Mera sockor!

Jag har stickat barnsockor till de nyanlända barnen på vår skola. Två par randiga i restgarnen av Viking Sportsragg. Inget favoritgarn, det är lite för mycket akryl i det, men de blev tjocka och varma och det är huvudsaken.
 
 
Nu stickar jag ett par trasmattesockor till, jag är lite inne i ett stim. De här är randade med ett nystan Regia som jag fått i ett byte gammalt tillbaka och så ett nystan Fabel, samma som de förra trasmattesockorna. Tanken är att de ska bli en present till en god vän. Det skulle de förra också men... Nåväl, min kompis har mindre fötter än mig så nu gör jag dem lite för små så kan de inte stanna kvar. 
 
 
 

Sockar i massor!

Trasmattesockorna blev fort klara. De var tänkta som present men jag blev alldeles kär. Och vem som helst kan ju se att de passar bra på mina fötter!
 
 
Jag hade då raskt tänkt mig att sticka ett par till men så kom det bud från jobbet om att de nyanlända barnen fryser om fötterna. Så då fick alla andra planer läggas åt sidan och nu stickar jag barnsockor för glatta livet. Ett par är klara och fick åka med sonen till jobbet idag (ja, vi delar arbetsplats).
 
 
Nästa par är på stickorna, förhoppningen är att ha hunnit göra fyra par innan måndagen. Kanske fler, vi får se. Det finns inget värre än frusna barn och de här barnen går ju rakt in i hjärtat med allt de har varit med om.
 
 

Flunsastickar

Var hemma från jobbet igår igen. Jag blir inte riktigt bra från min influensa, bland annat är jag vansinnigt hes och har feber vareviga kväll. Inte mycket, runt 38, men det är ju ett tecken på att något är galet. Så jag bestämde mig för att ringa vårdcentralen. Där ombads jag ange mitt telefonnummer efter signalen. Inte helt enkelt när man inte har så mycket röst. Tre gånger fick jag upprepa mig, sedan sa rösten "Tack för ditt samtal" och jag trodde att allt var klart (det var väldigt länge sedan jag senast ringde vårdcentralen så jag förstod inte att något var galet). När ingen hade ringt upp mig på en timme så skickade jag ett sms till min man, som genast anade oråd och ringde upp vårdcentralen åt mig. Nu fungerade allt och jag fick en tid då jag kunde bli uppringt. Halv tio... Vid det laget hade alla tider för dagen tagit slut men jag lyckades tjata mig till en tid idag. Nu tycker jag kanske att jag äntligen är aningen bättre men fortfarande är jag ju hes som sjutton, det har jag varit i en vecka nu och det känns lite jobbigt, i synnerhet som rösten är ett av mina arbetsverktyg som lärare. Vi får se vad de säger idag. Det blir väl ättestupan för en snart 50-årig kärring...
 
Jag har sytt klart dotterns julgransmatta! Den ska hon få i födelsedagspresent på fredag! Och nej, det var inte mycket att brodera men uj, så tråkigt. Ändå är jag glad över att den blev klar, jag har en fömåga att påbörja broderiprojekt stort och sedan aldrig avsluta dem. Jag tycker att det finns så mycket vackert och glömmer alldeles bort vilken tid det tar och hur trist det är.
 
Morris lekte julgran. Ska jag kolla något måste han ju vara med på ett hörn. Min lille prins! 
 
Så har jag gjort klart ett par torgvantar i ett garn jag köpte i Skottland i somras. Gillade garnet jättemycket, det var så där lite kärvt att sticka i som riktigt ullgarn ska vara och så gav det väldigt fina maskor. Däremot var mönstret lite skumt, i alla fall till mina händer. Muddarna kändes långa så dem kortade jag. Handen blev i gengäld ganska kort så den förlängde jag med några varv.Tyvärr missade jag att inte göra fullt så många ökningar i tumkilen så den blev för stor. Annars gillar jag dem i sin enkelhet, garnet får verkligen komma fram. De blir kvar, jag behöver ett par nya. 
 
 
Nu är ett par sockor i trasmattestickning påbörjade. Jag som inte gillar självrandande garner annars, gillar verkligen att randa så här. Kanske för att det påminner mig om just trasmattor, något som jag är barnsligt förtjust i. De här är randade i Fabel.
 
 
 

Valetinsockor

Lagom till Alla hjärtans dag har mina sockor blivit klara. De sitter som en smäck, de blev inte alls för korta som jag var rädd för. Ogillar kanske den höga andelen akryl i sockgarnet (40%) men tänkte att jag kan ha dem som tofflor här hemma. Inte fullt så kul att sticka som jag hade hoppats. 
 
