zupermorzan

Panik på morgonen, alla pulligullor utom en var borta! Gamla Babsan låg i redet och värpte men de andra fem var spårlöst försvunna. Inte ett kackel, inte en fjäder, ingenting hittade jag. Fort in och komma i kläderna för att ge sig ut på hönsjakt. Och plötsligt var de där igen! Två i buskarna, tre under huset och så stackars Babsan som jag stängt in i hönsgården i ren panik. Antar att vi haft besök av något eller någon, misstänker en lösspringande hund eftersom här finns en del sådana. Morr!!! Nu är i alla fall katten Pysen ute och håller ordning på torpet, hoppas jag. Kanske dags att skaffa en ny tupp i alla fall..?

Underbart väder har vi här i mitt hörn av Norrbotten idag, strålande solsken och tolv plusgrader (eller kanske är det ännu mer nu?). Hönorna har fått komma ut ur hönsgården och är i full färd med vårbruket, man riktigt ser hur de njuter.

Lite nyfiket funderar jag över om någon människa någon gång hittar hit mer än jag själv. Om du läser detta just nu, skriv en hälsning i kommentarsfältet så blir jag glad. :)

Sista hemlispaketet för den här gången är skickat. Denna gång blev det två härvor garn, lite godis och ett par små överraskningar i. Temat fick bli önskepaket, jag frågade helt enkelt vad min byteskompis önskade sig och spann vidare lite på det. Hoppas att hon ska bli nöjd. Nu har jag också röjt min identitet, tyckte att det kändes rimligt.

Bakade ju dubbel sats av receptet i föregående inlägg, min vana trogen. Det ångrar jag, det var visserligen gult men inte särskilt gott. Mer som en kul grej till maten, kanske, men lite trist som frukostbröd.

Skulle behöva en sierska, mitt nålbrev är borta! Och med det alla nålar utom en enda som jag nu bevakar som om den tillhörde kronjuvelerna. Kan inte fatta vart det har tagit vägen, har vänt på varenda kudde i soffan men icke. Suck... Små bekymmer i vardagen men det ställer onekligen ett och annat på ända.

Närmar mig slutet på den mindre roliga barntröjan, är inne på sista halvan av den andra ärmen. Fästa trådar och sy ihop är väl det jag gillar allra sämst men jag börjar känna tidspressen nu så det är bara att rappa på. Bilder kommer när den är klar. Tills vidare får ni hålla till godo med en bild på labbevalparna, en vecka gamla igår. Inte fy skam det heller! ;o)

Äldste sonen tog körkort i torsdags. Jättekul att det gick vägen och att han nu kan ta sig till och från träningar och matcher (basket) på egen hand. Men - hur kan jag som är så ung ha ett barn som får köra bil utan att jag sitter bredvid??? Förstår inte hur det gick till. Zupermorzans bäst före-datum är helt klart passerat.

... att officiellt tacka min underbara byteskompis Jonna D för hemlispaketet! Jag gissade ju rätt på byteskompis dessutom och är oerhört glad över att det var just Jonna. Besök gärna hennes fantastiskt snygga och stilrena blogg, den är en fröjd för ögat och en otrolig inspirationskälla. Här flödar kreativiteten! Och tusen tack Jonna för paketet, du vet redan hur glad jag blev.

Vaknade i natt av den eländiga tandvärken. Bara att inse att jag får knapra värktabletter i några dagar. Jag som avskyr piller. :(

Tandvärk, något av det värsta jag vet. En bit av en tand lossnade för en tid sedan men då var jag sjuk och kunde inte gå till tandläkaren. Och eftersom jag dessutom har tandläkarskräck så tog det ett tag till innan jag repat mod. Men idag har jag varit dit - och jag överlevde! Det gör nog plånboken också, det blev ett besök och inte flera som jag befarade. "Det kan mola några dagar efteråt" sa tandläkaren. "Lugnt", tänkte jag. Ha! Det gör skitont! Tur att jag inte måste jobba idag, jag tror jag får bädda ner mig i soffan med en stickning eller virkning. Vilken tur att jag har en av varje!





Mysko ljud hörs från köket, jag anar att lille herr fläckig har nya upptåg på g. Häromdagen hade han fått upp ena kökslådan och var i full färd med att räkna 3-literspåsar. Tyvärr räknar han lite hårdhänt... Bäst att kolla vad han har för sig denna gång, den lille skurken!

