Mönsterstickning

I januari och halva februari knåpade jag ihop presenter till februari månads födelsedagsbarn. Brorsdottern, tillika guddotter, är ett stort fan av Harry Potter så det blev ett par vantar på temat. Ett fantastiskt mönster av Lotta Lundin.
 
 
 
Den egna dottern är också förtjust i HP, men också en muminälskare av rang. Det bidde en halsduk. Jag började redan i augusti, så galet tråkig stickning. Dubbelstickning är kul när det är mönster, men den långa transportsträckan däremellan... Nej, det gör jag inte om.
 
 
 
I veckan blev ett par sockor klara, jag är med i en KAL med ett nytt mönster varje månad. Jättefint mönster i februari!
 
Just nu finns ett par restgarnssockor på stickorna, också de en KAL men också ett sätt att försöka krympa mängden restgarner i burken. Jag kan inte spara alla sockor jag stickar, de här kommer att säljas till någon intresserad när de är klara.
 
Lite stickade fruktpåsar ska det också bli. Ett enkelt sätt att plastbanta på.
 
 

Årets julklapp!

Årets julklapp blir vantar om ni frågar mig! Ganska säker på det faktiskt. Speciellt vantar stickade i garnet Lettlopi, efter mönstret Tornedalsros av Kajsa Vuorela. Kom ihåg var ni läste det först! :)
 
 
 
 
 

Glest med inlägg

Det är glest med inläggen här, jag får försöka skärpa mig. Det är inte så att jag inte stickar, tvärtom. Jag glömmer bara bort att blogga om det.
 
I veckan gjorde jag i alla fall klart mina stickade Converse. Mönstret heter Reaverse och var - hemskt. Köpesmönster ska vara välskrivna, tycker jag, det är liksom det man betalar för. Det här mönstret har stora luckor. Nu har jag virkat ett antal babyconverse innan så jag har lite koll och det var tur. Jag funderade lite över hur olika de färdiga resultaten såg ut för olika användare, mönstret kan vara förklaringen. Det lämnar tolkningsutrymme, minst sagt. 
 
I alla fall. Så här blev det färdiga resultatet. Lite fel i tån på den ena men jag är hyfsat nöjd.
 
 
 
Dess värre köpte jag glatt garn till flera när jag var i Finland, innan jag ens påbörjat dessa,  i tron att detta bar årets julklapp. Vi får se hur det blir med den saken.
 
Jag stickar ju en del sockor mm, fler än vad jag gör av med. Sådant jag stickar och inte behöver lägger jag ut till försäljning på en annan sida. Inte heller den lör väl uppdateras så ofta men några sockor finns i alla fall. Länk till det inlägget hittar ni här: https://stickatosant.blogg.se/2019/june/sockor.html
 
Pris för sockorna varierar beroende på garnkostnad mm. Men det är blygsamma slantar sett till tiden det tar.
 
I alla fall. Håll gärna utkik på den bloggen också, plötsligt ploppar det upp något mer. Eller skicka ett meddelande om du behöver något litet, typ vantar, sockor, disktrasor. Skriv en kommentar här eller maila på mvonheijne(at)gmail.com

Vantar!

Jag har stickat en hel del vantar på sistone. Stickade ju 5 par som fick flytta till Stockholm och värma någon hemlös. Sedan har det blivit lite vantar till mig. Så ett par som också ska få flytta till Stockholm, ett par Selbuvotter. 
 
Dem blev äldste sonen förtjust i men de var för små till honom så jag gjorde ett par till i ett lite grövre garn.
 
 
De blev istället alldeles för långa, men efter några varv i tvättmaskinen blev de perfekta och fick åka med honom till Umeå.
 
 
Nu stickar jag hundtröjor modell mindre. Vi har fått valpar, tänkte att de ska slippa frysa om magen när de går börja gå ut.
 
 
Det lär bli på husses skift, mina armar är alldeles för dåliga för att lyfta valpar. Husse har lite svårt att tänka sig hur sju labbevalpar ska få på sig tröjor. Han kan ha en poäng...

