Tillbaka

London är en underbar stad! Jag är ingen globetrotter, jag gillar mitt Bälinge och mina hundar. Men OM jag någon gång ska dra med mig familjen och flytta, då går nog flyttlasset till England. Himmel, vad jag gillar det landet! Och London är en fantastiskt rolig stad att semestra i, där finns liksom lite av allt. Den här gången upptäckte vi Camden, en otroligt charmig stadsdel. Vi åt lunch på deras matmarknad efter att ha gått runt och tittat och fått provsmaka mat från världens alla hörn. Och nog är det märkligt, vi äter så gott som alltid gatumat i London och klarar oss hur bra som helst men trots att vi bara äter på restaurang i Paris så blir vi matförgiftade. Det om något måste väl vara ett tecken..? ;o)
 
Matmarknaden
 
Camden - rekommenderas! Dessutom köpte jag mig ett par Converseskor där för bara 30 pund. Nu känner jag mig så himla hipp!
 
Lurade iväg maken och sonen till inspelningsstudion för Harry Potter ena dagen (dit de delvis färdades i en buss liknande den på bilden) medan jag gjorde garnaffärer i London. Inledde med Loop, trots att jag egentligen bestämt mig för att hoppa över den denna gång. Skyltfönstret är otroligt rart men innehållet lockade inte denna gång heller, till övervägande del icke-engelska och svindyra garner som jag lika gärna kan beställa hemifrån om jag skulle vilja ha dem. Dessutom lät de mig vänta utanför till prick 11 då de öppnade och var inte alls hjälpsamma när jag frågade om stans övriga utbud av garnaffärer.
 
Skyltfönstret till Loop.
 
Efter Loop åkte jag till I Knit, en riktig favorit. Där köpte jag lite garn men inget av mina inköp kommer på bild här av olika skäl. ;) Dock hade jag hoppats på fler inhemska garner, de som fanns ifjol verkar de tyvärr ha slutat med. Men affären är underbar och de har en underbart trevlig och hjälpsam personal som gav mig instruktioner om hur jag skulle ta mig till mitt nästa mål, Knit With Attitude. Efter en dryg timmes bussresa, när jag mer än en gång undrade om jag verkligen hamnat rätt, kände jag igen ett gatunamn och hoppade av. Det visade sig att allt på lappen stämde utom adressen för hållplatsen men det löste sig ju genom att jag kände igen namnet på gatan där affären låg. En mysig och modern butik där innehavaren hette Maya och visade sig vara från Norge. Vi fick en trevlig pratstund och hon gav mig en lapp med direktiv till hur jag skulle ta mig till mitt sista mål för dagen, Nest. Jag tog första bussen men ledsnade när jag kom till stället där jag skulle byta buss. Här fanns en t-banestation och eftersom jag börjat känna av åksjukan efter allt bussåkande, tänkte jag ta tunnelbanan tillbaka till centrum. Men så upptäckte jag att jag nästan var framme, så jag tog t-banan en station, åkte buss en kort sträcka och vips, var jag framme! Hon som hade Nest var en helt sanslöst trevlig kvinna, hon gav mig ett glas vatten och jag fick låna toaletten. Jag köpte förstås lite garn och fick en trevlig pratstund. 
 
Som helhet är jag ändå aningen besviken på engelska garnaffärrer, i alla fall i London. Där finns absolut russin att plocka men det hade varit roligt med mindre Malabrigo (som jag ändå kan få tag på hemma) och mer lokala garner. Jag vet ju att där finns olika spinnerier och fantastisk ull, men den är inte lätt att hitta. Drömmen vore en affär fylld med bara brittiskt garn, men den skulle kanske inte sälja till andra än mig...
 
Sista dagen i London gjorde vi det obligatoriska besöket i Covent Garden och åt på Jamie's Italian, en fantastisk restaurang med humana priser. Jag åt en otroligt len risotto med underbart krämig mozzarella. Risotto vill ju gärna se ut som en uppkastning så bilden gör den inte riktigt rättvisa, tyvärr.
 
 
Så lyssnade vi på ljuvlig musik i Covent Garden, helt otroligt bra var de.
 
När vi strosade på gatorna där så stötte vi plötsligt på Rupert Everett som stod och pratade i en mobiltelefon. Jag blev så klart hög som ett hus men ingen av killarna verkade riktigt fatta storheten i det hela och just då var Mr Ernest den enda film med honom som poppade upp i mitt huvud, en film som garanterat ingen annan än jag sett i vår familj. Men jag tyckte i alla fall att det var otroligt coolt att se honom live. När vi senare strosade tillbaka så var han inte kvar men jag tog en bild på stället i alla fall.
 
 
Väl hemkommen så hade jag fått ett litet paket med två underbara rutor och sagolika praliner från Barcelona. Thanks a lot, ConchiRodes!
 
 
 
 
 
 
 
 

London calling!

Vilken mardrömsvecka! En minisemester i London närmar sig, jag har skött planeringen - bokat flygbiljetter, hotell, bord på favoritrestaurangen, kollat yngste sonens pass, bokat aktiviteter mm mm. Så skulle jag checka in online i måndags - då visar det sig att mitt eget pass har gått ut med mindre än en vecka kvar till avresan! Panik i lägret, jag hängde på låset till polisstationen för att ordna ett nytt. Jodå, de trodde att det skulle hinna komma och i annat fall skulle jag hur som helst komma in idag för att ordna ett provisoriskt. Ett vanligt kostar 350 kr, ett provisoriskt 980! Det kändes inte helt lockande men vad göra, jag vill ju till London!?
 
I morse vaknade jag jättetidigt och låg och gruvade mig. Tänk om inget sms skulle komma, då var tusen spänn åt skogen? Men så kom det, det lilla plinget i telefonen. Ett pass fanns att hämta på polisstationen - hurra!
 
 
Nu har jag kollat in garnbutiker, tänkte kanske vara lite crazy och prova något mer än Loop och I Knit. Vi får se var jag hamnar. Har ni något tips så tas det tacksamt emot. 
 

RSS 2.0