Ugglor i mossen...

...eller i alla fall på tröjan. Har äntligen gjort klart tröjan till mitt kusinbarn som redan hunnit bli två månader. Pinsamt men jag har inte riktigt hunnit. I helgen ska den tvättas, blockas och skickas iväg. Älskar det här mönstret, har visat barnen och sagt att jag kommer att sticka massvis med sådana till mina barnbarn i alla möjliga färger när jag blir mormor/farmor. Konstigt nog så ser de inte så hugade ut. Jag hade nästan satt igång produktionen bara just för att... ;)
 
 
Färgen stämmer inte, den är inte grå utan mer ljust denim. Garnet är Drops Big Merino. Snabb och trevlig stickning.
 
Nu stickar jag ett par vantar till mig själv. Vi går mot höst och jag ska vara ute på rasterna med mina frusna händer. Så jag vill fylla på vantförrådet lite. 
 
 
I veckan har jag varit duktig. Hönshuset har fått sin årliga storstädning. Det är det mesta skitgöra som finns, dels för hur det ser ut därinne efter ett års hönsliv men kanske framförallt för att de inte uppskattar mitt jobb ett endaste dugg. Höns måste vara de mest förändringsfientliga djur som finns. Det är knappt att de törs gå in när jag är klar. Nu har det gått ett par dagar och de har vant sig. Själv är jag nöjd med resultatet. Nya reden har de också fått, skepsis även där så klart men de verkar ganska snabbt ha rönt stor uppskattning. Det allra bästa verkar vara att man kan värpa tillsammans med en kompis!
 
 
 
I min vanskötta stackars trädgård har det mesta blommat över (eller vissnat...). Men liljorna blommar, mina favoritblommor. Så galet vackra de är! 
 
 
 
En sort har ännu inte börjat blomma. Den har hönsen ätit upp flera år på rad men i år har jag lyckats rädda den. Däremot kommer jag inte längre ihåg hur den ser ut så jag väntar med spänning. Jag gissar på mörkt röd eller möjligen vit, den står i den rabatten. Jag kan absolut inget om blommor så jag försöker färgsortera mina rabatter i möjligaste mån. 
 
På måndag börjar jag jobba igen. Det som skulle varit 75% blir 60 pga minskat elevantal. Jag fick erbjudande om att fylla ut tiden på fritids men avblöjde. Istället tänker jag läsa lite matte i höst för att få till den där behörigheten en gång för alla. Så nu har jag sökt två kurser för första halvan av terminen. Det innebär studier på 150% och jobb på 60. Familjen ruskar på huvudet men jag tror att det kan gå. Optimist ja visst!
 
 

Long time no see

Pinsamt länge sedan jag skrev något här, ska verkligen försöka bättra mig. Jag har helt enkelt inte suttit framför datorn särskilt ofta utan hanterar det mesta via mobilen. På gott och ont, uppenbarligen.
 
Dotterns student är sedan länge överstökad och vi överlevde alla. De var så galet vackra på studentbalan, hon och hennes käreste, att mammahjärtat alldeles snörptes ihop i bröstet. Det var några hektiska dagar här under själva studenten med hela släkten på besök. Visserligen är den inte så stor men det ska ändå underhållas och sysselsättas och utfodras. Efter sådana dagar landar man liksom lite i soffan med en låång utandning. 
 
Sommaren har varit regnig men underbar i alla fall. Jag har haft sommarlov, dess värre ett oavlönat sådant så jag har fått hålla lite i plånboken. Förhoppningsvis blir det annorlunda framöver, den 17 augusti börjar jag mitt nya jobb på min gamla skola och ser så fram emot det. Sju underbara ungar väntar på mig då och jag hoppas att vi ska ha ett riktigt roligt år tillsammans.
 
I mitten av juli åkte maken och jag till Skottland i några dagar. Det var en underbar och lite äventyrlig resa, detta med att köra på vänster sida är ju inte alltid så enkelt. Efter första dagen var jag helt slut i min gas- och bromsfot trots att jag "bara" var passagerare fram - men uppenbarligen en väldigt delaktig sådan. Lite hojtanden undslapp också när han gjorde några försök att köra högertrafik. Men på det hela taget gick det bra och gav mersmak, även om vi kanske kör ett lite annat upplägg nästa gång.
 
 
Bilden ovan är från Isle of Skye. Här hittade jag en helt ljuvlig liten garnbutik, Handspinner Having Fun, som varmt rekommenderas om ni åker hit. 
 
 
På Isle of Skye besökte vi också ett destilleri, Talisker. Och jag som egentligen inte gillar whisky... Men några flaskor kom med hem så nu är det bara att försöka lära sig. Man måste ju liksom testa när man är i Skottland.
 
 
Vägarna var otroligt smala och hade mötesplatser regelbundet placerade, från en såg man nästa. Gott om får fanns det också, inte alltid innanför staketet...
 
 
Landskapet var bedövande vackert. Jag trodde att jag skulle sakna solen och att det var fel sommar att åka hit men jag tror aldrig det kan vara fel att åka till Skottland. Jag föreslog maken att vi skulle köpa ett litet B&B, skaffa lite får och flytta hit men han såg skeptisk ut till min idé. Kanske såg han sig inte som fåraherde för sitt inre...
 
 
Några dagar i Edinburgh hann vi också med. Först var jag inte så imponerad av staden men den växte efter hand. Som enda resmål hade den dock inte hållit måttet. Här besökte vi också en underbar garnbutik med en fantastiskt trevlig och hjälpsam ägarinna, Kathy's Knits. Rekommenderas varmt!
 
Jag har också hunnit med några dagar hemma hos föräldrarna i Västra Götaland. Denna gång blev det inget besök hos Kampes, det får vara till en annan gång. På hemvägen hade jag några timmar att slå ihjäl i Stockholm och hann med ett besök hos Litet Nystan på söder. Vilken fantastiskt trevlig butik det är!
 
När jag kom hem igår så väntade ett fint bytespaket från myzpyz på mig. Tack snälla vän för ett härligt paket!
 
