taggad på att göra fler flerfärgsprojekt, jag börjar tro att jag har kommit över spärren. Kanske...
 
 
En halskrage har jag också stickat till samma mottagare som ska få vantarna. Garnet heter M&K Alpaca och mönstret Columns Cowl. Bilden på min krage blev lite tafflig, utan blixt och framför fönstret i en hast men jag gillar den och hoppas att mottagaren ska göra detsamma. Stor, mjuk och gosig att borra ner hakan i under kalla höst- och vinterdagar.
 
 
Som kontrast till fina accessoarer stickade jag toatrasor igår, i vitt bomullsgarn och falsk resår. De fastnade inte ens på bild men behövdes verkligen. Jag behöver nog se över trasförrådet rent allmänt, det finns bara så mycket annat som är roligt. Som att sticka till bebisar. Flerajag känner har fått eller ska få barn i vår, jag inser att jag aldrig kommer att sticka en tröja till var och en som jag brukar utan satsar på smått istället, små tofflor och skor. Lite kul och så otroligt fascinerande att det finns så små fötter. Yngste sonen köpte nya pjäxor i storlek 46 i veckan, har han verkligen haft så där små fossingar en gång i tiden..?
 
 
 

Månadens sockor!

Jag jobbar på med att krympa stashen. Det går hyfsat, fast liiite nytt garn kommer det nog att komma in i alla fall. Jag hittade en rea som inte gick att motstå... Min karaktär är nästan obefintlig, sorgligt men sant. Men jag tycker väl ändå att jag kan få unna mig något litet nu när jag har gjort klart opponeringen på uppsats, fått min egen igenom opponeringen också och ska lämna in den i morgon. Plötsligt känns tanken på (ännu en) examen inte så långt borta! Är faktiskt lite mallig över mig själv som lyckats ro i land den här utbildningen (också). Så då råkade jag i ett svagt ögonblick klicka hem ett par nystan...
 
Försöker sticka sockor varje månad liksom ifjol. Månadens par är självrandande, hakade på januaristickningen i Sock Knitters Anonymous på Ravelry och tänkte att det var ett ypperligt tillfälle att bli av med ett randigt nystan. Normalt gillar jag inte dem så vidare värst men här kan jag inte riktigt bestämma mig för om det blir gladsockor eller fulsockor. 
 
 
 
Mönstret heter Murano Socks och är ett gratismönster från Ravelry. Garnet är Austermann Steps, jag tror att det kommer från en socksnurra (måste kolla upp det). Snabbstickade sockor är det hur som, ett väldigt bra mönster att sticka framför tv:n. Det enda jag inte gillar är hälen, det är nog första och sista gången jag gör en short row heel. Inte min grej.
 
 

Det kryper neråt

Idag har vi -23 ute. Det är lite småkallt om näsan men hundarna måste ju ut en runda oavsett. Det blir så otroligt vackra färger ute när det är kallt, färgerna blir också kalla och ibland blir det så underbara rosa nyanser på himlen. Men mest går allt i en kall blå ton.
 
Massor med snö har vi fått också, sådan där kall, lätt och gnistrande snö. Det är så vackert att man blir andlös. Hundarna och jag fick pulsa och skapa nya stigar, tidvis var det simdjup för de små. Då får man rimfrost i skägget efter avslutad runda.
 
Doris i mitten längst fram ser lite surig ut, hon ville inte sitta still utan hellre dyka in under bron. Misstänker starkt att kisse lagt något "fynd" där. Jag är glad var gång jag lyckas stoppa hennes utforskande av hans lager, minns än när hon levererade ett ekorrben på hallmattan. Inte riktigt mattes grej.
 
Jag har stickat klart ett par tofflor till min mamma i födelsedagspresent, efter mönstret Holly Jolly Steps från Drops. Från början var de tänkta som present till en god vän, varför jag stickade i storleken 38/40. Men jag vet inte om det är jag som stickar för hårt eller vad det är, de sitter aningen tight på mina fötter och då är jag ca 37,5-38. Så de får bli till mamma istället som ständigt går i mina toffelalster numera. Annars var det ett väldigt snabbstickat och kul mönster, möjligtvis med undantag för avmaskning och uppläggning som gav lite extra trådar att fästa och sådant är jag ju ingen vän av.
 