Natten mellan fredag och lördag kom då valparna, eller en del av dem i alla fall. Det blev en strulig valpning, vi fick åka in till djursjukhuset en sväng för lite värkstimulerande och dropp för att få ut de sista tre. Sex valpar hade vi med oss hem, en sjunde var död och det var den som varit proppen Orvar. Tyvärr dog sedan en liten valp, jag har jobbat med den hela natten i natt, sprungit dit och lagt till honom och försökt få igång honom men förgäves, i morse låg han död. En teori är att han legat nära den redan döda valpen och blivit svag av det, en annan naturligtvis att det var något annat fel på honom. Nu är det fem valpar som ligger i lådan med sin vakande mamma. Hon pysslar om dem på alla sätt och vis och vaktar dem som en hök, knappt att jag kan ta några bilder. Inte är jag någon mästerfotograf heller och kameran har lite skum färgåtergivning, ju mer jag zoomar desto brunare blir de svarta valparna. Vi har en nyare kamera men jag orkar helt enkelt inte lära mig den. Så ni får hålla till godo med de bruna valparna och använda fantasin till att se dem framför er i svart! :)

Låg temp hela dagen idag, ska sova på soffan i natt men tror inte att det blir valpar förrän i morgon i alla fall. Då är det också 63 dygn, hon är ordentlig min Visa så hon gör väl allt enligt boken. ;o)

Inga valpar än, trodde det skulle bli i natt men får nog vänta ett dygn till. Spännande detta! Under tiden får jag jobba på som en liten tok så att jag hinner bli färdig, borde bli det idag. När det är dags för valpar är det verkligen toppen att vara frilansande!

Såg en lite kul annons i tidningen igår som jag måste dela med mig av. Säg det som inte säljs på ICA Maxi!

Har varit och klippt mig idag på ett nytt ställe. Hade tänkt göra slingor också men misstänker att nästa veckas tandläkarbesök kommer att kosta en peng så jag beslutade mig för att vänta. Och tur var nog det. Visserligen blev det helt OK till slut men tjejen kändes väldigt osäker och frågade mig hela tiden. Jag tycker bättre om när de klipper efter eget huvud, jag är ju ingen frissa! Kan knappt klippa runt tassarna på småhundarna så att det ser vettigt ut... Nåväl, burret har i alla fall minskat i volym och det känns skönt. Frissan tyckte att jag hade mycket hår, jag tycker ju ändå att det är mindre nu än förr. Det blir lite yllemössakänsla av det när det blir för långt och så orkar inte lockarna upp. Men nu ska de nog komma fram. Och när valparna är ute och tanden fixad så ska jag se till att få in lite slingor också så att jag inte känner mig så grå.

Nu värper våra hönapönor ganska bra så ibland kan vi ha ägg till salu. Oftast klarar vi av att sälja 6-12 st, men ring eller mejla gärna innan och kolla tillgången. Jag tar 2,50 kr/st, du får ta med dig egen kartong att hämta dem i. Och om du tycker att det är dyrt, tänk då på att detta är ägg från glada hönor!

Äntligen blev jag färdig med mina tofflor som ska tovas! Det var ingen rolig stickning alls. Har kört dem i maskinen nu, 60 grader och ett kort program. Glömde fota dem innan som jag hade tänkt, de var gigantiska. Ut ur maskinen nu kom ett par tofflor som faktiskt fortfarande var alldeles för stora för mina fötter så nu kör jag dem en gång till på ett lite längre program. Få se om det kommer ut ett par babytossor... De ska bli vääääldigt bra om jag ska göra detta en gång till, det är inte kul att bara sticka enfärgat och något som blir stort och fult. Jag vill hellre göra sådant som blir fint och har passform direkt, tror jag, så detta med tovning är nog ingen för mig. Men det vet man ju inte förrän man testat!

Glömde också fota de små barnsockor jag stickade till mitt kusinbarn i det vinröda garnet jag fick i sockgarnsbytet. Kombinerade det med vinröd fabel, det blev riktigt höstigt och snyggt. Nu har jag hittat ett par pulsvärmare som jag funderar på att sticka av det som är kvar men först ska det bli ett par helt vanliga sockor till Hjälpstickan. Tänker mig att det får bli "varannan välgörenhet" eller något sådant under hösten. Om jag hinner, det är en del julklappar som ska tillverkas också. Bara att sticka på!

