Tillbaka
London är en underbar stad! Jag är ingen globetrotter, jag gillar mitt Bälinge och mina hundar. Men OM jag någon gång ska dra med mig familjen och flytta, då går nog flyttlasset till England. Himmel, vad jag gillar det landet! Och London är en fantastiskt rolig stad att semestra i, där finns liksom lite av allt. Den här gången upptäckte vi Camden, en otroligt charmig stadsdel. Vi åt lunch på deras matmarknad efter att ha gått runt och tittat och fått provsmaka mat från världens alla hörn. Och nog är det märkligt, vi äter så gott som alltid gatumat i London och klarar oss hur bra som helst men trots att vi bara äter på restaurang i Paris så blir vi matförgiftade. Det om något måste väl vara ett tecken..? ;o)
Matmarknaden
Camden - rekommenderas! Dessutom köpte jag mig ett par Converseskor där för bara 30 pund. Nu känner jag mig så himla hipp!
Lurade iväg maken och sonen till inspelningsstudion för Harry Potter ena dagen (dit de delvis färdades i en buss liknande den på bilden) medan jag gjorde garnaffärer i London. Inledde med Loop, trots att jag egentligen bestämt mig för att hoppa över den denna gång. Skyltfönstret är otroligt rart men innehållet lockade inte denna gång heller, till övervägande del icke-engelska och svindyra garner som jag lika gärna kan beställa hemifrån om jag skulle vilja ha dem. Dessutom lät de mig vänta utanför till prick 11 då de öppnade och var inte alls hjälpsamma när jag frågade om stans övriga utbud av garnaffärer.
Skyltfönstret till Loop.
Efter Loop åkte jag till I Knit, en riktig favorit. Där köpte jag lite garn men inget av mina inköp kommer på bild här av olika skäl. ;) Dock hade jag hoppats på fler inhemska garner, de som fanns ifjol verkar de tyvärr ha slutat med. Men affären är underbar och de har en underbart trevlig och hjälpsam personal som gav mig instruktioner om hur jag skulle ta mig till mitt nästa mål, Knit With Attitude. Efter en dryg timmes bussresa, när jag mer än en gång undrade om jag verkligen hamnat rätt, kände jag igen ett gatunamn och hoppade av. Det visade sig att allt på lappen stämde utom adressen för hållplatsen men det löste sig ju genom att jag kände igen namnet på gatan där affären låg. En mysig och modern butik där innehavaren hette Maya och visade sig vara från Norge. Vi fick en trevlig pratstund och hon gav mig en lapp med direktiv till hur jag skulle ta mig till mitt sista mål för dagen, Nest. Jag tog första bussen men ledsnade när jag kom till stället där jag skulle byta buss. Här fanns en t-banestation och eftersom jag börjat känna av åksjukan efter allt bussåkande, tänkte jag ta tunnelbanan tillbaka till centrum. Men så upptäckte jag att jag nästan var framme, så jag tog t-banan en station, åkte buss en kort sträcka och vips, var jag framme! Hon som hade Nest var en helt sanslöst trevlig kvinna, hon gav mig ett glas vatten och jag fick låna toaletten. Jag köpte förstås lite garn och fick en trevlig pratstund.
Som helhet är jag ändå aningen besviken på engelska garnaffärrer, i alla fall i London. Där finns absolut russin att plocka men det hade varit roligt med mindre Malabrigo (som jag ändå kan få tag på hemma) och mer lokala garner. Jag vet ju att där finns olika spinnerier och fantastisk ull, men den är inte lätt att hitta. Drömmen vore en affär fylld med bara brittiskt garn, men den skulle kanske inte sälja till andra än mig...
Sista dagen i London gjorde vi det obligatoriska besöket i Covent Garden och åt på Jamie's Italian, en fantastisk restaurang med humana priser. Jag åt en otroligt len risotto med underbart krämig mozzarella. Risotto vill ju gärna se ut som en uppkastning så bilden gör den inte riktigt rättvisa, tyvärr.
Så lyssnade vi på ljuvlig musik i Covent Garden, helt otroligt bra var de.