 
 
 
 
 
 
 

Julklappsverkstaden är igång!

Så är jag igång med årets julklappstillverkning! Maken rynkar på pannan, att vara ute i god tid är inte hans grej. Men jag har nogsamt förklarat att det minsann är tidsödande att tillverka egna julklappar och att man därför måste börja tidigt. Han såg skeptisk ut, jag är inte helt säker på att han delade min uppfattning.
 
I alla fall. Den dubbelstickade grytlappen är äntligen klar. Den påbörjades redan i juli och har varit min "ta med på resa"-stickning. Ibland har jag varit lite less på den så den har fått ligga, det här med dubbelstickning går inte så fort, i alla fall inte för mig. Men i helgen tog jag mig i hampan och gjorde klar den. Den är lite kul men väldigt stor i formatet.
 
 
Efter att ha pillrat med detta och snott trådar hit och dit för att de inte ska synas, känns det skönt att sticka på ett par vanliga sockor igen. Till och med ett par ankelsockor, förhoppningsvis går det riktigt fort. Tror att dubbelstickningen får vänta ett tag nu, även om jag tycker att det passar väldigt bra till grytlappar och fortfarande är helt fascinerad av att det blir inverterat på andra sidan.
 
Annars är det fullt upp nu. Jag jobbar på för att bli klar med min lärarexamen, min andra längre utbildning i livet (är ju civilingenjör också). Skriver på uppsatsen (inte så ofta som jag borde men i alla fall) och läser lite extra mattekurser på distans. Jobbar lite lätt med det egna företaget med planen att trappa ner detta samt vikarierar i skolan vissa dagar. Det senare är lärorikt, vissa dagar är underbara och andra kanske inte lika underbara. Jag kan känna ett sug efter kontinuitet, att få ha en klass, lära känna gruppen och planera verksamheten, men tycker samtidigt att det är lärorikt att arbeta med olika grupper och pedagoger. Vilken lyx det är att ha möjlighet att sadla om i livet och kunna byta spår!
 

Irriterad!

Har stickat en tröja till dottern i Drops Paris. Jag har ju läst och förstått att många har problem med Drops mönster men jag har inte haft det. Förrän nu. Det började med att garnmängden inte räckte, jag fick beställa ett extra nystan och hade turen att det fanns kvar i samma färgbad. Sedan stickade jag fel X antal gånger, där X är ett ganska stort tal. Det kan jag kanske inte helt skylla konstruktören för, det var ett ganska enkelt mönster egentligen och då har jag en tendens att bli lite slarvig. Hur som helst, mycket baklängesstickning har det blivit men till sist är tröjan klar och ihopsydd. Storleken är M, dottern ligger mitt emellan S och M i både längd och bredd. Men vad händer? Jo, tröjeländet är för kort! Modellen på bilden sitter lämpligtvis ner så det är omöjligt att avgöra tröjans längd men nu inser jag att den nog är ganska kort. På dottern ser det ut ungefär som om hon ålat sig i en favvotröja som sedan länge är urvuxen. Besvikelse! Nu ska jag prova att tvätta den och sedan dra allt vad jag kan i den, annars får den väl bli disktrasor... Eller kanske att min brorsdotter kan ha den. Men nog blir man besviken efter allt slit!?
 
Ett par torgvantar är i alla fall klara. De ska få åka till Västerås och bli till en julklapp till någon hemlös där som jag hoppas blir glad. De är lite långa och vida i modellen för mina händer, men de är å andra sidan klart mindre än normala så jag tror att de kan bli bra och garanterat värmande. Garnet är ett ullgarn ifrån Färöarna som jag fått i ett byte i gruppen Svenska byten på Ravelry. Mönstret var lättstickat och tydligt, garnet aningen hårt men mjuknade betydligt efter tvätt, precis som många ullgarner gör.
 
 
 
 
För en vecka sedan var det surströmmingsfest på gatan. Hemmaägg är en bra gåbortspresent när man har hönor så jag gjorde ett muffinskit med recept på Pollymuffins, fina muffinsformar, en påse Polly och så em hel massa hemmaägg i en virkad liten skål. Jag tror att det gick hem. Lite tafflig vinkel på fotot, det blev lite bråttom på slutet.
 