Vantar

Utredningen rullar vidare, jag har numera gjort skiktröntgen av både buk och bröstkorg, tack och lov uran några tumörfynd. Imorgon väntar MR, sedan hoppas jag vara klar och kunna få en diagnos så att jag också kan få börja vägen tillbaka. En diagnos har jag redan fått, psoriasis, men den förklarar inte febern eller muskelvärken.
 
Det blir mycket vilotid och då stickar jag. Såg dokumentären "36 dagar på gatan" (se den!) och blev väldigt berörd. Knåpade ihop 5 par vantar som nu har åkt ner till Stockholm, jag hoppas att de ska värma någon.
 
 
Dottern ville ha ett par vinröda vantar, de hon fått tidigare hade gått sönder. Valet föll på mönstret Granskott av Maja Karlsson. Lite besviken ,tycker att de är en smula röriga. Man måste veta att det är granar för att faktiskt se dem.
 
 
Nu i helgen har jag gjort ett par valkade vantar till mig själv efter eget hitte på.  De hänger i tvätten, bild kommer. Kylan har Norrbotten i ett fast grepp, då är det väldigt skönt med tjocka, slitstarka väntar.
 
Glädjeämnet just nu är att vi väntar valpar. Pajas ser det som sin uppgift att hålla ett vakande öga över den blivande mamman. Man måste älska den lille hunden och alla hans påhitt!
 
 

Jublande glad

Idag gick jag på darrande ben till hematologen. Men jag fick knalla ut igen, jag var tack och lov inte en patient för dem. Nu väntar jag istället på en remiss till reumatologen. Och det är självklart inte heller jättekul, men känns ändå bättre än en canceravdelning. Jag hoppas fortfarande på ett magiskt piller som ska göra mig pigg och glad igen.
 
Vi har det lite jobbigt här hemma. Det blev ju vintertid igår men ingen ställde om hundarnas mat- och sovklocka... I eftermiddag hämtade de mig helt sonika i soffan när det var dags för mat.
 
 
 
 

Monstersockor och tomtar på loftet.

Det pågår en KAL på Instagram fram tom oktober månad ut, #monstersockkal2018. Man stickar helt enkelt sockor i restgarner. Jag har totalt ihop ett par hittills. Så här blev resultatet:
 
Sålda till en kollega för en hundring. Få se om jag hinner med ytterligare ett par innan månaden är slut. När benen begränsar min framfart så får jag göra annat. Idag har jag tex börjat nåltova ett grytunderlägg, en blivande julklapp:
 
Jag önskar att jag ägde ull i fler färger men får försöka göra det bästa av det jag har.
 
Jag följer Hundstallet på Instagram. Historien om långsittaren Björne skär som en kniv i hjärtat. Utan sjukpenning har jag svårt att ge bidrag. Så jag tänkte att jag kan sticka och tova tomtar. Varje tomte är ungefär en decimeter hög. Jag tänker mig att de kan kosta 25 kr, där en tia täcker garnkostnaden och resten går till Hundstallet. Hoppas att någon vill haka på. Skriv här eller skicka ett mail om ni är intresserade.
 
 

Tomteverkstad 2018

Det var en evighet sedan jag bloggade! Tiden har inte räckt till. Men nu är jag sjukskriven med lite luddiga symtom, så nu tänkte jag passa på.
 
När kroppen värker, när man får feber av att dammsuga och när man har väldigt lite ork, då blir det en hel del sticktid faktiskt. Här följer ett litet axplock:
 
Ett par grytlappar i Drops Muskat. Mönster från Garnstudio.se.
 
Ett par sockor. Mönstret heter Längtan till Gotland och finns på Ravelry.
 
Idag har jag gjort tomtar. Mönstret till den stora finns hos Garnstudio. De mindre har jag knåpat ihop efter eget huvud.
Vantar i reflexgarn, stickade efter eget huvud. Perfekta att ha i mörkret när man går ut med hunden.
 
Ett valkat, nålfilta grytunderlägg. Idén är min egen.

Nytt försök

Jag har varit en urusel bloggare på sistone, om man tänker att sistone är senaste året eller så. Nu gör jag ett nytt tappert försök. 
 