När vi strosade på gatorna där så stötte vi plötsligt på Rupert Everett som stod och pratade i en mobiltelefon. Jag blev så klart hög som ett hus men ingen av killarna verkade riktigt fatta storheten i det hela och just då var Mr Ernest den enda film med honom som poppade upp i mitt huvud, en film som garanterat ingen annan än jag sett i vår familj. Men jag tyckte i alla fall att det var otroligt coolt att se honom live. När vi senare strosade tillbaka så var han inte kvar men jag tog en bild på stället i alla fall.
Väl hemkommen så hade jag fått ett litet paket med två underbara rutor och sagolika praliner från Barcelona. Thanks a lot, ConchiRodes!
London calling!
Vilken mardrömsvecka! En minisemester i London närmar sig, jag har skött planeringen - bokat flygbiljetter, hotell, bord på favoritrestaurangen, kollat yngste sonens pass, bokat aktiviteter mm mm. Så skulle jag checka in online i måndags - då visar det sig att mitt eget pass har gått ut med mindre än en vecka kvar till avresan! Panik i lägret, jag hängde på låset till polisstationen för att ordna ett nytt. Jodå, de trodde att det skulle hinna komma och i annat fall skulle jag hur som helst komma in idag för att ordna ett provisoriskt. Ett vanligt kostar 350 kr, ett provisoriskt 980! Det kändes inte helt lockande men vad göra, jag vill ju till London!?
I morse vaknade jag jättetidigt och låg och gruvade mig. Tänk om inget sms skulle komma, då var tusen spänn åt skogen? Men så kom det, det lilla plinget i telefonen. Ett pass fanns att hämta på polisstationen - hurra!
Nu har jag kollat in garnbutiker, tänkte kanske vara lite crazy och prova något mer än Loop och I Knit. Vi får se var jag hamnar. Har ni något tips så tas det tacksamt emot.
Ugglesockorna
Det går framåt med sockorna, en socka är klar nu. Jag gillar inte riktigt tån på dem men orkar inte tänka där jag stickar framför fotbolls-VM så de får vara enligt mönstret. De ser ut att vara bättre på själva foten men vi får se, gillar jag dem inte får jag väl ge dem till någon som vill ha dem. Dess värre lyckades jag kasta bilden på hela sockan, ni får nöja er med en på en del av skaftet.
Två rutbyten under sommaren så nu är jag också i full färd med att göra rutor! Det är betydligt roligare att göra rutor till andra än till sig själv, även om det blivit några till mig också. Men jag får inte ihop nio i samma färgställning än så just nu har jag mest en himla massa rutor liggande. Maken ruskar på huvudet, han kan inte fatta varför jag inte kan montera ihop dem när jag har så många. Det var det där med färger...
Store sonen kom hem med en present till mamman. Det värmer i mammahjärtat! Frågan är om jag nämns använda den eller om den bara ska få stå och vara fin..?
På söndag var det tänkt att jag skulle åka till London med maken och yngste sonen. Igår skulle jag fixa inloggning via internet. Man skulle ange passnummer, jag hade ju kollat att sonens pass var OK men rotade fram allihop och började mata in. Kollade mitt eget pass, det gällde till januari 14. Den 14:e tänkte jag men vilket år, innan det gick upp för mig - mitt pass har gått ut!!! Det blev full fart in till polisstationen, med lite tur kommer det nya passet på torsdag och i annat fall får jag fixa ett provisoriskt - till tredubbla kostnaden! Visserligen gulligt rosa men det kan jag klara mig utan. Håll tummarna för mig nu - hårt!
Nya sockor på g
Jag behöver frigöra mer sockgarn. Ja, inte så att jag lider brist på sockgarn, snarare tvärtom. Men tanken är ju att göra rutor till filten av restgarn och för att det inte ska bli alltför enformigt, med typ nio rutor i samma garn, måste jag få loss mer restgarn. Alltså måste jag sticka sockor! Så himla synd... ;o) Bestämde mig för att göra de där ugglesockorna jag spanat på så länge i det ljuvligt blå Nordlys-garnet som ursprungligen var tänkt till hundsockor men där resultatet inte blev bra. Hann precis bara börja igår, gott om vridna maskor och flätor så det går inte så fort men jag hoppas och tror att det ska bli galet snyggt.
