Nytt år - nya sticklöften!

OK, så då skriver vi 2015. Nytt år, nya möjligheter. Under förra året hade jag som plan att bara sticka sådant jag ville sticka och inte hoppa på alla möjliga utmaningar och annat som jag sedan inte tyckte var så kul. Det höll jag ganska bra, förutom möjligen en del julklappsstickning på slutet som mer blev för att de behövdes än för att de roade mig. Så vad ska jag försöka ha som löfte det här året? Jo, jag måste bringa ordning i mitt helt kaosartade arbetsrum. Dags att sticka lite av det garn jag har samlt på mig och inte bara köpa och lägga på hög. Det får bli en utmaning att hitta projekt för det garn som finns. Några undantag från köpstoppet får jag göra, har jag bestämt mig för. Det väntas lite bebisar i vänkretsen, jag måste få köpa garn så att jag kan sticka bebiströjor till dem om jag inte har något lämpligt hemma (dvs här får projektet styra). Jag måste också få köpa garn om jag skulle åka på semester eller liknande. Slutligen får jag köpa till byten och snurror som jag anmäler mig till men även här ska jag försöka tänka till i år och inte anmäla mig till allt. Viktigast av allt är dock - jag får INTE köpa en massa garn på Drops rea eller på någon annan rea, hur skojig den än verkar!!! Få se nu hur länge jag klarar mig...
 
Ett annat mål är att försöka fortsätta med att sticka ett par sockor per månad. Dels för att jag har massvis med sockgarn att sticka upp men också för att jag verkligen gillar sockstickning. Jag får en kick var gång jag gjort hälen och inser att det blev ett par sockor den här gången också. Maken tittar på mig med förvånad min, han förstår inte alls, det ser jag på honom. Men det är något visst med att sticka sockor.
 
Nytt är också att jag skaffat en profil på Instagram enbart för min stickning. Zupermorzan var tyvärr upptaget så det fick bli Zupermorzan_stickar. Jag ska försöka bli bättre på att ta bilder på det jag gör och lägga ut det där så följ mig gärna. :)
 
Just nu stickar jag till de stora barnen. Sonen behövde en halsduk och önskade sig en sådan. Mamman stickade en Cerus Scarf. Ganska enformig stickning men perfekt att göra framför tv:n och det blev faktiskt galet snyggt, slutresultatet ser nästan lite vävt ut. Jag stickade i Drops Lima, det gick åt sex nystan och det blev en rejäl halsduk av det. Mönstret sa 355 maskor, jag tog lite för kort så det blev 349 men det räckte mer än väl. Kanske lite väl lång om man bara ska ha den ett varv runt halsen men för sonen blev den perfekt.
 
Rätsidan
 
Avigsidan
 
 
Just nu stickar jag ett par vantar till dottern i dubbelt Drops Alpaca i en underbart vinröd färg som tyvärr inte alls kommer till sin rätt på mina taffliga mobilbilder i uruselt ljus (vi har riktigt gråväder här idag). Mönstret heter Chevalier Mittens och är riktigt roligt att sticka även om jag har lite jobbigt med diagrammet som helt klart kunde vara större. Det gör ont att medge att falkögonen har åldrats lite.
 
 
Till sist en bild på dotterns sagolika nyårsdessert. God fortsättning till er! Vad har ni förresten för sticklöften i år?
 
 
 
 

Nu är jag igång!

Idag har jag varit produktiv på många sätt. Inledde med att göra klart sockorna till det äldre kusinbarnet. De är stickade i Drops Fabel i rosa toner som jag faktiskt gillar, jag som normalt inte är någon vän av rosa men vet att små flickor ofta är det.
 
 
SÅ fick jag äntligen ändan ur vagnen och fäste trådarna på mina Berså-vantar. Finn ett fel!
 
 
Då menar jag inte att de är alldeles väldigt vida utan där finns ett helt annat fel som bara syns på den övre bilden. Jag ser det tydligt. :(
 
Synd att de ska ha så skum, vid form för själva mönstret och färgerna tycker jag mycket om. Jag hoppas nu att de ska dra ihop sig en aning i tvätten men misstänker ju att det inte blir så. Frågan då blir om jag kan skiljas från dem eller om de blir bra att ha med fingervantar under när det är riktigt kallt? Det ryms ju lätt ett par vantar till i dem, minst...
 
Sedan satte jag mig vid datorn och skickade in den inlämningsuppgift jag hade kvar i en kurs i min lärarutbildning. Hoppas nu på att få den godkänd, då har jag "bara" uppsatsen kvar och så de mattekurser som jag tänkt att läsa för att bli behörig i ämnet. Den första började idag med en introduktion via webben. Så fascinerande! Där sitter vi i olika landsändar och lyssnar på en föreläsare från Dalarna! Nu blir det spännande att se om jag kan vaska fram mina gamla mattekunskaper från ingenjörsstudierna eller om jag kommer att känna mig hopplöst lost in space.
 