Att visa det som är gjort under tiden går så klart inte. Nedan följer ett axplock, baserat på vilka bilder som finns kvar i mobilen.
 
Ett par sockor, stickade i Drops Fabel. Mönstret heter Förgätmigej och är ett gratismönster som finns på Ravelry och gissningsvis även hos Järbo.
 
Disktrasor. Jag massproducerar disktrasor just nu, med tanken att sälja för att dels slå ett slag för miljön och dels låta en peng gå till Hundstallet. Hör av dig om du är intresserad!
 
En Selbumössa till mamma i Drops Alpaca. Gratismönster hos Ravelry. Har gjort en till mig själv för flera år sedan, tycker mycket om modellen.
 
Sockorna Äppel päppel ur boken Tant Ulltuss sockor. Stickade i sockgarn från Regia och Novita. Gillar själva mönsterrapporten men inte helt förtjust i hälen och den nedrullade kanten.
 
Just nu har jag labradorvalpar. Därför tillverkar jag också lite hundleksaker:
 
Testpatrullen kollar kvaliteten.

Flunsastickar

Var hemma från jobbet igår igen. Jag blir inte riktigt bra från min influensa, bland annat är jag vansinnigt hes och har feber vareviga kväll. Inte mycket, runt 38, men det är ju ett tecken på att något är galet. Så jag bestämde mig för att ringa vårdcentralen. Där ombads jag ange mitt telefonnummer efter signalen. Inte helt enkelt när man inte har så mycket röst. Tre gånger fick jag upprepa mig, sedan sa rösten "Tack för ditt samtal" och jag trodde att allt var klart (det var väldigt länge sedan jag senast ringde vårdcentralen så jag förstod inte att något var galet). När ingen hade ringt upp mig på en timme så skickade jag ett sms till min man, som genast anade oråd och ringde upp vårdcentralen åt mig. Nu fungerade allt och jag fick en tid då jag kunde bli uppringt. Halv tio... Vid det laget hade alla tider för dagen tagit slut men jag lyckades tjata mig till en tid idag. Nu tycker jag kanske att jag äntligen är aningen bättre men fortfarande är jag ju hes som sjutton, det har jag varit i en vecka nu och det känns lite jobbigt, i synnerhet som rösten är ett av mina arbetsverktyg som lärare. Vi får se vad de säger idag. Det blir väl ättestupan för en snart 50-årig kärring...
 
Jag har sytt klart dotterns julgransmatta! Den ska hon få i födelsedagspresent på fredag! Och nej, det var inte mycket att brodera men uj, så tråkigt. Ändå är jag glad över att den blev klar, jag har en fömåga att påbörja broderiprojekt stort och sedan aldrig avsluta dem. Jag tycker att det finns så mycket vackert och glömmer alldeles bort vilken tid det tar och hur trist det är.
 
Morris lekte julgran. Ska jag kolla något måste han ju vara med på ett hörn. Min lille prins! 
 
Så har jag gjort klart ett par torgvantar i ett garn jag köpte i Skottland i somras. Gillade garnet jättemycket, det var så där lite kärvt att sticka i som riktigt ullgarn ska vara och så gav det väldigt fina maskor. Däremot var mönstret lite skumt, i alla fall till mina händer. Muddarna kändes långa så dem kortade jag. Handen blev i gengäld ganska kort så den förlängde jag med några varv.Tyvärr missade jag att inte göra fullt så många ökningar i tumkilen så den blev för stor. Annars gillar jag dem i sin enkelhet, garnet får verkligen komma fram. De blir kvar, jag behöver ett par nya. 
 
 
Nu är ett par sockor i trasmattestickning påbörjade. Jag som inte gillar självrandande garner annars, gillar verkligen att randa så här. Kanske för att det påminner mig om just trasmattor, något som jag är barnsligt förtjust i. De här är randade i Fabel.
 
 
 

Grytlapp klar

Dottern har ju flyttat hemifrån. Hennes grytlappar är allt annat än vackra, fula rosa saker från Åhléns, tunna och små är de också. Nu har morsan snott ihop lite rejälare doningar!
 
