Stickad värme och medmänsklighet

Vi upplever just nu en gigantisk flyktingkatastrof. Människor flyr för sina liv över Medelhavet i rangliga små gummibåtar. I Sverige tar vi emot dem genom att bränna ner asylboenden... Det är svårt att känna någon stolthet över sina landsmän då. Vad hände med medmänskligheten? 
 
Många flyktingar landar i Luleå för vidare färd mot Finland. De kommer hit med mycket liten eller ingen packning för att möta frost och kyla. Vintern är på ingång. Jag har gått bärsärkagång i våra garderober och för en gångs skull kände jag glädje över att vara en hamster och en slarvmaja. För ute i garaget stod en låda med vinterkläder sedan barnen var små! Sockor, vantar mm är nu tvättade och lämnade direkt vid järnvägsstationen till de hjälparbetare som står där. Det är förstås en droppe i havet. En kvinna från Röda korset berättade hur alla barnvantar hade tagit slut när det första nattåget kom in. Då handlade de nya vantar för 500 kr. De förslog inte alls när nästa nattåg kom. Det kommer flera hundra flyktingar hit varje dag. Det är svindlande många. Min garderobsrensning förslår inte alls, inte på långa vägar. Jag har handlat tandborstar, tandkräm och deodoranter också, men det blir till en droppe i havet. Min lilla deltidslärarlön vill mer än vad den klarar av. Vi måste alla hjälpa till.
 
Nu när klädförråden är tömda går jag lös på garnförråden. Jag har ju en del sådana. :) Jag började med herrmössor efter att ha läst i tidningen att det var brist på sådana. Det har blivit två stycken som jag lämnade idag:
 
 
Så mötte jag kvinnan som berättade om bristen på barnvantar. Finns det något ledsammare än kalla små barnahänder? Jag ville nästan börja gråta och åkte hem och började sticka barnvantar. De här har jag också lämnat idag:
 
 
Så hittade jag ett tjockare garn i gömmorna. Det verkar räcka till tre par vantar utan något som helst mönster, fort går det också. Bild kommer senare. 
 
Jag försöker att sprida budskapet på Facebook och Instagram. Min mamma, som inte längre ser så bra och inte brukar sticka, har letat fram restgarner och satt igång att sticka barnvantar. Anamma utmaningen, du också! Och har du inga flyktingar i din närhet så får du gärna skicka dina alster till mig så lämnar jag dem direkt till hjälparbetarna på tågstationen. Jag vet att de kommer att göra skillnad.

Tossiga socktember - utlottning!

Min vän Carol har startat en utlottning i en grupp på Facebook. För att hjälpa henne att hitta fler som vill vara med så skriver jag här också. Det hela är enkelt, du stickar eller virkar minst ett par babysockor eller -tossor och skickar till henne (maila mig på marie(at)huset-elliot.com om du vill vara med så skickar jag hennes adress) innan den sista september. Den sista september drar hon vinnaren som får en bok. De sockor och tossor som kommer in går till barnen i Manduar, Gambia. Mer information om arbetet i Manduar hittar du här.
 
 

Små sockor

Stickar små sockor just nu. En bekant har fått barn och jag tänkte att ett par små sockor inte är så svåra att få ihop eller skicka ner. Så det blev ett par små rosa i Drops Baby Merino.
 
 
 
Så såg jag en uppmaning på Facebook om att sticka tossor till barnen i Manduar i Gambia. Så jag har stickat ett par små sockor i överblivet sockgarn, par nummer två sitter på stickorna och är strax klara. Det går fort med sådana här små projekt!
 
 
 
 
 
 

Sockorna klara!

Nu är ett par små sockor till barnen i Rumänien klara också! Återstår att tejpa ihop förpackningen och skicka försändelsen. Funderar på att testa Schenker, ska kolla lite närmare på alternativen i morgon.
 
