zupermorzan

Köpte en sticktidning igår, Allt om handarbetes tidning Stickmagasin. Måste säga att jag gillade själva tidningen, det enda som störde mig lite (eller OK, ganska mycket) var att den så uppenbart inte har svenska som originalspråk utan jag gissar på danska. Det slog igenom välan mycket, inte minst i översättningen ibland. Ordet flott förekom väldigt mycket, jag skulle vilja påstå att vi inte använder det så vansinnigt mycket i svenskan. Översättaren i mig störde sig lite på det. Störde mig också lite på att man hade ett mönster på en tröja i ett garn som är utgående. Men upplägget var snyggt, funderar på om jag ska prenumerera eller inte. Fast kanske inte, det finns så himla mycket inspiration att hämta på internet så jag har fullt upp med att bara hantera den.

Igår var jag också äntligen hos frissan och både klippte och färgade slingor. Kan säga att jag är så nöjd, så nöjd, har hittat världens bästa frisör. Nu är min kalufs rejält urklippt, lockarna har orkat tillbaka och jag känner att jag kan möta våren! :)

Ikväll ska hela familjen se LF Basket möta Sundsvall Dragons i vad vi hoppas blir sista kvartsfinalen, eftersom LF leder med 2-1 i matcher. När vi kommer hem ska jag svimma i tv-soffan och börja på mössa nr 12. :)

Mössa till en prinsessa i Nepal.

Igår var det premiär för stickbutiken Ostickat i sina nya lokaler på Porsön, tillsammans med en inredningsbutik. Jag var faktiskt där, inte ofta jag är på premiärer. ;) Köpte ett Manos-garn i underbara blå nyanser och så tre raggsocksnystan. Tror inte att jag kommer att bli någon storkund, det var nog inte riktigt min typ av butik. Men kul att det finns ett alternativ om man någon gång blir sugen på de där lite exklusivare garnerna.

Nu ser jag fram emot makens och min lilla tripp till London om några veckor. Medan han är på viktiga mötet ska jag gå i affärer. Har siktat in mig på en garnbutik som heter Loop och som jag hoppas ska ha massor, massor av garner!

Min lilla insamling via SOS barnbyar gick i mål igår, då sista insättningen upp till 500 kr gjordes. Men det gick ju välan fort så nu har jag höjt taket en hundring. Tanken var ju en månad, så än finns det möjligheter att bidra. Klicka på bilden nedan så hamnar ni rätt!

Mina Estelle-hättor

Sedan virkade jag en liten äggvärmare till påsk, har en idé om att barnen ska kunna önska grannarna glad påsk med ett "hemmaodlat" ägg från våra egna hönor och så en äggvärmare på ägget. Få se om jag hinner få ihop tillräckligt många bara.

Så fick jag ett bidrag från Karin till min insamling och som tack för det blev det ännu en mössa till Nepal-insamlingen! Denna gång en så kallad Riga-mössa, jag gillar verkligen det mönstret.

Nu hoppas jag att någon eller helst några till vill skänka en 50-lapp till min insamling för SOS Barnbyar. För varje skänkt 50-lapp så knåpar jag ihop en mössa till någon behövande knatte i världen är det tänkt. Just nu och i några dagar till så är det Nepal som gäller så skynda på! Mer info hittar du genom att klicka på bilden nedan:

Skulle då fotografera mina alster men insåg att kamerabatterierna var urladdade. Igen. Att jag aldrig lär mig! Istället får bilden komma lite senare men jag tänkte ändå dela med mig av de mönster jag har använt. Två mössor har jag stickat fritt ur huvudet, med utgångspunkt från ene sonens bebismössa för att få rätt storlek. En mössa har jag virkat efter det här mönstret och den andra efter det här. Vilket för mig över till nästa fantastiska händelse - jag har lyckats göra en mössa efter ett engelskt mönster!!! OK, jag är översättare, jag jobbar dagligen med engelskan men inte med virk- och sticktermer. Så jag drog mig faktiskt lite för det men det var busenkelt, i alla fall när det var ett så här enkelt mönster också. Tror att jag ska göra så, börja med lite enklare modeller för att lära mig terminologin. Tycker kanske att myssen är välan kastrullig i formen, personligen hade jag gärna sett att den gick ner lite mer i nacken kanske. Men jag hoppas att den ska fungera. Å andra sidan kan jag säga att jag aldrig gillade babyhjälmar och liknande till mina små eftersom de bara snurrade på huvudet och fick öronlappen mitt i ansiktet. Bäst var de där runda mössorna, det är därför jag mestadels har gjort sådana.

