Månadens sockor!
Jag jobbar på med att krympa stashen. Det går hyfsat, fast liiite nytt garn kommer det nog att komma in i alla fall. Jag hittade en rea som inte gick att motstå... Min karaktär är nästan obefintlig, sorgligt men sant. Men jag tycker väl ändå att jag kan få unna mig något litet nu när jag har gjort klart opponeringen på uppsats, fått min egen igenom opponeringen också och ska lämna in den i morgon. Plötsligt känns tanken på (ännu en) examen inte så långt borta! Är faktiskt lite mallig över mig själv som lyckats ro i land den här utbildningen (också). Så då råkade jag i ett svagt ögonblick klicka hem ett par nystan...
Försöker sticka sockor varje månad liksom ifjol. Månadens par är självrandande, hakade på januaristickningen i Sock Knitters Anonymous på Ravelry och tänkte att det var ett ypperligt tillfälle att bli av med ett randigt nystan. Normalt gillar jag inte dem så vidare värst men här kan jag inte riktigt bestämma mig för om det blir gladsockor eller fulsockor.
Mönstret heter Murano Socks och är ett gratismönster från Ravelry. Garnet är Austermann Steps, jag tror att det kommer från en socksnurra (måste kolla upp det). Snabbstickade sockor är det hur som, ett väldigt bra mönster att sticka framför tv:n. Det enda jag inte gillar är hälen, det är nog första och sista gången jag gör en short row heel. Inte min grej.
Julisockor klara!
Juli månads sockor är klara! Valet föll på mönstret Broken Seed Stitch som legat länge i mitt Ravelry-bibliotek. Tanken var att använda ett lite randigare garn från Regia och få det att kännas lite mindre randigt. Så långt allt väl, jag är nöjd med utfallet och med texturen. Men passformen känns ganska lös, speciellt i benen, och det känner jag mig lite mindre nöjd med. Dess bättre fastnade dottern för dem så de får flytta till hennes socklåda istället för min. Det vita garnet är för övrigt Drops Fabel.
Början
En klar
Båda klara!
Fördelen med mönstret var också att det var enkelt, en perfekt stickning framför VM-fotbollen! Nu närmast tror jag att det ska bli en tröja till dottern, jag kunde inte låta bli Drops garnrea utan har köpt några (host, host, ganska många tror jag kanske att det blev...) nystan garn till lite olika projekt. Som då ett gäng Paris till en tröja. Borde gå hyfsat fort och enkelt, tänker jag mig.
Annars rullar livet på. Vi har fått några kycklingar, inte så många som jag hade hoppats utan bara tre stycken. Måtte någon vara en höna! Sönerna har dragit ner till far- och morföräldrar i södern, jag ska ansluta för en kortare visit i nästa vecka och hoppas då kunna hinna sticka iväg till Kampes spinneri i Ullervad en snabbis. Hoppas, hoppas... Så märkligt egentligen, i alla år jag varit västgöte och därefter årligen besökt föräldrahemmet, men inte visste jag att Kampes låg så nära! Snudd på pinsamt...
Brainless
Så är de klara, mina Brainless-sockor i Zauberball! Ett kul mönster att sticka, jag tror absolut att jag vill göra fler. De ser inte så mycket ut för världen kanske men innehöll en hel del vridna maskor. Och så stickas de från tån och upp, något jag bara gjort en gång tidigare. Så det var mycket nytt och det gillar jag. Jag kan ju fascineras av de som gillar att virka mössa efter mössa i fasta maskor eller något annat enkelt, jag vill ha lite utmaningar med jämna mellanrum och lära mig nya saker, annars ledsnar jag. Utveckling inspirerar!
Lite surt var att jag tänkt mig vara med i Stickas sockutmaning för augusti men hann inte, man skulle skicka in senast den 15/8. Nu finns inget nytt mönster ute för nästa månad så jag tror jag lägger ner projektet att försöka sticka deras mönster. Jag fick mig i alla fall ett par snygga sockor, eller om mamma får dem i julklapp. Vi får se.
Nu blir det pyttesockor, en god vän har fått barn och jag tänkte göra något litet och snabbt och skicka. Det lutar åt sockor eller virkade små skor. En hel massa andra projekt ligger påbörjade också och väntar på att bli avslutade men jag blundar när jag passerar något av dem. En annan dag...