Det fiffiga med webbflreläsningar är ju att man kan lyssna och ha något i händerna samtidigt. Jag valde att virka rutor av sockgarnsresterna. Drömmer ju om en sockgarnsfilt men frågan är om den någonsin blir klar. Jag är inte den tålmodigaste av själar och avskyr dessutom både att fästa trådar och att sy ihop saker. Ja, ni fattar problemet. Men rutorna är fina! :) Funderar på om man ska dela dem i två högar och tänka vit inramning till de blå och svart till de lite knalligare. Fast då kanske jag gapar över för mycket...
 
 
 
 
 
 

Deklarerat!

Det egna företagandet har en gigantisk baksida som stavas pappersarbete. Jag hatar det! Men nu är all bokföring klar och deklarationen inskickad. Och jag får tillbaka i år igen, om än inte lika mycket som ifjol. Nästa år blir det tufft, då ska momsen redovisas separat och då lär jag få betala om det blir som jag har tänkt mig med två valpkullar under året. Så är det att vara seriös hunduppfödare, då betalar man också prydligt moms på sålda valpar.
 
Deprimerande väder har vi också. Meteorologen pratar om högtryck men verkar helt ha glömt bort den norra landsändan. Vi letar efter det där förbaskade högtrycket men kan inte hitta det! Så här såg det ut hos mig i förmiddags:
 
Stora lappvantar singlade ner och gjorde marken alldeles vit igen. Kul... eller kanske inte.
 
Igår kom Garn- och boksnurran till mig, en av många snurror i gruppen Svenska byten. Jag var lite tveksam, tycker att detta med vilka böcker man gillar och inte gillar är en väldigt personlig sak. Så första varvet avstod jag men nu kunde jag inte motstå. Och det var tur för det var ett skojigt paket som damp ner hos mig. Det här böckerna med garner har jag tagit ut:
 
Bilden blev dess värre upp och ner, teknikgurun har lyckats igen. ;o)
 
Nu återstår att grubbla lite på vad jag ska skicka iväg. Böcker har jag bestämt men så var det detta med att hitta mönster och garn som passar till boken. Lite klurigt men jag tror att jag har en lösning. Spännande att se om någon tar någon av mina paket sedan, jag stoppar i två böcker som är ganska olika varandra i genre. Det är själva tanken med snurran, olika böcker från olika genrer och så ska garn och mönster matcha. Lite av en utmaning men skoj.

Många projekt på g

Hmm, att äta dotterns minisemla med chokladtryffel när man nyss varit magsjuk var kanske inte så fiffigt... Fick lida för det igår men idag är jag pigg igen. Ingen annan verkar ha blivit smittad, det känns otroligt skönt. Tur vi bor i ett hus med dubbla toaletter!
 
Stickar vidare på min Solution men tappar stinget lite grann. Är ju med i en KAL på Ravelry och hela tiden dyker det upp kommentarer om fel i mönstret. Sådant får mig att ledsna. Jag är kanske kinkig men jag vill ha mönster utan fel om jag köper dem och i synnerhet om jag är med i en KAL. Annars känns det ofullständigt på något vis. Så vi får se om jag fortsätter eller om jag repar upp och gör något annat. Det finns så många vackra saker man kan göra så varför traggla med något som bara krånglar?
 
Stickar också på ett par muddar, "Leaving Cuffs", som ska bli present i ett födelsedagsbyte jag är med i. Ett väldigt enkelt mönster men också välskrivet, DET gillar jag! Och gratis! Ska sticka kragen som hör till också, har jag tänkt mig. Jobbar egentligen som en liten tok denna veckan men med jämna mellanrum tuggar programmet ovanligt länge och då hinner jag precis sticka ett varv. Inte så dumt! ;)
 
Ska skicka iväg min första lilla present i den kreativa utmaningen idag. Det går till en bekant söderut som hade ett tufft år ifjol så det känns lite extra kul att då få skänka lite glädje (förhoppningsvis). Blir vi inte alla glada över ett paket i posten ibland?
 
Paket fick jag också i posten igår. Jag har varit med i ett garn- och godisbyte för andra gången och fick en bytesvän från USA (för andra gången). Lite mer normalt innehåll denna gången, förra gången blev jag alldeles översköljd med saker. Jätteläckert, lite tjockare sockgarn som jag tror att jag ska sticka ett par myssockor till mig själv i. Godis som barnen så klart har suktat över och så stickmarkörer. Ha, jag som knappt använder markörer har en hel uppsjö nu. Försökte få dottern att ta hand om några men hennes stickande avtar i takt med att matlagningen öker (för mig går kurvan spikrakt åt andra hållet så man kan säga att vi kompletterar varandra) så hon avböjde. Nåväl, jag får försöka att variera mig lite mer kanske.
 