Hela FEM rutor till min filt kom idag från Sue. Brevet har varit på villovägar en tid men jag är så glad att det dök upp, dels för att det också fanns choklad i det och så förstås för de fina rutornas skull. De är i glittrigt sockgarn, det syns tyvärr inte på bilden men det är galet snyggt. Det är så kul att ha en hel hög med rutor och kombinera dem till en ny, större ruta som sedan sätts ihop till en filt. Jag behöver bara fler rutor, en himla massa faktiskt... Det blir lite enformigt i längden så jag är väldigt glad över de rutor som kommer med posten. Tack!
Alla barnen är nu samlade under ett tak och mamman mår gott. Äldste sonen jobbar med skogsplanering i några veckor och är ganska så sliten. Dottern hade sin sista dag i skolan idag och ska jobba som frukostvärdinna i juli samt rycka in när det behövs andra dagar också. Och minstingen har skolavslutning i morgon. Det är en historisk dag, då gör vi vår sista skolavslutning på byaskolan. Det ska firas rejält med minigolf och restaurangbesök. Kanske gofika också, vi får se vad vi hinner med. Det känns lite som om vi föräldrar tar examen också, vi har stått på den där skolgården och huttrat i 15 år, tror jag det blir. För naturligtvis har finvädret försvunnit lagom till examensdagarna och här är kallt, regnigt och ruggigt. Hoppas bara att det inte var sommaren som tittade förbi i maj utan att den kommer tillbaka...
Lite mer rutor
Fick två rutor till filten med posten igår, tusen tack till Ali för dem.
Fick också bilder på Idefix valpkull nere i södra Sverige och bara måste dela med mig av någon av dem. Har ni sett något mycket sötare än detta?
Äldste sonen kom hem från Umeå igår på välförtjänt sommarlov. Två års studier på teknisk fysik är avklarade och inte en enda omtenta har ungen! Dessutom aktiv i föreningar, tränade först basket och nu rugby mm. Närmast övermänskligt, tycker mamman. Jag är så grymt stolt över mina ungar, de är fantastiska! Trygga i sig själva, målmedvetna och duktiga var och en på sitt. Dottern är i riksfinal i en tävling för unga ekokockar och ska först till Almedalsveckan i sommar och sedan till finalen i Växjö i september tillsammans med de två klasskamrater som utgör resten av laget. Och familjens minsting är den finurligaste, mest empatiska och underbara lille kille man kan tänka sig. Mammahjärtat sväller nästan över av kärlek och stolthet till alla tre. Kärlek, omsorg och trygghet är receptet, om någon undrar. Man ska se sina barn och ge dem massvis av sin tid. Man ska ha regler men förklara varför. Man ska låta dem vara med och bestämma inom rimliga gränser för att lära dem vad demokrati innebär. Och man ska lära dem att respektera andra och bemöta dem så som man själv vill bli bemött. Och så ska man krama och pussa och pyssla om dem. Det är underbart att vara mamma!
Början till en filt
Jag har börjat sätta ihop rutorna, tillsammans med de jag själv har gjort, till en filt. Det går inte fort och den är inte stor men jag är omåttligt stolt och tycker ärligt talat att den blir skitsnygg så här långt. Döm själva!
Två rader klara.
Tre rader som tillsammans bildar två större rutor, en i gröna och en i rosa toner med en prästkrageruta i mitten. Och den ska förmodligen vara bredare än så här men jag har inte fler av samma färgton att sätta ihop än. Det jobbar jag på nu och så hoppas jag på några rutor med posten. Det är så kul att se på filten och tänka "den rutan har XX gjort" eller "den rutan är gjord av garnet till de sockorna". Lite av ett evighetsprojekt men kul att det är på g!
Gardinen till dörrfönstret i gäststugan är klar och passar perfekt. Det är något romantiskt över virkade rosor, jag är väldigt svag för det.
