zupermorzan

Har jobbat som en liten gris den senaste veckan, den ofrivilliga magsjukeledigheten straffade sig. Men i eftermiddag var jobbet klart och jag kunde andas ut. Det firade jag med att se på skidskytte och med en långpromenad med hundarna. Så skönt att kunna gå ut och bara njuta av promenaden utan att känna jobbstressen som flåsar i nacken! Nu hoppas och tror jag att veckan blir lite lugnare, jag har ett jobb som ska vara inne på torsdag men tänkte ta måndagen ledig för att hämta mig från den senaste veckans slit. Nåväl, det blir ju förvandlat till lön om någon månad så jag ska inte klaga, det blir bra till Parisresan senare i vår. 

 

I morgon fyller dottern 17 år. Vart har tiden tagit vägen? Hon var en särdeles krånglig liten unge att få ut, ville inte ligga rättvänd utan fick vändas i magen och drog över tiden i nästan två veckor. Men till sist kom hon efter en rätt lång och mödosam förlossning, en lång och slank bebis med stora ögon. Min fina lilla Stina! Mina barn är det jag är absolut mest stolt över, jag har fått så underbara ungar. Fascineras också av deras begåvning och målmedvetenhet. Sonen gick direkt från gymnasiets mattespetsutbildning till att läsa teknisk fysik, klarar tentorna med glans och hinner med en massa annat dessutom. Han vet vad han vill och ser till att njuta av tiden här och nu, så klok trots sin ungdom. Och syster yster vill bli kock och jobbar stenhårt för det målet på restaurangprogrammet. Vi här hemma njuter av hennes experimenterande i köket och ser hur hon utvecklas. Jag fascineras, inte var jag så där målmedveten i samma ålder. Jag hade ingen aning om vad jag ville bli, ibland undrar jag om jag fortfarande vet det. 

 

Stickat då? Nä, jag har inte hunnit så mycket faktiskt. Några tråkiga slätstickningsvarv på min Solution-sjal har det blivit. Och igår gjorde jag en ugglemössa till i grå Drops Andes. Den ska bli födelsedagspresent till ett av mina små kusinbarn som snart fyller fyra år. Jag har ju bara två kusiner så vi har en ganska bra kontakt med varandra och brukar uppvakta på jul och födelsedagar. Nästa helg åker barnen och jag till Riga medan pappan blir hemma för att jobba, då stannar vi till hos faster i Stockholm och då tänkte jag passa på att lämna presenterna så är de på plats när det är dags för firande. Hoppas hinna göra en till åt lillasystern som fyller ett år i april. De går på en kväll, otroligt roliga små mössor som verkligen blir jättefina på. 

 

Ser fram emot trippen till Riga och hoppas att Hobbywool ska vara öppet denna gång. Då tänkte jag shoppa loss lite. :)

Hmm, att äta dotterns minisemla med chokladtryffel när man nyss varit magsjuk var kanske inte så fiffigt... Fick lida för det igår men idag är jag pigg igen. Ingen annan verkar ha blivit smittad, det känns otroligt skönt. Tur vi bor i ett hus med dubbla toaletter!

 

Stickar vidare på min Solution men tappar stinget lite grann. Är ju med i en KAL på Ravelry och hela tiden dyker det upp kommentarer om fel i mönstret. Sådant får mig att ledsna. Jag är kanske kinkig men jag vill ha mönster utan fel om jag köper dem och i synnerhet om jag är med i en KAL. Annars känns det ofullständigt på något vis. Så vi får se om jag fortsätter eller om jag repar upp och gör något annat. Det finns så många vackra saker man kan göra så varför traggla med något som bara krånglar?

 

Stickar också på ett par muddar, "Leaving Cuffs", som ska bli present i ett födelsedagsbyte jag är med i. Ett väldigt enkelt mönster men också välskrivet, DET gillar jag! Och gratis! Ska sticka kragen som hör till också, har jag tänkt mig. Jobbar egentligen som en liten tok denna veckan men med jämna mellanrum tuggar programmet ovanligt länge och då hinner jag precis sticka ett varv. Inte så dumt! ;)

 

Ska skicka iväg min första lilla present i den kreativa utmaningen idag. Det går till en bekant söderut som hade ett tufft år ifjol så det känns lite extra kul att då få skänka lite glädje (förhoppningsvis). Blir vi inte alla glada över ett paket i posten ibland?

