Tiden rusar men knappast jag

November flög iväg. Det var en galen månad när jag hämtat mig från feber och muskelvärk. Lärarjobb på ungefär 50%, översättningsjobb på ungefär 25%. Utöver det då uppsatsen som ska ta ungefär 50% av min tid i anspråk och så då den där mattekursen på distans på 25%. Man behöver inte vara mattelärare för att inse att det inte är någon vidare värst bra lösning. Så nu i december jobbar jag inte med annat än skolarbete, nu ska jag se till att bli klar med framförallt uppsatsen. Den hänger över mig som ett ok och känns allmänt tung men nu SKA den bli klar!
 
Nåväl, det blir ju advent i alla fall och jag hann få upp både stjärnor och stakar. Fast den ena ljusstaken var svårövertalad, inte ens ett lampbyte fick den att lysa. Maken fick ta fram ett av sina små verktyg och visa att han minsann gör skäl för sin ingenjörstitel och vips, så fungerade den! Mina ingenjörskonster sträckte sig till lampbytet, titeln till trots. 
 
 
Annars är tomteverkstaden i full gång. Jag har virkat tossor till mamma i julklapp, de finns inte på bild ännu men det kanske kommer. De fanns med på hennes önskelista, de gamla är snart utslitna. Pappa är visst också frusen så jag har stickat ett par till honom i Novitas Sju bröder. Det gick i ett huj! Mönstret kommer från Drops och var riktigt trevligt.
 
 
Roligaste stickningen hittills var dock en mössa till mamma, Rose Red som jag stickade i Sandnes Alpakka. Den blev inte så bra på bilden men fantastisk i verkligheten så den ska jag absolut göra fler av. Dessutom ett väldigt välskrivet mönster och en rolig stickning. Dottern ville ha en och sjutton vet om jag inte vill ha en själv också.
 
 
En kär vän har fått en liten August så då fick jag ju sticka en pytteliten tröja. Obegripligt hur små bebisar är när de är färska! Tittar på den egne minstingen, nu dryga 170 cm lång och med 44 i skonummer. Har han verkligen varit så där liten?
 
 
Stickad i Drops Karisma efter det här mönstret. Också en relativt snabbstickad tröja med väldigt lite sömmar och sådant gillar ju jag. Dessutom med fläta fram, kan det bli bättre?
 
Till bebisens kusin på drygt ett år gjorde jag igår en gåbortspresent, en ugglemössa. Har vilat från dem i nästan ett år så nu kändes det OK att göra en. De är lite festliga på något vis, man blir som glad av dem.
 
 
Glad blir jag också var gång jag ska använda ägg och öppnar min äggkartong. Om ni visste vilken lycka det är att se de här färgglada äggen, värpta av mina glada och trevliga hönor! Dessutom med olika färg på äggen så att jag vet precis vilken höna som har värpt vad. Visst är de underbart fina? Gröna, beige, begierosa, vita...
 
 
Ett par rutor har det kommit i min brevlåda också, i ett engelskt rutbyte som egentligen skulle vara avklarat i augusti men som eftersläntrat lite.
 
 
 
I ett byte i oktober så fick jag som en liten chokladklubba på en pinne som man kan doppa i varm mjölk, te eller liknande. Jag valde mjölk och drack en ljuvligt god varm choklad häromdagen, samtidigt som jag jobbade med min uppsats. Favoritmuggen kändes passande till.
 
 
Av mannen har jag fått en sanslöst god (och dyr!) adventskalender. För en lakritsälskare som mig är det himmelskt att öppna en ny lucka varje dag och få njuta av supergod lakrits. Fast i lördags var det lakritspulver i som man ska ha i matlagning och bakning. Barnen skrattade åt det och undrade vad jag tänkt göra. Och tja, det vet jag ju inte riktigt. Tror att jag får muta kockbarnet till att göra något i mitt ställe.
 
 
Till sist måste jag bara lägga in en bild av sonens hälsoenkät till skolan. Jag tyckte att hans svar var så rart.
 
 
 
 
 
 

Bildinlägg

När man är dålig på att blogga ofta får man kompensera det med att ha en hel massa bilder. Så blir det nu. 
 
Paketkalendern har jag fotat var dag, dock inte redovisat bilderna. Här kommer därför en liten bildkavalkad!
 
Detta låg i paketet den 6 december. Jättegod lakrits, varför har jag inte sett den i Sverige??? 
 
7 december, engelsk kola som var hur god som helst. Haribonallarna fick lille sonen som var sjuk. Urgulliga knappar som får bo i min knappburk tills vidare.
 
8 december. Fler knappar och ett bomullsgarn i en helt underbar mörkröd färg.
 
9 december. Ett nystan till av samma sort och färg samt lite smått och gott. Ibland är just det där lilla söta precis vad man behöver.
 