 

Sista rycket

Nu gör jag sista rycket med Sticka och skicka, känner mig lite egoistisk men känner samtidigt att jag vill göra annat som finns på den mentala att göra-listan. Utöver de tre milo-västarna har det blivit en liten matchande mössa:
 
 
Just nu stickar jag ett par blå små sockor i ullgarn, ett nystan som har legat och tittat på mig länge men som nu kommer till användning. Klarar maskintvätt, så klart. Mönstret är mitt eget, vill inte sticka helt vanliga sockor utan det måste på en liten fläta för att göra mig glad.
 
 
Känner mig som sagt lite ego men tänker också att "ingen kan göra allt men alla kan göra något". Och med detta bidrag har jag i alla fall gjort något för barnen i Rumänien.
 
Äldste sonen gav mig för övrigt ett mamma-paket från Unicef i mors dags-present. Yngste sonen önskade sig bidrag till Unicef i födelsedagspresent. Jag blir så lycklig över att mina barn också har lärt sig empati och medkännande. Världens bästa ungar, det är mina!
 
Hundmamman tycker förstås att hon har världens bästa hundungar och jag är benägen att hålla med henne. Så förtvivlat söta de är med sina rosa små tassar och tjocka magar! En liten tjockis blir förmodligen kvar, lilla Dynamit-Doris.
 

En chock i rosa...

... eller förhoppningsvis någon liten flickas dröm. Alldeles för glittrigt och rosa för mig men dottern älskade det ju en gång i tiden. Haed inte tänkt fota först men tanken med bloggen är ju att dokumentera allt jag gör. Så - här kommer den!
 
 
Nu stickar jag på en mössa som förhoppningsvis ska matcha någon av bebisvästarna. Jag tycker ibland att det är lite svårt att hitta mönster till de här insamlingarna. Jag vill gärna göra något som går hyfsat fort så att jag hinner få klart det. Men en del mönster är väldigt enkla och basala, jag gillar t.ex. inte bebiskoftor i enbart rätstickning och vill därför inte heller ge det till någon annan. Fast kanske ska man inte tänka så utan tänka att det ger värme och det är huvudsaken..? 
 
Vi har nästan medelhavsvärme här i Norrbotten, 18.5 grader på skuggsidan redan på morgonen idag. Lite för mycket för den nyblivna hundmamman och därmed även för mig. Man blir lite tung i huvudet av värmen, i synnerhet när man ska vara inne hela dagen och hålla koll på små valpar. Dålig nattsömn gör inte saken bättre. Nu har vi flyttat till ett rum som ligger mot baksidan så hoppas jag att det ska vara lite svalare fram på eftermiddagen, gårdagen var närmast olidlig. Men man ska inte klaga på värmen, tänk om detta är den sommar vi får?

Valparna har landat

I natt föddes då äntligen Mayas valpar. Tre hanar och en tik, alla trefärgade. Det blev en ganska långdragen historia, jag har ömsom suttit på sängen och stickat och ömsom suttit på golvet med Maya. Så här ser de ut, världens finaste valpar:
 
 
Två Milo-västar i bebisstorlek är klara. I natt har jag stickat på en tredje i lite större storlek, tänker mig att även äldre rumänska barn behöver kläder. Den västen har inte fastnat på bild och gör det kanske inte heller. Garnet är allt som inte är jag - akryl, rosa och med metallglitter. När dottern var yngre lovade jag att sticka en tröja till hennes hund och hon skulle få välja garn - och valde detta. Jag bedyrade att akryl inte var lämpligt till hund men hon var envis. Det blev ingen hundtröja, inte heller de sprialsockor som hon själv tänkte göra. Men kanske finns det någon liten tjej i Rumänien som också har en rosa glitterperiod och som kan bli glad över en sådan skapelse? Jag hoppas på det. Så här ser i alla fall bebisvästarna ut:
 

En Milo klar...

 
 
...och nästa på stickorna!
 

