Husmorspoäng
Idag känner jag husmorspoängen trilla in i en rasande fart. Jag har kokat röd vinbärssaft, kokat rabarberkräm till grabbarna till lunch, gjort en rabarberpaj (rabarbern växer som ogräs i år, det måste vara hönsbajset), gjort köttbullar till sonen som åker tillbaka till Umeå imorgon, gjort två ost- och skinkpajer till samme son (nej, jag curlar inte, det kallas moderskärlek), diskat en jättedisk, kört fyra maskiner tvätt och strukit en omgång från igår samt dessutom hunnit med att gå en dryg halvmil med hundarna. Nu ska jag strax laga vegetarisk middag till familjen och så hade jag tänkt baka matbröd men orken börjar tryta. Det känns hur som helst som om jag har gjort rätt för min stickstund framför tv:n ikväll.
Igår var jag på en form av anställningsintervju, hösten kommer mest troligt att bjuda på lite andra arbetsuppgifter än vanligt och jag ser fram emot det med spänning. Nya tider väntar vad det lider.
I förra veckan hämtade jag ut ett jättefint semesterpaket från Hannelejo som varit i Skåne. Helt underbart! Mannen skrattade när han såg boken, jag är ju en erkänd fegis som inte läser farligare saker än Agatha Christie. Bara för det så måste jag ju läsa denna, någon gång när det är ljust ute och jag inte är ensam hemma. När titeln dessutom innheåller såväl ordet hundarna som Riga, en klar favorit bland resmål, då kan det ju inte gå fel. Eller? Garnet är underbart mjukt alpackagarn och såväl te som godis smakade ljuvligt. Kalasfint!
Tröjan till dottern går sakta framåt. Mönstret är busenkelt och just därför gör jag fel precis hela tiden. Det är otroligt frustrerande och så väldigt typiskt mig. Men nu är jag på slutet av sista ärmen och ser ljuset i tunneln, tror jag. Det trodde jag å andra sidan för några kvällar sedan också när jag plötsligt upptäckte ett fel och fick repa upp 2/3. Livet är kul nästan jämt... Har garn till en kofta i samma mönster till mig själv, kan inte bestämma mig för om jag ska göra den direkt för att jag kan mönstret/vill plåga mig själv eller om jag ska vänta lite. Vi får se, först ska denna bli klar i alla fall.
Imorgon är vardagen åter efter en underbar sommar. Äldste sonen åker tillbaka till Umeå och det kommer att bli otroligt tyst och tomt här hemma, dels eftersom han är stor och tar mycket plats både fysiskt och ljudligt men också för att det är lite ledsamt när man inte har alla barnen hemma längre. Dottern börjar sista året på gymnasiet, även om några av dem redan har smugit igång lite eftersom de ska tävla i finalen i Unga ekokockar om några veckor och nu filar på sitt bidrag. Och minstingen är inte så liten längre utan ska börja sjuan på ny skola och med nya klasskamrater. Det känns verkligen helt overkligt, vart har åren tagit vägen???
Åter från fjällen
Så var vi tillbaka hemma igen efter några helt underbara dagar i Björkliden. Jag kan verkligen rekommendera den platsen till alla som tycker om friluftsliv och vacker natur. Det är fantastiskt vackert på så många sätt - den imponerande fjällvärlden som man kommer väldigt nära redan från stugorna/hotellet, den höga, klara fjälluften, de snabba väderomslagen och så alla kända platser - Lapporten, Rallarkyrkogården, Torneträsk. Nära till Abisko och Riksgränsen har man också. Helt sagolikt!
Från stugorna ser man upp mot fjällvärlden.
"Vår" stuga låg på den nedre raden med en fantastisk utsikt mot Torneträsk och Lapporten.
Första dagen gick vi lite längs Kungsleden i Abisko, blott en min från Björkliden.
Därefter höll vi oss mestadels ovan trädgränsen i Björkliden. Här finns förresten Sveriges nordligaste golfbana!
Den rara lilla lanthandeln där man kan proviantera.
Det enda felet med semestern var min packning. Strax innan vi åkte kom jag på att jag ju måste ha en stickning med mig och grabbade tag i den projektpåse som jag haft med mig några veckor tidigare då jag var hemma hos mamma och pappa. Väl framme upptäckte jag att en sticka hade ramlat ut... Otroligt frustrerande att sitta och titta på stickningen utan att kunna göra något! Jag fick nästan abstinens och det var en ren njutning att få sticka igen när jag kom hem. Är man garnmissbrukare på riktigt då? ;o)
Lite rutor hade kommit med posten medan jag var borta. De här kom från England, jag har varit med i ett rutbyte där. Dess värre i akryl, precis som rutorna nedan. De får bli en babyfilt till välgörenhet framöver, tänker jag mig.
Så hade jag fått tre jättefina rutor av yvhiha i vårt svenska rutbyte. De passar perfekt till filten jag håller på med, den första är redan på väg att virkas in. =)
Fjällsemester
Lapporten och Torneträsk.
Rallarkyrkogården
Utsikt från fjälletFinfina rutor!
Är just nu inne i ett rutstim! Jag är med i ett rutbyte, eller snarare två, där vi gör filtrutor och skickar till varandra. Har fått underbart vackra rutor från svenska bytesvänner.
I mitt engelska byte kom det två vackra men ack, så akryliska rutor trots att jag bett om ull. Lite besvikelse men de kommer kanske till användning i något annat sammanhang.
I övrigt är tiden för handarbete lite knapp just nu, privata trassel ska redas ut, hus ska målas, hönshusets tillbyggnad ska bli klart osv. Augusti är här, mörkret och vemodet sänker sig och jag bävar redan för den tid som komma skall, oktober och november är inte riktigt min tid på året. Ljusa sommarnätter skulle jag däremot gärna ha fler av! =)
