Mönsterstickning

I januari och halva februari knåpade jag ihop presenter till februari månads födelsedagsbarn. Brorsdottern, tillika guddotter, är ett stort fan av Harry Potter så det blev ett par vantar på temat. Ett fantastiskt mönster av Lotta Lundin.
 
 
 
Den egna dottern är också förtjust i HP, men också en muminälskare av rang. Det bidde en halsduk. Jag började redan i augusti, så galet tråkig stickning. Dubbelstickning är kul när det är mönster, men den långa transportsträckan däremellan... Nej, det gör jag inte om.
 
 
 
I veckan blev ett par sockor klara, jag är med i en KAL med ett nytt mönster varje månad. Jättefint mönster i februari!
 
Just nu finns ett par restgarnssockor på stickorna, också de en KAL men också ett sätt att försöka krympa mängden restgarner i burken. Jag kan inte spara alla sockor jag stickar, de här kommer att säljas till någon intresserad när de är klara.
 
Lite stickade fruktpåsar ska det också bli. Ett enkelt sätt att plastbanta på.
 
 

Årets julklapp!

Årets julklapp blir vantar om ni frågar mig! Ganska säker på det faktiskt. Speciellt vantar stickade i garnet Lettlopi, efter mönstret Tornedalsros av Kajsa Vuorela. Kom ihåg var ni läste det först! :)
 
 
 
 
 

Glest med inlägg

Det är glest med inläggen här, jag får försöka skärpa mig. Det är inte så att jag inte stickar, tvärtom. Jag glömmer bara bort att blogga om det.
 
I veckan gjorde jag i alla fall klart mina stickade Converse. Mönstret heter Reaverse och var - hemskt. Köpesmönster ska vara välskrivna, tycker jag, det är liksom det man betalar för. Det här mönstret har stora luckor. Nu har jag virkat ett antal babyconverse innan så jag har lite koll och det var tur. Jag funderade lite över hur olika de färdiga resultaten såg ut för olika användare, mönstret kan vara förklaringen. Det lämnar tolkningsutrymme, minst sagt. 
 
I alla fall. Så här blev det färdiga resultatet. Lite fel i tån på den ena men jag är hyfsat nöjd.
 
 
 
Dess värre köpte jag glatt garn till flera när jag var i Finland, innan jag ens påbörjat dessa,  i tron att detta bar årets julklapp. Vi får se hur det blir med den saken.
 
Jag stickar ju en del sockor mm, fler än vad jag gör av med. Sådant jag stickar och inte behöver lägger jag ut till försäljning på en annan sida. Inte heller den lör väl uppdateras så ofta men några sockor finns i alla fall. Länk till det inlägget hittar ni här: https://stickatosant.blogg.se/2019/june/sockor.html
 
Pris för sockorna varierar beroende på garnkostnad mm. Men det är blygsamma slantar sett till tiden det tar.
 
I alla fall. Håll gärna utkik på den bloggen också, plötsligt ploppar det upp något mer. Eller skicka ett meddelande om du behöver något litet, typ vantar, sockor, disktrasor. Skriv en kommentar här eller maila på mvonheijne(at)gmail.com

Vantar!

Jag har stickat en hel del vantar på sistone. Stickade ju 5 par som fick flytta till Stockholm och värma någon hemlös. Sedan har det blivit lite vantar till mig. Så ett par som också ska få flytta till Stockholm, ett par Selbuvotter. 
 
Dem blev äldste sonen förtjust i men de var för små till honom så jag gjorde ett par till i ett lite grövre garn.
 
 
De blev istället alldeles för långa, men efter några varv i tvättmaskinen blev de perfekta och fick åka med honom till Umeå.
 
 
Nu stickar jag hundtröjor modell mindre. Vi har fått valpar, tänkte att de ska slippa frysa om magen när de går börja gå ut.
 
 
Det lär bli på husses skift, mina armar är alldeles för dåliga för att lyfta valpar. Husse har lite svårt att tänka sig hur sju labbevalpar ska få på sig tröjor. Han kan ha en poäng...

