zupermorzan

Som om det inte räcker med alla byten i Ravelrygruppen så har jag varit med i ett byte på Facebook också. Hämtade ut mitt paket idag, ett alldeles ljuvligt paket i blå färgtoner. Garnet passade perfekt, jag har kikat lite på mönster till halskrage och vantar på morgonen. Det drar helt klart ihop sig mot vinter nu när hösten så tydligt är här. Lingarnet får nog bli en disktrasa så småningom tror jag, lin ska ju vara bra till det. Har bara testat lin/bomullsblandning innan så det vore kul att testa rent lingarn också. I foliepaketet gömde sig några hallonlakritsskallar men hållbarheten på dem var dålig, de tog slut redan på vägen hem... ;) Tack snälla Emma för paketet!

 

 

Till Emma skickade jag Drops Baby Alpacka Silk, en ny favorit här. Köpte samma färg till mig själv, började ju med en Saroyan som jag inte gillade. Nu har jag istället börjat på en Maluka och den gillar jag desto mer. Ganska enkel stickning, man lär sig mönstret till udden utantill ganska så fort. Trots detta så upptäckte jag igår att jag gjort fel (man ska inte sticka för sent på kvällarna...) och fick repa upp. Men nu är jag igång och gillar verkligen resultatet så här långt. Ett väldigt mjukt, lätt och behagligt sjalgarn är det, tycker jag (som inte är någon sjalexpert). 

 

Dottern tycker att jag gör mycket sjalar nu och det kan man kanske hålla med om. Lite märkligt kanske eftersom jag inte är någon stor sjalanvändare. Vet liksom inte vad jag ska ha dem till, annat än under jackan när det blir kallt. Men jag jobbar på att vända trenden och infoga fler sjalar i min vardagsgarderob (som mest består av jeans och slitna t-shirts...).

Började sticka på en Saroyan igåri Drops Baby alpaca Silk. Repade upp allt idag, det blev inte bra. Inget roligt mönster, slätstickad sjal med en bladkant längst ner som enda dekor. Hur tänkte jag där? Inte kommer bladen fram i garnet heller, det ser mest bubbligt ut. Nej, vi hittar på något annat. Något med hål i.

 

Beställde garn från Garnkorgen i förrgår. Hämtade ut det på vårt utlämningsställe i förmiddags. Det kallar jag snabb service! Nya underbara garner att lägga in bland kompisarna i hyllan. Och så ett par nystan att stoppa med i sjalgarnssnurran. Du hakar väl på? ;)

Igår gjorde jag klart min gröna sjal som jag fick mönster och garn till i sommarbytet på Ravelry. Mönstret heter Vermillion och var otroligt lätt och roligt att sticka. Det blir en ganska liten och nätt sjal, perfekt att knyta runt halsen. Garnet heter Unisono från Zitron och var otroligt skönt att sticka i. Och visst blev det snyggt?

 

 

Har också knåpat ihop en isblå disktrasa till sonen med sambo. Mönstret heter Apple Leaf Cloth och var i och för sig en enkel stickning men jag tyckte inte att mönstret var så tydligt som jag vill ha det, i alla fall inte diagrammet (OK, jag börjar vara ålderssynt...) så det drar ner betyget. Garnet är Eco Bomull från M&K, inte så kul att sticka i men himla bra till disktrasor, tycker jag. Dessutom ekologiskt och det gillar vi här i huset. :)

 

 

Nu har jag planer på en ny sjal, Saroyan. Påminner lite om Gratitude, i alla fall udden, men denna stickas i ett stycke och så är mönstret gratis. Få se om det blir bra.

Här kommer då den utlovade bilden på min Wingspan. Är nöjd själv :) Det gick åt lite knappt 100 gram av garnet. 

I ett självrandande garn blir det läckert, i ett helfärgat eller melerat tror jag kanske att den blir ganska trist, i alla fall för min smak. Den här är lite mysigt höstmurrig i färgerna, det passar bra när vädret är som det är och hösten är på ingående. 

 

 

Har nu börjat sticka på sjalen Vermillion som jag fick mönster och garn till i sommarbytet. Ett ganska lätt men väldigt effektfullt mönster, ser det ut att vara i alla fall. Jag gillar det och jag älskar den gröna färgen! Men ingen bild denna gång.

