Magiskt...

Jag knåpar på i min soffhörna. Glassar har det blivit ett par stycken, en glasspinne efter mönster och en jordgubbsstrut efter eget huvud. Båda ger mig taskiga associationer, min man bara ruskar på huvudet åt mig och jag försöker intala mig att det lilla barnet som ska få dem inte har samma eländiga fantasi som sin mors kusin. I alla fall inte än...
 
 
Igår kväll och nu på morgonen har det blivit en prinsessbakelse. Sned och vind ser den ut på bilden, i själva verket är jag riktigt nöjd med den. Rosen var pillrig efter ny modell men blev mycket bättre än mina tidigare försök.
 
 
Jag har anmält mig till ett par julbyten och igår bestämde jag mig för att det var dags att knåpa ihop något. Valet föll på en disktrasa med illusionsmönster. Fort som sjutton gick det, enkelt som tusan var det och resultatet var lite kul. Kolla själva!
 
Helt vanliga polkagrisränder och...
 
...voilà! Har skrivit ut mönstret, helt klart ett lagom pyssel för dottern att få till. Enkelt med mestadels räta maskor, som samtidigt ger en bra skrubbstruktur till trasan tänker jag mig. Baksidan är dock inte så grann men det får man leva med.
 
Underkylt regn har vi här idag, ett fenomen som för mig hör södern till. Här i Norrbotten ska vi ha snö så här års men numera ser verkligheten helt annorlunda ut. Ledsamt, vad är det för värld vi lämnar över till våra barn? Tänk lite på det, vad kan just DU göra för att minska DINA koldioxidutsläpp? Ingen kan göra allt men alla kan absolut göra något.
 
Ska ta en vända till Röda Korset idag med utrensade leksaker, kläder och faktiskt en hel kasse garn. Garner som legat länge i min amerikakoffert men som aldrig någonsin kommer att bli till något i mina händer. Nu hoppas jag att de blir till något hos någon annan istället. Bland annat tre nystan Drops Karisma innan det blev superwashbehandlat. Så kärvt det var förr!
 
 
 

Fikatajm!

Jag virkar kakor och annat just nu. Ska bli till julklapp till små kusinbarn, är det tänkt. Inte särdeles avancerat utan ganska småtrist egentligen men jag inbillar mig att det kan vara lite kul att leka med. Detta har jag fått till hittills.
 
Först en suddig bild på ett gäng bullar, chokladbollar och en stackars ensam ballerinakaka.
 
Sedan fick jag för mig att göra ett par glassar...
 
...och igår kväll virkade jag ihop ett helt litet gäng med ballerina så att den enda inte ska vara så ensammen. Nu ska jag göra lite glassar till, tror jag, så är jag nog klar med det sedan. Tänkte ha julklapparna till dem klara när dottern och jag åker till Stockholm om en och en halv vecka. Då ska hon göra praktik där nere i sju veckor, vilket innebär att jag ska klara mig utan henne lika länge - och passa hennes hundar. Sju veckor!?!? Hur ska en stackars mamma överleva???
 
Ledsamma saker har hänt i vår by. En mamma med bebis i barnvagn var ute på promenad längs den grusväg där jag ofta går med hundarna. Från andra hållet kommer en bil, gissningsvis i hög hastighet, och kör på dem. Mamman lindrigt skadad, bebisen livshotande. Efter några dagar först i Umeå och sedan i Stockholm har den nu avlidit. Så otroligt fasansfullt hemskt! Jag tror och hoppas faktiskt att bilföraren, om han körde för fort, mår riktigt dåligt. Det körs i vansinniga hastigheter längs den där vägen och jag anar att där sker en del fyllekörning också, av burkarna i diket att döma. Mina barn får inte jogga där på fredags- och lördagskvällar, just därför. Men nu har det hänt en olycka i alla fall, mitt på ljusa dagen. Arma föräldrar!
 
Idag har vi regn och plusgrader. Jag föredrog minusgrader och snöflingor på marken. Det gjorde Doris också...
 