 
Nu stickar jag dubbelstickning på en grytlapp som jag pysslat av och till med hela sommaren. Lite långsamt går det men det är kul. Den ska bli en julklapp, är det tänkt. Det ser lite "genomskinligt" ut på fotot men det beror nog på att jag har dragit ut den lite i sidled på stickan, jag får inte alls den uppfattningen när jag ser den i verkligheten.
 
 
 
Har börjat springvicka i skolan, samtidigt som jag försöker färdigställa min utbildning. Har hittills mest varit i de lägsta åldrarna och vill ge en eloge till alla pedagoger som jobbar där. Vilket jobb och vilket tålamod ni lägger ner! Och vilket otroligt dåligt jobb en del föräldrar faktiskt har gjort, som inte har lärt sina barn ett uns av sådant som vuxenrespekt, medmänsklighet mm. Jag ser barn som inte alls kan agera med andra barn, som inte bryr sig när någon säger till dem utan hånflinar och säger otroligt fula ord för att komma ur en så ung mun. Som lärare är man ganska maktlös då. Det är väldigt mycket uppfostran i pedagogens roll, jag kan inte minnas att det var så när jag var liten. Kanske Björklund borde börja med att betygsätta föräldrarna..?
 
 
 
 

Husmorspoäng

Idag känner jag husmorspoängen trilla in i en rasande fart. Jag har kokat röd vinbärssaft, kokat rabarberkräm till grabbarna till lunch, gjort en rabarberpaj (rabarbern växer som ogräs i år, det måste vara hönsbajset), gjort köttbullar till sonen som åker tillbaka till Umeå imorgon, gjort två ost- och skinkpajer till samme son (nej, jag curlar inte, det kallas moderskärlek), diskat en jättedisk, kört fyra maskiner tvätt och strukit en omgång från igår samt dessutom hunnit med att gå en dryg halvmil med hundarna. Nu ska jag strax laga vegetarisk middag till familjen och så hade jag tänkt baka matbröd men orken börjar tryta. Det känns hur som helst som om jag har gjort rätt för min stickstund framför tv:n ikväll. 
 
Igår var jag på en form av anställningsintervju, hösten kommer mest troligt att bjuda på lite andra arbetsuppgifter än vanligt och jag ser fram emot det med spänning. Nya tider väntar vad det lider.
 
I förra veckan hämtade jag ut ett jättefint semesterpaket från Hannelejo som varit i Skåne. Helt underbart! Mannen skrattade när han såg boken, jag är ju en erkänd fegis som inte läser farligare saker än Agatha Christie. Bara för det så måste jag ju läsa denna, någon gång när det är ljust ute och jag inte är ensam hemma. När titeln dessutom innheåller såväl ordet hundarna som Riga, en klar favorit bland resmål, då kan det ju inte gå fel. Eller? Garnet är underbart mjukt alpackagarn och såväl te som godis smakade ljuvligt. Kalasfint!
 
 
Tröjan till dottern går sakta framåt. Mönstret är busenkelt och just därför gör jag fel precis hela tiden. Det är otroligt frustrerande och så väldigt typiskt mig. Men nu är jag på slutet av sista ärmen och ser ljuset i tunneln, tror jag. Det trodde jag å andra sidan för några kvällar sedan också när jag plötsligt upptäckte ett fel och fick repa upp 2/3. Livet är kul nästan jämt... Har garn till en kofta i samma mönster till mig själv, kan inte bestämma mig för om jag ska göra den direkt för att jag kan mönstret/vill plåga mig själv eller om jag ska vänta lite. Vi får se, först ska denna bli klar i alla fall.
 
Imorgon är vardagen åter efter en underbar sommar. Äldste sonen åker tillbaka till Umeå och det kommer att bli otroligt tyst och tomt här hemma, dels eftersom han är stor och tar mycket plats både fysiskt och ljudligt men också för att det är lite ledsamt när man inte har alla barnen hemma längre. Dottern börjar sista året på gymnasiet, även om några av dem redan har smugit igång lite eftersom de ska tävla i finalen i Unga ekokockar om några veckor och nu filar på sitt bidrag. Och minstingen är inte så liten längre utan ska börja sjuan på ny skola och med nya klasskamrater. Det känns verkligen helt overkligt, vart har åren tagit vägen???
 

