Stickad värme och medmänsklighet

Vi upplever just nu en gigantisk flyktingkatastrof. Människor flyr för sina liv över Medelhavet i rangliga små gummibåtar. I Sverige tar vi emot dem genom att bränna ner asylboenden... Det är svårt att känna någon stolthet över sina landsmän då. Vad hände med medmänskligheten? 
 
Många flyktingar landar i Luleå för vidare färd mot Finland. De kommer hit med mycket liten eller ingen packning för att möta frost och kyla. Vintern är på ingång. Jag har gått bärsärkagång i våra garderober och för en gångs skull kände jag glädje över att vara en hamster och en slarvmaja. För ute i garaget stod en låda med vinterkläder sedan barnen var små! Sockor, vantar mm är nu tvättade och lämnade direkt vid järnvägsstationen till de hjälparbetare som står där. Det är förstås en droppe i havet. En kvinna från Röda korset berättade hur alla barnvantar hade tagit slut när det första nattåget kom in. Då handlade de nya vantar för 500 kr. De förslog inte alls när nästa nattåg kom. Det kommer flera hundra flyktingar hit varje dag. Det är svindlande många. Min garderobsrensning förslår inte alls, inte på långa vägar. Jag har handlat tandborstar, tandkräm och deodoranter också, men det blir till en droppe i havet. Min lilla deltidslärarlön vill mer än vad den klarar av. Vi måste alla hjälpa till.
 
Nu när klädförråden är tömda går jag lös på garnförråden. Jag har ju en del sådana. :) Jag började med herrmössor efter att ha läst i tidningen att det var brist på sådana. Det har blivit två stycken som jag lämnade idag:
 
 
Så mötte jag kvinnan som berättade om bristen på barnvantar. Finns det något ledsammare än kalla små barnahänder? Jag ville nästan börja gråta och åkte hem och började sticka barnvantar. De här har jag också lämnat idag:
 
 
Så hittade jag ett tjockare garn i gömmorna. Det verkar räcka till tre par vantar utan något som helst mönster, fort går det också. Bild kommer senare. 
 
Jag försöker att sprida budskapet på Facebook och Instagram. Min mamma, som inte längre ser så bra och inte brukar sticka, har letat fram restgarner och satt igång att sticka barnvantar. Anamma utmaningen, du också! Och har du inga flyktingar i din närhet så får du gärna skicka dina alster till mig så lämnar jag dem direkt till hjälparbetarna på tågstationen. Jag vet att de kommer att göra skillnad.

Tiden rusar men knappast jag

November flög iväg. Det var en galen månad när jag hämtat mig från feber och muskelvärk. Lärarjobb på ungefär 50%, översättningsjobb på ungefär 25%. Utöver det då uppsatsen som ska ta ungefär 50% av min tid i anspråk och så då den där mattekursen på distans på 25%. Man behöver inte vara mattelärare för att inse att det inte är någon vidare värst bra lösning. Så nu i december jobbar jag inte med annat än skolarbete, nu ska jag se till att bli klar med framförallt uppsatsen. Den hänger över mig som ett ok och känns allmänt tung men nu SKA den bli klar!
 
Nåväl, det blir ju advent i alla fall och jag hann få upp både stjärnor och stakar. Fast den ena ljusstaken var svårövertalad, inte ens ett lampbyte fick den att lysa. Maken fick ta fram ett av sina små verktyg och visa att han minsann gör skäl för sin ingenjörstitel och vips, så fungerade den! Mina ingenjörskonster sträckte sig till lampbytet, titeln till trots. 
 
 
Annars är tomteverkstaden i full gång. Jag har virkat tossor till mamma i julklapp, de finns inte på bild ännu men det kanske kommer. De fanns med på hennes önskelista, de gamla är snart utslitna. Pappa är visst också frusen så jag har stickat ett par till honom i Novitas Sju bröder. Det gick i ett huj! Mönstret kommer från Drops och var riktigt trevligt.
 
 
Roligaste stickningen hittills var dock en mössa till mamma, Rose Red som jag stickade i Sandnes Alpakka. Den blev inte så bra på bilden men fantastisk i verkligheten så den ska jag absolut göra fler av. Dessutom ett väldigt välskrivet mönster och en rolig stickning. Dottern ville ha en och sjutton vet om jag inte vill ha en själv också.
 
 
En kär vän har fått en liten August så då fick jag ju sticka en pytteliten tröja. Obegripligt hur små bebisar är när de är färska! Tittar på den egne minstingen, nu dryga 170 cm lång och med 44 i skonummer. Har han verkligen varit så där liten?
 
 
Stickad i Drops Karisma efter det här mönstret. Också en relativt snabbstickad tröja med väldigt lite sömmar och sådant gillar ju jag. Dessutom med fläta fram, kan det bli bättre?
 
