Irriterande dåligt

Jag blev så sugen på att förnya mitt sjalförråd som är ganska tunt, detta med att sticka sjalar är dels lite nytt för mig och dels har många av de alster jag presterat hittat andra ägare (dvs getts bort i present). Men nu grävde jag i gömmorna efter ett somrigt garn - här skulle stickas något somrigt! Valet föll, sorgligt nog, på en härva Shaman från Heaven's Hand, ett pastelligt garn i silke. Ravelry sa en sak om antalet metrar och banderollen en annan, jag förlitade mig på banderollen. Ännu ett dumt beslut...
 
Redan färgen borde ha fått mig att backa. Guldigt, rosa och ljusgrönt. Vad fick mig att tro att det var mina färger? I synnerhet som de liksom är melerade till en enda flammig röra. Garnet delar sig, är kärvt att sticka med och dessutom skarvat ett oändligt antal gånger, jag kommer att ha en himla massa trådar att fästa när sjalen väl är färdig. Det är den snart, trots att jag inte hunnit igenom hela mönstret. Det håller nämligen på att ta slut... Med andra ord ett misslyckat projekt från början till slut. Jag ville först bara kasta hela sk*ten men så bestämde jag mig för att ändå sticka på och se hur långt jag hinner och hur den ser ut när den är blockad. Jag anar att den kommer att hamna i soporna i alla fall men... Så otroligt surt, av alla garner i garnskåpet var jag tvungen att välja detta! Lärdomen blir - studera nogsamt omdömen på Ravelry innan du köper ett spännande garn!
 
 
Jag är med i en underbar liten grupp på Ravelry som till största delen består av kvinnor från England, även om den är öppen för andra. Där har vi just nu en runda där vi gör rutor till en vänskapsfilt till varandra och skickar. Fascinerande hur mycket roligare det är att göra rutor till andra än till sig själv, kanske för att det blir mer variation. Det är första gången jag gör rutor och valet föll naturligtvis på små rutor i sockgarn... Inte mitt mest intelligenta val, jag kommer att få montera i en mindre evighet. Men men, nu vet jag vad jag ska göra nästa gång. :) De rutor jag hittills gjort klart och skickat ser ut så här:
 
 
 
Och naturligtvis lyckades jag skicka iväg de första med porto motsvarande brev i Sverige, dvs hälften. Få se om och var de dyker upp. Det är lite för mycket med valparna nu för att jag ska vara helt fokuserad.
 
Min ena mattekurs är i stort sett klar nu i alla fall. Den andra börjar imorgon, trodde jag... I själva verket började den igår. Häpp! Som ni märker är jag med på banan, not. 
 
 
 

Börja om från början del två

Igår hade jag stickat halva min första Thunderbird-socka. Tyckte att skaftet såg lite trångt ut och bestämde mig för att prova den på foten. Och det gick ju - nästan inte alls. :( Mönstret gjorde att elasticiteten i resåren helt försvann och det var snudd på omöjligt att få den förbi hälen. Det kanske man borde ha insett när man tittade på mönstret men jag var förblindad av hur läckert det var med alla flyttade maskor. Suck... Först tänkte jag strunta i det och sticka på ändå men så besinnade jag mig och repade upp. Igen... Stackars garn, det börjar kännas använt och hade sannerligen förtjänat ett bättre öde.
 
Nu är jag minst sagt lite less på att sticka sockor men har bestämt mig för att det är tredje gången gillt som gäller. Det blir ett par Nutkin, dem har så många gjort före mig så de KAN inte vara helt odugliga. Säkra kort är det som gäller nu!
 
 

Snyft...

Morgonen är verkligen inte min tid på dagen, idag fick jag bevis för det. Stickade klart uggletröjan igår kväll och sydde ihop, ida skulle jag bara köra den på maskinens ullprogram och spänna den som jag gjort så himla många gånger förr. Så, in med tröjan i maskinen, ställa in på 30 grader och så programmet. Men, det var fasligt vilken tid det där programmet tog på sig!?!? Trött i mössan som jag var så tog jag det vanliga programmet och då tror jag att maskinen per automatik väljer 40 grader. Ut kom något som väl närmast kan beskrivas som bullet proof...
 
Jag försöker trösta mig med att jag i alla fall är en jäkel på att tova i maskin men nej, det hjälper inte. Där rök den tröjan! Och med den all min lust till att göra fler sådana här på ett tag. Tanken var ju en till åt det andra lilla kusinbarnet men när jag nu är tillbaka på ruta ett så stryker jag den tanken. Och jag kan inte ens skylla på Doris den här gången...
 
Istället tröstar jag mig med
Den är också fel, den skulle ha åkt i ett litet RAK-paket igår och en annan var tänkt till mig. Men i stressen att hinna få iväg det innan de tömde lådan verkar jag ha stoppat ner fel. Nåja, hoppas att den smakar gott den också, den här var i alla fall väldigt smarrig. Jag känner att jag är värd den efter morgonens vedermödor och efter att faktiskt ha krympt 3 kg med den där 5-2-dieten. 
 
 

RSS 2.0