...på min
sjal. Nu har jag hamnat i ett närmast mekaniskt läge, jag stickar tappert på med målet att bli klar, inte för att njuta av själva resan. Jag tycker faktiskt att sjalen i sig blir allt vackrare, det blir kanske inte så illa med garnet trots allt. Men nej, jag gillar inte mönstret. Det blir fel, jag hittar inte varför men antar att det beror på mig och inte på felskrivningar i mönstret. Jag hittar inte harmonin och rytmen utan kommer hela tiden ur takt, ungefär som när man dansar med någon som har en annan rytmkänsla än man själv. Det blir inte roligt. Tyvärr. Men nu är det snart bara tjugo varv kvar så nu biter jag ihop och kör in i kaklet. Visserligen tjugo lååånga varv men i alla fall. Varannat varv är dessutom så gott som helt avigt så där kan jag bara köra på. Det är mönstervarven som inte skänker någon glädje. I alla fall inte denna gång.
Har en ny hobby - zumba. Skulle ju behöva träna men är för lat för att åka på gym. Lösningen blev ett Zumba Fitness till sonens Wii. Där dansar vi på några gånger i veckan, dottern och jag. Dottern är ju liten, lätt och vältränad och det ser riktigt bra ut när hon kör. Morsan är stel, överviktig och otränad och kliver fram likt en flodhäst med viftande armar. Det ser inte lika bra ut. Men jag blir svettig och stel i kroppen efteråt så någon nytta gör det nog. Och det är faktiskt roligt. Det och hundpromenaderna ska förhoppningsvis få mig att tappa något kilo, eller i varje fall omfördela dem till mer fast form. ;)
I min favoritgrupp på Ravelry (den som jag själv har startat, haha) diskuterade vi detta med garnförråd. Det är en tröst att se att fler än jag är garnsamlare, samtidigt som det tenderar att sänka den egna moralen lite. "Andra" har ju också mycket garn så varför inte jag? Försöker utfärda köpstopp men när jag är min egen kontrollant så fungerar det dåligt. Tiden och fingrarna medger heller inte all stickning som jag skulle vilja göra, tiden räcker inte till och fingrarna är inte nog snabba. Och garn är mjukt. Och vackert... Men nu SKA jag ha köpstopp ett tag. Tror jag...