 
 
Dottern har flyttat hemifrån, visserligen bara till lägenhet inne i stan men ändå. Vi ses flera gånger i veckan men däremellan saknar jag henne så att det gör ont. Jag saknar de där korta mötena över en kopp te, de där rapporterna om hundträning eller rundor. Stunderna i tv-soffan. Jag saknar ljuden när hon sov i rummet bredvid vårt. Och jag bävar för den dag när alla tre har flugit ut. Storebror har ju studieuppehåll och har kommit hem, honom har vi till låns en kort tid till. Sedan är det bara lillebror kvar här hemma. Jag försöker få honom att skriva på ett mamboavtal men han är inte så lättlurad. Tänk den dag då också han flyger ut! Hur överlever man?
 
 

Long time no see

Pinsamt länge sedan jag skrev något här, ska verkligen försöka bättra mig. Jag har helt enkelt inte suttit framför datorn särskilt ofta utan hanterar det mesta via mobilen. På gott och ont, uppenbarligen.
 
Dotterns student är sedan länge överstökad och vi överlevde alla. De var så galet vackra på studentbalan, hon och hennes käreste, att mammahjärtat alldeles snörptes ihop i bröstet. Det var några hektiska dagar här under själva studenten med hela släkten på besök. Visserligen är den inte så stor men det ska ändå underhållas och sysselsättas och utfodras. Efter sådana dagar landar man liksom lite i soffan med en låång utandning. 
 
Sommaren har varit regnig men underbar i alla fall. Jag har haft sommarlov, dess värre ett oavlönat sådant så jag har fått hålla lite i plånboken. Förhoppningsvis blir det annorlunda framöver, den 17 augusti börjar jag mitt nya jobb på min gamla skola och ser så fram emot det. Sju underbara ungar väntar på mig då och jag hoppas att vi ska ha ett riktigt roligt år tillsammans.
 
I mitten av juli åkte maken och jag till Skottland i några dagar. Det var en underbar och lite äventyrlig resa, detta med att köra på vänster sida är ju inte alltid så enkelt. Efter första dagen var jag helt slut i min gas- och bromsfot trots att jag "bara" var passagerare fram - men uppenbarligen en väldigt delaktig sådan. Lite hojtanden undslapp också när han gjorde några försök att köra högertrafik. Men på det hela taget gick det bra och gav mersmak, även om vi kanske kör ett lite annat upplägg nästa gång.
 
 
Bilden ovan är från Isle of Skye. Här hittade jag en helt ljuvlig liten garnbutik, Handspinner Having Fun, som varmt rekommenderas om ni åker hit. 
 
 
På Isle of Skye besökte vi också ett destilleri, Talisker. Och jag som egentligen inte gillar whisky... Men några flaskor kom med hem så nu är det bara att försöka lära sig. Man måste ju liksom testa när man är i Skottland.
 
 
Vägarna var otroligt smala och hade mötesplatser regelbundet placerade, från en såg man nästa. Gott om får fanns det också, inte alltid innanför staketet...
 
 
Landskapet var bedövande vackert. Jag trodde att jag skulle sakna solen och att det var fel sommar att åka hit men jag tror aldrig det kan vara fel att åka till Skottland. Jag föreslog maken att vi skulle köpa ett litet B&B, skaffa lite får och flytta hit men han såg skeptisk ut till min idé. Kanske såg han sig inte som fåraherde för sitt inre...
 
 
Några dagar i Edinburgh hann vi också med. Först var jag inte så imponerad av staden men den växte efter hand. Som enda resmål hade den dock inte hållit måttet. Här besökte vi också en underbar garnbutik med en fantastiskt trevlig och hjälpsam ägarinna, Kathy's Knits. Rekommenderas varmt!
 
Jag har också hunnit med några dagar hemma hos föräldrarna i Västra Götaland. Denna gång blev det inget besök hos Kampes, det får vara till en annan gång. På hemvägen hade jag några timmar att slå ihjäl i Stockholm och hann med ett besök hos Litet Nystan på söder. Vilken fantastiskt trevlig butik det är!
 
När jag kom hem igår så väntade ett fint bytespaket från myzpyz på mig. Tack snälla vän för ett härligt paket!
 
 
Sommaren har också bestått av sockstickning i massor eftersom jag (i ett anfall av galenskap???) anmälde mig till Tour de Sock. Tiden räckte så klart inte till men några sockor har det blivit, några färdiga och andra inte fullt så färdiga. Nedan ett axplock.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Färdig!