Ett fantastiskt paket!
Kommer ni ihåg att jag skrev om födelsedagsbytet på Ravelry, där jag blev grundlurad av en person som låtsades vara sjuk men i själva verket bara inte ville skicka något tillbaka? I alla fall så fick jag en "ängel" tilldelad mig och en ängel är precis vad hon är. Igår och i förrgår kom det paket och jag är alldeles mållös över innehållet. Titta bara!
Jätterara kort och lakrist som var försvinnande god...
Denna fanns i det ena paketet. Dottern har redan kastat lystna blickar på den.
Detta låg i det andra paketet.
Och så garnet, det alldeles, alldeles ljuvliga garnet som jag klappar och stryker på flera gånger om dagen.
En jättefin kasse fick jag också. Utöver allt på bilderna fick jag också två jättefina böcker om flerfärgsstickning och två tidskrifter med stickning och virkning. Gissa om jag är i sjunde himlen???
Har varit i Finland på totalt misslyckad parningsresa. Tänk er att åka 80 mil enkel väg bara för att landa hos en hanhund som inte kan para, trots att ägaren bedyrat motsatsen? Han var i så urusel kondition att det var rent skamligt. Ägaren hoppades att jag skulle gå med på insemination men jag backade ur, tog med mig tiken till hotellet och klev upp nästa morgon och åkte tillbaka hem igen. Hann med besök i både Tex och Hallpa Halli i Torneå (och i den senare var Novita-garnerna om möjligt ÄNNU billigare så nu har jag alldeles, alldeles för mycket sockgarn hemma) och så lite Ikea och Iittala modell blixtbesök. Alla som tror att man gör pengar på seriös hunduppfödning kanske nu inser att det är raka motsatsen, utöver att man betalar moms på valppriset får man lägga sådana här upplevelser också på utgiftskontot. Många pengar ut, inga pengar in. Surt sa räven.
Har stickat klart Katniss-sockorna. Nej, de var inte roliga, rekommenderas inte annat än om man är absolut nybörjare på detta med flätor och/eller engelska mönster. Då kan de nog vara ett väldigt bra projekt att ta sig an. Gillade inte riktigt garnet, Jawoll Lang Magic Dégradé, heller. Det har en tendens att vilja dela sig när man stickar och det gillar jag inte riktigt. Fascinerande det där med garn, det är inte alltid det dyra är det roligaste att hantera. Men färgerna är vackra. De får då representera juni månads sockor i min lilla sockutmaning med ett par per månad.
Har tusen projekt på g nu, nästan lite stressande. Fick veta att en god vän ska bli mormor. Hennes flickor har varit barnvakter till våra barn och vi har liksom följts åt i livet så det var en stor glädje också för mig och jag var genast tvungen att köpa garn och börja sticka babykofta. Ser det pyttelilla plagget växa fram, tittar på mina långa tonåringar och funderar över om de verkligen har varit så där små...
Vantar, vantar, vantar och ett par sockor
Mina mönsterstickade vantar ligger vilande, jag ledsnade lite och vill göra något snabbt emellan. Det blev ett par torgvantar i månadens utmaning "underappreciated", dvs mönster som stickats av färre än 15 personer. Jag valde mönstret Mina. Ett lite trist men väldigt snabbstickat mönster men en fiffig lösning för tummen. De sitter väldigt bra på handen men jag tycker att flätorna är lite trista, de är väldigt lite flätor om ni förstår hur jag menar. Jag kan nog tänka mig att göra dem igen men då med min egen touch - mer flätor! Nedan lite taffliga mobilbilder:
Tanken med vantarna var att de skulle åka iväg som present i min kreativa utmaning och så blir det nog också. Jag hoppas mottagaren blir nöjd, de sitter som sagt väldigt bra på handen men kunde vara lite roligare i modellen.
Skulle göra ett par torgvantar till i min kreativa utmaning, tänkte jag, och valde ett ugglemönster. Ursprungsmodellen blev jättevid, nog för att jag har rätt små händer men de var så extremt vida så jag repade upp och gjorde om med fyra maskor mindre i upplägget. Bättre men inte bra, i alla fall inte som torgvantar. Så av torgvantarna bidde det tumvantar. Dess värre verkar jag ha glömt att fota dem så bildbevis får komma senare.