 
Sommaren har också bestått av sockstickning i massor eftersom jag (i ett anfall av galenskap???) anmälde mig till Tour de Sock. Tiden räckte så klart inte till men några sockor har det blivit, några färdiga och andra inte fullt så färdiga. Nedan ett axplock.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Sjalstickning

Jag fortsätter att sticka på sjalen men är inte säker på att stilen passar lilla mamma. Den passar nog mig bättre men då hade jag velat ha ett annat garn. Nåväl, vi får se, kanske provar jag att ge den till mamma i alla fall om den blir klar i tid. 
 
 
Hela huset är otroligt uppochnervänt just nu. Vi har hyrt en golvslip, tanken var att slipa golv och lacka. Maken skulle slipa, jag lacka. Jag blev sjuk. Nu är även dottern sjuk så det är lite synd om hundarna. Och maken trälar på men hinner ju inte lika mycket som om vi hade varit två. Vi kommer att få hyra den igen till övervåningen men det får bli efter studenten. Innan ska vi hinna måla lite fönster också. Det gäller att ligga i. Och att hålla sig frisk.
 
Innan jag blev sjuk hann jag i alla fall göra klart sonens rum. Det är nu målat i en ljusgrå ton och för att det inte ska vara så fasligt kalt (alla tavlor ansågs mer eller minde för barnsliga så det blev inte mycket kvar) har jag satt upp wall stickers på väggarna. Köpte två stycken på nätet, billigt. Den ena föreställde Zlatan och var i usel kvalité, jag fick till sist ta fram tapetklister för att få den att fastna och den ska inte ses på nära håll. Den andra föreställer Ronaldo och den såg mycket knepigare ut men var hur bra som helst. Sonen är supernöjd och faktiskt även mamman.
 
 
 

Tiden rusar men knappast jag

November flög iväg. Det var en galen månad när jag hämtat mig från feber och muskelvärk. Lärarjobb på ungefär 50%, översättningsjobb på ungefär 25%. Utöver det då uppsatsen som ska ta ungefär 50% av min tid i anspråk och så då den där mattekursen på distans på 25%. Man behöver inte vara mattelärare för att inse att det inte är någon vidare värst bra lösning. Så nu i december jobbar jag inte med annat än skolarbete, nu ska jag se till att bli klar med framförallt uppsatsen. Den hänger över mig som ett ok och känns allmänt tung men nu SKA den bli klar!
 
Nåväl, det blir ju advent i alla fall och jag hann få upp både stjärnor och stakar. Fast den ena ljusstaken var svårövertalad, inte ens ett lampbyte fick den att lysa. Maken fick ta fram ett av sina små verktyg och visa att han minsann gör skäl för sin ingenjörstitel och vips, så fungerade den! Mina ingenjörskonster sträckte sig till lampbytet, titeln till trots. 
 
 
Annars är tomteverkstaden i full gång. Jag har virkat tossor till mamma i julklapp, de finns inte på bild ännu men det kanske kommer. De fanns med på hennes önskelista, de gamla är snart utslitna. Pappa är visst också frusen så jag har stickat ett par till honom i Novitas Sju bröder. Det gick i ett huj! Mönstret kommer från Drops och var riktigt trevligt.
 
 
Roligaste stickningen hittills var dock en mössa till mamma, Rose Red som jag stickade i Sandnes Alpakka. Den blev inte så bra på bilden men fantastisk i verkligheten så den ska jag absolut göra fler av. Dessutom ett väldigt välskrivet mönster och en rolig stickning. Dottern ville ha en och sjutton vet om jag inte vill ha en själv också.
 
 
En kär vän har fått en liten August så då fick jag ju sticka en pytteliten tröja. Obegripligt hur små bebisar är när de är färska! Tittar på den egne minstingen, nu dryga 170 cm lång och med 44 i skonummer. Har han verkligen varit så där liten?
 
 
Stickad i Drops Karisma efter det här mönstret. Också en relativt snabbstickad tröja med väldigt lite sömmar och sådant gillar ju jag. Dessutom med fläta fram, kan det bli bättre?
 
Till bebisens kusin på drygt ett år gjorde jag igår en gåbortspresent, en ugglemössa. Har vilat från dem i nästan ett år så nu kändes det OK att göra en. De är lite festliga på något vis, man blir som glad av dem.
 
 
Glad blir jag också var gång jag ska använda ägg och öppnar min äggkartong. Om ni visste vilken lycka det är att se de här färgglada äggen, värpta av mina glada och trevliga hönor! Dessutom med olika färg på äggen så att jag vet precis vilken höna som har värpt vad. Visst är de underbart fina? Gröna, beige, begierosa, vita...
 
 
Ett par rutor har det kommit i min brevlåda också, i ett engelskt rutbyte som egentligen skulle vara avklarat i augusti men som eftersläntrat lite.
 
 
 
I ett byte i oktober så fick jag som en liten chokladklubba på en pinne som man kan doppa i varm mjölk, te eller liknande. Jag valde mjölk och drack en ljuvligt god varm choklad häromdagen, samtidigt som jag jobbade med min uppsats. Favoritmuggen kändes passande till.
 
 
Av mannen har jag fått en sanslöst god (och dyr!) adventskalender. För en lakritsälskare som mig är det himmelskt att öppna en ny lucka varje dag och få njuta av supergod lakrits. Fast i lördags var det lakritspulver i som man ska ha i matlagning och bakning. Barnen skrattade åt det och undrade vad jag tänkt göra. Och tja, det vet jag ju inte riktigt. Tror att jag får muta kockbarnet till att göra något i mitt ställe.
 
 
Till sist måste jag bara lägga in en bild av sonens hälsoenkät till skolan. Jag tyckte att hans svar var så rart.
 
 
 
 
 
 

Husmorspoäng

Idag känner jag husmorspoängen trilla in i en rasande fart. Jag har kokat röd vinbärssaft, kokat rabarberkräm till grabbarna till lunch, gjort en rabarberpaj (rabarbern växer som ogräs i år, det måste vara hönsbajset), gjort köttbullar till sonen som åker tillbaka till Umeå imorgon, gjort två ost- och skinkpajer till samme son (nej, jag curlar inte, det kallas moderskärlek), diskat en jättedisk, kört fyra maskiner tvätt och strukit en omgång från igår samt dessutom hunnit med att gå en dryg halvmil med hundarna. Nu ska jag strax laga vegetarisk middag till familjen och så hade jag tänkt baka matbröd men orken börjar tryta. Det känns hur som helst som om jag har gjort rätt för min stickstund framför tv:n ikväll. 
 