 
 
 
 

Knåpar på

Jag är inte rappast med uppdateringar här, ser jag. Men jag knåpar på med lite av varje. Dotterns halskrage tar form, den stickar jag på hemliga stunder när ingen ser. Lite lur på om den blir för kort, vet inte om jag ids repa upp i så fall. Jag tillhör dem som gärna vill lägga misslyckade projekt i en kasse någonstans där de inte syns och hoppas att de ska ordna upp sig själva om jag bara väntar nog länge. Hittills har det inte fungerat.
 
Min dreambird tar form, två fjädrar har jag fått ihop nu. Men den får också vara vilande tills jag hunnit med det jag vill hinna i julklappsväg, för himmel, vilken tid den tar! Man får hålla koll på alla maskor, det är en herrans massa förkortade varv. Inte direkt någon tv-stickning, om man inte ser på något man är så där måttligt intresserad av, som fotboll då kanske. 
 
Just nu virkar och stickar jag små bullar, kakor mm till kusinbarnen. Ett snabbt och enkelt pyssel, bild kommer så småningom. Stina och jag åker ju ner till Stockholm första helgen i november, då tänkte jag mig att julklapparna dit skulle vara klara för avlämning.
 
Igår hade vi det hyfsat skönt ute, jag räfsade i tre timmar med den påföljd att den arma kontorsarbetarkroppen värker idag. Den är inte gjord för så mycket fysiskt arbete i sträck... Hönorna var med mig ute och hjälpte till...
 
 
...alla utom Beata som låg på latsidan.
 
Idag vaknade vi till en lite annan värld och hönorna har inte ens stuckit ut näbben ur luckan till hönshuset...
 
 
 
 

Drömfågeln

Hmm, funderar över detta med Dreambird, var det verkligen ett. bra beslut? På plussidan ligger det faktum att jag äntligen lärt mig göra korta varv utan att få hål, iddes äntligen kolla på YouTube. På minussidan ligger en massa annat... Lurvigt garn vill inte bli upprepat och ogillas av mig, kanske delvis just därför. Den tänkta färgkombon blev inte bra. Dessutom är det ett jäkla räknande av maskor hit och dit, inget man gör framför TV:n alltså. Som översättare ogillar jag det svenska mönstret men villar å andra sidan bort mig i det engelska. Men skam den som ger sig, på't igen för tredje gången och nu med båda mönstren utskrivna!

Ger upp socktober

Fick inga napp på socktoberutmaningen och jag är en rastlös själ så jag tog helt enkelt bort den. Vi slopar det.
 
Ledsnade också lite på sockstickning, fick en massa nya idéer i huvudet som måste förverkligas, helst igår. Vådan av att ha garn liggandes är att det hela tiden poppar upp nya idéer. Torgvantarna blir så där, ursprungsmönstret är för tvåändsstickning men det kan inte jag så jag kör vanlig stickning. Trodde de skulle bli smala men de blev snarare lite för breda för mina små händer. En är klar och jag inser att de blir till mig och inte till brorsdottern, eller kanske till och med till någon med större händer än mig (vilket i och för sig inte borde vara så svårt att hitta). Nåja, ska göra dem klara först men tappar genast suget när det inte blir som det var tänkt från början. Som sagt, jag är en orolig själ...
 
 
Köpte ett garn i England i somras med tanken att göra en halskrage till dottern. Nu önskar hon sig istället en sådan där snodd som man virar ett par varv runt halsen. Så i hemlighet har mamman satt igång. Garnet heter Rowan Creative Focus Worsted och är i ull och alpacka. Gillar den milda lila färgen, tänker mig att den passar hennes marinblå vinterjacka. Mönstret är det här, fast jag betvivlar att min blir så lång. Garnåtgången verkar ytterst tveksam om man jämför vad som står i själva mönstret med vad som står i Ravelry. Lurad..?
 
Och som vanligt så ljuger bilden i fråga om färg, den är inte alls så där gråkall i verkligheten utan betydligt varmare. Jaja, får ta bilder utomhus istället och inte mot den svarta soffan i det mörka vardagsrummet.
 