Nu är jag sugen på sockor igen. Dottern fick ju välja ett garn när vi var i Riga och önskade ett par sockor med flätor på. I månadens sockutmaning fanns en designer, Rose Hiver, och jag valde hennes mönster Katniss Socks. Ville göra ett enkelt mönster eftersom garnet i sig är mönstrat och så gillar jag sockor med elasticitet. Dottern verkar nöjd hittills.
En sagolik helg
Vi har haft en underbar helg på tu man hand, dottern och jag. Konsert med Sarah Dawn Finer på fredagskvällen och den var magisk. Gå och hör henne om ni får chansen, det är värt varenda spänn. Sådan värme, sådan nakenhet och så personligt. Dessutom måste hon ha en av Sveriges absolut bästa röster. Underbart är bara förnamnet!
Filmmys hann vi också med, tre filmer hyrde vi oss. Min favorit var nog "Bröllop i Italien" i regi av Susanne Bier. En film för oss i medelåldern kanske, även om dottern också gillade den. Mamman gillar ju Pierce Brosnan... ;o)
Hämtsushi på lördagen, sagolikt gott. Jag gillar verkligen sushi! Dottern bjöd på nybakta frallor till frukost för att fira mammans födelsedag. Dagen innan hade det också ramlat in lite paket, tack alla underbara människor!
I gruppen Svenska byten på Ravelry har vi en bemärkelsedagssnurra. Detta ljuvliga paket kom från Sammanfaller, tusen tusen tack! Beklagar den dåliga bildkvaliteten, ibland får mobilen inte till det.
Det här kom som en överraskning, en RAK från Kapris. Tack snälla! Ni kan ju ana att Stina och jag har moffat i oss lakrits hela helgen, eftersom det fanns i båda paketen... ;o)
Har stickat färdigt mina rosa sockor. Mönstret finns på Ravelry, är gratis och heter Trails of Life. Jag gillade det, även om jag gjorde några småfel. Men de berodde nog mest på trötthet och dålig koncentration. Överlag tycker jag bäst om sådana här sockor där ovandelen liksom blir elastisk, de sitter så bra på foten. Garnet är Novita Nalle.
Nu iväg på mammografi eller hur man gör runda saker platta. Inte konstigt om tuttarna tappar spänsten med åren när man ska mosa ihop dem så där varannat år... ;o)
Massor med paket!
Igår fick jag så mycket post att det inte rymdes i lådan, vår lantbrevbärare blev tvungen att tuta. Det händer inte för ofta men glad blev förstås jag. Dels var det garn som jag hade beställt och så kom det lite ull som jag också beställt i min iver att försöka lära mig spinna. Fast den här var så vackert färgad så jag törs inte börja med den utan får vänta på den vita jag också beställt. Och med tanke på transportstrejken finns det väl risk för att jag får vänta... :( Nåja, jag överlever. Jag är ju inte sysslolös, precis.
Så kom mitt favoritbyte i gruppen Svenska byten på Ravelry. Temat för månaden var just favoriter och det här underbara paketet kom till mig:
Det grå garnet är Malabrigo lace, färgen heter pearl och är så sagolikt vacker. Alldeles mjukt och gosigt är garnet, det ska bli en fröjd att sticka i det. Alpacagarnet har jag en liten idé för, ska kika lite till och se om det blir som jag tänker eller inte.
Igår kom också en jättefin disktrasa med posten från Marremorr. Jag som precis tänkte att jag skulle behöva sticka några nya, en av dem jag gjorde ifjol håller på att ge sig nu. Så den kom verkligen lägligt, tusen tack!
Sockstickningen går framåt, en socka klar och snart skaftet klart på den andra. Jag gjorde några missar på tåget, jag var galet trött och det ska man inte vara när man stickar flätor. Så titta inte så noga på bilden! ;o) Fast jag tror i och för sig att det verkliga misstaget är på baksidan, det som stör mig men som jag inte orkade fixa till när jag upptäckte det. Suck...