Idag var min uppsats införd i meritförteckningen så nu är ansökan om examensbevis inlämnad! Sveriges mesta akademiker kanske kan avsluta sina studier snart... Jag ska bara fixa en mattekurs eller två till först, tänker jag mig. Men förhoppningsvis får jag ut min examen om en månad eller två. Yippee! Återstår sedan den där legitimationen men den tar vi en annan gång.
 
Jag har inte legat på latsidan i soffhörnan heller, det är bara här i bloggen som det inget syns. Jag har stickat lite babysockor som dock inte kommit med på bild. Så virkade jag lite fika till barnen på dagis på den lilla underbara byaskola där jag ofta jobbar. Det blev en hit, fast ibland blir de lite osams om prinsessbakelsen...
 
 
Mina januarisockor gjorde jag klara alldeles i slutet av januari. Jag är inte supernöjd med dem, gillar ju inte riktigt självrandande garner och tycker i ärlighetens namn att nystanet var snyggare än det färdiga resultatet. Men färgerna är glada och de har rönt uppskattning på jobbet. Jag har dem som jobbsockor, det blir bra.
 
 
Dottern fyllde nitton igår. Tanken var att hon skulle få en kofta i present men det hanns inte riktigt med...
 
 
Nåvl, det positiva är att nu när hon vet om det kan jag också prova på henne. Jag stickar en modifierad Peggy Sue, med lite längre liv, kortare resår och med lång ärm istället för kort, där då mönstret i midjeresåren återkommer. Jag tycker egentligen att originalet är jätteläckert och skulle passa precis till dotterns favvoklänning men eftersom hon inte gillade originalversionen så gör jag om den lite och det föll i god jord. Garnet är Drops Cotton Merino, en ny bekantskap som jag verkligen gillar. Mönstret är också himla trevligt, man stickar uppifrån och ner, det går fort och man kan dessutom anpassa längden på koftan efter sina egna önskemål. Jag är lite sugen på att göra en till mig själv också fast då i lite längre version, jag har inte riktigt figur för midjekorta saker utan föredrar sådana som går nedanför rumpan. :)
 
 

Månadens sockor!

Jag jobbar på med att krympa stashen. Det går hyfsat, fast liiite nytt garn kommer det nog att komma in i alla fall. Jag hittade en rea som inte gick att motstå... Min karaktär är nästan obefintlig, sorgligt men sant. Men jag tycker väl ändå att jag kan få unna mig något litet nu när jag har gjort klart opponeringen på uppsats, fått min egen igenom opponeringen också och ska lämna in den i morgon. Plötsligt känns tanken på (ännu en) examen inte så långt borta! Är faktiskt lite mallig över mig själv som lyckats ro i land den här utbildningen (också). Så då råkade jag i ett svagt ögonblick klicka hem ett par nystan...
 
Försöker sticka sockor varje månad liksom ifjol. Månadens par är självrandande, hakade på januaristickningen i Sock Knitters Anonymous på Ravelry och tänkte att det var ett ypperligt tillfälle att bli av med ett randigt nystan. Normalt gillar jag inte dem så vidare värst men här kan jag inte riktigt bestämma mig för om det blir gladsockor eller fulsockor. 
 
 
 
Mönstret heter Murano Socks och är ett gratismönster från Ravelry. Garnet är Austermann Steps, jag tror att det kommer från en socksnurra (måste kolla upp det). Snabbstickade sockor är det hur som, ett väldigt bra mönster att sticka framför tv:n. Det enda jag inte gillar är hälen, det är nog första och sista gången jag gör en short row heel. Inte min grej.
 
 

Socktober

Oktober är väl ändå en sockmånad? Det känns så. Därför stickar jag sockor för glatta livet just nu. Inga avancerade, inte ens en endaste liten fläta, utan bara vanliga släta sockor. Första paret var till det lilla kusinbarnet som fyller tre i november, stickade i en färgnyans av Drops Fabel som jag faktiskt tycker var riktigt, riktigt snygg trots att jag normalt gillar enfärgat bäst.
 
 
Nu stickar jag ett par sockor till brorsdottern, också de i rosa toner men i Drops Delight. Det är något med tjejer och rosa, helt klart.
 
Här har jag precis påbörjat den första, i själva verket är jag på minskningen i tån på den andra. Och nu kommer den stora frågan - vad ska jag sticka sedan? Jag har inga mer presentsockor att sticka, däremot en del annat som ska vara klart till jul men - oktober är ju sockmånad! Mamma önskar sig tofflor, kanske det kan gillas..?
 

