zupermorzan

 

Tycker också det är en bedrift att helt på egen hand läsa in NV-programmets första mattekurs (de läser en enklare kurs på restaurangprogrammet men den tyckte hon var alldeles för lätt) och skriva C (=VG) på första provet. Vilken tjej!

 

Den tredje knatten är lite mindre än de andra två, i alla fall åldersmässigt. Storleksmässigt är han inte så liten och är själv omåttligt stolt över att ha skolans näst största fötter med sina 40 3/4. Dock inte längst i klassen längre, det sved lite. Fåglar, fiskar och småkryp är hans grej i livet, inte heller det är ett arv från mamman som föredrar djur med päls på och tycker genuint illa om maskar, skalbaggar och annat läskigt. En underbar kille som bjuder på dagliga skratt. Vilken lyx det är att få vara mamma till dem, vilken ynnest att få dela deras vardag! 

 

Stickning då? Jo, sjalen går långsamt framåt, många maskor är det nu. Och mönstret blev väsentligt knivigare, nu gäller det att hålla tungan rätt i munnen. Det vill dock inte riktigt "komma" till mig, jag vet inte varför. Vissa mönster träffar rätt direkt, man känner hur man kommer in i ett flyt och bara älskar dem. Ett tag trodde jag att det hade med svårighet att göra men det är inte det, även ett busenkelt mönster kan träffa helt fel och aldrig nå fram. Kanske är det att jag är avogt inställd för att jag är lite missnöjd med garnvalet, även om det blivit klart bättre sedan jag börjat sticka på bården. Eller så är det alla dessa räta maskor i början som liksom stängde av mitt intresse. Jag vet inte, men tror kanske att jag ska ge mönstret en chans till i en annan färg innan jag bildar mig en slutgiltig uppfattning.