Till bebisens kusin på drygt ett år gjorde jag igår en gåbortspresent, en ugglemössa. Har vilat från dem i nästan ett år så nu kändes det OK att göra en. De är lite festliga på något vis, man blir som glad av dem.
 
 
Glad blir jag också var gång jag ska använda ägg och öppnar min äggkartong. Om ni visste vilken lycka det är att se de här färgglada äggen, värpta av mina glada och trevliga hönor! Dessutom med olika färg på äggen så att jag vet precis vilken höna som har värpt vad. Visst är de underbart fina? Gröna, beige, begierosa, vita...
 
 
Ett par rutor har det kommit i min brevlåda också, i ett engelskt rutbyte som egentligen skulle vara avklarat i augusti men som eftersläntrat lite.
 
 
 
I ett byte i oktober så fick jag som en liten chokladklubba på en pinne som man kan doppa i varm mjölk, te eller liknande. Jag valde mjölk och drack en ljuvligt god varm choklad häromdagen, samtidigt som jag jobbade med min uppsats. Favoritmuggen kändes passande till.
 
 
Av mannen har jag fått en sanslöst god (och dyr!) adventskalender. För en lakritsälskare som mig är det himmelskt att öppna en ny lucka varje dag och få njuta av supergod lakrits. Fast i lördags var det lakritspulver i som man ska ha i matlagning och bakning. Barnen skrattade åt det och undrade vad jag tänkt göra. Och tja, det vet jag ju inte riktigt. Tror att jag får muta kockbarnet till att göra något i mitt ställe.
 
 
Till sist måste jag bara lägga in en bild av sonens hälsoenkät till skolan. Jag tyckte att hans svar var så rart.
 
 
 
 
 
 

Glasögonorm

Idag har jag hämtat ut mina nya glasögon, de första progressiva. Jag ser det som ett ålderstecken, nu går det utför med tanten. Förmodligen kommer brillorna att skynda på förloppet, risken är stor att jag bryter nacken i trappen eller snavar på en trottoarkant. Jag vrider på huvudet åt alla håll och kanter likt en uggleunge men tycker ändå att världen ter sig som ett enda suddigt töcken. Förhoppningen är att det framöver ska gå bättre att se på film och sticka samtidigt, som det varit innan har jag fått kika under glasögonen på stickningen. Men vi får se hur vägen mot målet blir.
 
Lite kul när jag skulle hämta ut brillorna. Det blåser närmast storm här, jag låg nästan vågrat framåtlutad i motvinden mot optikern och var väl inte snyggast när jag kom innanför dörrarna. Det var däremot tjejen på andra sidan disken med långa plastnaglar (jag fixar inte långa naglar, med en mamma med förflutet som storkökschef och en dotter som studerar till kock vet jag hur många bakterier det bor under EN lång nagel...), välpudrat ansikte och noga uppsatt hår. Hon tipsade mig om hur jag skulle titta och att det kunde vara svårt i början. "Ja, jag kommer nog att varva med mina gamla glasögon en hel del i början" klämde jag ur mig lite käckt. Blicken jag fick var inte nådig. "Du bör använda de progressiva så mycket du bara kan om du ska vänja dig" sa hon förmanande och tittade på mig. Och jag, som var minst dubbelt så gammal, kände mig som en femåring som ertappats med fingrarna i kakburken. Så nu sitter jag här med de progressiva och försöker hitta skärpan...
 
Har gjort en mössa till Viktor som jag skickade till Umeå. Är nöjd med mössan fast bilden är kanske lite dålig. Garnet är Drops Nepal och mönstret är detta. Otroligt snabbstickad men lite roligare än de vanliga ribbstickade. Själv önskar han sig en mignonmössa men mamman tyckte att han skulle ha en seriös mössa också, han är trots allt snart 21. Fast naturligtvis ska han få sin mignonmössa också, men med tanke på vädret är det knappast någon brådska.
 
 
En påskfågel följde med i brevet till Vicke också. Den har han själv arit med och påverkat lite så jag vet att han är nöjd. =)
 
 
 
Håller på att sticka lite av stashen (fast jag fyller på i samma takt, minst...). Dragspelsbasker har jag på stickorna nu, garn och mönster från det lokala bytet ifjol. Inte jätterolig stickning men det blir effektivt. Få se om jag passar i den, jag är lite tveksam till det men hoppas att jag har fel.
 
 
Igår tog jag en selfie. Jag och maken skulle luncha på sta'n, dottern och två av hennes klasskompisar är med i en stor nationell tävling och igår skulle deras bidrag testas av lunchgästerna. Vi lyckades få två platser. Ska man äta lyxlunch måste man fixa till sig tänkte jag, och när jag ändå var lite fixad (det betyder att håret var blåst med hårtork och lite vax samt läppglans på munnen, mer än så grejar inte jag) så tog jag ett foto. Håll till godo, färskare än så blir det inte. Ändå är det redan inaktuellt på grund av brillorna...
 