Dubbelstickning!

Jag har smittats av en bacill! Jag fick häromkvällen för mig att testa dubbelstickning, googlade lite, såg en liten filmsnutt på Youtube och satte igång. Himmel, så kul det var! Inte går det fortast, även om jag spottar upp mig så sakteliga, och säkert gör jag fel någonstans men jag är vansinnigt nöjd med resultatet och tvingar ideligen maken och barnen att beundra mitt alster. Så coolt att sticka båda sidor samtidigt, inverterade dessutom!
 
Käckt helsvenska färger, kanske inte den allra snyggaste kombon eller så är det just det det är? Stolt som en tupp är i alla fall jag, fick fnula lite på avmaskningen igår men valde att avmaska i dubbelt garn för att få en kant liknande de övriga. Sjukt nöjd och lite mallig faktiskt. 
 
Igår var jag på en sådan där kvinnlig undersökning som man måste göra med några års intervall och som väl inte är den roligaste man gör. Sköterskan kollade min ålder och sa "du ser ung ut". Just den här dagen kände jag mig allt annat än ung, håret var ledsamt rakt och trötthetsrynkorna kändes oändligt många till antalet, så hennes ord värmde faktiskt lite i hjärtat. Kom hem till den förkylda tonårsdottern och berättade vad som sagts, varpå hon tittade på mig med en krass blick och sa "haha". Där återbördades morsan brutalt till verkligheten.
 
Flätsockorna är klara. Jag är inte helt nöjd, de känns väldigt vida och liksom lösa i skaften. Perfekt förmodligen om man (som jag) gärna har dem utanför byxorna men annars undrar jag hur de ska fungera... Så nu funderar jag på om jag verkligen kan skänka dem som lotterivinst eller ska ha kvar dem som olycksfall i arbetet? Färgen är syrenlila, även om den på bild mest ser ut som någon blandinng av blåbär och mjölk.
 
 
Två bytespaket kom i veckan. Först ett alldeles, alldeles underbart ett från Digitals-kreativ (Ravelry-alias) som var så mitt i prick som det bara går att komma och som jag är oändligt glad och tacksam över:
 
Blått, handfärgat ullgarn, favvogodiset Ahlgrens bilar, ljuvligt te, stickstoppar som jag verkligen, verkligen behöver men inte äger mm mm. Älskar det, stort TACK!
 
Så kom floppen, från en engelsk bytesgrupp. Så lite mitt i prick som man bara kan komma.
Två gigantiska nystan akrylgarn. Billiga örhängen till en som låtit hålen växa igen och kliar något vansinnigt redan av ädlare metaller. Kitschig scarf (den ni ser som bakgrund). Starkt doftande ljus, tvål och något som jag antar ska vara i badet. Gigantiska plastknappar som mer ser ut som barnleksaker. Sorgligt att säga men en del hamnade faktiskt rakt i soporna. Vill någon ha en raffig scarf i rosa leopard med käck spetskant så hojta!
 
 
 
 
 
 

Guldyra!

Vilket skidlandslag vi har! Man blir alldeles yr av lycka, samtidigt som jag lider lite med mina norska vänner (även om jag njuter liiite av att retas också, en av mina allra bästa vänner bor i Norge och hon har fått några gliringar). Vilken jätteflopp detta OS blivit för dem! Nu väntar en spännande fortsättning, hittar det norska vallateamet rätt bland burkarna till sist eller ska de svenska åkarna få fortsätta sin triumf?
 
Medan jag tittar så stickar jag så klart. Detta med flera färger är verkligen inte min grej, jag har fotat på lite håll så att det inte ska se alltför jäkligt ut. Inte blir det bättre av att fokus är i tv-rutan och att det är spännande, jag drar åt alldeles för hårt. Men kanske kan man ana att det är hundtassar överst och små cavalierer som tittar framåt på var sida foten, är det tänkt. Återstår att bestämma hur jag ska göra hälen, just nu lutar det åt att jag stickar in en tråd och plockar upp maskor efteråt.
 
