Mera sockor!

Jag har stickat barnsockor till de nyanlända barnen på vår skola. Två par randiga i restgarnen av Viking Sportsragg. Inget favoritgarn, det är lite för mycket akryl i det, men de blev tjocka och varma och det är huvudsaken.
 
 
Nu stickar jag ett par trasmattesockor till, jag är lite inne i ett stim. De här är randade med ett nystan Regia som jag fått i ett byte gammalt tillbaka och så ett nystan Fabel, samma som de förra trasmattesockorna. Tanken är att de ska bli en present till en god vän. Det skulle de förra också men... Nåväl, min kompis har mindre fötter än mig så nu gör jag dem lite för små så kan de inte stanna kvar. 
 
 
 

Sockar i massor!

Trasmattesockorna blev fort klara. De var tänkta som present men jag blev alldeles kär. Och vem som helst kan ju se att de passar bra på mina fötter!
 
 
Jag hade då raskt tänkt mig att sticka ett par till men så kom det bud från jobbet om att de nyanlända barnen fryser om fötterna. Så då fick alla andra planer läggas åt sidan och nu stickar jag barnsockor för glatta livet. Ett par är klara och fick åka med sonen till jobbet idag (ja, vi delar arbetsplats).
 
 
Nästa par är på stickorna, förhoppningen är att ha hunnit göra fyra par innan måndagen. Kanske fler, vi får se. Det finns inget värre än frusna barn och de här barnen går ju rakt in i hjärtat med allt de har varit med om.
 
 

Flunsastickar

Var hemma från jobbet igår igen. Jag blir inte riktigt bra från min influensa, bland annat är jag vansinnigt hes och har feber vareviga kväll. Inte mycket, runt 38, men det är ju ett tecken på att något är galet. Så jag bestämde mig för att ringa vårdcentralen. Där ombads jag ange mitt telefonnummer efter signalen. Inte helt enkelt när man inte har så mycket röst. Tre gånger fick jag upprepa mig, sedan sa rösten "Tack för ditt samtal" och jag trodde att allt var klart (det var väldigt länge sedan jag senast ringde vårdcentralen så jag förstod inte att något var galet). När ingen hade ringt upp mig på en timme så skickade jag ett sms till min man, som genast anade oråd och ringde upp vårdcentralen åt mig. Nu fungerade allt och jag fick en tid då jag kunde bli uppringt. Halv tio... Vid det laget hade alla tider för dagen tagit slut men jag lyckades tjata mig till en tid idag. Nu tycker jag kanske att jag äntligen är aningen bättre men fortfarande är jag ju hes som sjutton, det har jag varit i en vecka nu och det känns lite jobbigt, i synnerhet som rösten är ett av mina arbetsverktyg som lärare. Vi får se vad de säger idag. Det blir väl ättestupan för en snart 50-årig kärring...
 
Jag har sytt klart dotterns julgransmatta! Den ska hon få i födelsedagspresent på fredag! Och nej, det var inte mycket att brodera men uj, så tråkigt. Ändå är jag glad över att den blev klar, jag har en fömåga att påbörja broderiprojekt stort och sedan aldrig avsluta dem. Jag tycker att det finns så mycket vackert och glömmer alldeles bort vilken tid det tar och hur trist det är.
 
Morris lekte julgran. Ska jag kolla något måste han ju vara med på ett hörn. Min lille prins! 
 
Så har jag gjort klart ett par torgvantar i ett garn jag köpte i Skottland i somras. Gillade garnet jättemycket, det var så där lite kärvt att sticka i som riktigt ullgarn ska vara och så gav det väldigt fina maskor. Däremot var mönstret lite skumt, i alla fall till mina händer. Muddarna kändes långa så dem kortade jag. Handen blev i gengäld ganska kort så den förlängde jag med några varv.Tyvärr missade jag att inte göra fullt så många ökningar i tumkilen så den blev för stor. Annars gillar jag dem i sin enkelhet, garnet får verkligen komma fram. De blir kvar, jag behöver ett par nya. 
 
 
Nu är ett par sockor i trasmattestickning påbörjade. Jag som inte gillar självrandande garner annars, gillar verkligen att randa så här. Kanske för att det påminner mig om just trasmattor, något som jag är barnsligt förtjust i. De här är randade i Fabel.
 