 

Igår fick vi ta bort vår vita industrihöna. Hon har lagt så konstiga ägg den sista månaden, papperstunna skal och vita och gula har liksom flutit ihop till en enda geléklump. Oftast har de gått sönder när hon lagt dem och kletat ner redena, har de inte gått sönder så har hon själv tagit hål och ätit upp dem. Så igår fick yxmannen rycka ut... :( Det är hemskt hur vi människor beter oss, tar fram hönsraser enbart för produktion så de värper mer eller mindre ihjäl sig. Bäst vore om alla hade några små hönor i sin trädgård, hönor av mer "normala" raser som lantraser t.ex. Du som måste köpa ägg, välj dina ägg med omsorg! Bakom de flesta ägg finns en väldigt olycklig höna...

 

Igår hade jag också tänkt att kycklingarna skulle flytta ut i hönshuset. Tanken var att stoppa ut dem på natten när de stora satt på pinnen. Jag hade gjort rent därute och flyttat runt på lite saker, har läst att det ska få dem lite konfunderade och göra det enklare att acceptera nykomlingarna. I min värld skulle de nya lägga sig i ena redet i en liten hög och sova... Ha! I realitetet försökte de desperat följa med mig ut igen så det slutade med att de fick komma in ännu en natt. Nu får vi ta fram betesburen och ställa den i hönsgården och vänja dem långsamt. Men idag regnar det så klart... Knashönor! Bara att inse, mina hönor och kycklingar är alldeles för tama... Nåja, förhoppningsvis är detta sista gången vi kläcker kycklingar. Förhoppningen är ju att någon höna ska vilja ruva fram kycklingar istället men hittills verkar ingen av dem ha tänkt den tanken. 

Om någon visste hur konstigt det känns att vara en familj på fyra! I alla fall när man i elva år varit en familj på fem... :( Körde äldste sonen till Umeå i onsdags och fick se hans och flickvännens första gemensamma lägenhet, en liten etta med kokvrå på 25 välfyllda kvadratmeter. Jag trodde ju att man skulle behöva ta sig in med skohorn, så mycket grejer som de tagit med sig ner. Men faktiskt, det var riktigt rymligt och mysigt. Håller de bara ordning så kan det nog gå bra. Men fy sjutton, vad tomt det blev här hemma efter honom! Inte bara tar han fysisk plats (ca 187 cm basketspelare) utan han hörs och märks alltid när han är hemma. Nu lär det dröja tills han kommer hem igen. Det gör lite ont i mammahjärtat samtidigt som jag inser att jag är fånig, han finns ju i livet och det är meningen att de ska flyga ur boet vid den här åldern. Säkert är det som en god vän sa, det handlar lite om att komma till insikt med det egna åldrandet också. Det är inte det enklaste...

 

Min Wingspan växer så saktelig, är på den sjätte fliken av åtta nu. Känner mig lite kluven, å ena sidan tycker jag att rätstickning fram och tillbaka är hiskligt trist men å andra sidan blir det väldigt snyggt. Mönstret tar verkligen fram randningen i garnet på ett vackert sätt. Just för randade garner gör det sig verkligen, i enfärgat eller melerat skulle jag inte känna mig lika nöjd. Nu återstår att bestämma vem som ska få den i julklapp, där velar jag lite. Får lägga den i allmänna presentpåsen så länge.

 

Mitt bytespaket i kafferepsbytet gick iväg igår, hoppas att mottagaren känner sig glad och nöjd när hon får det. Känner viss oro för sockgarnssnurran i samma bytesgrupp, den verkar ha hamnat på villovägar. Det svåra med att vara moderator för en grupp är hur man ska förhålla sig till andra medlemmar, tycker jag. Hur mycket slarv ska man tillåta från en person? Inte helt lätt. 

 

Idag gick nästa bytespaket iväg, det i en Facebookgrupp där jag är med. Tror det är sista gången jag är med där, tycker det är roligare med byten i Ravelrygruppen. :) Har funderat över varför det är så kul med byten, man kan ju köpa en hel del av garnerna själv. För egen del är det dels detta roliga att få en överraskning i posten och inte bara räkningar, det gillar jag. Och så gillar jag att vi även skickar med ett mönster i Ravelry-gruppen. Man måste inte alls följa det men man får en idé och ett uppslag till ett nytt projekt. Det tycker jag själv har varit jätteroligt och det tänker jag nog fortsätta med som stående inslag, i alla fall i de flesta bytena. Ibland är det också kul med en färg som man kanske inte riktigt hade kommit på själv, en färg eller kanske en nyans. Och förstås nya garnbekantskaper som bara inte har halkat med hem från affären, eller inte finns där alls. Jo, det ÄR kul med byten!

