Nytt år - nya sticklöften!

OK, så då skriver vi 2015. Nytt år, nya möjligheter. Under förra året hade jag som plan att bara sticka sådant jag ville sticka och inte hoppa på alla möjliga utmaningar och annat som jag sedan inte tyckte var så kul. Det höll jag ganska bra, förutom möjligen en del julklappsstickning på slutet som mer blev för att de behövdes än för att de roade mig. Så vad ska jag försöka ha som löfte det här året? Jo, jag måste bringa ordning i mitt helt kaosartade arbetsrum. Dags att sticka lite av det garn jag har samlt på mig och inte bara köpa och lägga på hög. Det får bli en utmaning att hitta projekt för det garn som finns. Några undantag från köpstoppet får jag göra, har jag bestämt mig för. Det väntas lite bebisar i vänkretsen, jag måste få köpa garn så att jag kan sticka bebiströjor till dem om jag inte har något lämpligt hemma (dvs här får projektet styra). Jag måste också få köpa garn om jag skulle åka på semester eller liknande. Slutligen får jag köpa till byten och snurror som jag anmäler mig till men även här ska jag försöka tänka till i år och inte anmäla mig till allt. Viktigast av allt är dock - jag får INTE köpa en massa garn på Drops rea eller på någon annan rea, hur skojig den än verkar!!! Få se nu hur länge jag klarar mig...
 
Ett annat mål är att försöka fortsätta med att sticka ett par sockor per månad. Dels för att jag har massvis med sockgarn att sticka upp men också för att jag verkligen gillar sockstickning. Jag får en kick var gång jag gjort hälen och inser att det blev ett par sockor den här gången också. Maken tittar på mig med förvånad min, han förstår inte alls, det ser jag på honom. Men det är något visst med att sticka sockor.
 
Nytt är också att jag skaffat en profil på Instagram enbart för min stickning. Zupermorzan var tyvärr upptaget så det fick bli Zupermorzan_stickar. Jag ska försöka bli bättre på att ta bilder på det jag gör och lägga ut det där så följ mig gärna. :)
 
Just nu stickar jag till de stora barnen. Sonen behövde en halsduk och önskade sig en sådan. Mamman stickade en Cerus Scarf. Ganska enformig stickning men perfekt att göra framför tv:n och det blev faktiskt galet snyggt, slutresultatet ser nästan lite vävt ut. Jag stickade i Drops Lima, det gick åt sex nystan och det blev en rejäl halsduk av det. Mönstret sa 355 maskor, jag tog lite för kort så det blev 349 men det räckte mer än väl. Kanske lite väl lång om man bara ska ha den ett varv runt halsen men för sonen blev den perfekt.
 
Rätsidan
 
Avigsidan
 
 
Just nu stickar jag ett par vantar till dottern i dubbelt Drops Alpaca i en underbart vinröd färg som tyvärr inte alls kommer till sin rätt på mina taffliga mobilbilder i uruselt ljus (vi har riktigt gråväder här idag). Mönstret heter Chevalier Mittens och är riktigt roligt att sticka även om jag har lite jobbigt med diagrammet som helt klart kunde vara större. Det gör ont att medge att falkögonen har åldrats lite.
 
 
Till sist en bild på dotterns sagolika nyårsdessert. God fortsättning till er! Vad har ni förresten för sticklöften i år?
 
 
 
 

Semesterminnesbyte och nostalgitripp

Idag kom mitt paket i semesterminnesbytet med posten. Ett jätteroligt paket med bland annat handledning samt mönster och garn till en halvvante i tvåändsstickning. Jag har tänkt att göra ett par halvvantar till mig själv till vintern, det blir spännande att se om jag lyckas klura ut hur med hjälp av handledningen. Gott te (redan provsmakat), god choklad och lite annat smått och gott var också med (en jättefin stickpåse, inte minst). Ett paket helt i min smak, tusen tack för det!
 
 
Har annars nostalgidag här idag. Äldste sonen håller på att städa ur sitt rum, han flyttar hemifrån om lite drygt en vecka för att bli sambo och studera vid universitetet i Umeå. Ur gömmorna dök min gamla autografsamling upp. Ungarna är föga impade av namn som Linda Haglund, Mats Näslund, Christer Garpenborg eller Bengt Baron, endast Abba klingar bekant i deras öron. Men morzan minns ju HUR hon fick autograferna och hur STORT det var! 
 
 
Hittade också programmet från friidrotts-SM i Skövde med en autograf av stavhopparen Kjell Isaksson. Vem minns honom idag? Jag var femton år, stod i en liten kiosk och delade ut nummerlappar till de aktiva tillsammans med min kompis. Ett av Sveriges framtidshopp, en ung Patrik Sjöberg, fick böja på huvudet för att prata med oss i vår lilla lucka, trots att vår kiosk stod på en sockel. Kan meddela att han var ganska dryg redan då... Men det var lite häftigt att han sedan blev så stor, då hoppade han 2,18 m enligt mina noteringar och vann, 16 år gammal.
 

Bolero till dottern

Dottern köpte en axellös klänning till skolavlsutningen. Jättesnygg men kanske lite svalt tänkte vi. En bolero beställdes i elfte timmen och morsan fick sätta fart med stickorna. Kvällen före avslutningen tränade jag hund till halv tolv. Efter det blev det till att sätta sig i soffan och göra klart ärmarna. Men jag hann! Här nedan syns det färdiga resultatet:

Inte särdeles svår att sticka men lite knixig att sy ihop, ett tag hade jag väldiga problem med att se vad som var upp eller ner och befarade att ärmsömmarna skulle hamna uppåt. Men det löste sig till sist! Inser dock att falkögonen inte är lika skarpsynta, det var tungt att sticka i svart garn.

Projektet med mormorsrutorna fortlöper men nu ser jag ljuset i tunneln. Inte många rutor kvar nu!

RSS 2.0