Missnöjd :(

Maskade av min lilla kofta i turkos Paris i morse och kan konstatera att den inte alls blev bra. Dels känns den kanske lite lös och vid, stickade L eftersom jag brukar dra det men sjutton vet om jag inte skulle lagt mig mellan M och L. Men framförallt är den SÅ vid i halsringningen att den ramlar av om jag inte är försiktig. Inte kul... Laddar för att repa upp och fortsätta sticka lite till, trots att jag fullkomligt avskyr sådant. När något är klart så ska det vara klart, misslyckanden gillar jag inte. Men jag har några nystan kvar så jag kan lika gärna bita ihop och sticka några varv till på eländet när jag nu ändå har lagt ner ett hyfsat jobb på det.
 
 
Jag gillar i alla fall mönstret på oket, snyggt och lättstickat. Annars var den faktiskt apträlig att sticka, alla dessa varv med bara slätstickning... Suck. Dessutom gjorde jag den lite längre eftersom jag ville att den skulle gå nedanför min breda rumpa. Det vill säga ännu mer slätstickning. 
 
 
Återstår också att hitta knappar som passar. Om någon har tips på bra knappställe på nätet så tas det tacksamt emot, vi har inte något vidare knapputbud här i sta'n. I alla fall inte som jag har upptäckt.
 
Annars har det varit några tunga dagar här. Goda vänner förlorade sin son i en olyckshändelse i förra veckan. Han var också vår sons barndomsvän och forna tränings- och tävlingskamrat så sorgen har varit stor också här i huset. Det känns otroligt orättvist, ingen förälder ska behöva begrava ett barn och ingen ungdom ska behöva förlora sin vän. Var finns logiken och rättvisan i det? Livet är skört, det gäller att njuta av den tid vi har och att vara rädda om varandra.
 
Åter till stickningen. När väl eländeskoftan är färdig tror jag att jag ska sticka en sjal, jag känner mig sugen på det. Funderar på om jag skulle gräva fram något självrandande nystan och sticka en wingspan, tycker att det mönstret ser läckert ut. Men vi får se, först den turkosa, omgång två.

RSS 2.0