 
Väntar också på paket från Stäket med stickspetsar men lär få vänta till nästa vecka eftersom det är syfestival i helgen. Mina fyrkantiga gick retfullt nog sönder innan jag ens hann använda dem. De i storlek 4,5 lossade från fästet (den ena) på FÖRSTA varvet jag stickade. Det liksom knäppte till och så satt jag med en lös träspets i handen. Och i nr 4 hade det gått en sticka så garnet fastnade hela tiden i ojämnheten och det blev omöjligt att sticka. De fyrkantiga är väldigt sköna att hålla i men hittills har jag inga jättebra erfarenheter av hållbarheten. Jag hoppas att det bara var otur och att de nya ska hålla bättre.
 
Igår var min syssling på tv, lite kul. Inte för att vi har någon som helst kontakt, det var mamma som ringde och berättade att det var hon. Hennes mormor och mamma känner jag till men hon och jag har nog aldrig träffats. En imponerande tjej som varit och levt med pygméfolk alldeles ensam. Hade velat höra mer av hennes berättelse och se mindre av Anna Wahlgren som tyvärr var med i samma program. Gamla barndomsminnen väcktes också till liv, min farfar hade många syskon som alla var väldigt färgstarka på sitt sätt. Underbara människor som tyvärr inte finns i livet längre. 

Filmtajm!

Efter att ha tillbringat nästan hela gårdagen i tv-soffan under en filt och med en stickning i händerna, STEG febern när kvällen kom. Ridå... Den skulle ju bort, bort, bort! Alltså, ännu en dag i soffläge. Idag har jag en eländesdag, dvs jag ser program om elände och påminns om hur bra jag själv har det. Först såg jag dokumentären "Gravida bakom galler" på SVT Play. En kulturchock för någon som växt upp i en skyddad kärnfamiljsvärld som jag. När man ser en kvinna på 31 år som väntar barn nr å (åtta!!!) och pratar om sin pojkvän och barnets pappa som alltså är två helt olika personer, då förstår man hur olika världen kan se ut. För mig är det obegripligt hur man kan fortsätta med droger, hur man kan bli gravid gång efter annan när man vet att alla de tidigare barnen har tagits ifrån en osv osv. Mitt hjärta blöder när jag ser dessa trasiga, sargade kvinnor som ändå har något sorts hopp om att få behålla det väntade barnet och kunna starta på ny kula. Och när de "shoppade" till bebisen i det stora fängelseförrådet... Då slog mig också tanken - hur går det till i Sverige? Även vi har väl gravida fångar? Vad händer med de barnen? Kan man sticka för att hjälpa?
 
Nå, efter denna dokumentär (måste se andra delen när den sänds) så var det dags för film. Valet föll på "Precious", en film som tidvis var precis på gränsen till vad jag förmådde men som mitt i allt eländes elände ändå kunde förmedla hopp, styrka och glädje. Och en insikt om att kunskap verkligen ÄR makt. Kan du inte läsa, kan du inte skriva, kan du heller inte ta in information, får en dålig självkänsla och andras ord blir din sanning. Skolan är viktig, kunskap ÄR makt, inte minst makt över det egna livet. Se filmen om ni inte redan gjort det men ta med en bunt med näsdukar. Och ät inte samtidigt, det kommer ändå inte att smaka gott. Man blir berörd, snudd på illamående.
 
Stickning då? Jo, jag har producerat ett gäng pannband. Tanken är att dessa ska skickas iväg och säljas till förmån för ett välgörenhetsprojekt. Gjorde en prototyp till dottern och en annan till mig. Gick på dotterns alternativ och gjorde två till, varav det ena föll henne på läppen så att det nog hamnar på hennes hylla. Så av fyra pannband kan hittills ett skickas iväg. Ingen vidare utdelning. Nu har jag slut garn, ska riva i gömmorna och se om jag inte har ett nystan till (någonstans i bakhuvudet har jag för mig att jag har ett men var???). Medan jag väntar på att jag ska kvickna till lite så stickar jag en mössa till brorsdottern, tillika guddottern, som fyller år i början av februari. "Chouette", fantastiskt snabbstickat mönster och resultatet är jag också väldigt nöjd med. Rekommenderas! Jag stickar på rundsticka nr 6 i garnet Andes från Drops, vit färg. Bild kommer, hoppas jag.

Färdiga saker!