Vantar

Utredningen rullar vidare, jag har numera gjort skiktröntgen av både buk och bröstkorg, tack och lov uran några tumörfynd. Imorgon väntar MR, sedan hoppas jag vara klar och kunna få en diagnos så att jag också kan få börja vägen tillbaka. En diagnos har jag redan fått, psoriasis, men den förklarar inte febern eller muskelvärken.
 
Det blir mycket vilotid och då stickar jag. Såg dokumentären "36 dagar på gatan" (se den!) och blev väldigt berörd. Knåpade ihop 5 par vantar som nu har åkt ner till Stockholm, jag hoppas att de ska värma någon.
 
 
Dottern ville ha ett par vinröda vantar, de hon fått tidigare hade gått sönder. Valet föll på mönstret Granskott av Maja Karlsson. Lite besviken ,tycker att de är en smula röriga. Man måste veta att det är granar för att faktiskt se dem.
 
 
Nu i helgen har jag gjort ett par valkade vantar till mig själv efter eget hitte på.  De hänger i tvätten, bild kommer. Kylan har Norrbotten i ett fast grepp, då är det väldigt skönt med tjocka, slitstarka väntar.
 
Glädjeämnet just nu är att vi väntar valpar. Pajas ser det som sin uppgift att hålla ett vakande öga över den blivande mamman. Man måste älska den lille hunden och alla hans påhitt!
 
 

Jublande glad

Idag gick jag på darrande ben till hematologen. Men jag fick knalla ut igen, jag var tack och lov inte en patient för dem. Nu väntar jag istället på en remiss till reumatologen. Och det är självklart inte heller jättekul, men känns ändå bättre än en canceravdelning. Jag hoppas fortfarande på ett magiskt piller som ska göra mig pigg och glad igen.
 
Vi har det lite jobbigt här hemma. Det blev ju vintertid igår men ingen ställde om hundarnas mat- och sovklocka... I eftermiddag hämtade de mig helt sonika i soffan när det var dags för mat.
 
 
 
 

Monstersockor och tomtar på loftet.

Det pågår en KAL på Instagram fram tom oktober månad ut, #monstersockkal2018. Man stickar helt enkelt sockor i restgarner. Jag har totalt ihop ett par hittills. Så här blev resultatet:
 
Sålda till en kollega för en hundring. Få se om jag hinner med ytterligare ett par innan månaden är slut. När benen begränsar min framfart så får jag göra annat. Idag har jag tex börjat nåltova ett grytunderlägg, en blivande julklapp:
 
Jag önskar att jag ägde ull i fler färger men får försöka göra det bästa av det jag har.
 
Jag följer Hundstallet på Instagram. Historien om långsittaren Björne skär som en kniv i hjärtat. Utan sjukpenning har jag svårt att ge bidrag. Så jag tänkte att jag kan sticka och tova tomtar. Varje tomte är ungefär en decimeter hög. Jag tänker mig att de kan kosta 25 kr, där en tia täcker garnkostnaden och resten går till Hundstallet. Hoppas att någon vill haka på. Skriv här eller skicka ett mail om ni är intresserade.
 
 

Tomteverkstad 2018

Det var en evighet sedan jag bloggade! Tiden har inte räckt till. Men nu är jag sjukskriven med lite luddiga symtom, så nu tänkte jag passa på.
 
När kroppen värker, när man får feber av att dammsuga och när man har väldigt lite ork, då blir det en hel del sticktid faktiskt. Här följer ett litet axplock:
 
Ett par grytlappar i Drops Muskat. Mönster från Garnstudio.se.
 
Ett par sockor. Mönstret heter Längtan till Gotland och finns på Ravelry.
 
Idag har jag gjort tomtar. Mönstret till den stora finns hos Garnstudio. De mindre har jag knåpat ihop efter eget huvud.
Vantar i reflexgarn, stickade efter eget huvud. Perfekta att ha i mörkret när man går ut med hunden.
 
Ett valkat, nålfilta grytunderlägg. Idén är min egen.

Nytt försök

Jag har varit en urusel bloggare på sistone, om man tänker att sistone är senaste året eller så. Nu gör jag ett nytt tappert försök. 
 
Att visa det som är gjort under tiden går så klart inte. Nedan följer ett axplock, baserat på vilka bilder som finns kvar i mobilen.
 