Min Milo växer fram

Milo var en rolig stickning - när jag väl insåg att man stickade uppifrån och ner! Först fattade jag ingenting, tyckte att det såg helskumt ut och repade upp en omgång för att börja om. Jag trodde att jag missat någon sida men så insåg jag hur det var tänkt och måste säga att det är genialiskt, i alla fall om man heter Marie och hatar att sy ihop saker eller att fästa trådar. Här stickar man uppifrån och ner, maskar av för armhålor och lägger upp nya maskor på nästa varv (formar samtidigt axelbanden) och så stickar man vidare nedåt och får på så sätt allt i ett stycke, utan vare sig sömmar eller en massa trådar att fästa. Yippee! Och fort går det också. Gillar de klara färgerna i garnet utom möjligen den stålgrå. De andra får mig att tänka på glass och sorbet men den grå passar inte riktigt in i de tankebanorna så den stör mig lite.
 

Sticka och skicka

Hoppla, så skumt, inlägget jag skrev igår kom aldrig ut utan fick publiceras idag istället. Skumt... Ibland är det knepigt med modern teknik som man inte riktigt begriper sig på.
 
Har ni sett att det ska bli en ny Sticka och skicka-insamling? Jag hann inte med den förra men den här gången tänkte jag haka på. Har sedan tidigare köpt ett nystan Järbo Elise i läckra färger, ett garn i 55 % bomull och 45% akryl. Nu har jag lagt upp maskor till en Milo så får vi se hur den blir. Tänkte knåpa ihop minst en mössa också och några små sockor. Vad tänker DU göra?

Klimatinlägg

Skrev til Kyrkkaffebloggen för lite sedan och bad henne ta upp detta med klimatförändringen. Vi kan ju sticka hur många mössor till små frysande huvuden som helst, men det hjälper inte om vi inte också tar tag i vår klimatpåverkan. Jag blev så glad när Anna tog in mitt inlägg i sin blogg, här kan du också läsa det om du är intresserad!

Värmande mössor

Har knåpat på en del medan jag suttit i soffan och hostat. Fyra små mössor till Stickvarvet har det blivit.
 
 
Längst bak två Estelle-hättor, en i Big Verona och en i Nissegarn. Längst fram till vänster en February Baby Beanie i ett glittrigt akrylgarn som jag gjorde en tröja till Stina i när hon var liten och så en rosa Rigamössa i ren bomull. Den senare är nog fortfarande min favorit, så trevlig att sticka och så fin form för ett litet huvud. Rekommenderas!
 
Virkade ett par små babyskor också, tänkte försöka få ihop ett babypaket till den här insamlingen. Det blir ingen leksak och inga tygblöjor men mössa, kofta och då skor och så en köpt liten body och förhoppningsvis en filt också, ska bara hitta barnens alla gamla babyfiltar som finns sparade någonstans. Började virka skorna efter engelskt mönster men förstod inte riktigt vad de menade så jag gav upp och fortsatte efter eget huvud istället.
 
 
Med det är jag färdig med mössor till min egen lilla mössinsamling med råge, de sista var som tack för Mariannes bidrag. Nu blir det inte mer hjälpstickat på ett tag (tror jag), nu har jag lite presenter att få klara och så ska jag sticka lite till mig själv av egen lust.
 
Har bestämt mig för att lämna StickaMeras sockklubb också. Nu är jag snart klar med tredje paret sockor men fortfarande har jag inte fått veta hur klubben ska fungera. Eftersom jag inte gillat de två senaste mönstren riktigt heller, känns det värdelöst att sitta här och sticka för sakens skull. Då gör jag hellre en egen liten sockklubb med mönster jag tycker om. Svårt att välja vad jag ska börja med bara, funderar på de här som jag tycker mycket om. 
 