 
 

Grytlapp klar

Dottern har ju flyttat hemifrån. Hennes grytlappar är allt annat än vackra, fula rosa saker från Åhléns, tunna och små är de också. Nu har morsan snott ihop lite rejälare doningar!
 
 
Dubbelstickade så andra sidan får motsatta färger:
 
 
Och sist jag gjorde det här mönstret så sa jag "aldrig mer", ändå blev det en till. Formatet är inte dumt, ingen risk att man bränner fingrarna med en så stor grytlapp.
 
 

Valetinsockor

Lagom till Alla hjärtans dag har mina sockor blivit klara. De sitter som en smäck, de blev inte alls för korta som jag var rädd för. Ogillar kanske den höga andelen akryl i sockgarnet (40%) men tänkte att jag kan ha dem som tofflor här hemma. Inte fullt så kul att sticka som jag hade hoppats. 
 
 
 
Dottern har flyttat hemifrån, visserligen bara till lägenhet inne i stan men ändå. Vi ses flera gånger i veckan men däremellan saknar jag henne så att det gör ont. Jag saknar de där korta mötena över en kopp te, de där rapporterna om hundträning eller rundor. Stunderna i tv-soffan. Jag saknar ljuden när hon sov i rummet bredvid vårt. Och jag bävar för den dag när alla tre har flugit ut. Storebror har ju studieuppehåll och har kommit hem, honom har vi till låns en kort tid till. Sedan är det bara lillebror kvar här hemma. Jag försöker få honom att skriva på ett mamboavtal men han är inte så lättlurad. Tänk den dag då också han flyger ut! Hur överlever man?
 
 

Jag broderar...

Jag har tappat min stockmojo lite, hittar inte riktigt glädjen i det just nu. Kanske för att jag har så mycket idéer och saker som jag vill göra men så lite tid. Det blir till en stress och det är närmast förlamande. Jag blir passiv och istället för att sticka så spelar jag mobilspel. Inte särskilt kreativt. 
 
Så håller jag på att brodera. En av mina favorithandarbetsaffärer stängde och hade halva priset. Jag fick för mig att de stora barnen naturligtvis kommer att vilja ha en broderad julgransmatta när de flyttar till lägenhet. Ja, dottern har ju precis just fått sin lägenhet och fyller dessutom år i februari. Alltså broderar jag. Stjälkstygn, inte särskilt mycket motiv men tillräckligt för att jag ska ledsna. Finns det verkligen någon som tycker att det är kul? Men nu är det bara en liten tomte till som ska broderas så är den klar. Sedan kanske min stickmojo hittar tillbaka. 
 
 

Bloggtorka

Det har inte blivit så mycket bloggande de sista månaderna. Förklaringen till det ser ut så här:
 
 
Vi har en ny kull labradorvalpar som härjar i köket och tar upp den mesta av min lediga tid - och delar av min nattsömn... Bilden visar lilla Ila som ska stanna här och bli min nya kompis. Mormor Visa har fyllt elva år och är tävlingspensionär sedan länge, det blir spännande att se om denna lilla krabat kan fylla hennes skor. Jag hoppas förstås på det.
 
Fjolårets julklapp blev vantar. Jag stickade fyra par Icy Water i olika färgkombinationer. Ett par behöll jag själv, resten blev julklappar. Ett himla trevligt mönster och dessutom var det extrapris på Drops Nepal som passade perfekt till. Fast ett par gjorde jag i Lett-Lopi:
 
 
Dottern har köpt lägenhet och håller på att flytta för fullt så det blev en disktrasa till henne. Mönstret heter Linoleum och var också det väldigt trevligt. Det gav helt klart mersmak! Den är stickad i Novita Bambu. Hon fick också ett tovat grytunderlägg i Drops Eskimo men det har jag inte hunnit fixa några foton på. Kanske kommer det, vem vet.
 
 
Just nu är jag med i en utmaning där vi stickar småvarmt under januari och februari. Tyvärr har jag ju inte riktigt tid till vare sig stickning eller bloggande just nu tack vara de svarta små terniterna men ett par pulsvärmare är snart klara  Bild kommer - kanske... ;)
 
 
 

Vantstim!