Tidsbrist

Här händer det inte mycket men i min soffhörna går fingrarna varma. Julklappsstickningen är i full gång, jag kommer ständigt på nya saker som jag vill hinna göra och börjar nästan känna mig lite stressad. Urfånigt egentligen, ingen vet ju vad de går miste om om jag INTE hinner. Men ändå... Många julklappar ska skickas till släkten söderut och för att få lite ordning i kaoset skriver jag dels upp i min lilla bok (som vanligt, när det gäller julklappar är jag världens mest organiserade människa, sådant skojar man inte om) och dels har jag infört ett system med olika kassar inne i mitt arbetsrum där de olika paketen sorteras efter vilka som ska vad. Det känns bra att ha överblick och koll. Förhoppningen är att inget litet förargligt paket ska dyka upp EFTER jul som det nästan alltid gör, därför att jag lagt det på ett finurligt ställe sedan jag omsorgsfullt har noterat det i min lilla bok (men inte vart jag har lagt det...). Vi får se om det fungerar. Mitt arbetsrum är följdaktligen ett enda kaos, värre än vanligt med andra ord, men syftet är ju gott. Efter jul kommer det naturligtvis att anta ordnade former igen...
 
Vad har jag hunnit sticka då? Jo, två halskargar i ett nytt garn från Drops som hette Peak och väl inte var någon större höjdare men färgen var rosa med lite lyster i (pga synteten) och jag tror att det kan gillas av små flickor. Bilden blev urusel men kolla gärna in mönstret, där syns den snyggare. Ruskigt snabbstickat! 
 
 
I våras önskade sig sönerna varsin Minionmössa, varpå den ömma modern raskt inhandlade garn. Satte nu igång med att sticka mössor, med tanken att det skulle bli julklapp. När yngste sonen såg vad jag pysslade med, såg han tveksam ut och konstaterade att nja, en sådan mössa ville han nog inte ha längre... Bussigt! Han har nyss börjat sjuan och det har blivit otroligt viktigt vad man sätter på sig. Storebror pluggar ju på universitet och verkar snarast gilla att vara lite eljest och crazy, så jag hoppas att han fortfarande vill ha en mössa. Öga ska virkas och en mun göras men annars är den ju klar. Och vad jag ska göra av resten av det knallgula och klarblå garnet vete katten, ett par helsvenska sockor kanske? Eller två...
 
 
Ett par små sockor till kusinbarnet i födelsedagspresent har det blivit men dem glömde jag att fotografera. Det har varit mycket på sistone, jag skyller på det. Nu stickar jag ett par till lillasyster, dem ska jag försöka komma ihåg att ta kort på. Det har också blivit ett par julklappsvantar till storasyster, stickade i Kampes tvåtrådiga. Jag valde ett som skiftar i olika blå toner och det blev tyvärr inte riktigt så bra som jag hade hoppats, det ser nästan ut som om jag skarvat med ett helt annat garn. Missade nyansskillnaden på tummen när jag stickade på kvällen. Men snögubben är lite söt i alla fall, även om flerfärgsstickning inte är min grej. Jag får påminna dem om att det är tanken som räknas! ;)
 
 
Fina rutor har det ramlat in i kuvert under veckan. Det har kommit rutor tidigare också, dem har jag kanske missat att få med här. Efter jul ska jag fortsätta på min filt, det skulle vara så mysigt att få den klar.
 
 
Idag kom det också hem ett alldeles ljuvligt paket i det lyxiga socktoberbytet. Ett sockgarn med fantastisk lyster i ull, silke och bambu, dreiklang från Atelier Zitron. Så kom det en spännande lakritsmarmelad (jag är grymt svag för lakrits), en ljuvlig olivtvål som är perfekt för en torris som mig, en liten chokladklubba som man ska doppa i varm dryck, en söt börs, en sticktidning och ett mönster på fina sockor. Tror att jag fick med allt där. Det piggade verkligen upp denna höstruskiga dag när vi vaknade till regn och blötsnö. Detta är inte min favorittid på året!
 
 
Imorgon hoppas jag kunna ta mig till Ikea i Haparanda en snabbis. Dottern har blivit med pojkvän och ånyo blev vi påminda om att vi bara har en soffa med tillhörande tv. För att slippa stå i tvättstugan till sena kvällen fler gånger tänkte jag inreda allrummet med en liten soffa och den gamla tv:n som nu står i vårt sovrum utan att användas. Barnen har upplyst mig om att det är tn tjock-tv men vad då, den fungerar. Den stora frågan nu är om vi ska köpa en vanlig soffa eller en bäddsoffa? Jag har lovat maken att provsitta soffan innan köp, han vill att jag även ska provligga en eventuell bäddsoffa men där tror jag att min gräns går. Vi får se vad jag kommer hem med, fortsättning följer. Liten och billig ska den i alla fall vara, helst ska den rymmas inom det presentkort vi fick förra julen. Sedan kanske jag tar en sväng över gränsen också och kikar lite där, kanske...
 