Fick en ingivelse igår också och fick för mig att min mamma vill ha en Dreambird i julklapp eller möjligtvis födelsedagspresent. Korta varv är nu inte min specialitet men effekterna av garnet är slående så nu fnular jag lite på vilken garnkombo jag ska ta. Mina två nystan plommonlila Drops Kid Silk från tidigare sjalsnurra ligger helt klart i farozonen, kanske i kombo med mitt ena Noro-garn...
 
 
 
 

Socktober fortsätter

Nu är sockorna klara! Inget favoritmönster men de ser helt OK ut, förutom att jag gjort några småfel i ren tristess. Fyra varv som gick i repris hela tiden, jag tappade liksom koncentrationen alldeles. 
 
 
Ena nystanet Fabel var inte helt genomfärgat på två små ställen. Ni ser det vita strecket på bilden. Eftersom samma nystan också var skarvat, jag hatar att fästa trådar och fläcken dessutom hamnade under foten så lät jag det vara. Annars gillar jag verkligen Fabel och den här färgen var härlig, även om det inte riktigt syns på bilden.
 
Nu funderar jag dock på att sticka emellan med ett par torgvantar för att göra slut på det sista av mitt lilamelerade Fabel-garn. Får vara snabb så att jag hinner med ett par sockor till sedan innan oktober är slut.
 
Underbar höstdag igår. Jag tog en promenad med alla sex hundarna uppe på berget. Dottern var sjuk och mamman var på gott humör - innan promenaden. Efter promenaden var tålamodet en smula påfrestat... Nedan en bild på minstingen Doris som dock skötte sig prima.
 
 
Stackars kisse är biten igen. Mattehjärtat värker och nu har jag bestämt mig för att försöka hålla honom inne på höstarna framöver. Tredje hösten på raken som detta händer och den här gången värre än någonsin innan. Det enda jag kan hoppas är att han bet sin antagonist riktigt illa tillbaka, även om jag tvivlar...
 
 
 
 
 

Socktoberutmaning!

Oktober är en sockstickningsmånad för många, så även för mig. Hur många par sockor hinner man få ihop på en månad, tro?
 
För egen del har jag gjort klart mina kortskaftade presentsockor och gillar dem verkligen. Skönt alternativ till tofflor.
 
 
Bilden gör dem inte rättvisa, de ser glansiga och väldigt lila ut medan de i själva verket är gjorda av helt vanligt sockgarn i en mer blålila ton. Blixten gör märkliga saker med foton ibland.
 
Nu stickar jag på ett par sockor till ena brorsdottern. Valet föll på ett mönster som heter Strawberrry Field. Lite enahanda om sanningen ska fram, men nu är snart en socka klar. Garnet är Drops Fabel i en lilamelerad färg som är klart snyggare i verkligheten än på bilden nedan. Jag gillar Drops Fabel, det är ett prisvärt och trevligt sockgarn.
 
 
 

Nya sockor

De små rosa sakerna är klara och jag har försökt att tvätta och spänna dem lite utan sockblockers eftersom de är för små. Och nej, de är INTE tovade. ;o)
 
Har börjat på ett nytt par sockor, ett par med korta skaft som heter Brigid och som är tänkta som en liten julklapp till min mamma. Hon, liksom jag, fryser lätt om fötterna och då tänkte jag att det kunde vara mysigt med ett par lite tjockare sockor, speciellt som de kommer hit upp till jul och här kan vara ganska så golvkallt om vintern. Hittills gillar jag mönstret väldigt mycket, så mycket att jag nästan vill ha ett par själv också. Så verkar det ofta bli numera, det är kanske ett gott betyg egentligen... Bild får ni vänta på, jag har alldeles glömt att fotografera starten på sockorna.
 
Trodde att föreningen Sticka skulle dra igång någon socktoberaktivitet och har gått och väntat lite på den. Men inget verkar hända och nu orkade jag inte vänta längre utan drog igång min egen, så att säga. Kanske får jag köra ett eget socktoberrace och bara sticka sockar den här månaden? Hmm, tål att funderas på, sockor är ju kul. 

RSS 2.0