 

Paket fick jag också i posten igår. Jag har varit med i ett garn- och godisbyte för andra gången och fick en bytesvän från USA (för andra gången). Lite mer normalt innehåll denna gången, förra gången blev jag alldeles översköljd med saker. Jätteläckert, lite tjockare sockgarn som jag tror att jag ska sticka ett par myssockor till mig själv i. Godis som barnen så klart har suktat över och så stickmarkörer. Ha, jag som knappt använder markörer har en hel uppsjö nu. Försökte få dottern att ta hand om några men hennes stickande avtar i takt med att matlagningen öker (för mig går kurvan spikrakt åt andra hållet så man kan säga att vi kompletterar varandra) så hon avböjde. Nåväl, jag får försöka att variera mig lite mer kanske.

 

...slog till i natt. Just nu är jag rätt darrig och på väg att inta vågrät läge. Jag kommer därför att vara lite off idag, både vad gäller mail och på Ravelry. Det värsta är ju att man inte kan sitta och sticka heller, det är sängläge nära badrummet som gäller. Vidrigt! :(

Får man gnälla lite? Jag gör det fast mina bekymmer är av ren i-landskaraktär. Jag har fått en ny dator med nya program installerade. Och - jag är alldeles vilse! Hittar inget, känner inte igen något och allt tar så mycket längre tid än förut. Mitt nya jobbprogram ser inte alls ut som mitt gamla, jag förstår inte hur jag ska öppna filer eller spara eller någonting. Och jag förbannar mig själv för att jag inte sparkat igång datorbytet tidigare och hunnit vänja mig vid programmet. Nu sitter jag här med ett program jag inte begriper och ska översätta närmare 30 000 ord på tio dagar. Yippee... not. Jag känner mig hopplöst teknikfientlig men jag kan inte låta bli att fundera över poängen med att allt alltid ska förändras och "utvecklas". Wordprogammet var väl bra som det var? För att inte tala då om mitt gamla översättningsprogram... Nu är det inte ens installerat på den nya datorn, det blev lite som att ta avsked av en kär gammal vän. Få se om det nya programmet blir någon vän överhuvudtaget...

 

Söta nyheter är att vår ena lilla unghöna bestämt sig för att hon ska ruva fram kycklingar. Nu!!! Det finns inte plats i hönshuset och termometern visar -13 så allt känns ju galet i det beslutet. Jag känner mig hård och elak var gång jag går ut och obönhörligen tar hennes ägg, trots att hon morrar och försöker verka jättefarlig där hon ligger uppburrad. Lilla skruttan! Min favorithöna dessutom, normalt sitter hon nästan på mig när jag är därute och fixar, hon är en riktig knähöna. Men nu vill hon bli mamma, knasfian. Till våren ska minstingen och jag bygga färdigt tillbyggnaden och sedan kan hon få bli mamma. Men inte nu, fantomen är hård mot de hårda.

 

Jag gnäller lite till när jag ändå är igång. Jag gnäller på min förkylning också som inte vill släppa. Hosta så fort jag rör på mig och så denna snuva. Blä. Men det kunde så klart vara värre, det är bara jag som är less. Jag vill vara pigg, inte trött.

 

Har stickat klart mina raggisar och ska försöka få iväg brevet till Hjälpstickan till veckan. Nu stickar jag på ett par sockor till, till mig eller till någon annan, vad vet jag. Bild kommer men inte idag. Nu ska jag jobba, med programmet jag inte förstår mig på...

Det har ju snurrat in en del bytespaket under veckan, jag har glömt att visa det. Vantsnurran kom faktiskt redan förra veckan och lämnade mig igår (eller var det i förrgår?). Jag behöll ett ljuvligt mjukt garn i kamel, två karamellrosa bonusnystan, en kort kabel och stickspetsar.