Igår var jag på en form av anställningsintervju, hösten kommer mest troligt att bjuda på lite andra arbetsuppgifter än vanligt och jag ser fram emot det med spänning. Nya tider väntar vad det lider.
 
I förra veckan hämtade jag ut ett jättefint semesterpaket från Hannelejo som varit i Skåne. Helt underbart! Mannen skrattade när han såg boken, jag är ju en erkänd fegis som inte läser farligare saker än Agatha Christie. Bara för det så måste jag ju läsa denna, någon gång när det är ljust ute och jag inte är ensam hemma. När titeln dessutom innheåller såväl ordet hundarna som Riga, en klar favorit bland resmål, då kan det ju inte gå fel. Eller? Garnet är underbart mjukt alpackagarn och såväl te som godis smakade ljuvligt. Kalasfint!
 
 
Tröjan till dottern går sakta framåt. Mönstret är busenkelt och just därför gör jag fel precis hela tiden. Det är otroligt frustrerande och så väldigt typiskt mig. Men nu är jag på slutet av sista ärmen och ser ljuset i tunneln, tror jag. Det trodde jag å andra sidan för några kvällar sedan också när jag plötsligt upptäckte ett fel och fick repa upp 2/3. Livet är kul nästan jämt... Har garn till en kofta i samma mönster till mig själv, kan inte bestämma mig för om jag ska göra den direkt för att jag kan mönstret/vill plåga mig själv eller om jag ska vänta lite. Vi får se, först ska denna bli klar i alla fall.
 
Imorgon är vardagen åter efter en underbar sommar. Äldste sonen åker tillbaka till Umeå och det kommer att bli otroligt tyst och tomt här hemma, dels eftersom han är stor och tar mycket plats både fysiskt och ljudligt men också för att det är lite ledsamt när man inte har alla barnen hemma längre. Dottern börjar sista året på gymnasiet, även om några av dem redan har smugit igång lite eftersom de ska tävla i finalen i Unga ekokockar om några veckor och nu filar på sitt bidrag. Och minstingen är inte så liten längre utan ska börja sjuan på ny skola och med nya klasskamrater. Det känns verkligen helt overkligt, vart har åren tagit vägen???
 

Åter från fjällen

Så var vi tillbaka hemma igen efter några helt underbara dagar i Björkliden. Jag kan verkligen rekommendera den platsen till alla som tycker om friluftsliv och vacker natur. Det är fantastiskt vackert på så många sätt - den imponerande fjällvärlden som man kommer väldigt nära redan från stugorna/hotellet, den höga, klara fjälluften, de snabba väderomslagen och så alla kända platser - Lapporten, Rallarkyrkogården, Torneträsk. Nära till Abisko och Riksgränsen har man också. Helt sagolikt!
 
Från stugorna ser man upp mot fjällvärlden.
 
"Vår" stuga låg på den nedre raden med en fantastisk utsikt mot Torneträsk och Lapporten.
 
Första dagen gick vi lite längs Kungsleden i Abisko, blott en min från Björkliden.
 
Därefter höll vi oss mestadels ovan trädgränsen i Björkliden. Här finns förresten Sveriges nordligaste golfbana!
 
Den rara lilla lanthandeln där man kan proviantera.
 
Det enda felet med semestern var min packning. Strax innan vi åkte kom jag på att jag ju måste ha en stickning med mig och grabbade tag i den projektpåse som jag haft med mig några veckor tidigare då jag var hemma hos mamma och pappa. Väl framme upptäckte jag att en sticka hade ramlat ut... Otroligt frustrerande att sitta och titta på stickningen utan att kunna göra något! Jag fick nästan abstinens och det var en ren njutning att få sticka igen när jag kom hem. Är man garnmissbrukare på riktigt då? ;o)
 
Lite rutor hade kommit med posten medan jag var borta. De här kom från England, jag har varit med i ett rutbyte där. Dess värre i akryl, precis som rutorna nedan. De får bli en babyfilt till välgörenhet framöver, tänker jag mig.
 
 
Så hade jag fått tre jättefina rutor av yvhiha i vårt svenska rutbyte. De passar perfekt till filten jag håller på med, den första är redan på väg att virkas in. =)
 
 
 
 
 
 
 
 

Julisockor klara!

Juli månads sockor är klara! Valet föll på mönstret Broken Seed Stitch som legat länge i mitt Ravelry-bibliotek. Tanken var att använda ett lite randigare garn från Regia och få det att kännas lite mindre randigt. Så långt allt väl, jag är nöjd med utfallet och med texturen. Men passformen känns ganska lös, speciellt i benen, och det känner jag mig lite mindre nöjd med. Dess bättre fastnade dottern för dem så de får flytta till hennes socklåda istället för min. Det vita garnet är för övrigt Drops Fabel.
 
Början
 
En klar
 
Båda klara!
 
Fördelen med mönstret var också att det var enkelt, en perfekt stickning framför VM-fotbollen! Nu närmast tror jag att det ska bli en tröja till dottern, jag kunde inte låta bli Drops garnrea utan har köpt några (host, host, ganska många tror jag kanske att det blev...) nystan garn till lite olika projekt. Som då ett gäng Paris till en tröja. Borde gå hyfsat fort och enkelt, tänker jag mig.
 
Annars rullar livet på. Vi har fått några kycklingar, inte så många som jag hade hoppats utan bara tre stycken. Måtte någon vara en höna! Sönerna har dragit ner till far- och morföräldrar i södern, jag ska ansluta för en kortare visit i nästa vecka och hoppas då kunna hinna sticka iväg till Kampes spinneri i Ullervad en snabbis. Hoppas, hoppas... Så märkligt egentligen, i alla år jag varit västgöte och därefter årligen besökt föräldrahemmet, men inte visste jag att Kampes låg så nära! Snudd på pinsamt...
 
 
 

Nya sockor på g

Jag behöver frigöra mer sockgarn. Ja, inte så att jag lider brist på sockgarn, snarare tvärtom. Men tanken är ju att göra rutor till filten av restgarn och för att det inte ska bli alltför enformigt, med typ nio rutor i samma garn, måste jag få loss mer restgarn. Alltså måste jag sticka sockor! Så himla synd... ;o) Bestämde mig för att göra de där ugglesockorna jag spanat på så länge i det ljuvligt blå Nordlys-garnet som ursprungligen var tänkt till hundsockor men där resultatet inte blev bra. Hann precis bara börja igår, gott om vridna maskor och flätor så det går inte så fort men jag hoppas och tror att det ska bli galet snyggt.
 