 
Det blå garnet är Nordlys från Viking. Jag har haft två nystan i en mindre evighet som jag bara har tittat på och inte vågat röra, de är så vackra i färgerna. Men jag ska ärligt säga att de är ännu finare när man stickar, så läckra blå skiftningar att man blir alldeles galen av lycka. Blått är fantastiskt vackert! 
 
Fick just tillbaka lärarens respons på min första inlämningsuppgift i matematik och den var godkänd utan någon som helst anmärkning. Jag känner mig omåttligt stolt, det var en mindre evighet sedan jag läste matte sist. Nu har jag en himla massa jobb som måste bli klart men sedan ska jag ta tag i exjobbet också. Hej och hå, det kanske lyckas ändå även om det tidvis är rätt tungt att vara student, yrkesarbetande, hunduppfödare och morsa... 
 

Färdig snodd!

Dottern har önskat sig en halssnodd i julklapp av ett garn jag köpte när vi var i London. Nu är den klar, till och med tvättad, och väntar bara på att bli inslagen. Så här ser den ut på ett ungefär:
 
 
Mönstret heter Nukunuku ochfinns på Ravelry. Hade önskat den aningen längre men med ett nystan får det bli som det blir. Den räcker i alla fall två varv runt halsen.
 
En ugglemössa till barnens ena kusin på makens sida har det också blivit, den ligger i spänn nu. Det har blivit en himla massa sådana mössor i år men jag tycker fortfarande att de är så festliga. Tre varv med kabelstickning formar en uggla, fascinerande!
 
Dottern är sjuk nere i Stockholm och det gör lite ont i mammahjärtat att inte vara där. Men jag får bita ihop, hon är snart arton och klarar sig så klart utan mig. Tror jag... Store sonen skulle kommit hem i helgen men en labb har strulat så av det blev inget och han var lite nedstämd. Då kom besked om att han klarat senaste tentan, som annars hade en jättelåg genomströmning, och då var han glad igen. Snart tre terminer på teknisk fysik utan en enda omtenta, killen är smått fantastisk!
 
Det finns en rörelse som heter Matkassen som gör en insats för de i landet som av någon anledning inte riktigt får ekonomin att gå ihop. Jag gillar deras FB-sida och köpte ett presentkort på ICA som jag tänkte skicka iväg. Så dök det upp en familj i grannkommunen som behövde hjälp så mitt lilla presentkort fick åka iväg dit istället. Det kändes fantastiskt bra. Önskar bara att jag kunde bidra med mer men det har varit lite tunt med jobb de sista månaderna och det påverkar så klart även inkomsten. 
 
I helgen ska jag gå kurs, L1 kallas den eller ledarutveckling steg 1. Första passet ikväll och så hela dagen imorgon. Målet är att bli instruktör inom hunderiet, det ser jag fram emot. 
 
Lagade spännande mat i veckan, lite ovanligt för att vara jag. Pulled pork hette det, tydligen väldigt inne och "alla" vet vad det är. Alla utom jag... Skulle visa de stora ungarna hur ball jag var, trodde att de inte skulle ha en aning om vad det var. Där hade jag så klart fel. Nåväl, man kan inte hänga med i allt. Gott blev det fast kanske aningen för starkt för min mage (som dessutom inte riktigt tål pepparfrukter/paprika). Nästa gång tar jag lite mindre chili. Om någon vill ha receptet så hittar ni det här, men ni vet säkert också redan vad det är.
 

Magiskt...

Jag knåpar på i min soffhörna. Glassar har det blivit ett par stycken, en glasspinne efter mönster och en jordgubbsstrut efter eget huvud. Båda ger mig taskiga associationer, min man bara ruskar på huvudet åt mig och jag försöker intala mig att det lilla barnet som ska få dem inte har samma eländiga fantasi som sin mors kusin. I alla fall inte än...
 
 
Igår kväll och nu på morgonen har det blivit en prinsessbakelse. Sned och vind ser den ut på bilden, i själva verket är jag riktigt nöjd med den. Rosen var pillrig efter ny modell men blev mycket bättre än mina tidigare försök.
 
 
Jag har anmält mig till ett par julbyten och igår bestämde jag mig för att det var dags att knåpa ihop något. Valet föll på en disktrasa med illusionsmönster. Fort som sjutton gick det, enkelt som tusan var det och resultatet var lite kul. Kolla själva!
 
Helt vanliga polkagrisränder och...
 