Jag är inne i ett vantstim! Har ju stickat barnvantar i massor att lämna vid tågstationen till de anländande flyktingbarnen. Yngste sonen ville följa med och lämna men lyckades bli sjuk så vi fick skjuta fram det. I torsdags var vi i alla fall iväg och lämnade skörden. De flesta syns på den suddiga bilden nedan, förutom ett par sockor och i alla fall ett par vantar till som hann tillkomma. Och naturligtvis var inte behovet av barnvantar lika stort längre, nu är det vuxenvantar som behövs. Men förhoppningsvis kommer de till nytta i alla fall.
 
 
Sedan kom jag på att jag faktiskt inte äger så många vantar själv och det börjar bli rejält kyligt ute nu. Så då blev det ett par gladvantar till mig själv som jag tänkte inviga på måndag när jag är rastvakt direkt på morgonen.
 
 
Jag har ju ganska små händer men de här sitter som en smäck. Så har jag också måttat och stickat efter den egna handen.
 
Nu börjar det bli dags att göra julklappar och jag fortsätter på den inslagna vägen, nämligen med vantar. Min tanke är att göra vantar till föräldrar, svärföräldrar mm och bifoga en liten lapp. Vill man inte ha sina vantar så vill jag att man lämnar dem vidare så att de kan värma någon annan, en hemlös eller en nyanländ. På det viset gör vi gemensam nytta. Jag har börjat sticka ett par vantar till min mamma i hennes favoritfärg, turkos. Jag tror mig veta att hon behöver dem så jag tror att de stannar hos henne. Och eftersom hennes händer har samma lilla storlek som mina så var storleken enkel att kolla. Garnet heter Drops Nepal, mjukt och varmt (och just nu väldigt billigt).
 
 

Stickad värme och medmänsklighet

Vi upplever just nu en gigantisk flyktingkatastrof. Människor flyr för sina liv över Medelhavet i rangliga små gummibåtar. I Sverige tar vi emot dem genom att bränna ner asylboenden... Det är svårt att känna någon stolthet över sina landsmän då. Vad hände med medmänskligheten? 
 
Många flyktingar landar i Luleå för vidare färd mot Finland. De kommer hit med mycket liten eller ingen packning för att möta frost och kyla. Vintern är på ingång. Jag har gått bärsärkagång i våra garderober och för en gångs skull kände jag glädje över att vara en hamster och en slarvmaja. För ute i garaget stod en låda med vinterkläder sedan barnen var små! Sockor, vantar mm är nu tvättade och lämnade direkt vid järnvägsstationen till de hjälparbetare som står där. Det är förstås en droppe i havet. En kvinna från Röda korset berättade hur alla barnvantar hade tagit slut när det första nattåget kom in. Då handlade de nya vantar för 500 kr. De förslog inte alls när nästa nattåg kom. Det kommer flera hundra flyktingar hit varje dag. Det är svindlande många. Min garderobsrensning förslår inte alls, inte på långa vägar. Jag har handlat tandborstar, tandkräm och deodoranter också, men det blir till en droppe i havet. Min lilla deltidslärarlön vill mer än vad den klarar av. Vi måste alla hjälpa till.
 
Nu när klädförråden är tömda går jag lös på garnförråden. Jag har ju en del sådana. :) Jag började med herrmössor efter att ha läst i tidningen att det var brist på sådana. Det har blivit två stycken som jag lämnade idag:
 
 
Så mötte jag kvinnan som berättade om bristen på barnvantar. Finns det något ledsammare än kalla små barnahänder? Jag ville nästan börja gråta och åkte hem och började sticka barnvantar. De här har jag också lämnat idag:
 
 
Så hittade jag ett tjockare garn i gömmorna. Det verkar räcka till tre par vantar utan något som helst mönster, fort går det också. Bild kommer senare. 
 
Jag försöker att sprida budskapet på Facebook och Instagram. Min mamma, som inte längre ser så bra och inte brukar sticka, har letat fram restgarner och satt igång att sticka barnvantar. Anamma utmaningen, du också! Och har du inga flyktingar i din närhet så får du gärna skicka dina alster till mig så lämnar jag dem direkt till hjälparbetarna på tågstationen. Jag vet att de kommer att göra skillnad.