Har gjort färdigt lite småsaker de senaste dagarna. Torgvantarna som brorsdottern skulle få i julklapp tillsammans med halskragen är nu klara att skickas. Har glömt att lägga upp dem som ett projekt på Ravelry och ids inte göra det nu, men här kommer i alla fall en bild.
 
En var klar nere i Skövde, vi provade den och den satt som en smäck. Hoppas nu att de kommer till användning. Garnet är Fabel i en av mina absoluta favoritfärger.
 
Torgvantarna som jag påbörjade på nyårsdagen men först inte tänkte fota fastnade på en bild i alla fall. De ser inte mycket ut för världen, var nästan tråkigt enkla att sticka men passar onekligen väldigt bra på handen. Så vill ni ha något väldigt enkelt och lättstickat, testa detta mönster. Och ja visst, samma Fabel som innan.
 
Resårstickningen syns kanske lite dåligt på bilden, den finns på båda sidor om tummen och gör att den sitter fantastiskt fint på handen. Men som sagt, ganska tråkig stickning i övrigt.
 
I fredags var vi bjudna till grannarna på middag. Optimist som jag är satte jag igång att sticka en gåbortspresent kvällen innan, en grytlapp i två färger som jag fått mönster och garn till i ett byte. Jag hann så klart inte... Men NU är den klar och får stanna hos mig istället, jag behöver lite juliga saker till köket. Den är inte blockad ännu men visst blev den ganska fin? Jag, som inte är särdeles bra på att sticka med flera färger, är omåttligt stolt över mitt verk.
 
Fascinerande, detta med julen. Jag är ju inte särdeles mycket för traditioner men just julen håller jag lite på. Adventsljusstakarna kommer inte fram förrän till första advent, resten av pyntet tidigast till Lucia och sedan åker det ut tjugondedag Knut. Men, här i byn fanns det de som hade hela batteriet av julsaker framme långt innan första advent och som nu städat undan rubbet! Jag kan i och för sig förstå att man är less om man levt med det så länge, men varför inte vänta lite med att ta fram allt istället? Snart börjar vi väl julpynta direkt efter sommarsemestern...
 
Två pågående projekt fortfarande, fotbollsvantarna (som får den mest märkliga passform, jag tycker inte alls om mönstret, tyvärr) och så ett par torgvantar. Just nu prioriteras de förstnämnda, de blir ju inte roligare om jag sparar dem. Bara att gneta på!

Stickar vidare...

...på min sjal. Nu har jag hamnat i ett närmast mekaniskt läge, jag stickar tappert på med målet att bli klar, inte för att njuta av själva resan. Jag tycker faktiskt att sjalen i sig blir allt vackrare, det blir kanske inte så illa med garnet trots allt. Men nej, jag gillar inte mönstret. Det blir fel, jag hittar inte varför men antar att det beror på mig och inte på felskrivningar i mönstret. Jag hittar inte harmonin och rytmen utan kommer hela tiden ur takt, ungefär som när man dansar med någon som har en annan rytmkänsla än man själv. Det blir inte roligt. Tyvärr. Men nu är det snart bara tjugo varv kvar så nu biter jag ihop och kör in i kaklet. Visserligen tjugo lååånga varv men i alla fall. Varannat varv är dessutom så gott som helt avigt så där kan jag bara köra på. Det är mönstervarven som inte skänker någon glädje. I alla fall inte denna gång.
 
Har en ny hobby - zumba. Skulle ju behöva träna men är för lat för att åka på gym. Lösningen blev ett Zumba Fitness till sonens Wii. Där dansar vi på några gånger i veckan, dottern och jag. Dottern är ju liten, lätt och vältränad och det ser riktigt bra ut när hon kör. Morsan är stel, överviktig och otränad och kliver fram likt en flodhäst med viftande armar. Det ser inte lika bra ut. Men jag blir svettig och stel i kroppen efteråt så någon nytta gör det nog. Och det är faktiskt roligt. Det och hundpromenaderna ska förhoppningsvis få mig att tappa något kilo, eller i varje fall omfördela dem till mer fast form. ;)
 
I min favoritgrupp på Ravelry (den som jag själv har startat, haha) diskuterade vi detta med garnförråd. Det är en tröst att se att fler än jag är garnsamlare, samtidigt som det tenderar att sänka den egna moralen lite. "Andra" har ju också mycket garn så varför inte jag? Försöker utfärda köpstopp men när jag är min egen kontrollant så fungerar det dåligt. Tiden och fingrarna medger heller inte all stickning som jag skulle vilja göra, tiden räcker inte till och fingrarna är inte nog snabba. Och garn är mjukt. Och vackert... Men nu SKA jag ha köpstopp ett tag. Tror jag... 

RSS 2.0