 
Dubbelstickade så andra sidan får motsatta färger:
 
 
Och sist jag gjorde det här mönstret så sa jag "aldrig mer", ändå blev det en till. Formatet är inte dumt, ingen risk att man bränner fingrarna med en så stor grytlapp.
 
 

Valetinsockor

Lagom till Alla hjärtans dag har mina sockor blivit klara. De sitter som en smäck, de blev inte alls för korta som jag var rädd för. Ogillar kanske den höga andelen akryl i sockgarnet (40%) men tänkte att jag kan ha dem som tofflor här hemma. Inte fullt så kul att sticka som jag hade hoppats. 
 
 
 
Dottern har flyttat hemifrån, visserligen bara till lägenhet inne i stan men ändå. Vi ses flera gånger i veckan men däremellan saknar jag henne så att det gör ont. Jag saknar de där korta mötena över en kopp te, de där rapporterna om hundträning eller rundor. Stunderna i tv-soffan. Jag saknar ljuden när hon sov i rummet bredvid vårt. Och jag bävar för den dag när alla tre har flugit ut. Storebror har ju studieuppehåll och har kommit hem, honom har vi till låns en kort tid till. Sedan är det bara lillebror kvar här hemma. Jag försöker få honom att skriva på ett mamboavtal men han är inte så lättlurad. Tänk den dag då också han flyger ut! Hur överlever man?
 
 

Jag broderar...

Jag har tappat min stockmojo lite, hittar inte riktigt glädjen i det just nu. Kanske för att jag har så mycket idéer och saker som jag vill göra men så lite tid. Det blir till en stress och det är närmast förlamande. Jag blir passiv och istället för att sticka så spelar jag mobilspel. Inte särskilt kreativt. 
 
Så håller jag på att brodera. En av mina favorithandarbetsaffärer stängde och hade halva priset. Jag fick för mig att de stora barnen naturligtvis kommer att vilja ha en broderad julgransmatta när de flyttar till lägenhet. Ja, dottern har ju precis just fått sin lägenhet och fyller dessutom år i februari. Alltså broderar jag. Stjälkstygn, inte särskilt mycket motiv men tillräckligt för att jag ska ledsna. Finns det verkligen någon som tycker att det är kul? Men nu är det bara en liten tomte till som ska broderas så är den klar. Sedan kanske min stickmojo hittar tillbaka. 
 
 

Bloggtorka

Det har inte blivit så mycket bloggande de sista månaderna. Förklaringen till det ser ut så här:
 
 
Vi har en ny kull labradorvalpar som härjar i köket och tar upp den mesta av min lediga tid - och delar av min nattsömn... Bilden visar lilla Ila som ska stanna här och bli min nya kompis. Mormor Visa har fyllt elva år och är tävlingspensionär sedan länge, det blir spännande att se om denna lilla krabat kan fylla hennes skor. Jag hoppas förstås på det.
 
Fjolårets julklapp blev vantar. Jag stickade fyra par Icy Water i olika färgkombinationer. Ett par behöll jag själv, resten blev julklappar. Ett himla trevligt mönster och dessutom var det extrapris på Drops Nepal som passade perfekt till. Fast ett par gjorde jag i Lett-Lopi:
 
 
Dottern har köpt lägenhet och håller på att flytta för fullt så det blev en disktrasa till henne. Mönstret heter Linoleum och var också det väldigt trevligt. Det gav helt klart mersmak! Den är stickad i Novita Bambu. Hon fick också ett tovat grytunderlägg i Drops Eskimo men det har jag inte hunnit fixa några foton på. Kanske kommer det, vem vet.
 
 
Just nu är jag med i en utmaning där vi stickar småvarmt under januari och februari. Tyvärr har jag ju inte riktigt tid till vare sig stickning eller bloggande just nu tack vara de svarta små terniterna men ett par pulsvärmare är snart klara  Bild kommer - kanske... ;)
 
 
 

Fiberfestival!