 
Hela FEM rutor till min filt kom idag från Sue. Brevet har varit på villovägar en tid men jag är så glad att det dök upp, dels för att det också fanns choklad i det och så förstås för de fina rutornas skull. De är i glittrigt sockgarn, det syns tyvärr inte på bilden men det är galet snyggt. Det är så kul att ha en hel hög med rutor och kombinera dem till en ny, större ruta som sedan sätts ihop till en filt. Jag behöver bara fler rutor, en himla massa faktiskt... Det blir lite enformigt i längden så jag är väldigt glad över de rutor som kommer med posten. Tack!
 
 
Alla barnen är nu samlade under ett tak och mamman mår gott. Äldste sonen jobbar med skogsplanering i några veckor och är ganska så sliten. Dottern hade sin sista dag i skolan idag och ska jobba som frukostvärdinna i juli samt rycka in när det behövs andra dagar också. Och minstingen har skolavslutning i morgon. Det är en historisk dag, då gör vi vår sista skolavslutning på byaskolan. Det ska firas rejält med minigolf och restaurangbesök. Kanske gofika också, vi får se vad vi hinner med. Det känns lite som om vi föräldrar tar examen också, vi har stått på den där skolgården och huttrat i 15 år, tror jag det blir. För naturligtvis har finvädret försvunnit lagom till examensdagarna och här är kallt, regnigt och ruggigt. Hoppas bara att det inte var sommaren som tittade förbi i maj utan att den kommer tillbaka...
 
 

Lite mer rutor

Fick två rutor till filten med posten igår, tusen tack till Ali för dem. 
 
Fick också bilder på Idefix valpkull nere i södra Sverige och bara måste dela med mig av någon av dem. Har ni sett något mycket sötare än detta?
 
 
Äldste sonen kom hem från Umeå igår på välförtjänt sommarlov. Två års studier på teknisk fysik är avklarade och inte en enda omtenta har ungen! Dessutom aktiv i föreningar, tränade först basket och nu rugby mm. Närmast övermänskligt, tycker mamman. Jag är så grymt stolt över mina ungar, de är fantastiska! Trygga i sig själva, målmedvetna och duktiga var och en på sitt. Dottern är i riksfinal i en tävling för unga ekokockar och ska först till Almedalsveckan i sommar och sedan till finalen i Växjö i september tillsammans med de två klasskamrater som utgör resten av laget. Och familjens minsting är den finurligaste, mest empatiska och underbara lille kille man kan tänka sig. Mammahjärtat sväller nästan över av kärlek och stolthet till alla tre. Kärlek, omsorg och trygghet är receptet, om någon undrar. Man ska se sina barn och ge dem massvis av sin tid. Man ska ha regler men förklara varför. Man ska låta dem vara med och bestämma inom rimliga gränser för att lära dem vad demokrati innebär. Och man ska lära dem att respektera andra och bemöta dem så som man själv vill bli bemött. Och så ska man krama och pussa och pyssla om dem. Det är underbart att vara mamma!
 

Nytt år, nya möjligheter

Så har det blivit ett nytt år, ganska många dagar på det också utan att jag har skrivit en rad. Det har varit mycket som han säger, Sauk.
 
Under ledigheten gjorde jag tovade grytunderlägg. Först ett till store sonen som jag dess värre kastade efter-bilden på så ni får bara se hur det såg ut före tovning men jag lovar att det blev snyggare efter:
 
Det är stickat i Andes efter samma mönster som jag gjorde mitt eget röda.
 
Så gjorde jag ett i gå borts-present till kompisar, denna gång i Nepal för att försöka få det lite lägre, eftersom jag tycker att de i tjockt garn blir nog så höga och liksom lite vingliga om man ställer något litet på dem.
 
Före...
 
...och efter. Det blev jag faktiskt riktigt nöjd med, inte lika tungt att jobba med heller. Men sedan fick det vara bra med underlägg för ett tag.
 
Januari brukar jag se som min välgörenhetsmånad, så ock i år. Har stickat två par babysockor och två små mössor till ett projekt som samlar in babypaket till flyktingbarn från Syrien. Jag får alltid ont i hjärtat när jag ser de där stora, oändligt sorgsna barnaögonen på TV så det kändes självklart. Det har såldees blivit ett set i lila
 
och ett i blått
 
Den här veckan har det varit lite si och så med stickande. I söndags myste jag som vanligt med Doris i sängen när hon plötsligt sträckte på sig och fick en klo rakt in i mitt öga. Så jag har sett ut så här ett tag
 
 
Men idag är det bättre och jag har lagt av lappen. Ska dock fortsätta med salva i några dagar till och vilar ögat en stund mitt på dagen. Ganska skönt, om sanningen ska fram. :o)
 
Dagen efter detta hände så fick jag något konstigt, hårt i munnen när jag åt en godis. Det visade sig vara min egen tand, min enda krona hade lossnat. Yippee... Övervägde starkt att stanna i sängen dagen efter detta, tänkte att huvudet väl lossnar härnäst. Men det har gått bra, jag har huvudet i behåll. 
 
Håller på att ta tag i min lärarexamen, har så snöpligt lite kvar på den så den här terminen ska jag försöka ta mig i hampan. Uppsats ska skrivas och så ska jag läsa till lite matte. Kollade igenom första mattekursen igår och konstaterade att det var vääääldigt länge sedan jag läste matte. Den betydligt mer matematiska maken kom och kikade och blev helt i gasen, så kanske läser vi kursen tillsammans. Problemlösning är inte riktigt min grej men väl hans, medan jag nog ser mer fram emot den efterföljande kursen i geometri. Jag behöver dem inte egentligen men skulle gärna vilja vara behörig i matte också när jag nu ändå är så nära. Vi får väl se hur det går. Anar att det blir mindre stickat i vår om jag ska jobba lite också. Och ha en valpkull under våren. Och hinna med barnen. Och... 
 