Lunginflammationen går lite fram och tillbaka. Natten till igår sov jag kanske fyra timmar, resten av natten satt jag i soffan och hostade. Beslutade mig för att antibiotikan inte fungerade utan att jag skulle gå tillbaka idag, men då sov jag hela natten som en stock. Upprymd över min nya friskhet har jag tagit två korta hundrundor och varit med lille sonen och köpt en efterlängtad röklåda i affären, så nu sitter jag har strax efter midnatt och hostar. Skithosta, på ren svenska! Men det går åt rätt håll, om än lite för långsamt för min smak.
 
Måste göra lite reklam också. ;) Har startat en svensk bytesgrupp på Ravelry och medlemsantalet stiger, kul nog. Första bytet är nu stängt men socksnurran har just snurrat igång och den kan man haka på fram till sista juli. Gå gärna in och kom med, du också!

Fortfarande galet förkyld

Förkylningen verkar envisare än mig och det vill inte säga lite. Nu verkar hjärnan vara på väg ut på alla håll - genom näsan, genom ögonen som vill kleta igen och så hostar jag ut den också. Ni kan ju fatta att jag är snygg...

Lyckades tota ihop en babykofta efter ett mönster jag hittade här. Den gick på en kväll och var riktigt kul att göra, även för en som just nu inte är riktigt på alerten. Bortsett från att jag läste fel en massa i början (hoppade över en rad och annat dumt) och fick repa upp lite så gick det bra sedan. Tror jag, det blev i alla fall en kofta till Värma Liten-insamlingen:


Två mössor har jag gjort också, en Estelle och en efter eget huvud med ett hålmönster som syns dåligt på bilden. Vi får se dem som en fortsättning på min mössinsamling i somras, de här är för ditt bidrag, Gunilla!



När man är förkyld borde man bli satt under en övervakare eller förmyndare. Huvudet hänger inte riktigt med utan man fattar de mest korkade beslut. Jag skulle börja sticka på en tröja till sonens flickvän. Den ska göras i Kilafors ullgarn och jag tänkte tvätta garnet innan användning. Alltså stoppade jag in två härvor (tacksam över att jag inte tog alla fyra) i en tvättpåse i maskinen och körde på ullprogrammet. Det som kom ut såg ut ungefär så här:


Vi kan väl säga att jag hade kvällen räddad igår...

Har kommit en bit på junis månadssockor också, är på halva foten på första sockan nu. Insåg att jag stickat lite fel men ids inte repa upp, jag klarar helt enkelt inte av att sortera mönstret fullt ut när jag är så här seg. Annars älskar jag att sticka hål och flätor men det här mönstret kommer inte riktigt till mig, jag tycker att det är lite småtrist. På bilden nedan syns skaften när de är halvfärdiga, jag har valt att göra två mönsterrapporter för att få lite längd på dem. Gillar ju sockor med lite längre skaft, alternativt helt utan skaft men inget däremellan. Originalmönstret hittar ni här.

Sockan från framsidan. Tyvärr syns inte randningen på bilden, fotografen är lika duktig som alltid.

Sockan från baksidan. Lite dåligt med mönsteråtergivning även här, tyvärr. Garnet är i alla fall Fabel.

Eländesförkylning

Förkylningen håller mig i sitt grepp. Idag var jag trotsig, klämde i mig två Panodil och gav mig ut på lång hundpromenad tillsammans med god vän och valpköpare och hennes hund. Det här snygga sällskapet hade vi med oss:

Mamma Visa med tre avkommor ur tre olika kullar och så lille Morris, förstås.

Nu lider kroppen, 38 i feber trots doping. Suck... Sommarförkylning är banne mig inte kul alls!

Kul är däremot allt konstigt jag drömmer. Ena natten drömde jag att jag var utsatt för strålning från Tjernobyl (såg ett inslag om Tjenorbyl i EM-magasinet och det präglade hela min natt), nästa var jag landets ledande expert på vägslänter. Det senaste är lite komiskt, eftersom jag fullkomligt avskydde att beräkna släntstabilitet och räkna på vägkonstruktioner under utbildningstiden. Enligt maken hade jag också svamlat något om Frank Andersson, han tror att jag var och tittade på växthus tillsammans med Frankie Boy. Ja jösses, hur galet det kan bli!