Jag har haft fullt upp med hunduppfödandet, då finns ingen tid att blogga. Många mil i bil har det blivit, närmare 250 för att vara exakt. Inatt sov jag i Umeå och fick snilleblixten att åka förbi LimmoDesign när jag ändå var i faggorna och hade bil. Det var ett roligt besök, så mycket garn i underbara fäger! Ett par härvor kom med hem men dess värre kan jag inte visa dem för min mobil krånglar. Jag måste nog köpa en ny... :(
 
I alla fall. Väl i Vännäsby såg jag skyltar om Fiberfestival som tursamt nog gick av stapeln den här helgen. Alltså svängde jag in där också. En del vanliga sockgarner som kanske inte kändes så lockande i sammanhanget, jag har ju bra garnaffärer i stan. Men det fanns garngodis också. Jag köpte en underbar indigoblå härva entrådigt garn av pälsull och finull, så mjuk att jag bokstavligen har gått omkring och klappat på den hela eftermiddagen. Jag som inte ens gillar entrådigt garn! Men den var så vacker och så gosig, den ville verkligen flytta hem till mig.
 
Annars har jag stickat sockor till små fötter på flykt. Jag var på Finnkampen i september tillsammans med make, son och min far. På Centralen mötte jag hundratals flyktingar på väg mot norr och gränsen till Finland. Det gör ont i hjärtat att se alla dessa människor som fått fly från hus och hem. Jag har skänkt pengar och stickat lite sockor. En droppe i havet naturligtvis men många droppar små. 

Ugglor i mossen...

...eller i alla fall på tröjan. Har äntligen gjort klart tröjan till mitt kusinbarn som redan hunnit bli två månader. Pinsamt men jag har inte riktigt hunnit. I helgen ska den tvättas, blockas och skickas iväg. Älskar det här mönstret, har visat barnen och sagt att jag kommer att sticka massvis med sådana till mina barnbarn i alla möjliga färger när jag blir mormor/farmor. Konstigt nog så ser de inte så hugade ut. Jag hade nästan satt igång produktionen bara just för att... ;)
 
 
Färgen stämmer inte, den är inte grå utan mer ljust denim. Garnet är Drops Big Merino. Snabb och trevlig stickning.
 
Nu stickar jag ett par vantar till mig själv. Vi går mot höst och jag ska vara ute på rasterna med mina frusna händer. Så jag vill fylla på vantförrådet lite. 
 
 
I veckan har jag varit duktig. Hönshuset har fått sin årliga storstädning. Det är det mesta skitgöra som finns, dels för hur det ser ut därinne efter ett års hönsliv men kanske framförallt för att de inte uppskattar mitt jobb ett endaste dugg. Höns måste vara de mest förändringsfientliga djur som finns. Det är knappt att de törs gå in när jag är klar. Nu har det gått ett par dagar och de har vant sig. Själv är jag nöjd med resultatet. Nya reden har de också fått, skepsis även där så klart men de verkar ganska snabbt ha rönt stor uppskattning. Det allra bästa verkar vara att man kan värpa tillsammans med en kompis!
 
 
 
I min vanskötta stackars trädgård har det mesta blommat över (eller vissnat...). Men liljorna blommar, mina favoritblommor. Så galet vackra de är! 
 
 
 
En sort har ännu inte börjat blomma. Den har hönsen ätit upp flera år på rad men i år har jag lyckats rädda den. Däremot kommer jag inte längre ihåg hur den ser ut så jag väntar med spänning. Jag gissar på mörkt röd eller möjligen vit, den står i den rabatten. Jag kan absolut inget om blommor så jag försöker färgsortera mina rabatter i möjligaste mån. 
 
På måndag börjar jag jobba igen. Det som skulle varit 75% blir 60 pga minskat elevantal. Jag fick erbjudande om att fylla ut tiden på fritids men avblöjde. Istället tänker jag läsa lite matte i höst för att få till den där behörigheten en gång för alla. Så nu har jag sökt två kurser för första halvan av terminen. Det innebär studier på 150% och jobb på 60. Familjen ruskar på huvudet men jag tror att det kan gå. Optimist ja visst!
 
 

Long time no see

Pinsamt länge sedan jag skrev något här, ska verkligen försöka bättra mig. Jag har helt enkelt inte suttit framför datorn särskilt ofta utan hanterar det mesta via mobilen. På gott och ont, uppenbarligen.
 
