Flunsastickar

Var hemma från jobbet igår igen. Jag blir inte riktigt bra från min influensa, bland annat är jag vansinnigt hes och har feber vareviga kväll. Inte mycket, runt 38, men det är ju ett tecken på att något är galet. Så jag bestämde mig för att ringa vårdcentralen. Där ombads jag ange mitt telefonnummer efter signalen. Inte helt enkelt när man inte har så mycket röst. Tre gånger fick jag upprepa mig, sedan sa rösten "Tack för ditt samtal" och jag trodde att allt var klart (det var väldigt länge sedan jag senast ringde vårdcentralen så jag förstod inte att något var galet). När ingen hade ringt upp mig på en timme så skickade jag ett sms till min man, som genast anade oråd och ringde upp vårdcentralen åt mig. Nu fungerade allt och jag fick en tid då jag kunde bli uppringt. Halv tio... Vid det laget hade alla tider för dagen tagit slut men jag lyckades tjata mig till en tid idag. Nu tycker jag kanske att jag äntligen är aningen bättre men fortfarande är jag ju hes som sjutton, det har jag varit i en vecka nu och det känns lite jobbigt, i synnerhet som rösten är ett av mina arbetsverktyg som lärare. Vi får se vad de säger idag. Det blir väl ättestupan för en snart 50-årig kärring...
 
Jag har sytt klart dotterns julgransmatta! Den ska hon få i födelsedagspresent på fredag! Och nej, det var inte mycket att brodera men uj, så tråkigt. Ändå är jag glad över att den blev klar, jag har en fömåga att påbörja broderiprojekt stort och sedan aldrig avsluta dem. Jag tycker att det finns så mycket vackert och glömmer alldeles bort vilken tid det tar och hur trist det är.
 
Morris lekte julgran. Ska jag kolla något måste han ju vara med på ett hörn. Min lille prins! 
 
Så har jag gjort klart ett par torgvantar i ett garn jag köpte i Skottland i somras. Gillade garnet jättemycket, det var så där lite kärvt att sticka i som riktigt ullgarn ska vara och så gav det väldigt fina maskor. Däremot var mönstret lite skumt, i alla fall till mina händer. Muddarna kändes långa så dem kortade jag. Handen blev i gengäld ganska kort så den förlängde jag med några varv.Tyvärr missade jag att inte göra fullt så många ökningar i tumkilen så den blev för stor. Annars gillar jag dem i sin enkelhet, garnet får verkligen komma fram. De blir kvar, jag behöver ett par nya. 
 
 
Nu är ett par sockor i trasmattestickning påbörjade. Jag som inte gillar självrandande garner annars, gillar verkligen att randa så här. Kanske för att det påminner mig om just trasmattor, något som jag är barnsligt förtjust i. De här är randade i Fabel.
 
 
 

Grytlapp klar

Dottern har ju flyttat hemifrån. Hennes grytlappar är allt annat än vackra, fula rosa saker från Åhléns, tunna och små är de också. Nu har morsan snott ihop lite rejälare doningar!
 
 
Dubbelstickade så andra sidan får motsatta färger:
 
 
Och sist jag gjorde det här mönstret så sa jag "aldrig mer", ändå blev det en till. Formatet är inte dumt, ingen risk att man bränner fingrarna med en så stor grytlapp.
 
 

Valetinsockor

Lagom till Alla hjärtans dag har mina sockor blivit klara. De sitter som en smäck, de blev inte alls för korta som jag var rädd för. Ogillar kanske den höga andelen akryl i sockgarnet (40%) men tänkte att jag kan ha dem som tofflor här hemma. Inte fullt så kul att sticka som jag hade hoppats. 
 
 
 
Dottern har flyttat hemifrån, visserligen bara till lägenhet inne i stan men ändå. Vi ses flera gånger i veckan men däremellan saknar jag henne så att det gör ont. Jag saknar de där korta mötena över en kopp te, de där rapporterna om hundträning eller rundor. Stunderna i tv-soffan. Jag saknar ljuden när hon sov i rummet bredvid vårt. Och jag bävar för den dag när alla tre har flugit ut. Storebror har ju studieuppehåll och har kommit hem, honom har vi till låns en kort tid till. Sedan är det bara lillebror kvar här hemma. Jag försöker få honom att skriva på ett mamboavtal men han är inte så lättlurad. Tänk den dag då också han flyger ut! Hur överlever man?
 
 

Jag broderar...

Jag har tappat min stockmojo lite, hittar inte riktigt glädjen i det just nu. Kanske för att jag har så mycket idéer och saker som jag vill göra men så lite tid. Det blir till en stress och det är närmast förlamande. Jag blir passiv och istället för att sticka så spelar jag mobilspel. Inte särskilt kreativt. 
 
Så håller jag på att brodera. En av mina favorithandarbetsaffärer stängde och hade halva priset. Jag fick för mig att de stora barnen naturligtvis kommer att vilja ha en broderad julgransmatta när de flyttar till lägenhet. Ja, dottern har ju precis just fått sin lägenhet och fyller dessutom år i februari. Alltså broderar jag. Stjälkstygn, inte särskilt mycket motiv men tillräckligt för att jag ska ledsna. Finns det verkligen någon som tycker att det är kul? Men nu är det bara en liten tomte till som ska broderas så är den klar. Sedan kanske min stickmojo hittar tillbaka. 
 