Ett par sockor, stickade i Drops Fabel. Mönstret heter Förgätmigej och är ett gratismönster som finns på Ravelry och gissningsvis även hos Järbo.
 
Disktrasor. Jag massproducerar disktrasor just nu, med tanken att sälja för att dels slå ett slag för miljön och dels låta en peng gå till Hundstallet. Hör av dig om du är intresserad!
 
En Selbumössa till mamma i Drops Alpaca. Gratismönster hos Ravelry. Har gjort en till mig själv för flera år sedan, tycker mycket om modellen.
 
Sockorna Äppel päppel ur boken Tant Ulltuss sockor. Stickade i sockgarn från Regia och Novita. Gillar själva mönsterrapporten men inte helt förtjust i hälen och den nedrullade kanten.
 
Just nu har jag labradorvalpar. Därför tillverkar jag också lite hundleksaker:
 
Testpatrullen kollar kvaliteten.

Mera sockor!

Jag har stickat barnsockor till de nyanlända barnen på vår skola. Två par randiga i restgarnen av Viking Sportsragg. Inget favoritgarn, det är lite för mycket akryl i det, men de blev tjocka och varma och det är huvudsaken.
 
 
Nu stickar jag ett par trasmattesockor till, jag är lite inne i ett stim. De här är randade med ett nystan Regia som jag fått i ett byte gammalt tillbaka och så ett nystan Fabel, samma som de förra trasmattesockorna. Tanken är att de ska bli en present till en god vän. Det skulle de förra också men... Nåväl, min kompis har mindre fötter än mig så nu gör jag dem lite för små så kan de inte stanna kvar. 
 
 
 

Sockar i massor!

Trasmattesockorna blev fort klara. De var tänkta som present men jag blev alldeles kär. Och vem som helst kan ju se att de passar bra på mina fötter!
 
 
Jag hade då raskt tänkt mig att sticka ett par till men så kom det bud från jobbet om att de nyanlända barnen fryser om fötterna. Så då fick alla andra planer läggas åt sidan och nu stickar jag barnsockor för glatta livet. Ett par är klara och fick åka med sonen till jobbet idag (ja, vi delar arbetsplats).
 
 
Nästa par är på stickorna, förhoppningen är att ha hunnit göra fyra par innan måndagen. Kanske fler, vi får se. Det finns inget värre än frusna barn och de här barnen går ju rakt in i hjärtat med allt de har varit med om.
 
 

Flunsastickar

Var hemma från jobbet igår igen. Jag blir inte riktigt bra från min influensa, bland annat är jag vansinnigt hes och har feber vareviga kväll. Inte mycket, runt 38, men det är ju ett tecken på att något är galet. Så jag bestämde mig för att ringa vårdcentralen. Där ombads jag ange mitt telefonnummer efter signalen. Inte helt enkelt när man inte har så mycket röst. Tre gånger fick jag upprepa mig, sedan sa rösten "Tack för ditt samtal" och jag trodde att allt var klart (det var väldigt länge sedan jag senast ringde vårdcentralen så jag förstod inte att något var galet). När ingen hade ringt upp mig på en timme så skickade jag ett sms till min man, som genast anade oråd och ringde upp vårdcentralen åt mig. Nu fungerade allt och jag fick en tid då jag kunde bli uppringt. Halv tio... Vid det laget hade alla tider för dagen tagit slut men jag lyckades tjata mig till en tid idag. Nu tycker jag kanske att jag äntligen är aningen bättre men fortfarande är jag ju hes som sjutton, det har jag varit i en vecka nu och det känns lite jobbigt, i synnerhet som rösten är ett av mina arbetsverktyg som lärare. Vi får se vad de säger idag. Det blir väl ättestupan för en snart 50-årig kärring...
 
Jag har sytt klart dotterns julgransmatta! Den ska hon få i födelsedagspresent på fredag! Och nej, det var inte mycket att brodera men uj, så tråkigt. Ändå är jag glad över att den blev klar, jag har en fömåga att påbörja broderiprojekt stort och sedan aldrig avsluta dem. Jag tycker att det finns så mycket vackert och glömmer alldeles bort vilken tid det tar och hur trist det är.
 