 
 
 
 

Felkopplat

Jag tror att jag ska reklamera mig. Något måste vara felkopplat i höger ansiktshalva. Så fort jag blir täppt i näsan så täpps också bihålorna i höger ansiktshalva igen, så där så att det känns som om ögat ska poppa ut. Och när det händer, reser sig i sin tur min ena kindtand i underkäkens högersida. Jag har slipat ner den så att den var i rätt nivå men nu verkar den vara på g igen. Det är INTE trevligt, kan jag berätta. Det ger en tandvärk som är horribel även med de starkaste värktabletter och gör det helt omöjligt att tugga på den sidan, eftersom det dessutom bara är den tanden och dess motstående kompis som möts. Igår hände detta fenomen igen. Pang, sa det. Det gjorde så ont att jag såg dubbelt på det stackars ögat ett tag. Men i med Rinexin, cortisonspray och så lite av de värktabletter huset hade och så blev det faktiskt soffläge en stund. Höll på att gå galet, jag var fasligt nära att ta Imodium istället för Ipren. Det kunde ha blivit ett intressant experiment... Nåväl, idag är det bättre. Bara cortisonsprayet sätter igång att verka så brukar det ge sig. Men jag måste nog gå till tandläkaren och slipa ner den stackars tanden lite till i alla fall. Jag ska bara våga mig dit.
 
Har stickat klart en halssnodd till åt dottern i det ljuvligt mjuka Alpaca Sport-garn jag fick i vår Skicka vidare-tråd. Tyvärr växte den lite på längden i tvätten så jag är lite osäker på om hon vill ha den. Vi får se. Annars får jag kanske prova att maskintvätta istället för handtvätta och se om den drar ihop sig lite - eller växer så att man kan snurra den två varv. Vi får kanske leka dragkamp här hemma..? Mönstret heter A Very Braidy Cowl och finns så klart på Ravelry. Väldigt stora, lösa flätor, lite knöligt med åtta maskor på stickan.
 
 
 
Nu stickar jag ett par vanliga, hederliga barnsockor efter ett av Garnstudios många mönster. Garnet tog jag ur den garn- och boksnurra som passerade mig för ett tag sedan. Inte riktigt mina färger, även om jag måste medge att man blir glad av dem, men det stod Astrid på dem, tyckte jag. Astrid är min lilla brors- och guddotter som nu då ska få ett par sockor i julklapp. Det kommer att bli garn över, jag hoppas att det ska räcka till ett par babissockor. En bekant till mig gör babypaket men har efterlyst sockor, jag tänkte att jag skulle överraska med ett par små gladsockor. Jag ska bara hinna i allt julpyssel.
 
 
Jag stickar mycket i tv-soffan, under övervakning av min röde kompis, Pysen...
 
 
Och i helgen kommer dottern hem. Gissa om vi ska kramas och mysa! Jag ser fram emot det så oerhört, för att inte tala om hur jag längtar till julen när alla ungar är samlade under samma tak. Mina föräldrar kommer också upp, det blir en riktig familjejul. Hoppas att vi får det vitt och fint och inte så isigt som det är nu. 
 
Fick iväg ett paket till ett julklappsbyte igår. Skickade med ett litet lavendelhjärta som jag virkat. Älskar doften av torkade lavendelblommor, hoppas att mottagaren också gör det. Fasligt pilligt att få i de små blommorna i hjärtat dock.
 
 
I bemärkelsesnurran kom ju pepparkakor med mjukost till, mjukost med smak av ädelost och granatäpple. Galet gott på pepparkakor, rekommenderas varmt! Granatäpplet bröt av med en friskhet mot ädelosten.
 
 
Försöker röja och städa en del här hemma, vi har varit dåliga på det under det senaste decenniet eller så. Jag bär kassvis med kläder, filmer mm till Röda korset, två kassar garn har jag också släpat dit. Jag har varit några varv på tippen och jag har krängt några grejer på Tradera. Jag har skickat en låda film till syskonbarnen och kört två kassar böcker till sonens skola. Och ändå syns det inte att något har försvunnit här hemma. Jösses, vad man kan samla på sig!
 
 
 

Färdig snodd!

Dottern har önskat sig en halssnodd i julklapp av ett garn jag köpte när vi var i London. Nu är den klar, till och med tvättad, och väntar bara på att bli inslagen. Så här ser den ut på ett ungefär:
 
 
Mönstret heter Nukunuku ochfinns på Ravelry. Hade önskat den aningen längre men med ett nystan får det bli som det blir. Den räcker i alla fall två varv runt halsen.
 
En ugglemössa till barnens ena kusin på makens sida har det också blivit, den ligger i spänn nu. Det har blivit en himla massa sådana mössor i år men jag tycker fortfarande att de är så festliga. Tre varv med kabelstickning formar en uggla, fascinerande!
 
Dottern är sjuk nere i Stockholm och det gör lite ont i mammahjärtat att inte vara där. Men jag får bita ihop, hon är snart arton och klarar sig så klart utan mig. Tror jag... Store sonen skulle kommit hem i helgen men en labb har strulat så av det blev inget och han var lite nedstämd. Då kom besked om att han klarat senaste tentan, som annars hade en jättelåg genomströmning, och då var han glad igen. Snart tre terminer på teknisk fysik utan en enda omtenta, killen är smått fantastisk!
 
Det finns en rörelse som heter Matkassen som gör en insats för de i landet som av någon anledning inte riktigt får ekonomin att gå ihop. Jag gillar deras FB-sida och köpte ett presentkort på ICA som jag tänkte skicka iväg. Så dök det upp en familj i grannkommunen som behövde hjälp så mitt lilla presentkort fick åka iväg dit istället. Det kändes fantastiskt bra. Önskar bara att jag kunde bidra med mer men det har varit lite tunt med jobb de sista månaderna och det påverkar så klart även inkomsten. 
 
I helgen ska jag gå kurs, L1 kallas den eller ledarutveckling steg 1. Första passet ikväll och så hela dagen imorgon. Målet är att bli instruktör inom hunderiet, det ser jag fram emot. 
 
Lagade spännande mat i veckan, lite ovanligt för att vara jag. Pulled pork hette det, tydligen väldigt inne och "alla" vet vad det är. Alla utom jag... Skulle visa de stora ungarna hur ball jag var, trodde att de inte skulle ha en aning om vad det var. Där hade jag så klart fel. Nåväl, man kan inte hänga med i allt. Gott blev det fast kanske aningen för starkt för min mage (som dessutom inte riktigt tål pepparfrukter/paprika). Nästa gång tar jag lite mindre chili. Om någon vill ha receptet så hittar ni det här, men ni vet säkert också redan vad det är.
 