Började annars dagen med att bli rejält förbannad, något som inte händer så ofta. Lärarförbundet gjorde utspel i tidningen igen och krävde högre löner. Det vill jag inte kommentera men så skriver man att civilingenjörer har 27-30 000 kr i ingångslön och att det är därför ingen vill bli lärare. Det är ju för f-n inte sant!!! Jag är civilingenjör i botten, examensår 1992, och jag har ALDRIG tjänat de summorna! Lärarförbundet missar att jämföra kommunala lärarlöner med kommunala ingenjörslöner, men jag förstår ju att de siffrorna inte är lika intressanta. Jag kan ge ett exempel, jag är nämligen också nästan färdig gymnasielärare. När jag gjorde en av mina lärarpraktiker pratade vi lön, eftersom min handledare menade att jag ju bytte ner mig om jag sadlade om. Jag frågade då vad hon tjänade och det visade sig att det skilde någon futtig hundralapp till min fördel men då hade jag varit ute i arbetslivet flera år längre och vi hade dessutom samma kommunala arbetsgivare. Betänk då också hur lång ledighet jag får som ingenjör och hur långa mina arbetsdagar är och säg sedan vem som tjänar bäst? Nej, jag blir så himla less på detta lönegnäll! Fokusera istället på det väsentliga, som vilken roll skolan ska ha och vilken roll föräldrarna måste ta. Men sluta berätta för mig vad jag tjänar för det är förbanne mig inte sant alls.

Överhuvudtaget tycker jag att vi svenskar gnäller mycket. Det är dåliga löner, höga bensinpriser, fel program på tv, dåligt väder osv osv. Men himmel, vi lever ju! Jag äger mitt liv och det sker här och nu. Är det inte bättre att njuta och leva medan jag kan än att sitta och gnälla? Visst, jag kommer kanske aldrig kunna åka till Thailand med barnen men vad är det som säger att man inte kan ha det kul i en hyrd liten fjällstuga i Björkliden?

Först måste jag visa mitt hemlisbyte för mars månad. Visserligen är ju min hemlis inte så hemlig längre, tack vare min klantighet, men det är ändå spännande med de där paketen i lådan. Jag älskar ju överraskningar och paket! Den här gången var det en tidning som jag varit lite nyfiken på och så ett bandgarn, Frilly. Jag har varit lite nyfiken på hur de där fungerar men aldrig köpt något, jag använder ju sällan scarves och liknande eftersom labbegossen tror att allt sådant är någon form av kampleksak till honom. Men nu får jag testa hur man gör, spännande! Tack snälla för paketet, jag ser med spänning fram emot det tredje och sista.

Lite projekt har blivit färdiga också. Mitt livs andra Gratitude som nu har flyttat iväg som en present. Inte alls min färg men håll med om att den blev ganska läcker?

Nu har jag börjat tillverka små babymössor till bebisar i Nepal. Mer om den insamlingen kan ni läsa här. Min första är klar, stickad på fri hand med äldste sonens BB-mössa som mall. Hittade ett garn som yngste sonen hade en mössa i när han var ett par år, tyckte att det kunde vara kul att sticka av. Här nedan syns resultatet, tyvärr slår blixten i det vita men ni får ett litet hum i alla fall. Nu virkar jag en mössa som är halvfärdig, den får ni se när jag är klar.

Från sidan.

Uppifrån

I alla fall, en sådan här dag behöver lysas upp. Så gissa om jag blev glad när mitt virkbytespaket landade i lådan!? Och vilket paket sedan - kolla själva!