Kan tillägga att maken dök upp långhårig och i huvtröja, så alla var inte lika brydda... ;o)
 
Ger er en bild av menyn också så att ni förstår vilken höjdarlunch det var. De är duktiga, kockbarnen!
 
 
 
 
 

Hektisk månad

Februari har varit en rent ut sagt gräslig månad. Jag har haft massvis med jobb och så en massa annat ovanpå det. Det har precis gått att hålla näsan ovanför vattenytan. Lite stickat har det dock blivit, det har ju varit OS. ;o)
 
Stina fick en ny mössa när hon var iväg och åkte Tjejvasan. Den är stickad i Östlandsgarn, ett norskt garn som jag tog ur en snurra med småvarma projekt från bytesgruppen på Ravelry. Snyggare i verkligheten än på min bild (som vanligt).
 
Detta plockade jag ur snurran: Östlandsgarn, två härvor Kampes och ett nystan Alpaca Silk.
 
Ett jättefint vintervitt bytespaket har jag också fått från myzpyz, tusen tack för det. Det fina armbandet har hon själv gjort, jag blir så otroligt glad när någon tar sig tid att göra något till mig. Tack!
 
Jag har äntligen också gjort klart sockorna som min mamma ska få i födelsedagspresent, tillsammans med lite annat smått och gott. Temat för presenten är myskväll. Jag är riktigt nöjd med sockorna.
 
 
Nu pysslar jag på med lite annat men det törs jag inte lägga här, i alla fall inte nu. :)
 
Stora saker som hänt är också att dottern fyllt arton, åkt Tjejvasan och tagit körkort, allt under samma månad. Ni kan ju förstå att en mamma blir sliten. ;o) Nu har vi i alla fall sportlov, på fredag väntar en omgång lasergame på oss och det ska bli galet skoj. Äldste sonen kommer hem över helgen och han är efterlängtad av hela familjen. Sedan ska jag avsluta min första mattekurs, det har gått över förväntan och varit riktigt skoj. Och så har jag varit hos optikern och beställt nya glasögon, mitt livs första progressiva. Nu går det utför med tanten!
 
 

Inte helt nöjd

Nu är jag klar med min Selbumössa. Fantastiskt fint och välkonstruerat mönster, ändock blev mössan inte som jag hade hoppats. Mönstret är skrivit för ett "light fingering"-garn. Jag valde Drops Alpaca som ju är klassat som sport. Tyckte mig också förstå av andra som gjort mössan i samma garn att den blivit lite stor (OK, jag gjorde kanske inte världens research om sanningen ska fram, jag ville ju verkligen göra mössan) så jag gick ner pyttelite i stickstorlek. Hade att välja mellan det eller att gå upp, mönstret sade 2.25 respektive 2.75 mm rundsticka och de storlekarna har inte jag. Så resårkanten stickade jag med 2.0 och mössan med 2.5. 
 
Om vi börjar med resårkanten så känns den för kort och en aning för snäv för mitt huvud. Förhoppningsvis töjer jag ut den så att det blir bra men längre blir den knappast. Det är lätt att den liksom viker sig, det gillar jag inte riktigt. Ska jag göra någon mer mössa så blir kanten absolut längre.
 
Själva mössan trodde jag skulle vara liksom lite "baggy" eller hur man ska förklara det. Den sitter ganska tätt på mitt huvud, som en - mössa. Jag hade tänkt mig lite vidd och lite häng men det blev väldigt lite av den varan. Nu har jag tvättat den och trätt upp den på en tallrik, dels för att försöka få till lite vidd och dels för att den snygga stjärnan upptill ska komma fram. För mönstret är galet snyggt!
 
Arbetet nyss påbörjat.
 
Färdig men inga trådar fästa och inget tvättat eller spänt.
 
Uppträdd på tallrik så att stjärnan ska synas. Lite taffliga mobilbilder men jag tror att det syns ändå. 
 
Vad ska jag göra nu då? Funderar på om jag ska våga kolla hur mina liljevantar mår som jag påbörjade i maj ifjol. Misstänker starkt att Doris dragit ut en sticka... :o/
 
I helgen gick jag på isen med hundarna vid solnedgången. Helt underbara färger blir det på himlen då!
 
Här kommer man ner på isen, land möter älv och jag tycker att det är så vackert med de vita vidderna. Men den här bilden är tagen vid ett annat tillfälle, jag ville bara visa hur vackert det enkla kan vara.
 
Samma plats fast lite längre ner på isen. Ser ni den rosa himlen? Så fantastiskt vackert!
 
När jag kom in mot land igen hade skymningen börjat sänka sig och det var som om himlen stod i brand ovan trädtopparna.
 