Idag har jag skickat iväg en disktrasesnurra i Svenska byten-gruppen och så har jag lämnat ett bemärkelsedagspaket till Åsa. Kul när man kan lämna ver något personligen och få en pratstund på köpet! Hon jobbar på församlingsexpeditionen och de sålde några alldeles underbart rara måttband som jag bara var tvungen att köpa. Nu är bara frågan var jag lade dem när jag kom hem... Varför är jag så vimsig???
Tomten tinar fram allt mer. Men har ni sett, det växer hönor i mina rabatter! ;o)
Till sist tänkte jag tipsa om den utlottning som finns på Knappmakerskans blogg. Ett lotteri med motprestation och jag tycker att idén är strålande. Ska bara hitta tiden att knåpa ihop några mössor, jag som älskar att göra små mössor. Hoppas att fler nappar på idén.
Underbara presenter!
Igår hade vi gemensamt födelsedagsfirande, maken och jag. Han fyllde år för en vecka sedan, jag fyller år om en vecka men då är han och yngste sonen på tävlingar i Umeå så vi firade igår istället. De underbara barnen gjorde middag, trerätters och allt. Har jag sagt att jag har världens bästa familj!? Här en bild på den läckra desserten.
Av min man fick jag sagolika presenter. En läsplatta, något jag tänkt köpa lite längre fram när ekonomin medger för att slippa skriva ut mönster utan kunna ha dem direkt på en skärm istället. Nu har jag en liten platta, har inte riktigt kläm på hur man använder den än men jag jobbar på det. Jag är ju teknisk som en guldfisk, enligt barnen, så det kan ta ett tag. Dessutom fick jag Solveigs vantbok så nu sitter jag här och dreglar över alla fina mönster. Vilken skatt! Var ska man börja? Måste nog köpa lite mer Rauma finull i olika färger, det känns som ett bra vantgarn.
Mina svärföräldrar gav mig en slända och kardor. Jag när en liten dröm om att försöka lära mig spinna men det känns lite saftigt med en spinnrock innan jag vet om detta är något för mig. Så jag börjar lite försiktigt. Ska försöka tigga till mig lite ull av en god vän med får också men har naturligtvis beställt lite på nätet också. Ser framför mig hur jag stickar vackra vantar i egenspunnet garn men inser att vägen dit är ganska lång, om den alls finns. Allt blir ju inte som man tänker sig...
Maken blev nöjd med sina mössor, fast den där från Stephen Wests mönster får jag repa upp och göra om. Den såg ut som om den skulle svälja maken i en enda munsbit! Jag ger upp mönstret helt och hållet och gör något annat istället, jag är så förb... less på det.
Jag har varit iväg på ett litet hundäventyr som inbegrep några timmar på tåg. Började sticka på ett par sockor i Novita Nalle då, "Trails of Life" heter mönstret och får bli den här månadens sockor. Gillar den typen av mönster som blir elastiskt över foten. Var lite trött och har gjort några småmissar men orkade inte repa upp, tror ingen mer än jag märker dem. Karamellrosa är färgen den här gången, inte riktigt min färg men läcker ändå. Få se om de stannar eller får flytta. Lite suddig bild, det är skakigt på tåg.
Innan dess virkade jag en solhatt till min lilla mamma. Så här blev den:
Så har jag varit och klippt mig. Hade inte klippt håret sedan före jul, jag såg rent ut sagt för jäklig ut. Men nu är det kort och lockarna har kommit tillbaka - underbart! Ska försöka ta mig tid att göra lite slingor också, riktigt så grått som på bilderna är det inte men nog sjutton börjar jag bli nog så grå. Jag vill ju vara blond i evigheter! ;o)
När jag var yngre så avskydde jag mitt lockiga hår, nu är jag glad över precis samma lockar. Så lättskött!
Dagens roligaste nyhet är annars kladdkaketävlingen som dottern medverkade i. Idag presenterades pristagarna och Stina kom tvåa! Så kul! Ni kan ju gissa en som svävar på små moln med ett stort leende på läpparna här hemma...
Mina ringblommesockor!