...voilà! Har skrivit ut mönstret, helt klart ett lagom pyssel för dottern att få till. Enkelt med mestadels räta maskor, som samtidigt ger en bra skrubbstruktur till trasan tänker jag mig. Baksidan är dock inte så grann men det får man leva med.
 
Underkylt regn har vi här idag, ett fenomen som för mig hör södern till. Här i Norrbotten ska vi ha snö så här års men numera ser verkligheten helt annorlunda ut. Ledsamt, vad är det för värld vi lämnar över till våra barn? Tänk lite på det, vad kan just DU göra för att minska DINA koldioxidutsläpp? Ingen kan göra allt men alla kan absolut göra något.
 
Ska ta en vända till Röda Korset idag med utrensade leksaker, kläder och faktiskt en hel kasse garn. Garner som legat länge i min amerikakoffert men som aldrig någonsin kommer att bli till något i mina händer. Nu hoppas jag att de blir till något hos någon annan istället. Bland annat tre nystan Drops Karisma innan det blev superwashbehandlat. Så kärvt det var förr!
 
 
 

Ger upp socktober

Fick inga napp på socktoberutmaningen och jag är en rastlös själ så jag tog helt enkelt bort den. Vi slopar det.
 
Ledsnade också lite på sockstickning, fick en massa nya idéer i huvudet som måste förverkligas, helst igår. Vådan av att ha garn liggandes är att det hela tiden poppar upp nya idéer. Torgvantarna blir så där, ursprungsmönstret är för tvåändsstickning men det kan inte jag så jag kör vanlig stickning. Trodde de skulle bli smala men de blev snarare lite för breda för mina små händer. En är klar och jag inser att de blir till mig och inte till brorsdottern, eller kanske till och med till någon med större händer än mig (vilket i och för sig inte borde vara så svårt att hitta). Nåja, ska göra dem klara först men tappar genast suget när det inte blir som det var tänkt från början. Som sagt, jag är en orolig själ...
 
 
Köpte ett garn i England i somras med tanken att göra en halskrage till dottern. Nu önskar hon sig istället en sådan där snodd som man virar ett par varv runt halsen. Så i hemlighet har mamman satt igång. Garnet heter Rowan Creative Focus Worsted och är i ull och alpacka. Gillar den milda lila färgen, tänker mig att den passar hennes marinblå vinterjacka. Mönstret är det här, fast jag betvivlar att min blir så lång. Garnåtgången verkar ytterst tveksam om man jämför vad som står i själva mönstret med vad som står i Ravelry. Lurad..?
 
Och som vanligt så ljuger bilden i fråga om färg, den är inte alls så där gråkall i verkligheten utan betydligt varmare. Jaja, får ta bilder utomhus istället och inte mot den svarta soffan i det mörka vardagsrummet.
 
Fick en ingivelse igår också och fick för mig att min mamma vill ha en Dreambird i julklapp eller möjligtvis födelsedagspresent. Korta varv är nu inte min specialitet men effekterna av garnet är slående så nu fnular jag lite på vilken garnkombo jag ska ta. Mina två nystan plommonlila Drops Kid Silk från tidigare sjalsnurra ligger helt klart i farozonen, kanske i kombo med mitt ena Noro-garn...
 
 
 
 

Socktoberutmaning!

Oktober är en sockstickningsmånad för många, så även för mig. Hur många par sockor hinner man få ihop på en månad, tro?
 
För egen del har jag gjort klart mina kortskaftade presentsockor och gillar dem verkligen. Skönt alternativ till tofflor.
 
 
Bilden gör dem inte rättvisa, de ser glansiga och väldigt lila ut medan de i själva verket är gjorda av helt vanligt sockgarn i en mer blålila ton. Blixten gör märkliga saker med foton ibland.
 
Nu stickar jag på ett par sockor till ena brorsdottern. Valet föll på ett mönster som heter Strawberrry Field. Lite enahanda om sanningen ska fram, men nu är snart en socka klar. Garnet är Drops Fabel i en lilamelerad färg som är klart snyggare i verkligheten än på bilden nedan. Jag gillar Drops Fabel, det är ett prisvärt och trevligt sockgarn.
 