 
 
 
 

Man kan inte lyckas jämt

Idag har jag varit på universitetet. Åkte dit i god tid, var där hela 20 minuter innan utsatt tid. Maken hade tipsat om en bra parkeringsplats men jag hittade en på mycket närmare håll och parkerade. Satte i min motorvärmarsladd och gick till automaten för att betala. Där kom kallduschen - den tog bara mynt! Och mynt var ungefär det enda som inte fanns i min plånbok, annat än några cent och euro. Kvitton, kort och sedlar fanns också men inga svenska mynt. Nu kom paniken krypande, jag hastade tillbaka till bilen och slet ut motorvärmarsladden igen, bara för att inse att jag just ryckt ut någon annans motorvärmarsladd! Och i samma ögonblick försvann även uttaget för hur jag än letade och kröp omkring framför bileländet så kunde jag inte se det. Till sist gav jag upp och lät sladden hänga, kutade till min egen, snarlika bil och ryckte ur den sladden. Åkte i ilfart till den parkering maken anvisat bara för att upptäcka att den var full. Samma ilfart tillbaka, in på den parkeringsplats jag haft och i med sladden. Sedan var det bara att leva på hoppet, skulle jag få mitt livs första parkeringsböter? Så fort första passet var över knatade jag iväg till en liten butik, växlade till mig mynt och sprang till bilen. Inga böter, pust. I all hast lyckades jag betala ända till imorgon eftermiddag så nu har jag kompenserat för timmen jag stod gratis. Men när jag kom på fram på eftermiddagen stod den stackars bilen utan inkopplad motorvärmare fortfarande kvar. Någon lär inte vara så glad på mig idag, tur att någon inte vet vem jag är... Jag kan säga att jag skämdes som en hund och verkligen försökte hitta uttaget men antar att jag i stressen helt enkelt blev blind. Pinsamt är bara förnamnet.
 
Har börjat sticka på en mössa till mig själv, känner ett behov av att förnya mig. Hade tänkt göra en riktigt tjock sak att ha när det blir kallare men så snubblade jag över det här mönstret och blev kär. Så nu stickar jag en sådan i Drops Alpaca. Kanske inte mössan att ha i -25 men det är trots allt inte så många dagar vi har så kallt. 

Ännu en mössa

Har gjort klart ännu en mössa till maken. Han fick ju en misslyckad mössa efter Stephen Wests mönster i födelsedagspresent, en mössa som man måste ha någon form av rastaflätor för att fylla ut. För några dagar sedan tog jag mig samman och repade upp garnet (Cascade 220) för att istället sticka en ny mössa med förhoppningsvis bättre passform. Valet föll på mönstret Knotty But Nice. Och jag är nöjd med mössan men kanske inte med hur maken ser ut i den. Det är bara att konstatera - jag har världens snyggaste man men han passar inte i mössa. I alla fall har vi inte lyckats hitta den mössan än...
 
 
 
Dåliga bilder som inte riktigt visar mössan, föreslår att ni besöker mönstersidan istället.
 
I julklapp fick jag myskoxull av mina svärföräldrar. Nu måste jag verkligen lära mig spinna!
 
Julkalendern har jag heller inte redovisat. Här kommer de paket som saknas sedan tidigare:
 
20 december. Denna underbart goda Kick, varför finns den inte i Sverige?, Eller, gör den det?
 
21 december. Ännu ett nystan mjuk och mysig alpacka från Sandnes.
 
22 december. Mer spännande garn från Garngaraget.
 
23 december - favoritchokladen!
 
Och så julafton - två spännande nystan och god choklad. Tusen tack till Rubia för en fantastisk kalender!
 
Sonen önskar sig ett grytunderlägg så jag har letat reda på alla överblivna nystan från alla ugglemössor jag har stickat under året och ska tota ihop ett vårtigt grytunderlägg av dem. Det är ingen jätterolig stickning men vad gör man inte för att glädja sina barn..? Kan också rapportera att Berså-vantarna INTE blev klara innan jul. Det fattas vitt garn till fyra futtiga varv på sista tummen och garnet finns inte att uppbringa i Luleås garnaffärer. Less är bara förnamnet. Nu överväger jag att ta något annat, liknande garn och göra klart dem. De blir alldeles för vida för mina små händer så kanske får de åka till Hjälpstickan, i hopp om att de passar någon med grövre händer än mig. LIte skumt mönster men jag var förberedd på det. Men surt med de fyra ynka varven.
 
Ikväll väntar hundraåringen på oss. Jag tror att jag kommer att gilla den, Robert Gustavsson är ju med. Vi kommer från samma stad och jag minns när han och hans kompis Niklas hyrde teatern hemma i Skövde och hade föreställning för oss på högstadiet. Det ska börjas i tid... 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Fynd!