Har totat ihop två babymössor i Big Verona till insamlingen Värma Liten. Tycker ju inte riktigt om akrylgarn men känner att jag vill bli av med det nystanet. Och så vill ju många insamlingar att man gör saker i just akryl eftersom det är lättskött. En Estelle och en mössa efter eget huvud blev det. Nu tänkte jag göra en kofta också men just där tog orken och inspirationen slut. Få se om den dyker upp igen under kvällen...

Sista bidraget klart!

Igår gjorde jag klart mitt allra sista bidrag till Värma liten-insamlingen. Det blev en yemenklänning (tror jag den hette) i härligt solgult bomullsgarn. Tyvärr fick inte kameran till det riktigt, det syns inte hur ljuvligt varm och solig färgen är. Jag blev faktiskt riktigt nöjd med resultatet, tyckte länge att den mest såg ut som en disktrasa men det blev bra när jag sydde ihop. Kul när det blir så!



Nu tar jag en paus från välgörenhetsstickningen och stickar något till mig själv. Vet ärligt talat inte när det hände sist. En sjal i limegrönt lingarn ska det bli, bara jag kommer överens med mönstret. Första matchen blev lite av en besvikelse, det var ett ganska kärvt garn att sticka i. Men det är bara att bryta ihop och komma igen! Tur att friidrotts-VM pågår så att jag kan smyga ner i TV-soffan även dagtid :)

Små sockar och lite annat

Friidrotts-VM nu, då blir det mycket tid framför TV:n och för att känna mig lite nyttig (och ha ro att stilla still) så stickar jag. Har hunnit påta ihop både en disktrasa och ett par små babysockor.


Disktrasan blev inte jättebra, jag tror att jag ska ta ett halvt nummer mindre stickor nästa gång. Stickad i Paris med stickor 4. Nåväl, den ska användas i köket så om den inte är allra snyggast spelar kanske inte så stor roll.


De små tubsockorna är stickade i Fabel, färg guacamole, efter ett mönster i boken Värma en liten. Jag tycker att de blev otroligt snygga! Tyckte inte att garnet såg så vidare snyggt ut i nystanet men oj, så bra det blev när det blev stickat! Sockmodellen tyckte jag var fiffig, tanken är att sockorna ska bli present till en liten bebis som tittat ut för tidigt i den här världen. Förhoppningsvis ska de inte vara alltför stora.

Till sist ett urläckert garn som jag köpt på nätet för att sticka en sjal till mig själv i. Garnet heter Linea, är i lin och bomull och kommer från Ullcentrum. Fast jag beställde det från Hippstick, ett företag med supersnabb leverans. Där ska jag absolut handla fler gånger! Köpte en härva i lime och en i en syrenlila ton. Alldeles, alldeles underbara!


Två nystan - tre mössor

Fortsatt bloggtorka här, delvis beroende på att familjen har varit i London en vecka. Helt underbart var det, oj vad jag älskar England! En dag i Oxford tog vi oss också, fantastiskt mysig stad. Jag älskar verkligen Norrbotten men skulle jag någon gång flytta härifrån så tror jag att det skulle bli till England. Det skulle fungera eftersom jag ändå jobbar hemifrån med världen utanför som min uppdragsgivare. Det enda bekymret är väl djuren. Hundar och katt kan man ta med sig men hur gör man med hönsen? Och så barnen, förstås, snart börjar de sina egna liv och då vill man kunna träffa dem ofta, ofta. Nej, jag får nog nöja mig med att leka med tanken och att försöka semestra i England så ofta jag kan.