10 december. Pappersnäsdukar och praktiska flätstickor. Jag lyckas ju alltid förlägga mina så det är bra att ha ett gäng.
 
Och så idag, 11 december. Två rara knappar tillsammans med lakrits. Jag är ett lakritsfreak, lika bra att erkänna. Fast magen önskar nog att jag inte var det, den klagar ibland. 
 
På pysselfronten kan rapporteras att jag gjort lemon curd för andra gången på kort tid eftersom lille sonen älskar det. Den första blev alldeles för hård, denna istället lite för lös. Nästa laddning kommer att bli perffekt! Då ska jag också göra den på hemmaägg, nu har de äntligen fått igång produktionen igen. Förhoppningsvis kommer det att göra krämen ännu lite gulare.
 
 
Så här ser det ut i min äggkartong just nu. Underbart med variation i form och färg istället för de där vita golfbollsäggen som man köper i affären. För även om de är ekologiska de vi köper, är de ganska säkert värpta av hybridhöns. Visste ni att de är framavlade enbart för att vara högproducerande och att många av dem praktiskt taget värper ihjäl sig? De vi tog över här som första höns för några år sedan var också helt utan naturliga beteenden och blev heller inte särdeles gamla. De värper sönder sina äggledare bland annat. Så grym är människan... Nu har vi lantrashöns, en grönvärpare och så ett par blandraser efter våra hönor och tuppen som är av dvärgras. Ett underbart tillskott i villaträdgården, alla som bor i hus borde också ha ett par egna pullor. Här är vårt lilla gäng samlat på bild:
 
 
Däremot kan man konstatera rent matematiskt att några av dem gör ett bättre jobb än andra. Två av dem lägger gröna ägg, resterande fyra lägger beiga. Ändå innehåller kartongen dubbelt så många gröna som beiga ägg. Det är uppenbarligen så att några maskar på jobbet... ;o)
 
 
Stickar gör jag så klart också. En julklappsmössa till svärrfar har blivit klar. Den är jag väldigt nöjd med inte minst i färgerna. Gjorde en i blå färgtoner till maken i våras, snygg mössa men den klär honom inte alls. Förhoppningen är att hans far ska göra sig bättre i sin, tillsammans med den skotska halsduk som jag köpte i England i somras. Den som lever får se.
 
 
Lille sonen var ledig från skolan i måndags och ville åka upp till Haparanda/Torneå för att julhandla. Vi brukar ta en sväng inför varje jul, gissningsvis ville han hålla på traditionerna även om syskonen inte är hemma. Så vi åkte upp, pappan jobbade hemifrån på eftermiddagen och tog hand om hundarna. Det är kul att julhandla där, ett lite annat utbud än vad vi har här hemma. Köpte med mig finsk julglögg hem men kan ärligt säga att den inte var supergod. Den smakar mer sprit än glögg... Men flaskan är snygg och färgen är vackert bärnstenstonad!
 
 
Igår fick jag också hem ett bytespaket från det Röda bytet som vi haft i vår svenska bytesgrupp. Jättefina garner, ett fint vantmönster, mer lakrits (mmmm), julklappsetiketter och så det som nästan var bäst - en familjeåterförenare från Röda korset. Tusen tack Åsa för det fina, värmande paketet! 
 
 
Älskar de här presenterna från olika hjälporganisationers gåvoshoper. Barnen får gåvobevis från Unicef i sin paketkalender, det står ju redan på Luddes önskelista så det gör det hela ännu bättre. Alla har inte fötts med en silversked i munnen, det gäller att komma ihåg det inte minst i juletid.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Sockorna framskrider

Det var ett enkelt och kul mönster att sticka, det går framåt i en rasande fart och jag tror att de kommer att sitta bra på mina korta ankfötter eftersom ovansidan är i resår. Gillar inte riktigt att det står "gör din favorithäl" och samma sak för tån, just nu (utan glasögon på näsan och med mer eller mindre ständig huvudvärk tack vare smällen) vill jag bli styrd. Men, jag fick till en enkel häl och får se hur jag gör tån. Har börjat på foten nu i alla fall, som synes på bilden. Fast sockorna ser väldigt ceriserosa ut på fotot, i verkligheten är de mer vinröda med ränder i ljuslila. Blixten åstadkommer de mest märkliga effekter...
 
 
Gillar verkligen garnet, det ser rött ut vid en första anblick men ger en randning i mjuka färgövergångar som inte stör mitt öga och inte heller förstör mönstret, tycker jag (fast det syns dåligt på just detta foto). Synd att det verkar vara utgånget. 
 