 

Bloggtorka

Det har inte blivit så mycket bloggande de sista månaderna. Förklaringen till det ser ut så här:
 
 
Vi har en ny kull labradorvalpar som härjar i köket och tar upp den mesta av min lediga tid - och delar av min nattsömn... Bilden visar lilla Ila som ska stanna här och bli min nya kompis. Mormor Visa har fyllt elva år och är tävlingspensionär sedan länge, det blir spännande att se om denna lilla krabat kan fylla hennes skor. Jag hoppas förstås på det.
 
Fjolårets julklapp blev vantar. Jag stickade fyra par Icy Water i olika färgkombinationer. Ett par behöll jag själv, resten blev julklappar. Ett himla trevligt mönster och dessutom var det extrapris på Drops Nepal som passade perfekt till. Fast ett par gjorde jag i Lett-Lopi:
 
 
Dottern har köpt lägenhet och håller på att flytta för fullt så det blev en disktrasa till henne. Mönstret heter Linoleum och var också det väldigt trevligt. Det gav helt klart mersmak! Den är stickad i Novita Bambu. Hon fick också ett tovat grytunderlägg i Drops Eskimo men det har jag inte hunnit fixa några foton på. Kanske kommer det, vem vet.
 
 
Just nu är jag med i en utmaning där vi stickar småvarmt under januari och februari. Tyvärr har jag ju inte riktigt tid till vare sig stickning eller bloggande just nu tack vara de svarta små terniterna men ett par pulsvärmare är snart klara  Bild kommer - kanske... ;)
 
 
 

Fiberfestival!

Jag har haft fullt upp med hunduppfödandet, då finns ingen tid att blogga. Många mil i bil har det blivit, närmare 250 för att vara exakt. Inatt sov jag i Umeå och fick snilleblixten att åka förbi LimmoDesign när jag ändå var i faggorna och hade bil. Det var ett roligt besök, så mycket garn i underbara fäger! Ett par härvor kom med hem men dess värre kan jag inte visa dem för min mobil krånglar. Jag måste nog köpa en ny... :(
 
I alla fall. Väl i Vännäsby såg jag skyltar om Fiberfestival som tursamt nog gick av stapeln den här helgen. Alltså svängde jag in där också. En del vanliga sockgarner som kanske inte kändes så lockande i sammanhanget, jag har ju bra garnaffärer i stan. Men det fanns garngodis också. Jag köpte en underbar indigoblå härva entrådigt garn av pälsull och finull, så mjuk att jag bokstavligen har gått omkring och klappat på den hela eftermiddagen. Jag som inte ens gillar entrådigt garn! Men den var så vacker och så gosig, den ville verkligen flytta hem till mig.
 
Annars har jag stickat sockor till små fötter på flykt. Jag var på Finnkampen i september tillsammans med make, son och min far. På Centralen mötte jag hundratals flyktingar på väg mot norr och gränsen till Finland. Det gör ont i hjärtat att se alla dessa människor som fått fly från hus och hem. Jag har skänkt pengar och stickat lite sockor. En droppe i havet naturligtvis men många droppar små. 

Ugglor i mossen...

...eller i alla fall på tröjan. Har äntligen gjort klart tröjan till mitt kusinbarn som redan hunnit bli två månader. Pinsamt men jag har inte riktigt hunnit. I helgen ska den tvättas, blockas och skickas iväg. Älskar det här mönstret, har visat barnen och sagt att jag kommer att sticka massvis med sådana till mina barnbarn i alla möjliga färger när jag blir mormor/farmor. Konstigt nog så ser de inte så hugade ut. Jag hade nästan satt igång produktionen bara just för att... ;)
 
 
Färgen stämmer inte, den är inte grå utan mer ljust denim. Garnet är Drops Big Merino. Snabb och trevlig stickning.
 
Nu stickar jag ett par vantar till mig själv. Vi går mot höst och jag ska vara ute på rasterna med mina frusna händer. Så jag vill fylla på vantförrådet lite. 
 
 
I veckan har jag varit duktig. Hönshuset har fått sin årliga storstädning. Det är det mesta skitgöra som finns, dels för hur det ser ut därinne efter ett års hönsliv men kanske framförallt för att de inte uppskattar mitt jobb ett endaste dugg. Höns måste vara de mest förändringsfientliga djur som finns. Det är knappt att de törs gå in när jag är klar. Nu har det gått ett par dagar och de har vant sig. Själv är jag nöjd med resultatet. Nya reden har de också fått, skepsis även där så klart men de verkar ganska snabbt ha rönt stor uppskattning. Det allra bästa verkar vara att man kan värpa tillsammans med en kompis!
 
 
 
I min vanskötta stackars trädgård har det mesta blommat över (eller vissnat...). Men liljorna blommar, mina favoritblommor. Så galet vackra de är! 
 
 
 
En sort har ännu inte börjat blomma. Den har hönsen ätit upp flera år på rad men i år har jag lyckats rädda den. Däremot kommer jag inte längre ihåg hur den ser ut så jag väntar med spänning. Jag gissar på mörkt röd eller möjligen vit, den står i den rabatten. Jag kan absolut inget om blommor så jag försöker färgsortera mina rabatter i möjligaste mån. 
 