Gjorde klart den turkosa igår, eller stickade klart ska jag kanske skriva. En del trådar att fästa men det blundar jag för tills vidare, vill börja på en gladstickning innan jag tar tag i det tråkiga. Beställde snygga pärlemorknappar från Garn och textilhuset i Arvidsjaur. Hade varit kul att åka dit men det känns lite långt att åka drygt femton mil för några knappar. Jag skulle ha känt till den affären på den tiden sonen spelade juniorbasket, då var vi i Arvidsjaur några gånger per år. Nu blir det aldrig. Nåväl, när knapparna kommit ska jag fästa och fixa. Nu vill jag sticka.

 

Igår letade jag fram ett självrandande garn i murriga höstfärger, Polku från Novita, och började på en Wingspan. Gillar det så här långt, det ger en väldigt lätt och skön känsla och en otroligt snygg randning. Själva stickningen i Wingspan är lite trist, enbart rätstickning, men resultatet blir rätt läckert och framförallt tycker jag att randingen i garnet kommer fram på ett snyggt sätt. Just den här ska bli en julklapp, har jag tänkt, det är dags att dra igång med det pysslet nu. 

 

När jag lade upp maskorna till min Wingspan fick jag samtidigt läge att inviga ett par stickspetsar som jag inte använt innan (om sanningen ska fram så stickar jag väldigt lite på rundsticka och väldigt mycket på vanliga stickor eller strumpstickor). Satte fast dem, började lägga upp och - hej, på tredje maskan blev känslan lite skumt slapp. Kollade ner och noterade att ena spetsen var av. Morr!!! Nu var de en present som jag fick för flera år sedan så det är väl bara att gilla läget. Nya spetsar är beställda, hoppas att de håller bättre. Tills vidare stickar jag på vanlig rundsticka. Hade önskat att även smalare spetsar fanns som fyrkantiga, är helt såld på fyrkantiga spetsar just nu. Men de verkar sluta vid stl 4 och jag behövde halvnumret mindre. Så klart.

Maskade av min lilla kofta i turkos Paris i morse och kan konstatera att den inte alls blev bra. Dels känns den kanske lite lös och vid, stickade L eftersom jag brukar dra det men sjutton vet om jag inte skulle lagt mig mellan M och L. Men framförallt är den SÅ vid i halsringningen att den ramlar av om jag inte är försiktig. Inte kul... Laddar för att repa upp och fortsätta sticka lite till, trots att jag fullkomligt avskyr sådant. När något är klart så ska det vara klart, misslyckanden gillar jag inte. Men jag har några nystan kvar så jag kan lika gärna bita ihop och sticka några varv till på eländet när jag nu ändå har lagt ner ett hyfsat jobb på det.

 

 

Jag gillar i alla fall mönstret på oket, snyggt och lättstickat. Annars var den faktiskt apträlig att sticka, alla dessa varv med bara slätstickning... Suck. Dessutom gjorde jag den lite längre eftersom jag ville att den skulle gå nedanför min breda rumpa. Det vill säga ännu mer slätstickning. 

 

 

Återstår också att hitta knappar som passar. Om någon har tips på bra knappställe på nätet så tas det tacksamt emot, vi har inte något vidare knapputbud här i sta'n. I alla fall inte som jag har upptäckt.

 

Annars har det varit några tunga dagar här. Goda vänner förlorade sin son i en olyckshändelse i förra veckan. Han var också vår sons barndomsvän och forna tränings- och tävlingskamrat så sorgen har varit stor också här i huset. Det känns otroligt orättvist, ingen förälder ska behöva begrava ett barn och ingen ungdom ska behöva förlora sin vän. Var finns logiken och rättvisan i det? Livet är skört, det gäller att njuta av den tid vi har och att vara rädda om varandra.

 

Åter till stickningen. När väl eländeskoftan är färdig tror jag att jag ska sticka en sjal, jag känner mig sugen på det. Funderar på om jag skulle gräva fram något självrandande nystan och sticka en wingspan, tycker att det mönstret ser läckert ut. Men vi får se, först den turkosa, omgång två.

Det har blivit en hel del stickande i tv-soffan framför OS. Således är dotterns sockor klara, Kiertoradalla i knallorange Nalle aloe vera-garn. Gillar modellen, gillar mönstret och gillar det färdiga resultatet.