 
 

Nya sockor

De små rosa sakerna är klara och jag har försökt att tvätta och spänna dem lite utan sockblockers eftersom de är för små. Och nej, de är INTE tovade. ;o)
 
Har börjat på ett nytt par sockor, ett par med korta skaft som heter Brigid och som är tänkta som en liten julklapp till min mamma. Hon, liksom jag, fryser lätt om fötterna och då tänkte jag att det kunde vara mysigt med ett par lite tjockare sockor, speciellt som de kommer hit upp till jul och här kan vara ganska så golvkallt om vintern. Hittills gillar jag mönstret väldigt mycket, så mycket att jag nästan vill ha ett par själv också. Så verkar det ofta bli numera, det är kanske ett gott betyg egentligen... Bild får ni vänta på, jag har alldeles glömt att fotografera starten på sockorna.
 
Trodde att föreningen Sticka skulle dra igång någon socktoberaktivitet och har gått och väntat lite på den. Men inget verkar hända och nu orkade jag inte vänta längre utan drog igång min egen, så att säga. Kanske får jag köra ett eget socktoberrace och bara sticka sockar den här månaden? Hmm, tål att funderas på, sockor är ju kul. 

Snart klar med nästa

Nästa julklapp på G är en tröja till ena lilla kusinbarnet (jag har bara två kusiner om någon nu skulle undra). Det blir en uggletröja, jag gillar verkligen det mönstret. Fast i den storlek jag gjort den här gången var det antingen fel på mig eller mönstret, jag har inte fått maskantalet att stämma riktigt i intagningarna och tycker också att det blivit lite snett på något ställe. Men kanske ingen märker det mer än jag, förhoppningsvis.
 
 
Doris har varit i farten igen. Häromkvällen nystade hon ju mitt fina Regia Silk på sitt alldeles egna lilla sätt. Igår när jag skulle ha kökspallen, såg jag att ena hörnet på steget såg lite mysko ut. Någon hade liksom "raspat" lite på det. Det förklarar de mystiska ljud jag har hört från köket ibland när jag suttit häruppe och jobbat! Nu är det en billig pall från Ikea så det är inte hela världen, jag är glad att hon tog den och inte de nya köksluckorna...
 
Tänk att någon som ser så här söt ut kan vara en sådan liten illbatting!? ;o)
 
 
 
 

Tomteverkstad

Nu är tomteverkstaden i full gång, jag har en hel massa julklappar som ska hinna tillverkas innan den 24:e december. Kärleksvantarna är nu helt klara och jag är väldigt nöjd med dem.
 
 
 
I helgen har jag varit i Umeå och Övik, dottern tävlade agility och så passade vi på att träffa storebror som pluggar teknisk fysik, andra året, i Umeå. Underbart att tillbringa en helg med storbarnen utan en massa måsten!
 
 
Under agilitytävlingen fick jag en massa dötid och hann sticka en ugglemössa. En var klar sedan tidigare. Den större ska bli födelsedagspresent till kusinbarn, den mindre ska skickas iväg som en del i den kreativa utmaning jag hade på Facebook i januari. Snart i mål där...
 
 
En julklappsmössa hann också bli klar men den ligger i spänn just nu och finns inte med på bild. Det gör däremot ugglevantarna som blev klara för länge sedan men som fick ögon igår. Det blev en viss skillnad... 
 
 
Lille sonen är hemma med världens förkylning och framförallt hosta. Han har inte lyckats lära sig virka fasta maskor i skolan men är enligt egen utsago en baddare på luftmaskor. Så igår satte vi oss i soffan för att träna fasta maskor. Lite knepigt eftersom han är vänsterhänt, jag gissar att det är därför det inte har gått i skolan. Men det tog inte lång tid så hade han fått in knycken så hur syslöjdsläraren kunde gå bet på det är för mig en gåta. Nu virkar han fasta maskor på löpande band, det ska bli ett bokmärke har vi tänkt oss. I morse när vi såg på Nyhetsmorgon på svt så säger han plötsligt: "Jag känner mig gammal". "Jaså, varför då?", undrar jag. "Jo, jag sitter här i soffan och virkar och ser på nyheterna".
 
