Vantstim!
Jag är inne i ett vantstim! Har ju stickat barnvantar i massor att lämna vid tågstationen till de anländande flyktingbarnen. Yngste sonen ville följa med och lämna men lyckades bli sjuk så vi fick skjuta fram det. I torsdags var vi i alla fall iväg och lämnade skörden. De flesta syns på den suddiga bilden nedan, förutom ett par sockor och i alla fall ett par vantar till som hann tillkomma. Och naturligtvis var inte behovet av barnvantar lika stort längre, nu är det vuxenvantar som behövs. Men förhoppningsvis kommer de till nytta i alla fall.
Sedan kom jag på att jag faktiskt inte äger så många vantar själv och det börjar bli rejält kyligt ute nu. Så då blev det ett par gladvantar till mig själv som jag tänkte inviga på måndag när jag är rastvakt direkt på morgonen.
Jag har ju ganska små händer men de här sitter som en smäck. Så har jag också måttat och stickat efter den egna handen.
Nu börjar det bli dags att göra julklappar och jag fortsätter på den inslagna vägen, nämligen med vantar. Min tanke är att göra vantar till föräldrar, svärföräldrar mm och bifoga en liten lapp. Vill man inte ha sina vantar så vill jag att man lämnar dem vidare så att de kan värma någon annan, en hemlös eller en nyanländ. På det viset gör vi gemensam nytta. Jag har börjat sticka ett par vantar till min mamma i hennes favoritfärg, turkos. Jag tror mig veta att hon behöver dem så jag tror att de stannar hos henne. Och eftersom hennes händer har samma lilla storlek som mina så var storleken enkel att kolla. Garnet heter Drops Nepal, mjukt och varmt (och just nu väldigt billigt).
Kommentarer
Trackback