Snart klar med nästa

Nästa julklapp på G är en tröja till ena lilla kusinbarnet (jag har bara två kusiner om någon nu skulle undra). Det blir en uggletröja, jag gillar verkligen det mönstret. Fast i den storlek jag gjort den här gången var det antingen fel på mig eller mönstret, jag har inte fått maskantalet att stämma riktigt i intagningarna och tycker också att det blivit lite snett på något ställe. Men kanske ingen märker det mer än jag, förhoppningsvis.
 
 
Doris har varit i farten igen. Häromkvällen nystade hon ju mitt fina Regia Silk på sitt alldeles egna lilla sätt. Igår när jag skulle ha kökspallen, såg jag att ena hörnet på steget såg lite mysko ut. Någon hade liksom "raspat" lite på det. Det förklarar de mystiska ljud jag har hört från köket ibland när jag suttit häruppe och jobbat! Nu är det en billig pall från Ikea så det är inte hela världen, jag är glad att hon tog den och inte de nya köksluckorna...
 
Tänk att någon som ser så här söt ut kan vara en sådan liten illbatting!? ;o)
 
 
 
 

Tomteverkstad

Nu är tomteverkstaden i full gång, jag har en hel massa julklappar som ska hinna tillverkas innan den 24:e december. Kärleksvantarna är nu helt klara och jag är väldigt nöjd med dem.
 
 
 
I helgen har jag varit i Umeå och Övik, dottern tävlade agility och så passade vi på att träffa storebror som pluggar teknisk fysik, andra året, i Umeå. Underbart att tillbringa en helg med storbarnen utan en massa måsten!
 
 
Under agilitytävlingen fick jag en massa dötid och hann sticka en ugglemössa. En var klar sedan tidigare. Den större ska bli födelsedagspresent till kusinbarn, den mindre ska skickas iväg som en del i den kreativa utmaning jag hade på Facebook i januari. Snart i mål där...
 
 
En julklappsmössa hann också bli klar men den ligger i spänn just nu och finns inte med på bild. Det gör däremot ugglevantarna som blev klara för länge sedan men som fick ögon igår. Det blev en viss skillnad... 
 
 
Lille sonen är hemma med världens förkylning och framförallt hosta. Han har inte lyckats lära sig virka fasta maskor i skolan men är enligt egen utsago en baddare på luftmaskor. Så igår satte vi oss i soffan för att träna fasta maskor. Lite knepigt eftersom han är vänsterhänt, jag gissar att det är därför det inte har gått i skolan. Men det tog inte lång tid så hade han fått in knycken så hur syslöjdsläraren kunde gå bet på det är för mig en gåta. Nu virkar han fasta maskor på löpande band, det ska bli ett bokmärke har vi tänkt oss. I morse när vi såg på Nyhetsmorgon på svt så säger han plötsligt: "Jag känner mig gammal". "Jaså, varför då?", undrar jag. "Jo, jag sitter här i soffan och virkar och ser på nyheterna".
 
En annan som gillar garn är Doris. Igår "hjälpte" hon mig att nysta ett nytt nystan Regia Silk. Behöver jag säga att jag nästan ville gråta??? Tack och lov var det inte så illa som det först såg ut utan jag kunde nysta ihop det igen. Efter tre barn och ett antal hundar borde jag ha lärt mig att ana oråd när det plötsligt blir väldigt tyst...
 
 
 
 
 

Bemärkelsedagssnurra

I gruppen Svenska bytenhar vi en bemärkelsedagssnurra. Jag bestämde mig för att fira både födelsedag och namnsdag (idag!) och igår hämtade jag ut mitt namnsdagspaket från Lingonben. Ett helt underbart paket, visade det sig, så precis mitt i prick! 
 
Det innehöll citruste, jag älskar te med citrussmak och detta doftade ljuvligt. Så lakrits, finns det något godare? Och så en helsöt tesil som jag just precis samma dag spanat in på ICA Maxi och undrat vad det var. Nu har jag en! Och så en liten kaka som ger smak av England, jag älskar England och jag älskar Walkers.
 
 
Så garnet... Jag har köpt Kaunigarn till andra (lustigt nog ganska nyss) men varit för snål för att köpa till mig själv. Just precis det här garnet har jag spanat in läääänge, jag tycker att färgövergångarna är så underbara i de olika röda tonerna. Så gissa om jag blev glad när jag hittade ett nystan i paketet!
 
 
Eftersom vi normalt inte firar namnsdagar i det här huset kan jag lätt säga att detta var min bästa namnsdag på mycket, mycket länge. Tack snälla Lingonben!
 
På stickfronten är jag snart klar med en sjal som ska vara en present till en god vän. Är riktigt nöjd med mönster och resultat så här långt och garnet (Malabrigo sock) är ljuvligt att sticka i. Dessutom var det invigning av mina stickor Addi Lace - I'm in love! SÅ sköna att sticka med! KnitPro snurrar upp sig, garnet fastnar i skarven osv men med de här bara flöt det. Yes!
 
Imorgon fyller min äldste son 20 år. Kan någon människa begripa vart de åren har tagit vägen? Inte många likheter mellan det lilla knyte som låg bredvid mig på BB och den 189 cm långe, blonde kille som går omkring här i huset nu. Och om HAN är 20, hur gammal är då inte jag..?
 
 
 

Hjälp min dotter till final

Min dotter, Stina 17 år, drömmer om att bli kock och går nu på restaurangprogrammet. Hon har skickat in ett fantastiskt gott recept till en baktävling och behöver nu samla "gillanden" för att kvalificera sig till finalen. Jag skulle bli jätteglad om ni som läser detta vill gå in på den bifogade länken och trycka på "gilla". Baka gärna kakan också, den är fantastiskt god med sin smak av lakrits och citron i precis lagom fördelning. 
 
http://www.kladdkakan.se/lakritskladdkaka-med-citronkram/
 
Trevlig helg!