Nu är de klara, mina ringblommesockor! Jag är så nöjd, så nöjd, älskar verkligen färgen och det läckra flätmönstret på sidan. Så länge som jag har tänkt göra dem, äntligen blev det av! Januari månads sockor är därmed klara, målet är ett par per månad - minst! Kan också rekommendera garnet, Admiral Ombré från Schoppelwolle. Väldigt skönt att sticka i och alldeles lagom mönstrat.
Medan jag var sjuk stickade jag pannband. Tanken var att skicka dem till AFFC för försäljning. Ett par stannade dock kvar hos dottern men tre ligger nu i ett kuvert och ska åka ner till AFFC:s kontaktperson. Så här blev de, stickade efter eget huvud i Drops Karisma Superwash.
Om någon vill ha mönstret är det bara att höra av sig, man gör ett panband på en kväll om man har lite koll på flätstickning (och annars är det ett bra projekt att lära sig enkla flätor på).
Insåg i helgen att jag är dåligt utrustad vad gäller mössor (kan delvis bero på att jag inte gillar mössor). Har en fodrad köpesmössa som jag fick av svägerskan för en massa år sedan och så en grå sak som jag stickat själv. Den blev alldeles för stor så jag testade att tova ihop den lite, med den påfäljd att resåren tappade all spänst, ruskar jag på huvudet så åker mösseländet av och böjer jag mig för att knyta skorna så har jag mössan i ögonen. Därför bestämde jag mig för att det var dags för mig att få en ny mössa. Jag stickar i det underbara blå nystan Heaven's Hand som jag fick i ett garnbyte under fjolåret. Mönstret heter Autumn in Garrison och är väldigt enkelt att följa, bara jag lyckades upphäva hjärnsläppet på första varvet som fick mig att tolka pm som avig maska (Swenglish - purl maska) istället för "place marker". Ibland blir det fel...
Men så galet fult...
... det blir när man bloggar från mobilen! Det ser ju ut som om jag sov mig igenom svenskalektionerna, allt hamnar lite huller om buller.
Galet fula blir också sockorna jag har påbörjat. Mönster och garn gifter sig inte alls med varandra, dessutom ser de ut att bli vida i skaften och jag vill ha lite mer elastiska skaft. Det blir till att repa upp och tänka om. Tar tacksamt emot tips på mönster som kan passa ett "grilligt" garn som detta. Eller passa är kanske mycket begärt, men i alla fall inte göra det värre. Det äter verkligen upp mönstret, kanske är det bästa att sticka helt vanliga sockor?
På't igen, kanske dags att ge sig på ringblommesockorna som jag suktat efter så länge! DÄR har jag i alla fall det perfektqa garnet hemma! Tror jag...
Cirkelsockor och köksprojekt
I förrgår gjorde jag äntligen klart mina cirkelsockor, av mig kallade regnbågssockor på grund av garnets färg. Lite för grällt om någon frågar mig, hade föredragit en randning med växelvis mörk färg och växelvis någon av regnbågsfärgerna. Det hade också gjort mönstret tydligare. Men - dottern gillar färgerna så de här blir nog till henne under julgranen eller i julstrumpan.
Nu stickar jag på en liten mössa som ena kusinbarnet ska få i julklapp, en Aviatrix. Förstår inte varför jag inte gjort sådana tidigare, när jag exempelvis har välgörenhetsstickat, det är ett otroligt trevligt mönster och jag gillar verkligen modellen där man liksom formar hjälmen med hjälp av korta varv. Tyvärr har jag ju lyckats klanta till det i valet av garn, det såg ut att vara så mycket kvar på nystanet och ett litet barnhuvud är ju så litet... Nåväl, inte SÅ litet, uppenbarligen! garnet räcker precis till själva hjälmen, öronlappar och hakband får bli i en avvikande färg. För att inte göra misstaget alldeles, alldeles uppenbart så tänkte jag virka en blomma också och sätta den på sidan. Och visst, jag hade kunnat vifta iväg till garnaffären och handla mer men nu råkar den ligga i Torneå och dit är det liiite långt att åka för ett enda nystan. Så det får bli så här. Men kanske åker vi uppåt en sväng på höstlovet i nästa vecka och då kanske jag råkar få med mig några nystan hem, jag gillar verkligen Novitas garner.