 

 

Nästa projekt nu är en liten kofta i turkos bomull, tänkt att ha till mina svarta linnebyxor. Målet är att den ska vara klar till surströmmingsskivan på gatan om knappa två veckor men jag inser mina begränsningar så det tror jag inte är möjligt. Å andra sidan är det stickor nr 5 och garnet är Paris, det är tjockt och går ganska fort så kanske, kanske... Inviger de fyrkantiga stickspetsarna jag fick i det senaste garnbytet på StickaMera som jag var med i och kan meddela att de är alldeles underbart sköna att sticka med. Så Johanna, om du mot förmodan läser detta, stort TACK än en gång. De var precis så bra som jag hade hoppats!

 

Kan också meddela att det är sex dagar kvar innan anmälningstiden går ut till kafferepsbytet på Ravelry. Du hänger väl med?

 

I förrgår var vi på Nolia, de två yngsta och jag. Jag spanade på Opalgarns monter men blev lite besviken, samma priser som när jag handlar på nätet eller rent utav lite dyrare. Jag tycker ju att det ska vara tvärtom, betalar man inträde till en mässa så ska där vara mässpriser, inte dyrare än i handeln. Så jag blev sur och handlade inte. Lika bra det, garnförrådet är redan överfullt, i synnerhet när det gäller sockgarner. Tror jag i alla fall... (man måste alltid gardera sig lite).

 

På hemvägen stannade vi till vid Kickis Garn i Norrfjärden. Vilken mysig garnaffär! Dit ska vi absolut åka fler gånger, kanske på ett av deras stickcaféer till exempel. Dottern köpte ett nystan av Hjertegarns bomulls- och bambublandning och har nu stickat en jättefin liten disktrasa i falska flätor samt gått med i Ravelry som Staiina. Är lite ledsen på den slöjdundervisning som bedrivits under hennes skoltid, vilken närmast varit avskräckande snarare än inspirerande. nu försöker vi komma på kul och lagom stora projekt som innebär en liten utmaning men som ändå går att få färdiga i rimlig tid. Att sticka slätstickning i evigheters evigheter med murriga garner gör ingen människa glad, i synnerhet inte en nybörjare. 

 

Jag köpte så klart också garn. :) Två nystan vitt Victoria som redan blivit till tre trasor, ett nystan av samma garn som dottern och tre nystan Marks och Kattens ekobomull på rea. Av Victoria gjorde jag två trasor till toastädningen till oss själva:

 

Så blev det en lite roligare disktrasa till sonen med flickvän när de nu flyttar hemifrån i nästa vecka:

 

 

Så måste jag slå ett slag för Idefix fine lille hanvalp på kennel Mixangels i Nyköping, nu fem veckor gammal. Kalasfina hjärtlinjer och frisk bakgrund i övrigt också, trevliga, friska och välmeriterade föräldrar. Dessutom är gossen väldigt lovande så här långt, det skulle vara otroligt roligt om han kunde komma till någon som ville ställa ut och meritera honom och inte bara "försvann" som familjehund någonstans utan vare sig meriter eller hälsokoll. Det är inte omöjligt att han kan vara av intresse för avel när han har åldern inne. Så du som är sugen på en cavalierkille och vill meritera, kontakta Helena på kennel Mixangels!

 

Inte helt hemtam på bordet ännu men så är han bara fem veckor också.

 

Otroligt fint tecknad liten kille!

Idag kom mitt paket i semesterminnesbytet med posten. Ett jätteroligt paket med bland annat handledning samt mönster och garn till en halvvante i tvåändsstickning. Jag har tänkt att göra ett par halvvantar till mig själv till vintern, det blir spännande att se om jag lyckas klura ut hur med hjälp av handledningen. Gott te (redan provsmakat), god choklad och lite annat smått och gott var också med (en jättefin stickpåse, inte minst). Ett paket helt i min smak, tusen tack för det!

 

 

Har annars nostalgidag här idag. Äldste sonen håller på att städa ur sitt rum, han flyttar hemifrån om lite drygt en vecka för att bli sambo och studera vid universitetet i Umeå. Ur gömmorna dök min gamla autografsamling upp. Ungarna är föga impade av namn som Linda Haglund, Mats Näslund, Christer Garpenborg eller Bengt Baron, endast Abba klingar bekant i deras öron. Men morzan minns ju HUR hon fick autograferna och hur STORT det var! 