Morris lekte julgran. Ska jag kolla något måste han ju vara med på ett hörn. Min lille prins! 
 
Så har jag gjort klart ett par torgvantar i ett garn jag köpte i Skottland i somras. Gillade garnet jättemycket, det var så där lite kärvt att sticka i som riktigt ullgarn ska vara och så gav det väldigt fina maskor. Däremot var mönstret lite skumt, i alla fall till mina händer. Muddarna kändes långa så dem kortade jag. Handen blev i gengäld ganska kort så den förlängde jag med några varv.Tyvärr missade jag att inte göra fullt så många ökningar i tumkilen så den blev för stor. Annars gillar jag dem i sin enkelhet, garnet får verkligen komma fram. De blir kvar, jag behöver ett par nya. 
 
 
Nu är ett par sockor i trasmattestickning påbörjade. Jag som inte gillar självrandande garner annars, gillar verkligen att randa så här. Kanske för att det påminner mig om just trasmattor, något som jag är barnsligt förtjust i. De här är randade i Fabel.
 
 
 

Grytlapp klar

Dottern har ju flyttat hemifrån. Hennes grytlappar är allt annat än vackra, fula rosa saker från Åhléns, tunna och små är de också. Nu har morsan snott ihop lite rejälare doningar!
 
 
Dubbelstickade så andra sidan får motsatta färger:
 
 
Och sist jag gjorde det här mönstret så sa jag "aldrig mer", ändå blev det en till. Formatet är inte dumt, ingen risk att man bränner fingrarna med en så stor grytlapp.
 
 

Valetinsockor

Lagom till Alla hjärtans dag har mina sockor blivit klara. De sitter som en smäck, de blev inte alls för korta som jag var rädd för. Ogillar kanske den höga andelen akryl i sockgarnet (40%) men tänkte att jag kan ha dem som tofflor här hemma. Inte fullt så kul att sticka som jag hade hoppats. 
 
 
 
Dottern har flyttat hemifrån, visserligen bara till lägenhet inne i stan men ändå. Vi ses flera gånger i veckan men däremellan saknar jag henne så att det gör ont. Jag saknar de där korta mötena över en kopp te, de där rapporterna om hundträning eller rundor. Stunderna i tv-soffan. Jag saknar ljuden när hon sov i rummet bredvid vårt. Och jag bävar för den dag när alla tre har flugit ut. Storebror har ju studieuppehåll och har kommit hem, honom har vi till låns en kort tid till. Sedan är det bara lillebror kvar här hemma. Jag försöker få honom att skriva på ett mamboavtal men han är inte så lättlurad. Tänk den dag då också han flyger ut! Hur överlever man?
 
 

Jag broderar...

Jag har tappat min stockmojo lite, hittar inte riktigt glädjen i det just nu. Kanske för att jag har så mycket idéer och saker som jag vill göra men så lite tid. Det blir till en stress och det är närmast förlamande. Jag blir passiv och istället för att sticka så spelar jag mobilspel. Inte särskilt kreativt. 
 
Så håller jag på att brodera. En av mina favorithandarbetsaffärer stängde och hade halva priset. Jag fick för mig att de stora barnen naturligtvis kommer att vilja ha en broderad julgransmatta när de flyttar till lägenhet. Ja, dottern har ju precis just fått sin lägenhet och fyller dessutom år i februari. Alltså broderar jag. Stjälkstygn, inte särskilt mycket motiv men tillräckligt för att jag ska ledsna. Finns det verkligen någon som tycker att det är kul? Men nu är det bara en liten tomte till som ska broderas så är den klar. Sedan kanske min stickmojo hittar tillbaka. 
 
 

Om

Min profilbild

Zupermorzan

En handarbetande, hunduppfödande, djurälskande trebarnsmorsa. Älskar allt som har med engelska att göra, från språk till film och litteratur. Dricker gärna te men inte kaffe. Ogillar deckare och otäckheter men älskar film. Tränar gärna hundar eller hejar fram barnen men är själv i ganska dålig form, fast rund är visst också en form...

RSS 2.0