Håller på att gå igenom gömmorna och rensa ut en massa skräp, garn jag inte kommer att sticka av osv. I en påse som jag trodde innehöll lovikkarester, hittade jag i själva verket ett par vantar. Allt som fattades var brodyren på muddarna. Jag gillar inte att göra lovikkavantar och jag avskyr det där broderandet på slutet men måste samtidigt medge att få vantar är så varma och slitstarka om vintern som just lovikka. När det dessutom gått hål på mina fodrade (köpta) fingervantar, blev jag riktigt glad över fyndet och gjorde klart broderiet i ett nafs. Nu är de maskintovade och klara att använda. Lika stora är de också, även om bilden av någon anledning ger sken av något helt annat.
 
 
Det värsta är att jag har på känn att det kan finnas ett par vantar till i mina gömmor. Jag har hittat två vantar i olika storlek, nu väntar jag med spänning på om deras kompisar ska dyka upp. En ensam socka har jag också hittat så här finns en hel del UFO:n att färdigställa. Ovanpå de jag själv dragit på mig under det här året...
 
Har äntligen fotat Astrids små sockor. De blev inte så bra som jag ville, följde mönstret slaviskt vilket resulterade i jättelånga skaft. Jag har ju noll känsla för längdmått, det straffade sig denna gång. Vek dem på bilden för att de inte ska framstå som helt groteska. Antar att det är så man får använda dem också.
 
 
Storasyster Agnes ska få en mössa i födelsedagspresent bland annat. Stickad i ull från Heaven's Hand som jag fick i ett byte i somras. Gillar mössan men tyvärr görs den inte rättvisa av mitt foto. Vi har en påtaglig brist på ljus häruppe nu, det blir än mer tydligt när kameran kommer fram.
 
Bäst bild på själva mössan...
 
Bäst färgåtergivning...
 
Har också gjort klart ett par små babysockor som ska få åka iväg till någon liten syrisk flyktingbaby efter jul. Det skär i hjärtat när man ser bilder på alla dessa barn med ledsna ögon, tänk så mycket elände de ögonen redan har fått se. Ska leta fram någon liten body också ur gömmorna och skicka med, tror att jag har några sådana. Sockorna ser väldigt ljusblå ut på bilden, i själva verket är de mer åt det jeansblå hållet.
 
 
 
Apropå välgörenhet så måste jag berätta om min underbare tolvåring. På hans önskelista står "saker från Unicefs gåvoshop". Han är djupt upprörd över världens orättvisor och speciellt över barnarbete (vilket i sig resulterat i att familjen nu måste bojkotta märket Adidas, eftersom han hört att de har barnarbetare på sina fabriker). Vilken tolvåring har sådant på sin önskelista? 
 
Har öppnat dagens lilla kalenderpaket. Ett underbart mjukt alpackagarn fanns däri!
 
 
 
 
 

Huvudsaken är mössan

Årets julklapp ser ut att bli en mössa. Har ju gjort en ugglemössa till barnens ena kusin och nu en Lina till svärmor. Gillar det mönstret skarpt, inte för att det är så särdeles roligt att sticka men för att resultatet blir så himla bra. En snygg, välsittande mössa. Det syns inte så bra på bild utan egentligen bättre när den sitter på så jag rekommenderar att ni följer länken och kollar bilder på mössan där.
 
 
Stickar just nu en mössa till det äldre brorsbarnet i ett underbart lila ullgarn från Heaven's Hand som jag fått i ett byte. Färgen är mörkare än på bilden, blixten spelar som alltid ett spratt. Mönstret är det här.
 
 
Öppnade det andra paketet i min lilla kalender idag. Där fanns ett måttband och lite godis. Helt perfekt eftersom jag är lite sugen på att prova att virka in ett måttband. 
 
 
 
 

Tomteverkstad

Nu är tomteverkstaden i full gång, jag har en hel massa julklappar som ska hinna tillverkas innan den 24:e december. Kärleksvantarna är nu helt klara och jag är väldigt nöjd med dem.
 
 
 
I helgen har jag varit i Umeå och Övik, dottern tävlade agility och så passade vi på att träffa storebror som pluggar teknisk fysik, andra året, i Umeå. Underbart att tillbringa en helg med storbarnen utan en massa måsten!
 
 
Under agilitytävlingen fick jag en massa dötid och hann sticka en ugglemössa. En var klar sedan tidigare. Den större ska bli födelsedagspresent till kusinbarn, den mindre ska skickas iväg som en del i den kreativa utmaning jag hade på Facebook i januari. Snart i mål där...
 
 
En julklappsmössa hann också bli klar men den ligger i spänn just nu och finns inte med på bild. Det gör däremot ugglevantarna som blev klara för länge sedan men som fick ögon igår. Det blev en viss skillnad... 
 