 
 
 
 

Sockstickning!

De röda ankelsockorna är klara och hamnade raskt i dotterns låda. Garnet är Järbo Miniraggi, milde himmel vad det fällde när jag tvättade dem! Tur att sockorna är enfärgade, annars undrar jag hur de hade sett ut.
 
 
Garnåtgången var noga beräknade, eller nä, det var ren flax att det blev så här mycket kvar av nystanet:
 
Ibland har man tur!
 
Hela den gångna veckan har jag vikarierat i skolan, på en helt underbar skola i en alldeles ljuvlig barngrupp. Och tanken var att jag skulle dit imorgon också men naturligtvis har jag dragit på mig jordens förkylning - hostar, snorar, är hes och blöder dessutom näsblod med jämna mellanrum så jag nödgas vara hemma imorgon. Jag orkar helt enkelt inte och tycker kanske heller inte att det känns helt OK att ersätta en sjuk lärare med en - sjuk lärare. :( Men surt är det. 
 
När jag inte har sovit så har jag stickat. Påbörjade ett par Artichoke socks  för några dagar sedan och tror nästan att de blir klara idag. Jättetrevligt mönster, påminner om ankelsockorna ovan och sitter fantastiskt fint på foten. Hade tänkt ge dem till dottern i julklapp men verkar ha gjort det aningen för korta så att de sitter som en smäck på mina fötter istället. Så det kan bli... ;o)
 
 
 
 

Julisockor klara!

Juli månads sockor är klara! Valet föll på mönstret Broken Seed Stitch som legat länge i mitt Ravelry-bibliotek. Tanken var att använda ett lite randigare garn från Regia och få det att kännas lite mindre randigt. Så långt allt väl, jag är nöjd med utfallet och med texturen. Men passformen känns ganska lös, speciellt i benen, och det känner jag mig lite mindre nöjd med. Dess bättre fastnade dottern för dem så de får flytta till hennes socklåda istället för min. Det vita garnet är för övrigt Drops Fabel.
 
Början
 
En klar
 
Båda klara!
 
Fördelen med mönstret var också att det var enkelt, en perfekt stickning framför VM-fotbollen! Nu närmast tror jag att det ska bli en tröja till dottern, jag kunde inte låta bli Drops garnrea utan har köpt några (host, host, ganska många tror jag kanske att det blev...) nystan garn till lite olika projekt. Som då ett gäng Paris till en tröja. Borde gå hyfsat fort och enkelt, tänker jag mig.
 
Annars rullar livet på. Vi har fått några kycklingar, inte så många som jag hade hoppats utan bara tre stycken. Måtte någon vara en höna! Sönerna har dragit ner till far- och morföräldrar i södern, jag ska ansluta för en kortare visit i nästa vecka och hoppas då kunna hinna sticka iväg till Kampes spinneri i Ullervad en snabbis. Hoppas, hoppas... Så märkligt egentligen, i alla år jag varit västgöte och därefter årligen besökt föräldrahemmet, men inte visste jag att Kampes låg så nära! Snudd på pinsamt...
 
 
 

Ugglesockorna

Det går framåt med sockorna, en socka är klar nu. Jag gillar inte riktigt tån på dem men orkar inte tänka där jag stickar framför fotbolls-VM så de får vara enligt mönstret. De ser ut att vara bättre på själva foten men vi får se, gillar jag dem inte får jag väl ge dem till någon som vill ha dem. Dess värre lyckades jag kasta bilden på hela sockan, ni får nöja er med en på en del av skaftet.
 
 
Två rutbyten under sommaren så nu är jag också i full färd med att göra rutor! Det är betydligt roligare att göra rutor till andra än till sig själv, även om det blivit några till mig också. Men jag får inte ihop nio i samma färgställning än så just nu har jag mest en himla massa rutor liggande. Maken ruskar på huvudet, han kan inte fatta varför jag inte kan montera ihop dem när jag har så många. Det var det där med färger...
 
Store sonen kom hem med en present till mamman. Det värmer i mammahjärtat! Frågan är om jag nämns använda den eller om den bara ska få stå och vara fin..?
 