Ska erkänna att bilpåsens innehåll krymper stadigt och Oreo-paketen är väl inte tre längre... Nålarna var helt underbart, mitt nålbrev är fortfarande som uppslukat ur jorden men nu kan jag fästa trådar igen. Och ergonomiska virknålar har jag aldrig testat, spännande! Jätteläckert garn, urgulligt litet hundben och så doftljus och ansiktsmasker. På måndag om en vecka, när sista valpen har åkt, ska jag lägga mig i badet med en god bok i händerna, en drink på badkarskanten och nu med en ansiktsmask och lite tända doftljus också. Härligt! Tack snälla Ida Benari för ett underbart paket!

Posten kom också med ett brev från Expressen. Jag lyckas aldrig få tag i deras bilaga så jag mejlade dem och då skickade de den med post. Så smidigt! Nu ska jag prenumerera så slipper jag jaga efter den.

Ligisterna i köket börjar vara ganska stora. Men även om de är rätt jobbiga nu så är de också alldeles underbara, förstås. Både Morris och jag kommer att sakna dem när de har flyttat.

Snart, snart klar med min cerisefärgade Gratitude som ska ges bort i present. Då kommer det bilder. Måste medge att den blir rätt läcker men skulle aldrig, aldrig ha på mig färgen själv. Hela jag blir rosa av rosa. Därför valde jag en rosa blogg, enda stället jag kan tänka mig att ha färgen på. Jag är ingen rosa person. Jag är en jeans och sliten tröja-person.

Nedräkning för valparna nu, på fredag om en vecka åker de två första. Det kommer att bli tomt, jag kommer att sakna dem men det kommer också att bli himmelskt skönt. De är sannerligen ett livat litet gäng och jag tror att det kommer att bli ruskigt bra jobbarhundar av dem. Inte snyggast att se på, kanske, men det var inte meningen heller. Jag gillar inte dagens modell av labbe, jag kör på med min gamla vanliga.

När den sista har åkt ska jag landa i tv-soffan med en romantisk film, en stor påse lösgodis (med lakrits i, gärna skolkritor och hallonlakritsskallar), en stickning eller virkning i händerna och så min älskade man bredvid som kan få killa mig lite under fötterna. Det är det skönaste som finns men det fattar ingen annan i den här familjen. De är så hiskligt kittliga medan jag bara njuter.

Har i alla fall varit in till sta'n en sväng för att handla garn till min hemliga virkbyteskompis. Lite annat smått och gott slank ner i påsen också. Spännande att komponera ett paket med vårtema! Det måste ju innehålla en fröpåse, hoppas att min byteskompis gillar att odla. Lite choklad slank också med. Och så rosa garn, min byteskompis gillar rosa. Det gör inte riktigt jag, eller jag tycker att det är en söt färg men det passar mig inte riktigt.

Letade också efter gulmelerat Tilda-garn, har blivit förtjust i Tilda och hade tänkt ge mig på att virka någon kanin till påsk i ett gulmelerat garn, Tilda såg jag då framför mig. Men där fick jag tji, ingen av sta'ns två garnbutiker hade Tilda i den färgen. Fick i alla fall lägga vantarna på ett ljusblåmelerat som jag har lite andra planer för. Om jag hinner. Usch, vad många projekt jag har på min idélista just nu och fler blir det. Det är inte nyttigt med alla dessa bloggar och internetforum, det är så mycket man vill göra och så lite tid.

Min cerisefärgade gratitude växer fram, hoppas kunna överlämna den i helgen. Bara några få uddar kvar nu så ska jag sticka på själva sjalen sedan. Idag lyckades valparna dra ner den från bordet, hur de lyckades fattar jag inte. tack och lov hörde jag ljudet och kunde rusa dit och rädda den. De är kreativa, de små liven!

Har kikat lite på sockmönster. Funderar på att sticka de här i mitt garn från februaris hemlisbyte. Till mig själv. När jag hinner. :)