 
Lille sonen är hemma med världens förkylning och framförallt hosta. Han har inte lyckats lära sig virka fasta maskor i skolan men är enligt egen utsago en baddare på luftmaskor. Så igår satte vi oss i soffan för att träna fasta maskor. Lite knepigt eftersom han är vänsterhänt, jag gissar att det är därför det inte har gått i skolan. Men det tog inte lång tid så hade han fått in knycken så hur syslöjdsläraren kunde gå bet på det är för mig en gåta. Nu virkar han fasta maskor på löpande band, det ska bli ett bokmärke har vi tänkt oss. I morse när vi såg på Nyhetsmorgon på svt så säger han plötsligt: "Jag känner mig gammal". "Jaså, varför då?", undrar jag. "Jo, jag sitter här i soffan och virkar och ser på nyheterna".
 
En annan som gillar garn är Doris. Igår "hjälpte" hon mig att nysta ett nytt nystan Regia Silk. Behöver jag säga att jag nästan ville gråta??? Tack och lov var det inte så illa som det först såg ut utan jag kunde nysta ihop det igen. Efter tre barn och ett antal hundar borde jag ha lärt mig att ana oråd när det plötsligt blir väldigt tyst...
 
 
 
 
 

Mi mysse

Jag stickar vidare på min mössa som då ska bli en vinst under lördagens tipsrunda är det tänkt. Gillar modellen skarpt, snyggt med de vridna maskorna i resåren och snyggt med flätstickningen. Dessutom får den ju en bra passform på det viset. Enkelt och snyggt, även om det kanske inte riktigt framkommer av bilden. Garnet är Drops Lima, ett trevligt garn att sticka i som är en ny bekantskap för mig. Köpte det på rea för att göra en tröja till minstingen men han ville ingen tröja ha. Så kan det gå. 
 
 
Maken och jag testar 5-2-dieten, som snart hela resten av landet. Vilken hit! Klart genomförbart att ha två hårda dagar i veckan och äta som vanligt resterande. Och det verkar funka, på en dryg vecka har jag minskat 2,5 kg. Jag tror det spiller över lite på resterande dagar, jag äter nog lite mindre generellt och igår tog jag en extra runda med hundarna. Dessutom slipper man dåligt samvete för att man äter något man inte borde som man alltid får annars. Två dagar i veckan är liksom rimligt. Men jag längtar något vansinnigt efter frukostmacka och banan de där 2-dagarna... 
 

Massor med paket!

Igår fick jag så mycket post att det inte rymdes i lådan, vår lantbrevbärare blev tvungen att tuta. Det händer inte för ofta men glad blev förstås jag. Dels var det garn som jag hade beställt och så kom det lite ull som jag också beställt i min iver att försöka lära mig spinna. Fast den här var så vackert färgad så jag törs inte börja med den utan får vänta på den vita jag också beställt. Och med tanke på transportstrejken finns det väl risk för att jag får vänta... :( Nåja, jag överlever. Jag är ju inte sysslolös, precis.
 
Så kom mitt favoritbyte i gruppen Svenska byten på Ravelry. Temat för månaden var just favoriter och det här underbara paketet kom till mig:
 
 
Det grå garnet är Malabrigo lace, färgen heter pearl och är så sagolikt vacker. Alldeles mjukt och gosigt är garnet, det ska bli en fröjd att sticka i det. Alpacagarnet har jag en liten idé för, ska kika lite till och se om det blir som jag tänker eller inte.
 
Igår kom också en jättefin disktrasa med posten från Marremorr. Jag som precis tänkte att jag skulle behöva sticka några nya, en av dem jag gjorde ifjol håller på att ge sig nu. Så den kom verkligen lägligt, tusen tack!
 
 
Sockstickningen går framåt, en socka klar och snart skaftet klart på den andra. Jag gjorde några missar på tåget, jag var galet trött och det ska man inte vara när man stickar flätor. Så titta inte så noga på bilden! ;o) Fast jag tror i och för sig att det verkliga misstaget är på baksidan, det som stör mig men som jag inte orkade fixa till när jag upptäckte det. Suck...
 
 
Idag har jag skickat iväg en disktrasesnurra i Svenska byten-gruppen och så har jag lämnat ett bemärkelsedagspaket till Åsa. Kul när man kan lämna ver något personligen och få en pratstund på köpet! Hon jobbar på församlingsexpeditionen och de sålde några alldeles underbart rara måttband som jag bara var tvungen att köpa. Nu är bara frågan var jag lade dem när jag kom hem... Varför är jag så vimsig???
 
Tomten tinar fram allt mer. Men har ni sett, det växer hönor i mina rabatter! ;o)
 
 
Till sist tänkte jag tipsa om den utlottning som finns på Knappmakerskans blogg. Ett lotteri med motprestation och jag tycker att idén är strålande. Ska bara hitta tiden att knåpa ihop några mössor, jag som älskar att göra små mössor. Hoppas att fler nappar på idén.