Dotterns student är sedan länge överstökad och vi överlevde alla. De var så galet vackra på studentbalan, hon och hennes käreste, att mammahjärtat alldeles snörptes ihop i bröstet. Det var några hektiska dagar här under själva studenten med hela släkten på besök. Visserligen är den inte så stor men det ska ändå underhållas och sysselsättas och utfodras. Efter sådana dagar landar man liksom lite i soffan med en låång utandning. 
 
Sommaren har varit regnig men underbar i alla fall. Jag har haft sommarlov, dess värre ett oavlönat sådant så jag har fått hålla lite i plånboken. Förhoppningsvis blir det annorlunda framöver, den 17 augusti börjar jag mitt nya jobb på min gamla skola och ser så fram emot det. Sju underbara ungar väntar på mig då och jag hoppas att vi ska ha ett riktigt roligt år tillsammans.
 
I mitten av juli åkte maken och jag till Skottland i några dagar. Det var en underbar och lite äventyrlig resa, detta med att köra på vänster sida är ju inte alltid så enkelt. Efter första dagen var jag helt slut i min gas- och bromsfot trots att jag "bara" var passagerare fram - men uppenbarligen en väldigt delaktig sådan. Lite hojtanden undslapp också när han gjorde några försök att köra högertrafik. Men på det hela taget gick det bra och gav mersmak, även om vi kanske kör ett lite annat upplägg nästa gång.
 
 
Bilden ovan är från Isle of Skye. Här hittade jag en helt ljuvlig liten garnbutik, Handspinner Having Fun, som varmt rekommenderas om ni åker hit. 
 
 
På Isle of Skye besökte vi också ett destilleri, Talisker. Och jag som egentligen inte gillar whisky... Men några flaskor kom med hem så nu är det bara att försöka lära sig. Man måste ju liksom testa när man är i Skottland.
 
 
Vägarna var otroligt smala och hade mötesplatser regelbundet placerade, från en såg man nästa. Gott om får fanns det också, inte alltid innanför staketet...
 
 
Landskapet var bedövande vackert. Jag trodde att jag skulle sakna solen och att det var fel sommar att åka hit men jag tror aldrig det kan vara fel att åka till Skottland. Jag föreslog maken att vi skulle köpa ett litet B&B, skaffa lite får och flytta hit men han såg skeptisk ut till min idé. Kanske såg han sig inte som fåraherde för sitt inre...
 
 
Några dagar i Edinburgh hann vi också med. Först var jag inte så imponerad av staden men den växte efter hand. Som enda resmål hade den dock inte hållit måttet. Här besökte vi också en underbar garnbutik med en fantastiskt trevlig och hjälpsam ägarinna, Kathy's Knits. Rekommenderas varmt!
 
Jag har också hunnit med några dagar hemma hos föräldrarna i Västra Götaland. Denna gång blev det inget besök hos Kampes, det får vara till en annan gång. På hemvägen hade jag några timmar att slå ihjäl i Stockholm och hann med ett besök hos Litet Nystan på söder. Vilken fantastiskt trevlig butik det är!
 
När jag kom hem igår så väntade ett fint bytespaket från myzpyz på mig. Tack snälla vän för ett härligt paket!
 
 
Sommaren har också bestått av sockstickning i massor eftersom jag (i ett anfall av galenskap???) anmälde mig till Tour de Sock. Tiden räckte så klart inte till men några sockor har det blivit, några färdiga och andra inte fullt så färdiga. Nedan ett axplock.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Sjalstickning

Jag fortsätter att sticka på sjalen men är inte säker på att stilen passar lilla mamma. Den passar nog mig bättre men då hade jag velat ha ett annat garn. Nåväl, vi får se, kanske provar jag att ge den till mamma i alla fall om den blir klar i tid. 
 