Kampanken Värma liten lider mot sitt slut. Jag investerade ju i två nystan Paris för att sticka mössor. Läste att afrikanska kvinnor vill ha lite mer färg än våra normala pastellfärger så jag satsade på färgerna orange och grön. Tänkte att de också kunde symbolisera solen och växandet eller något sådant. I alla fall så räckte de precis till tre mössor, inte en tråd blev över. Kanske inte de färger jag själv skulle klä en liten bebis i men jag hoppas att de ska vara rätt för mottagaren.



Läste någonstans också att några hade satt på en liten lapp med en hälsning och tror att jag ska göra samma sak. Inga blessings av någon sort, jag tillhör inte de troendes skara så det skulle kännas väldigt fel. Mer en omtanke och lyckönskan från en mamma till en annan. Varje maska är ju stickad med tanke på det lilla barn som ska bära mössan så det borde rimligtvis finnas en hel del värmande kärlek instickad.

Nu känner jag ett litet sug efter att göra något annat. Har hittat till sidorna StickaMera och Ravelry och blivit inspirerad att göra disktrasor. Det var skoj! Gjorde min första igår, en blå, tänkte ha just blå i mitt blåvita kök. Mannen tycker att de är för fina för att använda. :)


Snart dags att skicka iväg det!

Sex små mössor blev det till sist. Jag hade tänkt att posta dem i veckan som gick men så hittade jag lite rött babyullgarn och bestämde mig för att göra ett par pyttesmå sockor också. Det blir mycket dödtid nu när lille sonen inte mår så bra, både här hemma och på sjukhuset. Mamman stickar och håller på det viset nerverna i någorlunda kontroll.


Här syns alla mössorna. Överst till vänster syns en s.k. Rigamössa (länk till mönstret i mitt tidigare inlägg) stickad i Carolina, därefter en Easy Peasy Beenie och längst till höger i översta raden en mindre snygg babyhjälm. Nederst till vänster en liten mössa som jag snott ihop utan mönster, därefter två navelsträngsmössor, alla tre i bomullsgarnet Paris. Bara nu sockorna blir klara så ska det gå iväg en sändning till Kongo-insamlingen.

Fick en överraskning med posten i veckan som gick. Hjälpstickan delade ut garn bland dem som stickar till dem och jag var en av de lyckliga. Det här läckra garnet kom med posten:

Skoj med sådana överraskningar, tack snälla Ulrica på Hjälpstickan. Det är skoj när det kommer annat med posten än bara räkningar, det händer inte alltför ofta. Såg på garnets tvättanvisningar att det kräver handtvätt så det lämpar sig kanske inte för något hjälpstickat. Funderar på att lyxa till det och sticka något till mig själv, vi får se hur det blir med det.

Värma liten!

Jag stickade ihop två mössor under helgen. En babyhjälm, en osedvanligt ful men väldigt praktisk mössmodell för små barn. Den står sig genom åren också, jag hade en när jag var liten, mina barn har haft sådana som deras mormor har stickat och nu har jag knåpat ihop min första. Inte så snygg, jag fick repa upp några gånger när jag bara ökat och glömt att minska. Man ska inte se spännande film på tv:n samtidigt... Nåväl, jag virkade på en kant för att göra den lite stadigare, hoppas att det ska fungera. Den andra mössan är en Easy Peasy Beenie ur boken Värma liten. Jag föredrar egentligen att sticka runt och slippa sy en massa, men var tvungen att testa modellen. Rätt söt, eller vad tycker ni?



Om någon undrar hur det har gått med mormorsrutorna så har jag bestämt mig för att de är klara nu. Möjligtvis virkar jag en kant runt också, jag ska fundera lite på det. Så här blev det färdiga resultatet:


Gör nytta i sommar!

Alla som kan sticka kan få ihop en liten babymössa! Och alla som någon gång har stickat och virkat har säkert också lite restgarner hemma! Varför inte göra nytta i sommar och rädda livet på någon liten?

  http://kyrkkaffe.libris.se/?p=2114


Tidigare inlägg
RSS 2.0