Flätstickan är lokaliserad, dottern har den till sin torgvantestickning. Fast jag vet att jag äger flera, får jaga reda på de andra. Testade att sticka enligt ett tips jag fick men gillade inte att släppa maskor. Eftersom varvet innan är stickat i resår, "försvinner" liksom den aviga maskan. Nu flyttar jag maskor hit och dit med hjälp av stickorna i stickningen och det är väl OK, men jag skulle nog gärna hitta en liten flätsticka i alla fall. Tur att det inte är så många varv man ska sno runt maskor på. 
 
Inviger mina fyrkantiga strumpstickor och kan bara säga en sak - vilket skämt! Jag känner ingen som helst skillnad mot de runda. På de lite grövre stickorna är skillnaden markant och de fyrkantiga är alldeles underbara att hålla i. Men de här är för tunna för att jag ska känna någon skillnad. Däremot känns de bräckligare än mina runda så jag stickar med en känsla av att ha andan i halsgropen. Så nej, de var inget höjdarköp. Men det vet man ju inte förrän man har provat! :)
 
För tillfället har vi en tuppkyckling boende i tvättstugan i en kaninbur. Rena menageriet just nu, med andra ord. Han såg lite hängig ut igår och eftersom han är en väldigt rar och snygg liten sak, och eftersom lille hussen är en enorm djurvän, fick han komma in i hopp om att han piggar på sig. Vi är nog inte kloka i det här huset, inte många som har tuppar i en bur i tvättstugan. Fast han är en väldigt liten och snäll tupp...

Torgvantar klara!

Så här blev de när de blev klara, torgvantarna:
 
 
Sitter som en smäck på mina hyfsat små händer. Inbillar mig att de blir välan trånga om man har större eller grövre händer, mina är ganska små och smala (med krokiga lillfingrar, noterar jag när jag ser bilden). Men på mina händer sitter de alldeles perfekt, ingen löst sladdrande som det så lätt vill bli. Me like!
 
Sjalen jag skrev om i förra inlägget stannar här. Den vill liksom inte flytta, hälsar den...
 
Igår flyttade kycklingarna hemifrån på allvar, dvs igår gick de in i hönshuset för egen maskin när det blev kväll. Yippee! De är nog så tama och tillgivna, det här lilla gänget, vill helst vara runt mina fötter och på mig mest hela tiden. Så fort de hör min röst så står de vid grinden till hönsgården och studsar. Men kanske börjar det så sakteliga gå upp för dem att det är hönor de ska bli när de blir stora...
 
Nu är det disktraseläge igen, ska försöka producera några innan sonen kommer. Vet inte om jag ids fota dem dock, vi får se.

Bild på Wingspan och ny sjal på g

Här kommer då den utlovade bilden på min Wingspan. Är nöjd själv :) Det gick åt lite knappt 100 gram av garnet. 
I ett självrandande garn blir det läckert, i ett helfärgat eller melerat tror jag kanske att den blir ganska trist, i alla fall för min smak. Den här är lite mysigt höstmurrig i färgerna, det passar bra när vädret är som det är och hösten är på ingående. 
 
 
Har nu börjat sticka på sjalen Vermillion som jag fick mönster och garn till i sommarbytet. Ett ganska lätt men väldigt effektfullt mönster, ser det ut att vara i alla fall. Jag gillar det och jag älskar den gröna färgen! Men ingen bild denna gång.
 
Igår fick vi ta bort vår vita industrihöna. Hon har lagt så konstiga ägg den sista månaden, papperstunna skal och vita och gula har liksom flutit ihop till en enda geléklump. Oftast har de gått sönder när hon lagt dem och kletat ner redena, har de inte gått sönder så har hon själv tagit hål och ätit upp dem. Så igår fick yxmannen rycka ut... :( Det är hemskt hur vi människor beter oss, tar fram hönsraser enbart för produktion så de värper mer eller mindre ihjäl sig. Bäst vore om alla hade några små hönor i sin trädgård, hönor av mer "normala" raser som lantraser t.ex. Du som måste köpa ägg, välj dina ägg med omsorg! Bakom de flesta ägg finns en väldigt olycklig höna...
 
Igår hade jag också tänkt att kycklingarna skulle flytta ut i hönshuset. Tanken var att stoppa ut dem på natten när de stora satt på pinnen. Jag hade gjort rent därute och flyttat runt på lite saker, har läst att det ska få dem lite konfunderade och göra det enklare att acceptera nykomlingarna. I min värld skulle de nya lägga sig i ena redet i en liten hög och sova... Ha! I realitetet försökte de desperat följa med mig ut igen så det slutade med att de fick komma in ännu en natt. Nu får vi ta fram betesburen och ställa den i hönsgården och vänja dem långsamt. Men idag regnar det så klart... Knashönor! Bara att inse, mina hönor och kycklingar är alldeles för tama... Nåja, förhoppningsvis är detta sista gången vi kläcker kycklingar. Förhoppningen är ju att någon höna ska vilja ruva fram kycklingar istället men hittills verkar ingen av dem ha tänkt den tanken. 

RSS 2.0