Jobb, jobb, jobb

Har jobbat som en liten gris den senaste veckan, den ofrivilliga magsjukeledigheten straffade sig. Men i eftermiddag var jobbet klart och jag kunde andas ut. Det firade jag med att se på skidskytte och med en långpromenad med hundarna. Så skönt att kunna gå ut och bara njuta av promenaden utan att känna jobbstressen som flåsar i nacken! Nu hoppas och tror jag att veckan blir lite lugnare, jag har ett jobb som ska vara inne på torsdag men tänkte ta måndagen ledig för att hämta mig från den senaste veckans slit. Nåväl, det blir ju förvandlat till lön om någon månad så jag ska inte klaga, det blir bra till Parisresan senare i vår. 
 
I morgon fyller dottern 17 år. Vart har tiden tagit vägen? Hon var en särdeles krånglig liten unge att få ut, ville inte ligga rättvänd utan fick vändas i magen och drog över tiden i nästan två veckor. Men till sist kom hon efter en rätt lång och mödosam förlossning, en lång och slank bebis med stora ögon. Min fina lilla Stina! Mina barn är det jag är absolut mest stolt över, jag har fått så underbara ungar. Fascineras också av deras begåvning och målmedvetenhet. Sonen gick direkt från gymnasiets mattespetsutbildning till att läsa teknisk fysik, klarar tentorna med glans och hinner med en massa annat dessutom. Han vet vad han vill och ser till att njuta av tiden här och nu, så klok trots sin ungdom. Och syster yster vill bli kock och jobbar stenhårt för det målet på restaurangprogrammet. Vi här hemma njuter av hennes experimenterande i köket och ser hur hon utvecklas. Jag fascineras, inte var jag så där målmedveten i samma ålder. Jag hade ingen aning om vad jag ville bli, ibland undrar jag om jag fortfarande vet det. 
 
Stickat då? Nä, jag har inte hunnit så mycket faktiskt. Några tråkiga slätstickningsvarv på min Solution-sjal har det blivit. Och igår gjorde jag en ugglemössa till i grå Drops Andes. Den ska bli födelsedagspresent till ett av mina små kusinbarn som snart fyller fyra år. Jag har ju bara två kusiner så vi har en ganska bra kontakt med varandra och brukar uppvakta på jul och födelsedagar. Nästa helg åker barnen och jag till Riga medan pappan blir hemma för att jobba, då stannar vi till hos faster i Stockholm och då tänkte jag passa på att lämna presenterna så är de på plats när det är dags för firande. Hoppas hinna göra en till åt lillasystern som fyller ett år i april. De går på en kväll, otroligt roliga små mössor som verkligen blir jättefina på. 
 
Ser fram emot trippen till Riga och hoppas att Hobbywool ska vara öppet denna gång. Då tänkte jag shoppa loss lite. :)

Stolt morsa

Zupermorzan är grymt stolt över sina knattar, det bästa hon åstadkommit i världen. Den äldste läser nu teknisk fysik på Umeå universitet och är en otroligt social och duktig kille på 19 år. Kan väl kanske inte kallas knatte längre nu när han mäter drygt 185 cm i strumplästen (187 tror jag det var, fascinerande eftersom Zupermorzan bara når upp till 162 - om man avrundar lite uppåt...). Mellerstan är en kämpe som, trots sin kroniska sjukdom, envist jobbar för sin dröm att bli kock. Och hon har talanger (dock inte från sin mor...), kolla bara efterrätten pappan fick på Fars egen dag!
 
 
Tycker också det är en bedrift att helt på egen hand läsa in NV-programmets första mattekurs (de läser en enklare kurs på restaurangprogrammet men den tyckte hon var alldeles för lätt) och skriva C (=VG) på första provet. Vilken tjej!
 
Den tredje knatten är lite mindre än de andra två, i alla fall åldersmässigt. Storleksmässigt är han inte så liten och är själv omåttligt stolt över att ha skolans näst största fötter med sina 40 3/4. Dock inte längst i klassen längre, det sved lite. Fåglar, fiskar och småkryp är hans grej i livet, inte heller det är ett arv från mamman som föredrar djur med päls på och tycker genuint illa om maskar, skalbaggar och annat läskigt. En underbar kille som bjuder på dagliga skratt. Vilken lyx det är att få vara mamma till dem, vilken ynnest att få dela deras vardag! 
 
Stickning då? Jo, sjalen går långsamt framåt, många maskor är det nu. Och mönstret blev väsentligt knivigare, nu gäller det att hålla tungan rätt i munnen. Det vill dock inte riktigt "komma" till mig, jag vet inte varför. Vissa mönster träffar rätt direkt, man känner hur man kommer in i ett flyt och bara älskar dem. Ett tag trodde jag att det hade med svårighet att göra men det är inte det, även ett busenkelt mönster kan träffa helt fel och aldrig nå fram. Kanske är det att jag är avogt inställd för att jag är lite missnöjd med garnvalet, även om det blivit klart bättre sedan jag börjat sticka på bården. Eller så är det alla dessa räta maskor i början som liksom stängde av mitt intresse. Jag vet inte, men tror kanske att jag ska ge mönstret en chans till i en annan färg innan jag bildar mig en slutgiltig uppfattning. 
 
 

Cirkelsockor och köksprojekt

I förrgår gjorde jag äntligen klart mina cirkelsockor, av mig kallade regnbågssockor på grund av garnets färg. Lite för grällt om någon frågar mig, hade föredragit en randning med växelvis mörk färg och växelvis någon av regnbågsfärgerna. Det hade också gjort mönstret tydligare. Men - dottern gillar färgerna så de här blir nog till henne under julgranen eller i julstrumpan. 
 
 
Nu stickar jag på en liten mössa som ena kusinbarnet ska få i julklapp, en Aviatrix. Förstår inte varför jag inte gjort sådana tidigare, när jag exempelvis har välgörenhetsstickat, det är ett otroligt trevligt mönster och jag gillar verkligen modellen där man liksom formar hjälmen med hjälp av korta varv. Tyvärr har jag ju lyckats klanta till det i valet av garn, det såg ut att vara så mycket kvar på nystanet och ett litet barnhuvud är ju så litet... Nåväl, inte SÅ litet, uppenbarligen! garnet räcker precis till själva hjälmen, öronlappar och hakband får bli i en avvikande färg. För att inte göra misstaget alldeles, alldeles uppenbart så tänkte jag virka en blomma också och sätta den på sidan. Och visst, jag hade kunnat vifta iväg till garnaffären och handla mer men nu råkar den ligga i Torneå och dit är det liiite långt att åka för ett enda nystan. Så det får bli så här. Men kanske åker vi uppåt en sväng på höstlovet i nästa vecka och då kanske jag råkar få med mig några nystan hem, jag gillar verkligen Novitas garner.
 