På måndag börjar jag jobba igen. Det som skulle varit 75% blir 60 pga minskat elevantal. Jag fick erbjudande om att fylla ut tiden på fritids men avblöjde. Istället tänker jag läsa lite matte i höst för att få till den där behörigheten en gång för alla. Så nu har jag sökt två kurser för första halvan av terminen. Det innebär studier på 150% och jobb på 60. Familjen ruskar på huvudet men jag tror att det kan gå. Optimist ja visst!
 
 

Long time no see

Pinsamt länge sedan jag skrev något här, ska verkligen försöka bättra mig. Jag har helt enkelt inte suttit framför datorn särskilt ofta utan hanterar det mesta via mobilen. På gott och ont, uppenbarligen.
 
Dotterns student är sedan länge överstökad och vi överlevde alla. De var så galet vackra på studentbalan, hon och hennes käreste, att mammahjärtat alldeles snörptes ihop i bröstet. Det var några hektiska dagar här under själva studenten med hela släkten på besök. Visserligen är den inte så stor men det ska ändå underhållas och sysselsättas och utfodras. Efter sådana dagar landar man liksom lite i soffan med en låång utandning. 
 
Sommaren har varit regnig men underbar i alla fall. Jag har haft sommarlov, dess värre ett oavlönat sådant så jag har fått hålla lite i plånboken. Förhoppningsvis blir det annorlunda framöver, den 17 augusti börjar jag mitt nya jobb på min gamla skola och ser så fram emot det. Sju underbara ungar väntar på mig då och jag hoppas att vi ska ha ett riktigt roligt år tillsammans.
 
I mitten av juli åkte maken och jag till Skottland i några dagar. Det var en underbar och lite äventyrlig resa, detta med att köra på vänster sida är ju inte alltid så enkelt. Efter första dagen var jag helt slut i min gas- och bromsfot trots att jag "bara" var passagerare fram - men uppenbarligen en väldigt delaktig sådan. Lite hojtanden undslapp också när han gjorde några försök att köra högertrafik. Men på det hela taget gick det bra och gav mersmak, även om vi kanske kör ett lite annat upplägg nästa gång.
 
 
Bilden ovan är från Isle of Skye. Här hittade jag en helt ljuvlig liten garnbutik, Handspinner Having Fun, som varmt rekommenderas om ni åker hit. 
 
 
På Isle of Skye besökte vi också ett destilleri, Talisker. Och jag som egentligen inte gillar whisky... Men några flaskor kom med hem så nu är det bara att försöka lära sig. Man måste ju liksom testa när man är i Skottland.
 
 
Vägarna var otroligt smala och hade mötesplatser regelbundet placerade, från en såg man nästa. Gott om får fanns det också, inte alltid innanför staketet...
 
 
Landskapet var bedövande vackert. Jag trodde att jag skulle sakna solen och att det var fel sommar att åka hit men jag tror aldrig det kan vara fel att åka till Skottland. Jag föreslog maken att vi skulle köpa ett litet B&B, skaffa lite får och flytta hit men han såg skeptisk ut till min idé. Kanske såg han sig inte som fåraherde för sitt inre...
 
 
Några dagar i Edinburgh hann vi också med. Först var jag inte så imponerad av staden men den växte efter hand. Som enda resmål hade den dock inte hållit måttet. Här besökte vi också en underbar garnbutik med en fantastiskt trevlig och hjälpsam ägarinna, Kathy's Knits. Rekommenderas varmt!
 
Jag har också hunnit med några dagar hemma hos föräldrarna i Västra Götaland. Denna gång blev det inget besök hos Kampes, det får vara till en annan gång. På hemvägen hade jag några timmar att slå ihjäl i Stockholm och hann med ett besök hos Litet Nystan på söder. Vilken fantastiskt trevlig butik det är!
 
När jag kom hem igår så väntade ett fint bytespaket från myzpyz på mig. Tack snälla vän för ett härligt paket!
 
 
Sommaren har också bestått av sockstickning i massor eftersom jag (i ett anfall av galenskap???) anmälde mig till Tour de Sock. Tiden räckte så klart inte till men några sockor har det blivit, några färdiga och andra inte fullt så färdiga. Nedan ett axplock.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Sjalstickning

Jag fortsätter att sticka på sjalen men är inte säker på att stilen passar lilla mamma. Den passar nog mig bättre men då hade jag velat ha ett annat garn. Nåväl, vi får se, kanske provar jag att ge den till mamma i alla fall om den blir klar i tid. 
 
 
Hela huset är otroligt uppochnervänt just nu. Vi har hyrt en golvslip, tanken var att slipa golv och lacka. Maken skulle slipa, jag lacka. Jag blev sjuk. Nu är även dottern sjuk så det är lite synd om hundarna. Och maken trälar på men hinner ju inte lika mycket som om vi hade varit två. Vi kommer att få hyra den igen till övervåningen men det får bli efter studenten. Innan ska vi hinna måla lite fönster också. Det gäller att ligga i. Och att hålla sig frisk.
 