En annan som gillar garn är Doris. Igår "hjälpte" hon mig att nysta ett nytt nystan Regia Silk. Behöver jag säga att jag nästan ville gråta??? Tack och lov var det inte så illa som det först såg ut utan jag kunde nysta ihop det igen. Efter tre barn och ett antal hundar borde jag ha lärt mig att ana oråd när det plötsligt blir väldigt tyst...
 
 
 
 
 

Kärleksvantar

Håller på att sticka ett par kärleksvantar. Ända sedan jag fick det flerfärgade garnet i ett byte har jag sett dem framför mig men annat har kommit emellan. Men nu är jag igång och det blir så bra som jag hade tänkt mig. Hade tänkt mig att de skulle bli en julklapp men jag vet inte om jag vill skiljas från dem. Kanske måste jag göra ett par till..?
 
 
 
 

Gardinerna klara!

Eller i alla fall en gardin klar. Fönstret är ganska litet, jag funderar på om jag kanske bara ska ha en gardin på ena sidan eller om jag ska drämma till med två. Så här ser det ut, visst blev den fin?
 
 
I helgen började vi också få ut lite möbler därute. Än är det långt ifr¨ån klart men det rör på sig.
 
 
Så skönt med en gäststuga, vi blir så hiskligt trångbodda när vi får besökare! Skönt också för besökande att kunna dra sig undan till en egen liten vrå.
 
 
 

Mi mysse

Jag stickar vidare på min mössa som då ska bli en vinst under lördagens tipsrunda är det tänkt. Gillar modellen skarpt, snyggt med de vridna maskorna i resåren och snyggt med flätstickningen. Dessutom får den ju en bra passform på det viset. Enkelt och snyggt, även om det kanske inte riktigt framkommer av bilden. Garnet är Drops Lima, ett trevligt garn att sticka i som är en ny bekantskap för mig. Köpte det på rea för att göra en tröja till minstingen men han ville ingen tröja ha. Så kan det gå. 
 
 
Maken och jag testar 5-2-dieten, som snart hela resten av landet. Vilken hit! Klart genomförbart att ha två hårda dagar i veckan och äta som vanligt resterande. Och det verkar funka, på en dryg vecka har jag minskat 2,5 kg. Jag tror det spiller över lite på resterande dagar, jag äter nog lite mindre generellt och igår tog jag en extra runda med hundarna. Dessutom slipper man dåligt samvete för att man äter något man inte borde som man alltid får annars. Två dagar i veckan är liksom rimligt. Men jag längtar något vansinnigt efter frukostmacka och banan de där 2-dagarna... 
 

Gäststuga

Vi har blivit med gäststuga - äntligen! Ett Blocket-fynd, stugan är färdigbyggd, isolerad och har el indragen och kostade fascinerande lite med tanke på allt detta. Bussiga grannar hjälpte oss att få den på plats. Jag är helnöjd. Nu återstår bara lite fixande med färg på insidan och utsidan.
 
Så här såg det ut när den kom.
 
Efter lite fix och trix med traktorn så kom den på plats.
 
Maken hade missat att informera mig om interiören, som nog är det första jag själv hade kommenterat. Raskt inhandlade jag färgburk för att få bort känslan av 70-tal, flower power och knarkarkvart...
 
Efter en vända med den himmelsblå färgen lyste dock fortfarande fredsmärket igenom men nu har jag målat ett varv till och märket är borta. Puh!
 
Lite mycket trä, jag har tänkt att måla listerna vita.
 
En massa projekt på gång och så startar jag ännu ett, nämligen att sticka gardiner till stugan. Mönstret hittar du här. Tänker mig att det kan bli snyggt mot det himmelsblå. Jag ser framför mig en romantisk liten stuga med vita spetsar, himmelsblå väggar och vita möbler. Vi får se om det blir som jag har tänkt mig.
 
Ordnar en hundträff på lördag med bland annat tipspromenad. Insåg att det behövs priser till det så jag snodde ihop ett par torgvantar. Inte så snygga på bilden kanske men väldigt sköna och jag älskar mönstret Green Thumb.
 
 
För säkerhets skull stickar jag en mössa också som jag hoppas få klar. Mönstret heter Lina och garnet är Drops Lima, dock har jag ingen bild. Gillade modellen på mössan, enkel men snygg. Hoppas resultatet blir detsamma. :)
 
 
 
 
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0