 
Hela huset är otroligt uppochnervänt just nu. Vi har hyrt en golvslip, tanken var att slipa golv och lacka. Maken skulle slipa, jag lacka. Jag blev sjuk. Nu är även dottern sjuk så det är lite synd om hundarna. Och maken trälar på men hinner ju inte lika mycket som om vi hade varit två. Vi kommer att få hyra den igen till övervåningen men det får bli efter studenten. Innan ska vi hinna måla lite fönster också. Det gäller att ligga i. Och att hålla sig frisk.
 
Innan jag blev sjuk hann jag i alla fall göra klart sonens rum. Det är nu målat i en ljusgrå ton och för att det inte ska vara så fasligt kalt (alla tavlor ansågs mer eller minde för barnsliga så det blev inte mycket kvar) har jag satt upp wall stickers på väggarna. Köpte två stycken på nätet, billigt. Den ena föreställde Zlatan och var i usel kvalité, jag fick till sist ta fram tapetklister för att få den att fastna och den ska inte ses på nära håll. Den andra föreställer Ronaldo och den såg mycket knepigare ut men var hur bra som helst. Sonen är supernöjd och faktiskt även mamman.
 
 
 

Förkylningsstickning..?

Satt i personalrummet i slutet av förra veckan och uttryckte min ärliga förvåning över att jag klarat mig så bra utan förkylningar den här våren. "Jag känner att den ligger och lurar, jag får ont i huvudet ibland men den bryter inte ut" sa jag. Orutinerat. Nu har den brutit ut, med feber och hela baletten. Tredje dagen idag, just som jag trodde att det började vända så slog febern till och jag har varit ganska förvirrad. Enkla mönster blir komplicerade och jag tappar bort både var jag är och var jag har mina saker. Letade tex en lång stund efter räknaren som satt på fingret... Suck. Nu stickar jag på en sjal till mamma på Mors Dag men funderar på om det verkligen är rätt present. Kanske vantar vore bättre men orkar jag med mönstret? Har någon ett tips så tas det tacksamt emot. Jag lär vara uträknad imorgon också.

Sportstickning

Jag har ju en himla tur, sportevenemangen avlöser varandra i en strid ström! Ja, skidskytte-VM är kanske inget att hänga i julgranen men friidrotts-EM är godis för en före detta friidrottare. Igår såg jag herrarnas längdkval och vilken njutning, det blir en spännande final idag. Hoppas bara att jag hinner se den, vi ska på basket ikväll också är det tänkt.
 
Vi har sportlov häruppe nu. Det började inte bra, vinterkräkan slog till och drabbade mig och Ludde. Ingen höjdare direkt. Men de senaste dagarna har varit alldeles ljuvliga, jag har tagit en lång promenad på isen med hundarna och bara njutit av att ha solen värmande i ansiktet. Vårvintern kallas den femte årstiden och är nog den allra, allra bästa häruppe hos oss.
 
 
 
Mina granvantar är klara och jag är barnsligt stolt över dem, nästan lite mallig faktiskt. De är ganska långa i modellen och så himla fina, tycker i alla fall jag. Nu är jag lite taggad på att göra fler flerfärgsprojekt, jag börjar tro att jag har kommit över spärren. Kanske...
 
 
En halskrage har jag också stickat till samma mottagare som ska få vantarna. Garnet heter M&K Alpaca och mönstret Columns Cowl. Bilden på min krage blev lite tafflig, utan blixt och framför fönstret i en hast men jag gillar den och hoppas att mottagaren ska göra detsamma. Stor, mjuk och gosig att borra ner hakan i under kalla höst- och vinterdagar.
 
 
Som kontrast till fina accessoarer stickade jag toatrasor igår, i vitt bomullsgarn och falsk resår. De fastnade inte ens på bild men behövdes verkligen. Jag behöver nog se över trasförrådet rent allmänt, det finns bara så mycket annat som är roligt. Som att sticka till bebisar. Flerajag känner har fått eller ska få barn i vår, jag inser att jag aldrig kommer att sticka en tröja till var och en som jag brukar utan satsar på smått istället, små tofflor och skor. Lite kul och så otroligt fascinerande att det finns så små fötter. Yngste sonen köpte nya pjäxor i storlek 46 i veckan, har han verkligen haft så där små fossingar en gång i tiden..?
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0