Jag fotade i alla fall den kitschiga disktrasan som jag stickade i Eco Bomull från Mark & Katten. Fotot gör som vanligt inte färgerna rättvisa, trasan är grön och kanten är ganska knalligt rosa.



I helgen har det inte blivit så mycket stickat, barnen och jag har snickrat lite på hönshuset som ska byggas ut. Hönorna måste ha mer plats till vintern om vi ska kunna ha kvar alla. Eller alla och alla, så många är de inte men de är lite trångbodda ändå. Inte enligt lagstiftningen men enligt mig. :) Nu får vi ligga i så att det blir klart innan vintern!

Min stackars Visa har fått eksem på halsen. Anmälde henne som blodgivare och man rakade henne så dåligt så att hon fick småsår. Om såren kliade så att hon rev in smuts, om det är fukten utomhus eller någon kompis tunga som ställt till det vet jag inte, men på lördagen hade hon ett stort eksem som varade och såg för äckligt ut. Så nu är det cortisonbehandling med både salva och tabletter som gäller. Det känns otroligt surt, hon har aldrig i sitt liv varit sjuk med vare sig eksem, öroninflammation eller något annat och så ska hon bli dålig av en sådan här anledning. Matten är både ledsen och besviken men vad hjälper det, nu är det som det är och det gäller att försöka få henne bra så fort som möjligt. Skönt då att det verkar vara uppehållsväder idag, vi behöver inte mer fukt.

Jag fick en massa klart under helgen, fast allt är förstås småprojekt. Jag gillar sådant, det kan inte hjälpas. Det är kul med sådant som blir färdigt fort!

Först ut var pulsvärmarna i Drops Alpacka. De var tänkta som strumppresent till dottern men jag kunde förstås inte vara hemlig så hon har fått dem redan nu. Hon verkar nöjd och säger att de är sköna. Jag är lite missnöjd med hålmönstret på ovansidan, tycker inte att jag fick det snyggt. Flätorna på insidan blev däremot bra, jag gillar att göra flätor! Fast nästa gång ska jag göra dem på ett lite annat sätt så att jag inte behöver bängla med hjälpsticka.



Så gjorde jag en mössa i restgarn, jag hade en massa småskvättar av Drops Eskimo som räckte till en herrmössa. Enligt sonen är den à la Tommy Hillfiger, jag hoppas att den ska kunna värma någon genom Hjälpstickans försorg och ska lämna den dit. De har ju ett inlämningsställe här i Luleå nu, jättebra!


Som vanligt blir inte färgarna riktigt bra när jag fotograferar mot svart bakgrund, blixten spelar mig spratt då. Den ska vara marin, mörkröd, vit och svart.

Sist ut blev en disktrasa igår, stickad i Paris i dubbel mosstickning. Jag måste göra fler trasor, det är ju både miljövänligt och praktiskt!

Skam den som ger sig, idag lade jag sockgarnsbytet på ett annat underlag och fotade och se, då blev färgerna betydligt bättre. Så här ska det se ut:



Regn idag igen. Jag fick precis in ett jobb med ganska lång leveranstid så jag funderar på att ta en slappardag och vila mitt eländiga högerben. Kanske sitta i soffan en stund, sticka och se på film? En regnig dag som denna skulle det kännas skönt. Frågan är bara om jag har samvete att göra ingenting en helt vanlig vardag, eller någon dag överhuvudtaget. Kanske bäst att jobba lite först i alla fall och ta ett tag i tvättkorgen och stryka lite och... ;o)

Idag fick jag en överraskning med posten - mitt sockgarnsbyte kom! Jättefint garn i härliga färger, även om min kamera så klart inte riktigt gör dem rättvisa. Framförallt är det banderollerna som syns dåligt. Att det ska vara så svårt att ta bra bilder!



Nu har jag gjort i ordning mitt eget lilla paket också, har min byteskompis praktiskt taget inom räckhåll så jag tar en sväng förbi vid tillfälle. Kul detta!