På söndag var det tänkt att jag skulle åka till London med maken och yngste sonen. Igår skulle jag fixa inloggning via internet. Man skulle ange passnummer, jag hade ju kollat att sonens pass var OK men rotade fram allihop och började mata in. Kollade mitt eget pass, det gällde till januari 14. Den 14:e tänkte jag men vilket år, innan det gick upp för mig - mitt pass har gått ut!!! Det blev full fart in till polisstationen, med lite tur kommer det nya passet på torsdag och i annat fall får jag fixa ett provisoriskt - till tredubbla kostnaden! Visserligen gulligt rosa men det kan jag klara mig utan. Håll tummarna för mig nu - hårt!
 
 
 
 

Nya sockor på g

Jag behöver frigöra mer sockgarn. Ja, inte så att jag lider brist på sockgarn, snarare tvärtom. Men tanken är ju att göra rutor till filten av restgarn och för att det inte ska bli alltför enformigt, med typ nio rutor i samma garn, måste jag få loss mer restgarn. Alltså måste jag sticka sockor! Så himla synd... ;o) Bestämde mig för att göra de där ugglesockorna jag spanat på så länge i det ljuvligt blå Nordlys-garnet som ursprungligen var tänkt till hundsockor men där resultatet inte blev bra. Hann precis bara börja igår, gott om vridna maskor och flätor så det går inte så fort men jag hoppas och tror att det ska bli galet snyggt.
 
 
Hela FEM rutor till min filt kom idag från Sue. Brevet har varit på villovägar en tid men jag är så glad att det dök upp, dels för att det också fanns choklad i det och så förstås för de fina rutornas skull. De är i glittrigt sockgarn, det syns tyvärr inte på bilden men det är galet snyggt. Det är så kul att ha en hel hög med rutor och kombinera dem till en ny, större ruta som sedan sätts ihop till en filt. Jag behöver bara fler rutor, en himla massa faktiskt... Det blir lite enformigt i längden så jag är väldigt glad över de rutor som kommer med posten. Tack!
 
 
Alla barnen är nu samlade under ett tak och mamman mår gott. Äldste sonen jobbar med skogsplanering i några veckor och är ganska så sliten. Dottern hade sin sista dag i skolan idag och ska jobba som frukostvärdinna i juli samt rycka in när det behövs andra dagar också. Och minstingen har skolavslutning i morgon. Det är en historisk dag, då gör vi vår sista skolavslutning på byaskolan. Det ska firas rejält med minigolf och restaurangbesök. Kanske gofika också, vi får se vad vi hinner med. Det känns lite som om vi föräldrar tar examen också, vi har stått på den där skolgården och huttrat i 15 år, tror jag det blir. För naturligtvis har finvädret försvunnit lagom till examensdagarna och här är kallt, regnigt och ruggigt. Hoppas bara att det inte var sommaren som tittade förbi i maj utan att den kommer tillbaka...
 
 

Majsockor

Jag lyckades ju inte komma med i Dödergöks sockutmaning så jag kör min egen och stickar sockor av garn som ligger här hemma. Detta blev mitt första par:
 
Mönstret heter Amy Socks och finns på Ravelry. Och nej, det var inte det roligaste mönster jag stickat men det fyllde en funktion just då eftersom jag mest stickat under tidiga morgnar när valparna varit vakna och mitt huvud inte har varit på topp. Garnet är Opal, ett garn som jag fick i ett RAK-byte på Ravelry. Jag är inte jätteförtjust i självrandande garn men gillar verkligen färgerna här, de ger mig vårvibbar och får mig att tänka på äppelträd och nyutspruckna björkar.
 
Nu har jag börjat virka på en gardin till gäststugan, det förra försöket fick jag ju repa upp. Detta har jag större hopp till:
Visserligen kommer den inte att täcka hela fönstret i dörren som planerat men den går i alla fall hyfsat långt ner. Jag har också fixat en sitthörna på bron till stugan:
 
En turkos dyna ska ligga på stolen och så tänker jag mig att någon gång hinna göra en filt i blåa och vita toner. Någon gång...
 
Äggkläckaren är startad nu med två ägg från min isbarhöna, köpta avelsägg av cream crested legbar och gökfärgad maranhöna (se bilden) och så fyra ägg från ICAs ekologiska. Av de senare är det spindel i två av dem så nu hoppas vi få en liten ICA-Stig eller ICA-Cindy i hönsgården vad det lider. Detta med höns, ägg och kycklingar är fascinerande!
 