Köket växer fram. Igår satte vi tillbaka kyl, frys, matbord och kökssoffa. Nu är det "bara" resten kvar...
Inte är jag klar med Vickes rum heller och nu har dessutom ett större jobb ramlat in så tid börjar vara lite av en bristvara. Men det hinns nog med på något sätt till sist i alla fall.
Var ute med hundarna på en långpromenad igår, har börjat gå en halvmilsrunda var morgon/förmiddag för att den lille trefärgade huliganen ska vara stilla och snäll ett tag sedan (och förhoppningsvis sova gott om natten och inte hitta på en massa bus). På elljusspåret hittade vi det här:
Har rådfrågat mina Facebook-vänner om vad det kan vara för djur som gått där före mig. Björn, säger flera, räv och grävling, säger andra. Det märkliga var att hundarna inte alls brydde sig, annars ska de ju lukta på allt äckel som kommer i vår väg. Strax innan fyndet ställde sig min labradorpojke på stela ben och med svansen rakt upp och markerade något inne i skogen. När jag passerade så tyckte jag mig höra ett svagt, dovt morrande men tänkte att det nog var inbillning (jag hör lite illa efter ett par öroninflammationer som barn). Nu kan jag ju inte låta bli att fundera... Frågan är väl om jag törs gå där idag också? Å andra sidan så överlevde jag ju igår!
Rundan jag gick är så vansinnigt vacker, jag är så glad över att bo där jag bor med skogen alldeles bakom huset. Tog med kameran och fotograferade längs hela vägen för att visa andra hur fint här är. Här kommer några smakprov:
Den här utsikten har vi när vi kliver ut genom ytterdörren. Det glittrande blå är Luleälven och bakom vårt hus finns en liten skogsdunge och sedan en äng/fotbollsplan där jag kan träna hundarna. Grillplatsen gjorde vi klart i somras, hopphindret ska så klart inte stå där egentligen och inte kompostgallret heller.
Vi börjar med att snedda genom skogen på andra sidan vägen bakom vårt hus för att komma ner till vattnet och följa det en bit. På andra sidan skymtar Sunderby sjukhus. Och tänk, inga hundar brukar bada fast jag har labbar!
Så går vi över en stor äng, där det står två lador. Den ena fastnade på bild, jag älskar formen på de norrbottninska ladorna och deras väderbitna utseende.
Hela gänget samlat när vi knallar upp från ängen och mot skogen igen. Somliga har koppel och andra inte, ni kan få klura ut varför (ledtråd: det har med lydnad att göra)...
Vi måste korsa två vägar, varav en lite större, innan vi är uppe i den stora skogen. Då är alla hundar kopplade och jag känner mig som en riktig doggy walker!
Jag blir fortfarande barnsligt glad av renlav, det ser man inte alls på samma sätt hemmavid.
Tagellaven är känslig för luftföroreningar. Vi har gott om den och det gör mig glad och varm inombords.
Rkaa stigen kallar vi denna. Den är både lång och rak...
Utefter elljusspåret hittar man Den Stora Stenen. En gång i tiden var den ett berg att bestiga för små tultande barn, nu är den bara en hyfsat stor sten. Perspektiven förändras med åren. Morris verkar i alla fall gilla utsikten.
Där borta ser man Bälingeberget dit vi är på väg, fast vi ska röra oss längs med ena sidan.
Vårt elljusspår är verkligen promenadvänligt och de långa raka, öppna sträckorna gör att jag har god koll på vem som kommer så att även de små odygdiga fläckiga kan få vara lösa en stund.
Ett labradorspa. Den här dagen fick det dock stå oanvänt.
Så vacker naturen är! Kan tyvärr inte komma på vad mossan heter, det var länge sedan jag lärde mig om mossor och lavar.
Så kommer vi så småningom till min absoluta favoritdel på rundan, där vi ska knalla nerför de lavbevuxna stenarna. Så vackert så att det gör ont! Hundarna gillar att hoppa och skutta fram där och förstår inte alls varför matte måste ta bild just precis nu.
På väg ner.
Visa hittade en pinne som Melvin raskt ville ta över. De stora kompispinnarna är de bästa!