I final!

Tack alla som hjälpte Stinas kladdkaka att ta sig vidare, nu är hon i final och drömmer om en Kitchen Aid. Mamman är stolt över sin duktiga unge, man glömmer lätt att hon faktiskt "bara" är sjutton år. 
 
Min mage fortsätter att leva loppan, vi kör varannan dag verkar det som. Idag är då varannan... :(
 
Snön smälter undan något alldeles väldigt nu. Hönorna har fått komma ut och spatsera lösa på tomten och det njuter de så klart av. Så här kan det se ut hemma hos oss nu:
 
 
Labbarna är mer intresserade av det hönorna lämnar efter sig än själva hönsen. Husets djur rör man inte, hälsar de. De fläckiga håller inte riktigt med, de kan tänka sig att springa emot dem med ett litet voff eftersom de flaxar så skojigt då. Mattes bekymmer är mer att hönorna är nog så tama och sociala och har lite svårt att förstå vilka djur som får komma in och vilka som helst ska vara nedanför bron...
 
 
Har börjat virka en hatt till min lilla mamma till Mors dag. Väldigt tidigt, jag vet, men jag tänkte skicka den tillsammans med lite Kick-kolor så att hon kan baka Stinas kaka, hon hittade inga i sin affär. Mamma har behandlats för cellförändringar i ansiktet så hon måste skydda ansiktet mot solen och då tänkte jag att en hatt kunde vara bra. Använder mig av ett Drops-mönster, nämligen detta: http://www.garnstudio.com/lang/se/visoppskrift.php?d_nr=146&d_id=34&lang=se Har inte hunnit så långt än men det ser lovande ut. Däremot valde jag ett jobbigt garn, Drops I love You nr 1, som delar sig något alldeles väldigt. Nåja, jag visste om det men har man nu köpt på sig en massa nystan så är det bara att bita ihop och göra av med dem. Jag virkade ju en hel kofta i det ifjol så vad är väl en liten hatt..?

Besvikelse

Min första kontakt med den så lovordade Stephen West blev minst sagt en besvikelse. Någonstans är något väldigt fel i den här mössbeskrivningen...
 
 
Nog för att det är tänkt att den ska vara "slouchy" men så här mycket??? Dottern skrattade och konstaterade att den skulle passa perfekt för någon med rastafrisyr som liksom har satt ihop flätorna och behöver stoppa dem i en mössa. Och hon har rätt!
 
Jag läste ju på Ravelry att andra konstaterat samma sak och gjort modifieringar för att få den att passa bättre. Jag började sticka storlek medium men efter drygt halva mössan repade jag upp då jag insåg att mössan skulle svälja hela maken. Försökte tänka att jag på det här viset fick njuta av det underbart mjuka och sköna garnet (Cascade 220) en vända till och så gjorde jag storlek small istället. Funderade på att minska på längden och kapade ett par varv (annars skulle garnet ta slut - hur garnmängden är beräknad fattar jag inte heller) men ville inte ta för mycket för då försvinner själva mönstereffekten. Så nu sitter jag här med en megamössa och är ganska besviken... Få se om det blir någon mer West för mig, av det här är jag inte imponerad. :(
 
Nu stickar jag en ny mössa som förhoppningsvis ska passa bättre. Traveller's Hat heter den och är ett gratismönster (den förra var ju dessutom ett betalmönster, rena skämtet). Enkel och snygg, jag stickar den i tre färger av Drops Nepal, mitt nya favoritgarn. Fast jag kommer nog göra avslutningen lite annorlunda, jag gillar inte riktigt när man ska gå från alla maskor till inga på bara något enda varv. Nåja, jag är inte där än. 
 
Färgerna lite ljusa då jag använde blixt på kameran men ni fattar principen i alla fall. Ett varv räta och ett varv enkel resår. Och så har jag lärt mig hur man slipper att få mössan sned vid garnbytet, man lyfter helt enkelt första maskan! Att jag inte lärt mig det tidigare! En ny elastisk uppläggning lärde jag mig också, fast jag gjorde en annan än vad mönstret föreslog men är himla nöjd i alla fall. Vad vore livet utan google och youtube?
 
Håller på att försöka sätta ihop ett favoritbyte i gruppen jag är med i, Svenska byten. Man ska skicka sina egna favoriter till sin bytesvän. Hur svårt kan det vara, liksom. Hur svårt som helst, visade det sig. Jag har ju en hel massa favoriter!!! Så nu grubblar jag och tänker och velar än hit, än dit. I vanliga fall "kommer" paketen till mig ganska så fort (eftersom jag håller i trådarna för dessa byten har jag ofta lite tid på mig att fundera också) men den här gången... Nåväl, nu har planen utkristalliserat sig, jag inser att jag inte kan skicka ALLA mina favoriter för då blir jag ruinerad utan försöker välja några specifika och kanske koppla dem till någon händelse eller mönster. Älskar utmaningen i att komponera ett paket och försöka glädja någon annan. Överraskningar i vardagen, behöver vi inte det lite till mans?

