zupermorzan

Snart, snart klar med min cerisefärgade Gratitude som ska ges bort i present. Då kommer det bilder. Måste medge att den blir rätt läcker men skulle aldrig, aldrig ha på mig färgen själv. Hela jag blir rosa av rosa. Därför valde jag en rosa blogg, enda stället jag kan tänka mig att ha färgen på. Jag är ingen rosa person. Jag är en jeans och sliten tröja-person.

Nedräkning för valparna nu, på fredag om en vecka åker de två första. Det kommer att bli tomt, jag kommer att sakna dem men det kommer också att bli himmelskt skönt. De är sannerligen ett livat litet gäng och jag tror att det kommer att bli ruskigt bra jobbarhundar av dem. Inte snyggast att se på, kanske, men det var inte meningen heller. Jag gillar inte dagens modell av labbe, jag kör på med min gamla vanliga.

När den sista har åkt ska jag landa i tv-soffan med en romantisk film, en stor påse lösgodis (med lakrits i, gärna skolkritor och hallonlakritsskallar), en stickning eller virkning i händerna och så min älskade man bredvid som kan få killa mig lite under fötterna. Det är det skönaste som finns men det fattar ingen annan i den här familjen. De är så hiskligt kittliga medan jag bara njuter.