 

 

Hittade också programmet från friidrotts-SM i Skövde med en autograf av stavhopparen Kjell Isaksson. Vem minns honom idag? Jag var femton år, stod i en liten kiosk och delade ut nummerlappar till de aktiva tillsammans med min kompis. Ett av Sveriges framtidshopp, en ung Patrik Sjöberg, fick böja på huvudet för att prata med oss i vår lilla lucka, trots att vår kiosk stod på en sockel. Kan meddela att han var ganska dryg redan då... Men det var lite häftigt att han sedan blev så stor, då hoppade han 2,18 m enligt mina noteringar och vann, 16 år gammal.

 

Jag var ju tidigare med i Stickameras sockklubb men lämnade den eftersom det dels var så ovisst vad som gällde och dels eftersom jag inte riktigt gillade mönstren. Men jag gillar ju att sticka sockor! Därför startar jag nu min egen lilla sockutmaning, där jag ska sticka ett mönster varje månad. För augusti blir det då Kiertoradalla, som finns som gratismönster på Ravelry (tänker hålla mig till gratismönster) och är på engelska. 

 

Har börjat på Kiertoradalla framför OS på tv:n. Dottern ville ha ett par sockor i en knallig färg, därför blir de så här:

 

 

Ett kul mönster och resultatet blir bra så här långt, även om det kanske inte riktigt syns på bilden. Jag är ju en erkänt kass fotograf... Garnet är i alla fall Nalle Aloe vera från Novita, en av mina nya favoriter.

 

Det drar ihop sig mot den årliga surströmmingsskivan bland grannarna på gatan. Vet inte när än men vet i alla fall att det inte är vår tur att ordna den. Medan jag väntar på inbjudan har jag fixat den obligatoriska lilla presenten. Det får bli en virkad liten korg som ska fyllas med ägg från de egna hönorna. Så här kommer det att se ut:

 

 

Har massproducerat disktrasor ett tag nu. Det började med att svärmor ville ha i födelsedagspresent. Det blev en i rosa ekobomull från M&K i falsk resår samt en grön Vignes i Novita bambu. Tyvärr inget foto på dessa. 

 

Vignes är ju vansinnigt rolig att sticka så jag stickade upp nystanet, det blev då två till. Disktrasor kan man aldrig få för många av och jag har inte särdeles många, faktiskt.

 

Om två veckor flyttar äldste sonen hemifrån för att studera och bli sambo. De kom på att de skulle vilja ha disktrasor så igår snitsade jag till två till, en i blå Paris i falsk resår och en i kvarvarande rosa ekobomull, denna gång i dubbel mosstickning. Tror de får ta en av de gröna också, de är så fina.

 

 

 

Har kläckt fram kycklingar åt en bekant. Nu verkar alla ha kommit ut, från nio ägg blev det sju kycklingar. En kom aldrig ut och det nionde ägget verkar vara tomt, det händer i alla fall inget. Vansinnigt söta är de, ikväll flyttar de hemifrån. Nu ska vi packa ihop kläckaren för i år om ingen annan hör av sig och vill ha. Det är fascinerande med ägg och kycklingar, man stoppar in dem och efter tre veckor kommer dunbollarna ut, den ena sötare än den andra. På bilden nedan har inte alla hunnit bli riktigt torra än, det är därför de ser lite rufsiga ut. Men visst är de rara?

 

Alltså, jag har ju inte riktigt fattat vilken guldgruva Ravelry är! Jag hittar hela tiden nya sätt att förfina mina sökningar och jisses, vad mönster det finns! För att inte tala om skojiga grupper! Frågan är bara hur man ska hinna med allt, jag skulle behöva vinna några miljoner på lotto så att jag slapp jobba på dagarna. 

 

Ser ju OS på tv var dag nu och stickar eller virkar under tiden. Inser att jag har missat Ravellenic Games. Någon som kan förklara för en novis som mig hur det fungerar och om det är för sent att anmäla sig? Har inte riktigt fattat hur det går till, ska erkännas.

 

Två roliga grupper har jag i alla fall hittat på egen hand - Sock Knitters Anonymous och Year of Stash Socks 2012. Tar tacksamt emot tips på roliga och aktiva grupper också. Gärna byten, hittills är jag mest förtjust i min egen grupp Svenska byten. Hur ego låter inte det? Men jag tycker att vi har en väldigt trevlig stämning i gruppen och hoppas att alla ska fortsätta att vara lika aktiva - och gärna att vi blir några till! Läser du detta så kom med! :)