Fiberfestival!

Jag har haft fullt upp med hunduppfödandet, då finns ingen tid att blogga. Många mil i bil har det blivit, närmare 250 för att vara exakt. Inatt sov jag i Umeå och fick snilleblixten att åka förbi LimmoDesign när jag ändå var i faggorna och hade bil. Det var ett roligt besök, så mycket garn i underbara fäger! Ett par härvor kom med hem men dess värre kan jag inte visa dem för min mobil krånglar. Jag måste nog köpa en ny... :(
 
I alla fall. Väl i Vännäsby såg jag skyltar om Fiberfestival som tursamt nog gick av stapeln den här helgen. Alltså svängde jag in där också. En del vanliga sockgarner som kanske inte kändes så lockande i sammanhanget, jag har ju bra garnaffärer i stan. Men det fanns garngodis också. Jag köpte en underbar indigoblå härva entrådigt garn av pälsull och finull, så mjuk att jag bokstavligen har gått omkring och klappat på den hela eftermiddagen. Jag som inte ens gillar entrådigt garn! Men den var så vacker och så gosig, den ville verkligen flytta hem till mig.
 
Annars har jag stickat sockor till små fötter på flykt. Jag var på Finnkampen i september tillsammans med make, son och min far. På Centralen mötte jag hundratals flyktingar på väg mot norr och gränsen till Finland. Det gör ont i hjärtat att se alla dessa människor som fått fly från hus och hem. Jag har skänkt pengar och stickat lite sockor. En droppe i havet naturligtvis men många droppar små. 

Ugglor i mossen...

...eller i alla fall på tröjan. Har äntligen gjort klart tröjan till mitt kusinbarn som redan hunnit bli två månader. Pinsamt men jag har inte riktigt hunnit. I helgen ska den tvättas, blockas och skickas iväg. Älskar det här mönstret, har visat barnen och sagt att jag kommer att sticka massvis med sådana till mina barnbarn i alla möjliga färger när jag blir mormor/farmor. Konstigt nog så ser de inte så hugade ut. Jag hade nästan satt igång produktionen bara just för att... ;)
 
 
Färgen stämmer inte, den är inte grå utan mer ljust denim. Garnet är Drops Big Merino. Snabb och trevlig stickning.
 
Nu stickar jag ett par vantar till mig själv. Vi går mot höst och jag ska vara ute på rasterna med mina frusna händer. Så jag vill fylla på vantförrådet lite. 
 
 
I veckan har jag varit duktig. Hönshuset har fått sin årliga storstädning. Det är det mesta skitgöra som finns, dels för hur det ser ut därinne efter ett års hönsliv men kanske framförallt för att de inte uppskattar mitt jobb ett endaste dugg. Höns måste vara de mest förändringsfientliga djur som finns. Det är knappt att de törs gå in när jag är klar. Nu har det gått ett par dagar och de har vant sig. Själv är jag nöjd med resultatet. Nya reden har de också fått, skepsis även där så klart men de verkar ganska snabbt ha rönt stor uppskattning. Det allra bästa verkar vara att man kan värpa tillsammans med en kompis!
 
 
 
I min vanskötta stackars trädgård har det mesta blommat över (eller vissnat...). Men liljorna blommar, mina favoritblommor. Så galet vackra de är! 
 
 
 
En sort har ännu inte börjat blomma. Den har hönsen ätit upp flera år på rad men i år har jag lyckats rädda den. Däremot kommer jag inte längre ihåg hur den ser ut så jag väntar med spänning. Jag gissar på mörkt röd eller möjligen vit, den står i den rabatten. Jag kan absolut inget om blommor så jag försöker färgsortera mina rabatter i möjligaste mån. 
 
På måndag börjar jag jobba igen. Det som skulle varit 75% blir 60 pga minskat elevantal. Jag fick erbjudande om att fylla ut tiden på fritids men avblöjde. Istället tänker jag läsa lite matte i höst för att få till den där behörigheten en gång för alla. Så nu har jag sökt två kurser för första halvan av terminen. Det innebär studier på 150% och jobb på 60. Familjen ruskar på huvudet men jag tror att det kan gå. Optimist ja visst!
 