Innan jag blev sjuk hann jag i alla fall göra klart sonens rum. Det är nu målat i en ljusgrå ton och för att det inte ska vara så fasligt kalt (alla tavlor ansågs mer eller minde för barnsliga så det blev inte mycket kvar) har jag satt upp wall stickers på väggarna. Köpte två stycken på nätet, billigt. Den ena föreställde Zlatan och var i usel kvalité, jag fick till sist ta fram tapetklister för att få den att fastna och den ska inte ses på nära håll. Den andra föreställer Ronaldo och den såg mycket knepigare ut men var hur bra som helst. Sonen är supernöjd och faktiskt även mamman.
 
 
 

Förkylningsstickning..?

Satt i personalrummet i slutet av förra veckan och uttryckte min ärliga förvåning över att jag klarat mig så bra utan förkylningar den här våren. "Jag känner att den ligger och lurar, jag får ont i huvudet ibland men den bryter inte ut" sa jag. Orutinerat. Nu har den brutit ut, med feber och hela baletten. Tredje dagen idag, just som jag trodde att det började vända så slog febern till och jag har varit ganska förvirrad. Enkla mönster blir komplicerade och jag tappar bort både var jag är och var jag har mina saker. Letade tex en lång stund efter räknaren som satt på fingret... Suck. Nu stickar jag på en sjal till mamma på Mors Dag men funderar på om det verkligen är rätt present. Kanske vantar vore bättre men orkar jag med mönstret? Har någon ett tips så tas det tacksamt emot. Jag lär vara uträknad imorgon också.

Sportstickning

Jag har ju en himla tur, sportevenemangen avlöser varandra i en strid ström! Ja, skidskytte-VM är kanske inget att hänga i julgranen men friidrotts-EM är godis för en före detta friidrottare. Igår såg jag herrarnas längdkval och vilken njutning, det blir en spännande final idag. Hoppas bara att jag hinner se den, vi ska på basket ikväll också är det tänkt.
 
Vi har sportlov häruppe nu. Det började inte bra, vinterkräkan slog till och drabbade mig och Ludde. Ingen höjdare direkt. Men de senaste dagarna har varit alldeles ljuvliga, jag har tagit en lång promenad på isen med hundarna och bara njutit av att ha solen värmande i ansiktet. Vårvintern kallas den femte årstiden och är nog den allra, allra bästa häruppe hos oss.
 
 
 
Mina granvantar är klara och jag är barnsligt stolt över dem, nästan lite mallig faktiskt. De är ganska långa i modellen och så himla fina, tycker i alla fall jag. Nu är jag lite taggad på att göra fler flerfärgsprojekt, jag börjar tro att jag har kommit över spärren. Kanske...
 
 
En halskrage har jag också stickat till samma mottagare som ska få vantarna. Garnet heter M&K Alpaca och mönstret Columns Cowl. Bilden på min krage blev lite tafflig, utan blixt och framför fönstret i en hast men jag gillar den och hoppas att mottagaren ska göra detsamma. Stor, mjuk och gosig att borra ner hakan i under kalla höst- och vinterdagar.
 
 
Som kontrast till fina accessoarer stickade jag toatrasor igår, i vitt bomullsgarn och falsk resår. De fastnade inte ens på bild men behövdes verkligen. Jag behöver nog se över trasförrådet rent allmänt, det finns bara så mycket annat som är roligt. Som att sticka till bebisar. Flerajag känner har fått eller ska få barn i vår, jag inser att jag aldrig kommer att sticka en tröja till var och en som jag brukar utan satsar på smått istället, små tofflor och skor. Lite kul och så otroligt fascinerande att det finns så små fötter. Yngste sonen köpte nya pjäxor i storlek 46 i veckan, har han verkligen haft så där små fossingar en gång i tiden..?
 
 
 

Färdig!

Idag var min uppsats införd i meritförteckningen så nu är ansökan om examensbevis inlämnad! Sveriges mesta akademiker kanske kan avsluta sina studier snart... Jag ska bara fixa en mattekurs eller två till först, tänker jag mig. Men förhoppningsvis får jag ut min examen om en månad eller två. Yippee! Återstår sedan den där legitimationen men den tar vi en annan gång.
 
Jag har inte legat på latsidan i soffhörnan heller, det är bara här i bloggen som det inget syns. Jag har stickat lite babysockor som dock inte kommit med på bild. Så virkade jag lite fika till barnen på dagis på den lilla underbara byaskola där jag ofta jobbar. Det blev en hit, fast ibland blir de lite osams om prinsessbakelsen...
 
 
Mina januarisockor gjorde jag klara alldeles i slutet av januari. Jag är inte supernöjd med dem, gillar ju inte riktigt självrandande garner och tycker i ärlighetens namn att nystanet var snyggare än det färdiga resultatet. Men färgerna är glada och de har rönt uppskattning på jobbet. Jag har dem som jobbsockor, det blir bra.
 
 
Dottern fyllde nitton igår. Tanken var att hon skulle få en kofta i present men det hanns inte riktigt med...
 