Var ute på eftersök med hundarna igår och hjälpte till att leta efter den försvunne mannen i Råneå, tyvärr utan framgång. Däremot lyckades jag med bedriften att sätta ena foten i ett vattenhål när jag skulle kliva över en fallen trädstam längs strandkanten, vilket fick till följd att den andra foten liksom inte kom tillräckligt högt upp utan fastnade i trädstammen så jag föll pladask framåt. Då blev jag mest blöt men idag har jag ont som sjutton i benet och knaprar värktabletter. Anar att en muskel fick sig en kyss. Bara att inse, man är inte tjugo längre. Snarare tjugo kilo tyngre än då...

Måste avsluta med en nytagen bild på valparna också. Två veckor i tisdags och helt bedårande!

Vad kul med hälsningar i bloggen, tack för dem! Alltid skoj att någon hittar hit även om bloggen kanske mest fungerar som en minnesbok så att jag ska komma ihåg vad jag har gjort under året.

Vi fick valpar i veckan. Jag trodde att jag skulle sticka massvis medan mamma hund hade förvärkar men hon krävde konstant uppmärksamhet så där fick jag tji. Till sist blev det tyvärr kejsarsnitt så nu krävs det lite extra passning i några dagar, även om både mamma och de två små underverken verkar må väldigt bra. Så nu sitter jag bredvid valplådan, myser av ljudet från de små och stickar eller virkar!


Så här ser man ut när man är två dagar gammal och ganska storvuxen av sig. Lilla mamma till vänster.

Först har jag hunnit göra klart min sjal. Den blev jag himla nöjd med, även om kameran inte riktigt gör den limegröna färgen rättvisa. Sedan är väl frågan när jag ska använda den, jag är ju mest en jeans och tröja-person. Just nu till och med jeans och ful urtvättad t-shirt... Men kanske någon gång om vi ska bort, den passar till mina svarta linnebyxor och en vit storskjorta som jag har köpt. Bara jag får till den så där snyggt som andra lyckas med, jag är ju inte den mest piffiga personen heller. Nåväl, nu har jag den i alla fall. :) Och som sagt, färgen ska inte vara så gulgrön utan mer limeaktig, kameran ville bara inte visa det.



Idag har jag virkat ett par små babyconverse till en bekant som nyss fått barn. Prövade ett nytt mönster från Järbo, lite pillrigare än det jag har gjort tidigare men också lite mindre storlekar vilket passar bra den här gången. Och inte heller den här gången ville kameran samarbeta, färgen ska vara ljusblå och inte grådassig.



Har anmält mig till ett sockgarnsbyte på StickaMera, blev så sugen på att bli lite överraskad och att få överraska någon annan. Spännande!

Bestämde mig ju för att sticka något till mig själv, för omväxlings skull, och sliter nu med en sjal i gallermönster. Det går långsamt framåt, jag stickar ju framför TV:n och nu då mestadels framför friidrotts-VM eller gårdagens fotbollsmatch. Det finns klara nackdelar kan meddelas. Jag rycks obönhörligen med i det som händer på skärmen och tappar kollen på vilket varv jag ska göra. Det är fyra ynka varv som upprepar sig hela tiden så det borde vara en baggis, men jag tycker snart att jag repar upp mer än jag stickar. Dessutom ska jag ärligt säga att det inte är jättekul att upprepa fyra varv, gång på gång, i en mindre evighet. Ångrar lite mitt val av projekt men har nog gjort drygt halva nu så det är bara att bita ihop. Dessutom blir den snygg i limegrönt lingarn och jag vill verkligen ha den, den kommer att passa bra till mina svarta linnebyxor och min nya vita skjorta. Fast linnegarn var ingen favorit att sticka i, det är otroligt kärvt och omedgörligt.

Har hittat till sidor som stickamera.se och blev alldeles överförtjust. Vilken skatt! Hittade information om garnbyten och blev sugen, så nu är jag en riktig stalker på sidan och väntar ivrigt på nästa byte. Hoppas det blir snart...

Andra kul nyheter är att Hjälpstickan nu har fått en filial här i Luleå så nästa gång jag stickar till dem kan jag lämna inne på sta'n och slipper dyra portokostnader. Skönt!

Vet inte om just någon människa har hittat min stickblogg. OM ni läser detta får ni gärna skriva en hälsning. Det skulle göra mig glad. :D

Det har varit lite bloggtorka här men det betyder inte att jag har varit helt sysslolös, även om jag kanske inte har pysslat på i samma takt som vanligt. Vi har varit i Björkliden och vandrat i några dagar tillsammans med familjen. Underbara dagar, underbar miljö och ett helt underbart väder! Nedan en bild på en av våra hundar som fick följa med. De båda små tuffade på helt otroligt och Idefix passade på att ta sig ett dopp i en fjällsjö. Är man simmarkung så är man!