 

Long time no see

Pinsamt länge sedan jag skrev något här, ska verkligen försöka bättra mig. Jag har helt enkelt inte suttit framför datorn särskilt ofta utan hanterar det mesta via mobilen. På gott och ont, uppenbarligen.
 
Dotterns student är sedan länge överstökad och vi överlevde alla. De var så galet vackra på studentbalan, hon och hennes käreste, att mammahjärtat alldeles snörptes ihop i bröstet. Det var några hektiska dagar här under själva studenten med hela släkten på besök. Visserligen är den inte så stor men det ska ändå underhållas och sysselsättas och utfodras. Efter sådana dagar landar man liksom lite i soffan med en låång utandning. 
 
Sommaren har varit regnig men underbar i alla fall. Jag har haft sommarlov, dess värre ett oavlönat sådant så jag har fått hålla lite i plånboken. Förhoppningsvis blir det annorlunda framöver, den 17 augusti börjar jag mitt nya jobb på min gamla skola och ser så fram emot det. Sju underbara ungar väntar på mig då och jag hoppas att vi ska ha ett riktigt roligt år tillsammans.
 
I mitten av juli åkte maken och jag till Skottland i några dagar. Det var en underbar och lite äventyrlig resa, detta med att köra på vänster sida är ju inte alltid så enkelt. Efter första dagen var jag helt slut i min gas- och bromsfot trots att jag "bara" var passagerare fram - men uppenbarligen en väldigt delaktig sådan. Lite hojtanden undslapp också när han gjorde några försök att köra högertrafik. Men på det hela taget gick det bra och gav mersmak, även om vi kanske kör ett lite annat upplägg nästa gång.
 
 
Bilden ovan är från Isle of Skye. Här hittade jag en helt ljuvlig liten garnbutik, Handspinner Having Fun, som varmt rekommenderas om ni åker hit. 
 
 
På Isle of Skye besökte vi också ett destilleri, Talisker. Och jag som egentligen inte gillar whisky... Men några flaskor kom med hem så nu är det bara att försöka lära sig. Man måste ju liksom testa när man är i Skottland.
 
 
Vägarna var otroligt smala och hade mötesplatser regelbundet placerade, från en såg man nästa. Gott om får fanns det också, inte alltid innanför staketet...
 
 
Landskapet var bedövande vackert. Jag trodde att jag skulle sakna solen och att det var fel sommar att åka hit men jag tror aldrig det kan vara fel att åka till Skottland. Jag föreslog maken att vi skulle köpa ett litet B&B, skaffa lite får och flytta hit men han såg skeptisk ut till min idé. Kanske såg han sig inte som fåraherde för sitt inre...
 
 
Några dagar i Edinburgh hann vi också med. Först var jag inte så imponerad av staden men den växte efter hand. Som enda resmål hade den dock inte hållit måttet. Här besökte vi också en underbar garnbutik med en fantastiskt trevlig och hjälpsam ägarinna, Kathy's Knits. Rekommenderas varmt!
 
Jag har också hunnit med några dagar hemma hos föräldrarna i Västra Götaland. Denna gång blev det inget besök hos Kampes, det får vara till en annan gång. På hemvägen hade jag några timmar att slå ihjäl i Stockholm och hann med ett besök hos Litet Nystan på söder. Vilken fantastiskt trevlig butik det är!
 
När jag kom hem igår så väntade ett fint bytespaket från myzpyz på mig. Tack snälla vän för ett härligt paket!
 
 
Sommaren har också bestått av sockstickning i massor eftersom jag (i ett anfall av galenskap???) anmälde mig till Tour de Sock. Tiden räckte så klart inte till men några sockor har det blivit, några färdiga och andra inte fullt så färdiga. Nedan ett axplock.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Sjalstickning

Jag fortsätter att sticka på sjalen men är inte säker på att stilen passar lilla mamma. Den passar nog mig bättre men då hade jag velat ha ett annat garn. Nåväl, vi får se, kanske provar jag att ge den till mamma i alla fall om den blir klar i tid. 
 