 
Nåvl, det positiva är att nu när hon vet om det kan jag också prova på henne. Jag stickar en modifierad Peggy Sue, med lite längre liv, kortare resår och med lång ärm istället för kort, där då mönstret i midjeresåren återkommer. Jag tycker egentligen att originalet är jätteläckert och skulle passa precis till dotterns favvoklänning men eftersom hon inte gillade originalversionen så gör jag om den lite och det föll i god jord. Garnet är Drops Cotton Merino, en ny bekantskap som jag verkligen gillar. Mönstret är också himla trevligt, man stickar uppifrån och ner, det går fort och man kan dessutom anpassa längden på koftan efter sina egna önskemål. Jag är lite sugen på att göra en till mig själv också fast då i lite längre version, jag har inte riktigt figur för midjekorta saker utan föredrar sådana som går nedanför rumpan. :)
 
 

Det kryper neråt

Idag har vi -23 ute. Det är lite småkallt om näsan men hundarna måste ju ut en runda oavsett. Det blir så otroligt vackra färger ute när det är kallt, färgerna blir också kalla och ibland blir det så underbara rosa nyanser på himlen. Men mest går allt i en kall blå ton.
 
Massor med snö har vi fått också, sådan där kall, lätt och gnistrande snö. Det är så vackert att man blir andlös. Hundarna och jag fick pulsa och skapa nya stigar, tidvis var det simdjup för de små. Då får man rimfrost i skägget efter avslutad runda.
 
Doris i mitten längst fram ser lite surig ut, hon ville inte sitta still utan hellre dyka in under bron. Misstänker starkt att kisse lagt något "fynd" där. Jag är glad var gång jag lyckas stoppa hennes utforskande av hans lager, minns än när hon levererade ett ekorrben på hallmattan. Inte riktigt mattes grej.
 
Jag har stickat klart ett par tofflor till min mamma i födelsedagspresent, efter mönstret Holly Jolly Steps från Drops. Från början var de tänkta som present till en god vän, varför jag stickade i storleken 38/40. Men jag vet inte om det är jag som stickar för hårt eller vad det är, de sitter aningen tight på mina fötter och då är jag ca 37,5-38. Så de får bli till mamma istället som ständigt går i mina toffelalster numera. Annars var det ett väldigt snabbstickat och kul mönster, möjligtvis med undantag för avmaskning och uppläggning som gav lite extra trådar att fästa och sådant är jag ju ingen vän av.
 
 
 
 
 
 
 
 

Nytt år - nya sticklöften!

OK, så då skriver vi 2015. Nytt år, nya möjligheter. Under förra året hade jag som plan att bara sticka sådant jag ville sticka och inte hoppa på alla möjliga utmaningar och annat som jag sedan inte tyckte var så kul. Det höll jag ganska bra, förutom möjligen en del julklappsstickning på slutet som mer blev för att de behövdes än för att de roade mig. Så vad ska jag försöka ha som löfte det här året? Jo, jag måste bringa ordning i mitt helt kaosartade arbetsrum. Dags att sticka lite av det garn jag har samlt på mig och inte bara köpa och lägga på hög. Det får bli en utmaning att hitta projekt för det garn som finns. Några undantag från köpstoppet får jag göra, har jag bestämt mig för. Det väntas lite bebisar i vänkretsen, jag måste få köpa garn så att jag kan sticka bebiströjor till dem om jag inte har något lämpligt hemma (dvs här får projektet styra). Jag måste också få köpa garn om jag skulle åka på semester eller liknande. Slutligen får jag köpa till byten och snurror som jag anmäler mig till men även här ska jag försöka tänka till i år och inte anmäla mig till allt. Viktigast av allt är dock - jag får INTE köpa en massa garn på Drops rea eller på någon annan rea, hur skojig den än verkar!!! Få se nu hur länge jag klarar mig...
 
Ett annat mål är att försöka fortsätta med att sticka ett par sockor per månad. Dels för att jag har massvis med sockgarn att sticka upp men också för att jag verkligen gillar sockstickning. Jag får en kick var gång jag gjort hälen och inser att det blev ett par sockor den här gången också. Maken tittar på mig med förvånad min, han förstår inte alls, det ser jag på honom. Men det är något visst med att sticka sockor.
 
Nytt är också att jag skaffat en profil på Instagram enbart för min stickning. Zupermorzan var tyvärr upptaget så det fick bli Zupermorzan_stickar. Jag ska försöka bli bättre på att ta bilder på det jag gör och lägga ut det där så följ mig gärna. :)
 
Just nu stickar jag till de stora barnen. Sonen behövde en halsduk och önskade sig en sådan. Mamman stickade en Cerus Scarf. Ganska enformig stickning men perfekt att göra framför tv:n och det blev faktiskt galet snyggt, slutresultatet ser nästan lite vävt ut. Jag stickade i Drops Lima, det gick åt sex nystan och det blev en rejäl halsduk av det. Mönstret sa 355 maskor, jag tog lite för kort så det blev 349 men det räckte mer än väl. Kanske lite väl lång om man bara ska ha den ett varv runt halsen men för sonen blev den perfekt.
 
Rätsidan
 
Avigsidan
 
 
Just nu stickar jag ett par vantar till dottern i dubbelt Drops Alpaca i en underbart vinröd färg som tyvärr inte alls kommer till sin rätt på mina taffliga mobilbilder i uruselt ljus (vi har riktigt gråväder här idag). Mönstret heter Chevalier Mittens och är riktigt roligt att sticka även om jag har lite jobbigt med diagrammet som helt klart kunde vara större. Det gör ont att medge att falkögonen har åldrats lite.
 