Ibland blir det fel...

Matförgiftad är vad jag är, provsvaren kom idag. Bara att härda ut men inte så kul. Var och när vete fåglarna, spelar ju mindre roll egentligen. Bakslag idag, nu är det vätskeersättning som gäller tillsammans med annan dricka. Inte så gott men vad tusan, ont ska med ont fördrivas.
 
Deppigt på stickfronten också. Läser uppenbarligen mönster som fan läser bibeln, om uttrycket tillåts. Gjorde om ett tröjmönster på två stickor till rundsticka, har lovat dottern en tröja men ville inte sy en massa. Hålmönster är det och jag har kämpat på framför tv:n. I medium skulle det vara 65 cm till ärmhålen. Ingenjör som jag är har jag ändå fasligt svårt att uppskatta mått, en siffra säger mig liksom inget. Säg A4-storlek och är jag med, men jag måste liksom kunna relatera siffran till något praktiskt. Men när jag höll upp mitt alster mot dottern insåg jag att 65 cm till armhålan är väääldigt mycket. Tittade i mönstret och insåg att det står "till halsringningen". Jag håller alltså på att skapa ett rör utan armar! Lysande... Nu har jag lagt eländet åt sidan ett tag, jag måste hämta andan så att jag kan tycka om den igen och vill fortsätta. 
 
Istället stickar jag på en mössa till maken som fyller år på söndag. Jag har redan gjort en till honom som jag visat bild på tidigare. Nu stickar jag Dustland Hat av Stephen West. Har hört så många lovorda honom så jag måste testa. Enkelt mönster, egentligen skulle man kunna göra det själv men då måste man ju tänka och det har jag inte energi till just nu. Så jag stickar på i garnet Cascade 220 wool, ett underbart mjukt och behagligt garn som jag stickat i förr och tycker mycket om. Hoppas kunna hinna sticka en till mössa till födelsedagen, lutar åt Traveller's Hat i Drops Nepal. Och varför då alla dessa mössor, kan man undra? Jo, för att min man ser lustig ut i precis varenda mössa han äger. Jag tycker ju att han är snyggast i världen men just mössa är inte riktigt hans plagg. Men jag har gett mig sjutton på att det SKA gå att få till en mössa som passar honom, därav denna massproduktion. Och eftersom han själv inte bryr sig så vet jag att han kommer att använda dem oavsett hur han ser ut. :)
 
Upptäcker när jag loggar in för att skriva att det är fler som läser bloggen nu än innan. Vad kul! 

Ugglor i mössan

Nu har jag stickat sex ugglemössor i Drops Andes, börjar känna mig lite mätt men har några kvar än. Först fick brorsdottern en i födelsedagspresent, sedan varsin till de små kusinbarnen. När store sonen, snart 20, såg dem villa han ha en så då gjorde jag en till honom. 
 
 
När storebror ville ha en, följde plötsligt syskonen efter. Igår blev dotterns klar och däremellan hann jag göra en vit till sonens tjejkompis/flickvän (vi vet inte riktigt vad läget men tror på det senare, kanske).
 
 
Minstingen fick nyss en fiskmössa så han får vänta lite, jag känner att jag måste ta en paus från ugglorna nu för att inte ledsna alldeles.
 
Min man är den bästa som finns och mitt livs stora kärlek, snällast i världen och dessutom snygg att se på. Tycker jag. Han har bara ett fel, han klär inte i mössa. Genom åren har jag sett det som min uppgift att försöka hitta en mössa som han passar i (själv bryr han sig så klart inte). Nu gör jag ett nytt försök och stickar en till hans födelsedag i april. Mönstret heter Magnus' hat och finns på Ravelry som gratismönster. Jag stickar i Drops Nepal, ett garn som jag bara tycker mer och mer om. Fantastiskt trevligt att sticka i! Om man känner sig osäker på att sticka med flera färger är detta ett väldigt trevligt mönster att börja med, lagom långa partier med respektive färg så att man inte frestas att dra åt för hårt. Realtivt fort går det också tack vare garnets tjocklek, som ändå inte är sådan att man får ont i händerna. Rekommenderas!
 
 
Till sist får jag be om ursäkt för alla mer eller mindre taffliga mobilbilder på sistone. Jag HAR tagit bättre bilder med vanliga kameran men jag hittar inte sladden för att kunna föra över dem till datorn och ta in dem i photoshop. Det är en defekt jag lider av, detta att inte kunna lägga saker på sitt rätta ställe. Därför fick jag också leta en stund efter mobiltelefonen för att kunna använda den. Den låg i badrummet... 

RSS 2.0