 
Hela huset är otroligt uppochnervänt just nu. Vi har hyrt en golvslip, tanken var att slipa golv och lacka. Maken skulle slipa, jag lacka. Jag blev sjuk. Nu är även dottern sjuk så det är lite synd om hundarna. Och maken trälar på men hinner ju inte lika mycket som om vi hade varit två. Vi kommer att få hyra den igen till övervåningen men det får bli efter studenten. Innan ska vi hinna måla lite fönster också. Det gäller att ligga i. Och att hålla sig frisk.
 
Innan jag blev sjuk hann jag i alla fall göra klart sonens rum. Det är nu målat i en ljusgrå ton och för att det inte ska vara så fasligt kalt (alla tavlor ansågs mer eller minde för barnsliga så det blev inte mycket kvar) har jag satt upp wall stickers på väggarna. Köpte två stycken på nätet, billigt. Den ena föreställde Zlatan och var i usel kvalité, jag fick till sist ta fram tapetklister för att få den att fastna och den ska inte ses på nära håll. Den andra föreställer Ronaldo och den såg mycket knepigare ut men var hur bra som helst. Sonen är supernöjd och faktiskt även mamman.
 
 
 

Förkylningsstickning..?

Satt i personalrummet i slutet av förra veckan och uttryckte min ärliga förvåning över att jag klarat mig så bra utan förkylningar den här våren. "Jag känner att den ligger och lurar, jag får ont i huvudet ibland men den bryter inte ut" sa jag. Orutinerat. Nu har den brutit ut, med feber och hela baletten. Tredje dagen idag, just som jag trodde att det började vända så slog febern till och jag har varit ganska förvirrad. Enkla mönster blir komplicerade och jag tappar bort både var jag är och var jag har mina saker. Letade tex en lång stund efter räknaren som satt på fingret... Suck. Nu stickar jag på en sjal till mamma på Mors Dag men funderar på om det verkligen är rätt present. Kanske vantar vore bättre men orkar jag med mönstret? Har någon ett tips så tas det tacksamt emot. Jag lär vara uträknad imorgon också.

Underbart garn!

Jag har börjat jobba som lärare, har fått en längre vikariat i grannkommunen med långa dagar som följd. Det märks inte minst i bloggen. I början var det tungt, tungt med nya barn att lära känna, med nya rutiner, med resor och med nya kollegor. Men nu trivs jag allt bättre och ser fram emot min nästa arbetsdag, även om jag väl i grunden inte är så förtjust i själva tjänsten jag vikarierar på. 
 
I alla fall. Det blir inte så mycket tid framför datorn som innan, tyvärr. Inte så mycket tid för stickning heller. Jag har kämpat på med en kofta i Drops Merino Cotton, fick repa upp och börja om då första försöket blev alldeles för stort. Dess värre blev även det andra försöket för stort och då hade jag stickat hela koftan. Det är inte mönstret det är fel på, det är mitt mätande som haltar. Jag trodde att jag stickade en storlek som passade mig. Jag hade fel... Det ryms en halv person till i min kofta och det är inte riktigt meningen. Nu ligger den och vilar till sig i min hylla, istället har jag börjat virka en kofta i Drops Paris Recycled Denim som jag ska ha på dotterns student. Fördelen med virkade koftor är att de är väldigt enkla att prova under resans gång och lätta att justera. Det är en cirkelkofta efter ett av Drops mönster. Så här ser ryggen ut:
 
 
Jag har hunnit fylla år också. Av mina svärföräldrar fick jag presentkort på garn och ett alldeles ljuvligt handspunnet garn från VickeVira. Så mjukt och så sagolika färger!
 
 
I bemärkelsedagssnurran kom det här fina paketet:
 
 
Och idag kom det ett alldeles ljuvligt vårgrönt bytespaket med Posten. 
 
 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Zupermorzan

En handarbetande, hunduppfödande, djurälskande trebarnsmorsa. Älskar allt som har med engelska att göra, från språk till film och litteratur. Dricker gärna te men inte kaffe. Ogillar deckare och otäckheter men älskar film. Tränar gärna hundar eller hejar fram barnen men är själv i ganska dålig form, fast rund är visst också en form...

RSS 2.0