Flunsastickar

Var hemma från jobbet igår igen. Jag blir inte riktigt bra från min influensa, bland annat är jag vansinnigt hes och har feber vareviga kväll. Inte mycket, runt 38, men det är ju ett tecken på att något är galet. Så jag bestämde mig för att ringa vårdcentralen. Där ombads jag ange mitt telefonnummer efter signalen. Inte helt enkelt när man inte har så mycket röst. Tre gånger fick jag upprepa mig, sedan sa rösten "Tack för ditt samtal" och jag trodde att allt var klart (det var väldigt länge sedan jag senast ringde vårdcentralen så jag förstod inte att något var galet). När ingen hade ringt upp mig på en timme så skickade jag ett sms till min man, som genast anade oråd och ringde upp vårdcentralen åt mig. Nu fungerade allt och jag fick en tid då jag kunde bli uppringt. Halv tio... Vid det laget hade alla tider för dagen tagit slut men jag lyckades tjata mig till en tid idag. Nu tycker jag kanske att jag äntligen är aningen bättre men fortfarande är jag ju hes som sjutton, det har jag varit i en vecka nu och det känns lite jobbigt, i synnerhet som rösten är ett av mina arbetsverktyg som lärare. Vi får se vad de säger idag. Det blir väl ättestupan för en snart 50-årig kärring...
 
Jag har sytt klart dotterns julgransmatta! Den ska hon få i födelsedagspresent på fredag! Och nej, det var inte mycket att brodera men uj, så tråkigt. Ändå är jag glad över att den blev klar, jag har en fömåga att påbörja broderiprojekt stort och sedan aldrig avsluta dem. Jag tycker att det finns så mycket vackert och glömmer alldeles bort vilken tid det tar och hur trist det är.
 
Morris lekte julgran. Ska jag kolla något måste han ju vara med på ett hörn. Min lille prins! 
 
Så har jag gjort klart ett par torgvantar i ett garn jag köpte i Skottland i somras. Gillade garnet jättemycket, det var så där lite kärvt att sticka i som riktigt ullgarn ska vara och så gav det väldigt fina maskor. Däremot var mönstret lite skumt, i alla fall till mina händer. Muddarna kändes långa så dem kortade jag. Handen blev i gengäld ganska kort så den förlängde jag med några varv.Tyvärr missade jag att inte göra fullt så många ökningar i tumkilen så den blev för stor. Annars gillar jag dem i sin enkelhet, garnet får verkligen komma fram. De blir kvar, jag behöver ett par nya. 
 
 
Nu är ett par sockor i trasmattestickning påbörjade. Jag som inte gillar självrandande garner annars, gillar verkligen att randa så här. Kanske för att det påminner mig om just trasmattor, något som jag är barnsligt förtjust i. De här är randade i Fabel.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0