 
 
 

Valpmamma

Jag har blivit med valpar! Eller inte jag utan min tik. Eller egentligen inte min tik heller men en tik som jag har avelsrätt på en valpkull på. Och nu är de här, åtta stycken små lakritstroll. Mamma hund är strålande, hon fick ut dem lätt som en plätt (nästan i alla fall) och sköter om dem på ett lysande sätt. Mätta och nöjda ligger de i lådan, knappt ett pip hörs annat än när hon tvättar dem. Fascinerande detta att inga barn gillar att bli tvättade, vare sig två- eller fyrbenta. Alla vi mammor är däremot väldigt noga med att våra barn ska vara rena in till minsta öronveck... ;o)
 
Medan jag väntade på att valpningen skulle komma igång behövde jag något lättare projekt att sysselsätta mig med som gick fort och krävde minimal tankeförmåga. Valet föll på ett par sockor i Novitas 7 Bröder, eftersom jag dessutom lovat sticka ett par sockor eller vantar till ett lotteri lite längre fram. Jag valde följande mönster i en syrenlila färg. Bilden är inte bra, den är tagen i tvättstugan med mobilen, men ni får i alla fall en uppfattning om hur de ser ut. Vanliga, hederliga och lite grövre sockor men med en fläta på skaftet. Enkelt och snyggt. Mönstret är också väldigt välskrivet och lättfattligt, jag vet att många ogillar Drops mönster just på grund av det omvända men detta var väldigt enkelt och rakt skrivet. Rekommenderas om man är nybörjare på sockor - och flätor...
 
 
Måste förstås lägga in en bild på valparna och deras fina mamma också.
 
 
 
 
 

Hektisk månad

Februari har varit en rent ut sagt gräslig månad. Jag har haft massvis med jobb och så en massa annat ovanpå det. Det har precis gått att hålla näsan ovanför vattenytan. Lite stickat har det dock blivit, det har ju varit OS. ;o)
 
Stina fick en ny mössa när hon var iväg och åkte Tjejvasan. Den är stickad i Östlandsgarn, ett norskt garn som jag tog ur en snurra med småvarma projekt från bytesgruppen på Ravelry. Snyggare i verkligheten än på min bild (som vanligt).
 
Detta plockade jag ur snurran: Östlandsgarn, två härvor Kampes och ett nystan Alpaca Silk.
 
Ett jättefint vintervitt bytespaket har jag också fått från myzpyz, tusen tack för det. Det fina armbandet har hon själv gjort, jag blir så otroligt glad när någon tar sig tid att göra något till mig. Tack!
 
Jag har äntligen också gjort klart sockorna som min mamma ska få i födelsedagspresent, tillsammans med lite annat smått och gott. Temat för presenten är myskväll. Jag är riktigt nöjd med sockorna.
 
 
Nu pysslar jag på med lite annat men det törs jag inte lägga här, i alla fall inte nu. :)
 
Stora saker som hänt är också att dottern fyllt arton, åkt Tjejvasan och tagit körkort, allt under samma månad. Ni kan ju förstå att en mamma blir sliten. ;o) Nu har vi i alla fall sportlov, på fredag väntar en omgång lasergame på oss och det ska bli galet skoj. Äldste sonen kommer hem över helgen och han är efterlängtad av hela familjen. Sedan ska jag avsluta min första mattekurs, det har gått över förväntan och varit riktigt skoj. Och så har jag varit hos optikern och beställt nya glasögon, mitt livs första progressiva. Nu går det utför med tanten!
 
 

Guldyra!

Vilket skidlandslag vi har! Man blir alldeles yr av lycka, samtidigt som jag lider lite med mina norska vänner (även om jag njuter liiite av att retas också, en av mina allra bästa vänner bor i Norge och hon har fått några gliringar). Vilken jätteflopp detta OS blivit för dem! Nu väntar en spännande fortsättning, hittar det norska vallateamet rätt bland burkarna till sist eller ska de svenska åkarna få fortsätta sin triumf?
 
Medan jag tittar så stickar jag så klart. Detta med flera färger är verkligen inte min grej, jag har fotat på lite håll så att det inte ska se alltför jäkligt ut. Inte blir det bättre av att fokus är i tv-rutan och att det är spännande, jag drar åt alldeles för hårt. Men kanske kan man ana att det är hundtassar överst och små cavalierer som tittar framåt på var sida foten, är det tänkt. Återstår att bestämma hur jag ska göra hälen, just nu lutar det åt att jag stickar in en tråd och plockar upp maskor efteråt.
 
 
Det blå garnet är Nordlys från Viking. Jag har haft två nystan i en mindre evighet som jag bara har tittat på och inte vågat röra, de är så vackra i färgerna. Men jag ska ärligt säga att de är ännu finare när man stickar, så läckra blå skiftningar att man blir alldeles galen av lycka. Blått är fantastiskt vackert! 
 