Köket växer fram. Igår satte vi tillbaka kyl, frys, matbord och kökssoffa. Nu är det "bara" resten kvar...
 
 
Inte är jag klar med Vickes rum heller och nu har dessutom ett större jobb ramlat in så tid börjar vara lite av en bristvara. Men det hinns nog med på något sätt till sist i alla fall.
 
Var ute med hundarna på en långpromenad igår, har börjat gå en halvmilsrunda var morgon/förmiddag för att den lille trefärgade huliganen ska vara stilla och snäll ett tag sedan (och förhoppningsvis sova gott om natten och inte hitta på en massa bus). På elljusspåret hittade vi det här:
 
Har rådfrågat mina Facebook-vänner om vad det kan vara för djur som gått där före mig. Björn, säger flera, räv och grävling, säger andra. Det märkliga var att hundarna inte alls brydde sig, annars ska de ju lukta på allt äckel som kommer i vår väg. Strax innan fyndet ställde sig min labradorpojke på stela ben och med svansen rakt upp och markerade något inne i skogen. När jag passerade så tyckte jag mig höra ett svagt, dovt morrande men tänkte att det nog var inbillning (jag hör lite illa efter ett par öroninflammationer som barn). Nu kan jag ju inte låta bli att fundera... Frågan är väl om jag törs gå där idag också? Å andra sidan så överlevde jag ju igår! 
 
Rundan jag gick är så vansinnigt vacker, jag är så glad över att bo där jag bor med skogen alldeles bakom huset. Tog med kameran och fotograferade längs hela vägen för att visa andra hur fint här är. Här kommer några smakprov:
 
Den här utsikten har vi när vi kliver ut genom ytterdörren. Det glittrande blå är Luleälven och bakom vårt hus finns en liten skogsdunge och sedan en äng/fotbollsplan där jag kan träna hundarna. Grillplatsen gjorde vi klart i somras, hopphindret ska så klart inte stå där egentligen och inte kompostgallret heller.
 
Vi börjar med att snedda genom skogen på andra sidan vägen bakom vårt hus för att komma ner till vattnet och följa det en bit. På andra sidan skymtar Sunderby sjukhus. Och tänk, inga hundar brukar bada fast jag har labbar! 
 
Så går vi över en stor äng, där det står två lador. Den ena fastnade på bild, jag älskar formen på de norrbottninska ladorna och deras väderbitna utseende. 
 
Hela gänget samlat när vi knallar upp från ängen och mot skogen igen. Somliga har koppel och andra inte, ni kan få klura ut varför (ledtråd: det har med lydnad att göra)...
 
Vi måste korsa två vägar, varav en lite större, innan vi är uppe i den stora skogen. Då är alla hundar kopplade och jag känner mig som en riktig doggy walker!
 
Jag blir fortfarande barnsligt glad av renlav, det ser man inte alls på samma sätt hemmavid.
 
Tagellaven är känslig för luftföroreningar. Vi har gott om den och det gör mig glad och varm inombords.
 
Rkaa stigen kallar vi denna. Den är både lång och rak...
 
Utefter elljusspåret hittar man Den Stora Stenen. En gång i tiden var den ett berg att bestiga för små tultande barn, nu är den bara en hyfsat stor sten. Perspektiven förändras med åren. Morris verkar i alla fall gilla utsikten.
 
Där borta ser man Bälingeberget dit vi är på väg, fast vi ska röra oss längs med ena sidan.
 
Vårt elljusspår är verkligen promenadvänligt och de långa raka, öppna sträckorna gör att jag har god koll på vem som kommer så att även de små odygdiga fläckiga kan få vara lösa en stund.
 
Ett labradorspa. Den här dagen fick det dock stå oanvänt.
 
Så vacker naturen är! Kan tyvärr inte komma på vad mossan heter, det var länge sedan jag lärde mig om mossor och lavar.
 
Så kommer vi så småningom till min absoluta favoritdel på rundan, där vi ska knalla nerför de lavbevuxna stenarna. Så vackert så att det gör ont! Hundarna gillar att hoppa och skutta fram där och förstår inte alls varför matte måste ta bild just precis nu.
 
På väg ner.
 
Visa hittade en pinne som Melvin raskt ville ta över. De stora kompispinnarna är de bästa!
 
Militärvägarna kallar vi det här skogsområdet, eftersom här finns ett antal små stugor som försvaret verkar ha lämnat efter sig.
 
Över stora vägen igen och ner på den gamla byavägen. Här möts vi av byns lantliga del.
 
Vägen följer älvkanten, på andra sidan syns Gammelstad med kyrkan som landmärke.
 
Plogfåror... Så grova, råa och vackra de är!
 
Så sneddar vi över ängen och kommer tillbaka till vårt älskade lilla hus!
 
 
 

Jobb, jobb och nästan ingen stickning :(

Valptillverkningen i förra veckan misslyckades totalt, inga valpar blev gjorda och alltså inga pengar heller. Jag har ju hunderiet i mitt företag och det skulle vara väldigt trevligt om det kom in lite pengar från den delen också och inte bara utgifter.
 
När man då inte hinner jobba med översättandet får man ta det på helgen istället. Således blev söndagen en arbetsdag. Nu är jag nästan klar och får pusta ut med min sockstickning i tv-soffan, som för tillfället råkar vara kökssoffan. Den är inte särdeles mysig att sitta i, kan meddelas, men nöden har ingen lag. Imorgon kommer Lasse, vår snickarbekant, och fortsätter jobba med köket. Det ska bli underbart när det blir inflyttningsklart. 
 
Stina tog fram kameran och fotade hundar idag. Ena bilden på Idefix blev helt underbar. Han är fantastiskt söt, den gossen, och otroligt fräsch för att vara snart åtta år.
 
 
Så här ser mitt lilla troll ut. Och troll är precis vad han har varit idag, han har hunnit med att göra hur mycket dumheter som helst och är nästan, men bara nästan, till salu för en krona. Skithund! ;o) Tur att han är söt...

Tidigare inlägg
RSS 2.0