Innan vi for så stickade jag två par babysockor i storlek 0-3 månader. Tänkte först skicka dem till Kongo-insamlingen men så såg jag att Stickhjälpen efterlyser babysockor och eftersom de är gjorda i babyullgarn så passar de kanske bättre där. Så de får åka med i det paketet när det så småningom blir klart.



Stickade också min första yemenväst, tyvärr i lite tråkiga färger. Hittade två nystan grått babygarn i min garnkista så jag tog detta tillsammans med lite rosa restgarn. Kanske inte så färgglatt som mammorna i Kongo skulle vilja ha det, men förhoppningsvis ska den kunna värma någon liten barnkropp i alla fall.



Färgerna är inte riktigt rättvisande, den är i grått och ganska mild rosa.

Igår gjorde jag också klart den lilla mössa som jag påbörjade uppe i Björkliden. Den är desto färggladare, i korall och med smaragdgröna ränder. Gillar verkligen färgkombinationen.



Jag stickar ju mest framför TV:n på kvällarna. Får ont i magen och mammahjärtat när jag ser reklaminslagen om insamlingen till Afrikas horn med alla utmärglade, apatiska barn och deras sorgsna mammor. Tänk så bra vi ändå har det i vår lilla del av världen! Jag har satt in en slant till Läkare utan gränser, den organisation som jag känner störst tilltro till. Hoppas att fler följer mitt exempel och skänker en slant till de nödställda på Afrikas horn.

Fortsätter att sticka mössor till små, har hunnit med både en navelsträngsmössa och en Riga-mössa. Fyra mössor har jag fått ihop nu, få se om det ska bli något mer eller om jag ska skicka iväg dem till Kongo-insamlingen. Mer om insamlingen finns här. Läste en siffra någonstans om att i genomsnitt 1100 kvinnor våldtas i Kongo - varje dag! Vidrigt! Kan jag då göra en liten insats genom att knåpa ihop en mössa till en nyfödd, ja då känns det väldigt bra.

Hade ett litet mellanspel i förra veckan, då jag tillverkade Baby Converse. Vansinnigt roligt! Otroligt söta blev de också, se nedan:





Gjorde ett par i rosa glitter också som blev jätteläckra. Det blir ju inga fler bebisar i det här huset så jag har egentligen ingen avsättning för de små tossorna, annat än om någon kompis får barn. Men de var galet roliga att göra så de får ligga här och vänta på att någon behöver dem.

Jag har ju en blogg för min familj och min flock, men den här bloggen ska vara min lilla hobbyblogg. Jag har ju en last i livet och det är garner och stickning. För mig är det ett sätt att hantera stress och koppla av. Jag har svårt att bara sitta still, men att sitta i TV-soffan med en stickning i händerna, det är avkopplande för mig! Gärna med en engelsk film eller något annat i rutan. Inget otäckt bara, det grejar jag inte.

När barnen var små blev det mycket tröjor och sådant. Nu är de stora och inte lika roade av morsans alster. Jag är inte heller road av att sticka tröjor i stora storlekar, hellre då vantar och sockor. Men det finns en begränsning i hur mycket sådant man kan ha. Därför har jag hittat en ny nisch - välgörenhetsstickning! Hittills har jag stickat lite vantar, mössor och någon halsduk och skickat till Hjälpstickan (www.hjalpstickan.se) för att värma hemlösa. Nu ska jag sticka lite barnsockor mm och skicka till Stickhjälpen, som i sin tur förmedlar dem till barn i Lettland. Det känns bra att hjälpa, vi har det så bra här i Sverige så vi kan gott dela med oss.

Tanken med den här lilla bloggen är att de som vill ska kunna följa mitt arbete och kanske inspireras. Jag ska försöka återkomma med foton också, men den här gången blir det bara text.

Varför Zupermorzan då? Det brukar vara mitt alias när jag spelar spel med barnen, lite för att retas. Med man, tre barn, fem hundar, en katt och en hoper hönor måste man vara lite av en zupermorza för att få ihop allt. Eller? ;o)