Fick just tillbaka lärarens respons på min första inlämningsuppgift i matematik och den var godkänd utan någon som helst anmärkning. Jag känner mig omåttligt stolt, det var en mindre evighet sedan jag läste matte sist. Nu har jag en himla massa jobb som måste bli klart men sedan ska jag ta tag i exjobbet också. Hej och hå, det kanske lyckas ändå även om det tidvis är rätt tungt att vara student, yrkesarbetande, hunduppfödare och morsa... 
 

Sockor och paket

Uj, det har varit dåligt med bloggandet. Jag får skylla på allt jobbande, det har bara ramlat in jobb i februari och det tillsammans med pluggandet tar alldeles för mycket tid. Lite välan mycket nu, jag har börjat tacka nej till jobb för att hinna andas också. 
 
Mitt tredje försök med bruna sockor lyckades. Jag är inte supernöjd med resultatet, modellen vill liksom vrida sig i skaften och det gillar jag inte riktigt. Men färgen är superläcker och sockorna är sköna på, det är bra. Så här har det gått:
 
Skaft på gång
 
Första skaftet klart (mina stackars krokiga små tår kom med på bild).
 
En färdig socka.
 
Båda sockorna på mina små ankfötter.
 
Nu har jag börjat med ett nytt projekt, ska försöka omsätta ett tröjmönster till sockmönster. Knixen är väl att jag stickar framför OS och eftersom flerfärgsstickning aldrig har varit min grej och jag dessutom är en obotlig sportnörd så är mitt fokus inte det allra bästa. Risk finns att projektet bara kan sluta på ett sätt... Så här såg i alla fall början ut:
 
 
Vi har en liten snurra i gruppen på Ravelry där vi väljer datum att uppmärksammas på. Idag fick jag således besök av Åsa med ett helt fantastiskt paket, anledningen var att det på tisdag är arton år sedan världens bästa Stina föddes. Kul att träffa Åsa igen och helt otroligt vilka fina grejer jag fick. Tusen tack!
 
 
 
 
 
 

Börja om från början del två

Igår hade jag stickat halva min första Thunderbird-socka. Tyckte att skaftet såg lite trångt ut och bestämde mig för att prova den på foten. Och det gick ju - nästan inte alls. :( Mönstret gjorde att elasticiteten i resåren helt försvann och det var snudd på omöjligt att få den förbi hälen. Det kanske man borde ha insett när man tittade på mönstret men jag var förblindad av hur läckert det var med alla flyttade maskor. Suck... Först tänkte jag strunta i det och sticka på ändå men så besinnade jag mig och repade upp. Igen... Stackars garn, det börjar kännas använt och hade sannerligen förtjänat ett bättre öde.
 
Nu är jag minst sagt lite less på att sticka sockor men har bestämt mig för att det är tredje gången gillt som gäller. Det blir ett par Nutkin, dem har så många gjort före mig så de KAN inte vara helt odugliga. Säkra kort är det som gäller nu!
 
 

Börja om från början...

...börja om på nytt. Ja, så blev det igår. I förrgår hade jag panik, vi skulle se film men jag hade inget att sticka. Kom att tänka på ett bytespaket jag fått innan jul på sockgarn med mönster. Jag behöver verkligen fler sockor så jag slängde mig upp och rafsade åt mig paketet och satte igång. Hann med nästan hela strumpskaftet men kände allt mer att nej, de här sockorna gillar jag inte och det är synd på garnet. Så, idag repade jag upp och började om, denna gång på ett mönster som jag haft ett tag men inte hittat rätt garn till. Nu vill jag tro att jag har det.
 
 
Tack vare en grupp som jag är med i på Ravelry så fick jag äntligen tummarna ur och gjorde klart mina Liljevantar. De har legat i träda länge, motståndet mot kombon sticka tummar och flerfärgat är enormt. När dessutom Doris var framme och drog ut en sticka, kände jag mig närmast gråtfärdig och stoppade undan hela klabbet. Men nu fanns då en utmaning om att göra färdigt påbörjade projekt och vara med i en liten tävling. Tävlingen må vara men detta var moroten. Tada, sista dagen (31/1) blev de klara och sitter ju som gjutna på mina händer. Så nöjd!
 
 
 
De är alltså röda och grå, inte orangefärgade som den övre bilden vill få en att tro.
 
Med det tror jag kanske att de grönvita berså-vantarna får åka till Röda korset eller någon annanstans. De är snygga men de passar verkligen inte alls på mina små händer. Någon med större händer som vill ha dem?
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0