Militärvägarna kallar vi det här skogsområdet, eftersom här finns ett antal små stugor som försvaret verkar ha lämnat efter sig.
Över stora vägen igen och ner på den gamla byavägen. Här möts vi av byns lantliga del.
Vägen följer älvkanten, på andra sidan syns Gammelstad med kyrkan som landmärke.
Plogfåror... Så grova, råa och vackra de är!
Så sneddar vi över ängen och kommer tillbaka till vårt älskade lilla hus!
Vintervärme
I gruppen Svenska byten på Ravelry har vi haft ett byte på tema vintervärme. Igår landade mitt paket i Luleå så jag slängde mig i vår lilla Yaris och åkte iväg. Ett helt underbart paket från Skylvik väntade, titta bara får ni se!
Härligt garn från Ullcentrum i en underbar skogsgrön färg som är min favorit, te med det klockrena namnet Håll i daj och så lakrits, mmm. Bara godis, med andra ord, för både syn, känsel och smaklökar! Och så mönster på sjalen Maluka. Jag gillade den väldigt men har redan gjort den, få se om det blir den eller något annat av garnet. Tills vidare ska jag gosa med det.
Har börjat på ett par sockor. Temat var självrandande garn och ett mönster som passade till och liksom framhäver randningen. Började först sticka i Fame Trend men det blev inte alls bra, inte mycket till randning där som jag hade trott.
Gick istället över till det allra randigaste garnet i mitt lilla garnlager, Frost i regnbågsfärger. Och nog blir det randigt! Jag hade kanske föredragit randning i två olika färger, en mörk och en klarare, eller en mörk varvad med regnbågsfärgerna, men nu är det som det är. Dottern älskar det så jag anar var de kommer att hamna...
Ska tillägga att garnet inte är så där akrylglansigt som man kan tro av bilden, det är som vanligt min blixt som ställer till det. Är någon förvånad..?
Idefix har haft dambesök i ett par dagar nu, hittills utan framgång. Nytt försök idag, hoppas vi lyckas bättre. Komiskt är att den lille killen nu nästan helt sviker sin matte på dagarna och följer mig i hasorna. Det är hos mig det roliga händer! ;o) De är lättköpta, de små liven.
Kycklingen som bodde inne i tvättstugan har ju flyttat ut och har repat sig otroligt bra, man måste titta noga för att se att hon är lite fjäderfattig på ena sidan fram. Helt fascinerande, det hade jag aldrig trott. Där ser man vad värme och omsorg kan göra för både folk och fä.
Sockorna framskrider
Det var ett enkelt och kul mönster att sticka, det går framåt i en rasande fart och jag tror att de kommer att sitta bra på mina korta ankfötter eftersom ovansidan är i resår. Gillar inte riktigt att det står "gör din favorithäl" och samma sak för tån, just nu (utan glasögon på näsan och med mer eller mindre ständig huvudvärk tack vare smällen) vill jag bli styrd. Men, jag fick till en enkel häl och får se hur jag gör tån. Har börjat på foten nu i alla fall, som synes på bilden. Fast sockorna ser väldigt ceriserosa ut på fotot, i verkligheten är de mer vinröda med ränder i ljuslila. Blixten åstadkommer de mest märkliga effekter...
Gillar verkligen garnet, det ser rött ut vid en första anblick men ger en randning i mjuka färgövergångar som inte stör mitt öga och inte heller förstör mönstret, tycker jag (fast det syns dåligt på just detta foto). Synd att det verkar vara utgånget.
Flätstickan är lokaliserad, dottern har den till sin torgvantestickning. Fast jag vet att jag äger flera, får jaga reda på de andra. Testade att sticka enligt ett tips jag fick men gillade inte att släppa maskor. Eftersom varvet innan är stickat i resår, "försvinner" liksom den aviga maskan. Nu flyttar jag maskor hit och dit med hjälp av stickorna i stickningen och det är väl OK, men jag skulle nog gärna hitta en liten flätsticka i alla fall. Tur att det inte är så många varv man ska sno runt maskor på.