 
Till sist en bild på dotterns sagolika nyårsdessert. God fortsättning till er! Vad har ni förresten för sticklöften i år?
 
 
 
 

Mönster på minionvantar

Sonen fick en minionmössa i julklapp och önskade sig matchande vantar. Eftersom alla vantar med minioner var för barn så stickade jag efter eget huvud och sonens händer. Mönstret kommer här och passar alltså en kille på 21 år med ganska smala händer och långa fingrar. Garnet är Novita 7 bröder i klarblått, gult och svart samt lite restgarn i grått, brunt och vitt.
 
Lägg upp 36 m med blått garn och sticka resår 1 r, 1 a i 20 varv. Gå därefter över till slätstickning, sticka 5 v. På nästa varv ökar du en maska på sticka 1 och sticka 3, dvs totalt 38 m. Sticka 12 v med detta maskantal. Därefter stickas ett varv med gult garn i slätstickning. På nästa varv stickas 7 m med en avvikande tråd till tumme på första stickan. Sätt tillbaka dessa maskor på stickan och fortsätt att sticka med gult garn i totalt 18 varv till. Därefter stickas 4 v med svart garn och sedan 8 v med gult garn innan du påbörjar minskningarna. På sticka 1 och 3 minskar du med en ssk innanför en kantmaska i början av varvet och på sticka 2 och 4 minskar du genom att sticka ihop två maskor när du har tre maskor kvar på stickan (sista maskan stickas rät som vanligt). Gör minskningarna varannat varv 6 ggr, därefter varje varv 3 ggr. Sy ihop resterande maskor med kitchener stitch.
 
Plocka upp 18 maskor för tummen genom att ta bort tumtråden och plocka upp de maskor som bildas där samt några i respektive sida. Sticka 17 varv med gult garn och slätstickning. Sticka ihop maskorna 2 och 2, sticka ett varv och dra sedan garnet igenom resterande maskor. Fäst trådarna.
 
Ögonen är virkade i cirklar med fasta maskor, storleken får anpassas efter vantens storlek. Munnen broderas lämpligen med svart garn och i efterstygn, i alla fall tyckte jag att det var enklast. Resultatet blir något sådant här:
 
 

Tiden rusar men knappast jag

November flög iväg. Det var en galen månad när jag hämtat mig från feber och muskelvärk. Lärarjobb på ungefär 50%, översättningsjobb på ungefär 25%. Utöver det då uppsatsen som ska ta ungefär 50% av min tid i anspråk och så då den där mattekursen på distans på 25%. Man behöver inte vara mattelärare för att inse att det inte är någon vidare värst bra lösning. Så nu i december jobbar jag inte med annat än skolarbete, nu ska jag se till att bli klar med framförallt uppsatsen. Den hänger över mig som ett ok och känns allmänt tung men nu SKA den bli klar!
 
Nåväl, det blir ju advent i alla fall och jag hann få upp både stjärnor och stakar. Fast den ena ljusstaken var svårövertalad, inte ens ett lampbyte fick den att lysa. Maken fick ta fram ett av sina små verktyg och visa att han minsann gör skäl för sin ingenjörstitel och vips, så fungerade den! Mina ingenjörskonster sträckte sig till lampbytet, titeln till trots. 
 
 
Annars är tomteverkstaden i full gång. Jag har virkat tossor till mamma i julklapp, de finns inte på bild ännu men det kanske kommer. De fanns med på hennes önskelista, de gamla är snart utslitna. Pappa är visst också frusen så jag har stickat ett par till honom i Novitas Sju bröder. Det gick i ett huj! Mönstret kommer från Drops och var riktigt trevligt.
 
 
Roligaste stickningen hittills var dock en mössa till mamma, Rose Red som jag stickade i Sandnes Alpakka. Den blev inte så bra på bilden men fantastisk i verkligheten så den ska jag absolut göra fler av. Dessutom ett väldigt välskrivet mönster och en rolig stickning. Dottern ville ha en och sjutton vet om jag inte vill ha en själv också.
 
 
En kär vän har fått en liten August så då fick jag ju sticka en pytteliten tröja. Obegripligt hur små bebisar är när de är färska! Tittar på den egne minstingen, nu dryga 170 cm lång och med 44 i skonummer. Har han verkligen varit så där liten?
 
 
Stickad i Drops Karisma efter det här mönstret. Också en relativt snabbstickad tröja med väldigt lite sömmar och sådant gillar ju jag. Dessutom med fläta fram, kan det bli bättre?
 
Till bebisens kusin på drygt ett år gjorde jag igår en gåbortspresent, en ugglemössa. Har vilat från dem i nästan ett år så nu kändes det OK att göra en. De är lite festliga på något vis, man blir som glad av dem.
 
 
Glad blir jag också var gång jag ska använda ägg och öppnar min äggkartong. Om ni visste vilken lycka det är att se de här färgglada äggen, värpta av mina glada och trevliga hönor! Dessutom med olika färg på äggen så att jag vet precis vilken höna som har värpt vad. Visst är de underbart fina? Gröna, beige, begierosa, vita...
 
 
Ett par rutor har det kommit i min brevlåda också, i ett engelskt rutbyte som egentligen skulle vara avklarat i augusti men som eftersläntrat lite.
 
 
 
I ett byte i oktober så fick jag som en liten chokladklubba på en pinne som man kan doppa i varm mjölk, te eller liknande. Jag valde mjölk och drack en ljuvligt god varm choklad häromdagen, samtidigt som jag jobbade med min uppsats. Favoritmuggen kändes passande till.
 
 
Av mannen har jag fått en sanslöst god (och dyr!) adventskalender. För en lakritsälskare som mig är det himmelskt att öppna en ny lucka varje dag och få njuta av supergod lakrits. Fast i lördags var det lakritspulver i som man ska ha i matlagning och bakning. Barnen skrattade åt det och undrade vad jag tänkt göra. Och tja, det vet jag ju inte riktigt. Tror att jag får muta kockbarnet till att göra något i mitt ställe.
 
 
Till sist måste jag bara lägga in en bild av sonens hälsoenkät till skolan. Jag tyckte att hans svar var så rart.
 
 
 
 
 
 

Sjuk :(

Denna vecka skulle jag vikariera på min favvoskola. En dag hann jag med innan jag däckade i den lysande kombon hög feber och muskelinflammation. Så nu ligger jag i soffan och stickar, ser på film och tycker allmänt synd om mig själv. En julklapp är på stickorna just nu, en grytlapp.



Äldste sonen var hemma i helgen. Han kom hem utan vantar, dem hade han gett till en hemlös på stationen. Han har ett otroligt gott hjärta, den pojken. Mamma lovade att sticka nya men det valda mönstret ville inte passa. Så kom jag på att jag för många år sedan stickade ett par vantar till maken som han aldrig använder. Nu har de istället flyttat till sonen men först tog jag kort på dem. Mönster och garn kom nämligen från Hemslöjden här i norr, en institution som jag fortfarande saknar.




Tidsbrist

Här händer det inte mycket men i min soffhörna går fingrarna varma. Julklappsstickningen är i full gång, jag kommer ständigt på nya saker som jag vill hinna göra och börjar nästan känna mig lite stressad. Urfånigt egentligen, ingen vet ju vad de går miste om om jag INTE hinner. Men ändå... Många julklappar ska skickas till släkten söderut och för att få lite ordning i kaoset skriver jag dels upp i min lilla bok (som vanligt, när det gäller julklappar är jag världens mest organiserade människa, sådant skojar man inte om) och dels har jag infört ett system med olika kassar inne i mitt arbetsrum där de olika paketen sorteras efter vilka som ska vad. Det känns bra att ha överblick och koll. Förhoppningen är att inget litet förargligt paket ska dyka upp EFTER jul som det nästan alltid gör, därför att jag lagt det på ett finurligt ställe sedan jag omsorgsfullt har noterat det i min lilla bok (men inte vart jag har lagt det...). Vi får se om det fungerar. Mitt arbetsrum är följdaktligen ett enda kaos, värre än vanligt med andra ord, men syftet är ju gott. Efter jul kommer det naturligtvis att anta ordnade former igen...
 
Vad har jag hunnit sticka då? Jo, två halskargar i ett nytt garn från Drops som hette Peak och väl inte var någon större höjdare men färgen var rosa med lite lyster i (pga synteten) och jag tror att det kan gillas av små flickor. Bilden blev urusel men kolla gärna in mönstret, där syns den snyggare. Ruskigt snabbstickat! 
 
 
I våras önskade sig sönerna varsin Minionmössa, varpå den ömma modern raskt inhandlade garn. Satte nu igång med att sticka mössor, med tanken att det skulle bli julklapp. När yngste sonen såg vad jag pysslade med, såg han tveksam ut och konstaterade att nja, en sådan mössa ville han nog inte ha längre... Bussigt! Han har nyss börjat sjuan och det har blivit otroligt viktigt vad man sätter på sig. Storebror pluggar ju på universitet och verkar snarast gilla att vara lite eljest och crazy, så jag hoppas att han fortfarande vill ha en mössa. Öga ska virkas och en mun göras men annars är den ju klar. Och vad jag ska göra av resten av det knallgula och klarblå garnet vete katten, ett par helsvenska sockor kanske? Eller två...
 
 
Ett par små sockor till kusinbarnet i födelsedagspresent har det blivit men dem glömde jag att fotografera. Det har varit mycket på sistone, jag skyller på det. Nu stickar jag ett par till lillasyster, dem ska jag försöka komma ihåg att ta kort på. Det har också blivit ett par julklappsvantar till storasyster, stickade i Kampes tvåtrådiga. Jag valde ett som skiftar i olika blå toner och det blev tyvärr inte riktigt så bra som jag hade hoppats, det ser nästan ut som om jag skarvat med ett helt annat garn. Missade nyansskillnaden på tummen när jag stickade på kvällen. Men snögubben är lite söt i alla fall, även om flerfärgsstickning inte är min grej. Jag får påminna dem om att det är tanken som räknas! ;)
 
 
Fina rutor har det ramlat in i kuvert under veckan. Det har kommit rutor tidigare också, dem har jag kanske missat att få med här. Efter jul ska jag fortsätta på min filt, det skulle vara så mysigt att få den klar.
 
 
Idag kom det också hem ett alldeles ljuvligt paket i det lyxiga socktoberbytet. Ett sockgarn med fantastisk lyster i ull, silke och bambu, dreiklang från Atelier Zitron. Så kom det en spännande lakritsmarmelad (jag är grymt svag för lakrits), en ljuvlig olivtvål som är perfekt för en torris som mig, en liten chokladklubba som man ska doppa i varm dryck, en söt börs, en sticktidning och ett mönster på fina sockor. Tror att jag fick med allt där. Det piggade verkligen upp denna höstruskiga dag när vi vaknade till regn och blötsnö. Detta är inte min favorittid på året!
 
 
Imorgon hoppas jag kunna ta mig till Ikea i Haparanda en snabbis. Dottern har blivit med pojkvän och ånyo blev vi påminda om att vi bara har en soffa med tillhörande tv. För att slippa stå i tvättstugan till sena kvällen fler gånger tänkte jag inreda allrummet med en liten soffa och den gamla tv:n som nu står i vårt sovrum utan att användas. Barnen har upplyst mig om att det är tn tjock-tv men vad då, den fungerar. Den stora frågan nu är om vi ska köpa en vanlig soffa eller en bäddsoffa? Jag har lovat maken att provsitta soffan innan köp, han vill att jag även ska provligga en eventuell bäddsoffa men där tror jag att min gräns går. Vi får se vad jag kommer hem med, fortsättning följer. Liten och billig ska den i alla fall vara, helst ska den rymmas inom det presentkort vi fick förra julen. Sedan kanske jag tar en sväng över gränsen också och kikar lite där, kanske...
 
 
 
 
 

Sockstickning!

De röda ankelsockorna är klara och hamnade raskt i dotterns låda. Garnet är Järbo Miniraggi, milde himmel vad det fällde när jag tvättade dem! Tur att sockorna är enfärgade, annars undrar jag hur de hade sett ut.
 
 
Garnåtgången var noga beräknade, eller nä, det var ren flax att det blev så här mycket kvar av nystanet:
 
Ibland har man tur!
 
Hela den gångna veckan har jag vikarierat i skolan, på en helt underbar skola i en alldeles ljuvlig barngrupp. Och tanken var att jag skulle dit imorgon också men naturligtvis har jag dragit på mig jordens förkylning - hostar, snorar, är hes och blöder dessutom näsblod med jämna mellanrum så jag nödgas vara hemma imorgon. Jag orkar helt enkelt inte och tycker kanske heller inte att det känns helt OK att ersätta en sjuk lärare med en - sjuk lärare. :( Men surt är det. 
 
När jag inte har sovit så har jag stickat. Påbörjade ett par Artichoke socks  för några dagar sedan och tror nästan att de blir klara idag. Jättetrevligt mönster, påminner om ankelsockorna ovan och sitter fantastiskt fint på foten. Hade tänkt ge dem till dottern i julklapp men verkar ha gjort det aningen för korta så att de sitter som en smäck på mina fötter istället. Så det kan bli... ;o)
 
 
 
 

Julklappsverkstaden är igång!

Så är jag igång med årets julklappstillverkning! Maken rynkar på pannan, att vara ute i god tid är inte hans grej. Men jag har nogsamt förklarat att det minsann är tidsödande att tillverka egna julklappar och att man därför måste börja tidigt. Han såg skeptisk ut, jag är inte helt säker på att han delade min uppfattning.
 
I alla fall. Den dubbelstickade grytlappen är äntligen klar. Den påbörjades redan i juli och har varit min "ta med på resa"-stickning. Ibland har jag varit lite less på den så den har fått ligga, det här med dubbelstickning går inte så fort, i alla fall inte för mig. Men i helgen tog jag mig i hampan och gjorde klar den. Den är lite kul men väldigt stor i formatet.
 
 
Efter att ha pillrat med detta och snott trådar hit och dit för att de inte ska synas, känns det skönt att sticka på ett par vanliga sockor igen. Till och med ett par ankelsockor, förhoppningsvis går det riktigt fort. Tror att dubbelstickningen får vänta ett tag nu, även om jag tycker att det passar väldigt bra till grytlappar och fortfarande är helt fascinerad av att det blir inverterat på andra sidan.
 
Annars är det fullt upp nu. Jag jobbar på för att bli klar med min lärarexamen, min andra längre utbildning i livet (är ju civilingenjör också). Skriver på uppsatsen (inte så ofta som jag borde men i alla fall) och läser lite extra mattekurser på distans. Jobbar lite lätt med det egna företaget med planen att trappa ner detta samt vikarierar i skolan vissa dagar. Det senare är lärorikt, vissa dagar är underbara och andra kanske inte lika underbara. Jag kan känna ett sug efter kontinuitet, att få ha en klass, lära känna gruppen och planera verksamheten, men tycker samtidigt att det är lärorikt att arbeta med olika grupper och pedagoger. Vilken lyx det är att ha möjlighet att sadla om i livet och kunna byta spår!
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0