Inviger mina fyrkantiga strumpstickor och kan bara säga en sak - vilket skämt! Jag känner ingen som helst skillnad mot de runda. På de lite grövre stickorna är skillnaden markant och de fyrkantiga är alldeles underbara att hålla i. Men de här är för tunna för att jag ska känna någon skillnad. Däremot känns de bräckligare än mina runda så jag stickar med en känsla av att ha andan i halsgropen. Så nej, de var inget höjdarköp. Men det vet man ju inte förrän man har provat! :)
För tillfället har vi en tuppkyckling boende i tvättstugan i en kaninbur. Rena menageriet just nu, med andra ord. Han såg lite hängig ut igår och eftersom han är en väldigt rar och snygg liten sak, och eftersom lille hussen är en enorm djurvän, fick han komma in i hopp om att han piggar på sig. Vi är nog inte kloka i det här huset, inte många som har tuppar i en bur i tvättstugan. Fast han är en väldigt liten och snäll tupp...
Månadens sockor
Det blir visst aldrig de sockor jag hela tiden tänker att jag ska göra. Garn och mönster var klart och framtaget men så snubblade jag över en rolighet i en grupp jag är med i på Ravelry och så styrde jag om kursen. Igen. Så nu blir det rödlila sockor i ett garn jag gillar riktigt mycket, upptäcker jag, men som verkar vara utgånget. Sandnes Fantasy heter det, jag köpte de två sista nystanen som fanns i en butik i Umeå och hade tänkt göra en Lacy Bactus till dottern. Men nu blir det sockor istället. Mönstret heter Par 5, inspirerat av golf tydligen. Jag tycker att golf är en apträlig sport (har gått med en pojkvän på alla arton hålen en gång i ungdomen och svor att aldrig göra om det) men gillar ju att sticka flätor. Känner lite stress inför alla projekt på min att göra-lista så jag valde medvetet ett mönster som inte såg ut att vara någon större utmaning. Har fortfarande bultande huvudvärk och kan inte använda glasögon sedan gårdagens smäll, så det är inte läge för utmaningar just nu. Men framöver ska jag testa ett mönster där man stickar från tån och upp också, jag inser att det har klara fördelar. I alla fall, här kommer en bild på starten av sockorna:
Gjorde klart den rosa väpnarhuvan igår, avslutade med några varv enkel resår utefter ansiktsöppningen. Ni får ingen mer bild på den, den ser inte roligare ut för det. Men den blir säkert väldigt praktisk, jag hade också velat ha en sådan när barnen var små istället för alla dessa mössor som snodde runt så att de fick öronlapparna i ansiktet.
De fyrbenta gossarna här hemma har lugnat sig nu så dagens morgonrunda var riktigt angenäm, så när som på mitt bultande huvud och värkande tå då. Är huve't dumt får kroppen lida, heter det ju. Man ska inte smälla i varken kofot eller tak!
Dags att försöka jobba en stund utan glasögon. Två jobb ramlade in under natten, jippie! Nackdelen med att frilansa är ju att framförhållningen är ganska kort, men nu vet jag i alla fall att jag har jobb fram till i början av nästa vecka. Skönt.
Sockutmaning eller Månadens socka
Jag var ju tidigare med i Stickameras sockklubb men lämnade den eftersom det dels var så ovisst vad som gällde och dels eftersom jag inte riktigt gillade mönstren. Men jag gillar ju att sticka sockor! Därför startar jag nu min egen lilla sockutmaning, där jag ska sticka ett mönster varje månad. För augusti blir det då Kiertoradalla, som finns som gratismönster på Ravelry (tänker hålla mig till gratismönster) och är på engelska.
Har börjat på Kiertoradalla framför OS på tv:n. Dottern ville ha ett par sockor i en knallig färg, därför blir de så här:
Ett kul mönster och resultatet blir bra så här långt, även om det kanske inte riktigt syns på bilden. Jag är ju en erkänt kass fotograf... Garnet är i alla fall Nalle Aloe vera från Novita, en av mina nya favoriter.
Det drar ihop sig mot den årliga surströmmingsskivan bland grannarna på gatan. Vet inte när än men vet i alla fall att det inte är vår tur att ordna den. Medan jag väntar på inbjudan har jag fixat den obligatoriska lilla presenten. Det får bli en virkad liten korg som ska fyllas med ägg från de egna hönorna. Så här kommer det att se ut:
