Sockor från tån och upp
Bestämde mig för att sticka ett par vanliga raggisar i herrstorlek och skicka till Hjälpstickan, tillsammans med de stora fotbollsvantarna. Bestämde mig då för att sticka dem från tån och uppåt för att samtidigt lära mig denna teknik. Insåg att det fiffiga är att man kan prova på foten medan man stickar, om man har någon fot att prova på. Googlade lite för att hitta ett ungefärligt maskantal och kom fram till 48 st. Ökade tills jag hade 48 maskor och kunde konstatera att de nog blev ganska stora. Visserligen har jag rätt små fötter men ändå, de här sockorna kunde man bygga bo i...
Gör om, gör rätt. Valde 40 maskor istället och stickade på. Bestämde mig för att göra en instickad häl, där jag bara stickar in en tråd som jag tar upp senare för hälstickning. Läste någonstans att man då ska göra sockan ungefär 10 cm kortare än fotens längd. Tänkte mig en fot på 30 cm och stickade alltså 20 cm innan tråden. Ha! Det blev en socka som sitter som gjuten på min 37,5:a!
Nåväl, förhoppningsvis finns det någon frusen kvinna som också vill ha ett par sockor, eller en man med väldigt små fötter.
Mössan är klar och foto finns men det gömmer sig i kameran så det får bli en annan gång. Jag är i alla fall väldigt nöjd, den är både varm och snygg. Synd bara att man alltid måste ha mössfrilla så här års...
Idag har jag varit med om något märkligt. Jag var till tandläkaren, något jag har närmast panisk skräck för. Jag föder hellre barn än går dit, så illa är det. Ändå är det en kompis till mig, vore det inte hon skulle jag nog aldrig gå dit. Nu gick jag dit med släpande steg, ganska säker på att en rotfyllning väntade. Men icke! Den saftiga bihåleinflammation jag drogs med i höstas hade fått tanden att lyftas så nu var den högre än de andra och därmed gjorde det ont när jag bet ihop. Lite slipande så var problemet löst. Ibland har man tur som en tokig. Visserligen måste jag tillbaka för att laga en gammal fyllning som släppt men det är ingenting mot en rotfyllning. Jag måste verkligen ha haft hela huvudet fullt av var där runt jul, inte konstigt att jag hade ont. Nästa gång ska jag gå till doktorn lite tidigare. Tror jag... ;o)
Mina ringblommesockor!
Nu är de klara, mina ringblommesockor! Jag är så nöjd, så nöjd, älskar verkligen färgen och det läckra flätmönstret på sidan. Så länge som jag har tänkt göra dem, äntligen blev det av! Januari månads sockor är därmed klara, målet är ett par per månad - minst! Kan också rekommendera garnet, Admiral Ombré från Schoppelwolle. Väldigt skönt att sticka i och alldeles lagom mönstrat.
Medan jag var sjuk stickade jag pannband. Tanken var att skicka dem till AFFC för försäljning. Ett par stannade dock kvar hos dottern men tre ligger nu i ett kuvert och ska åka ner till AFFC:s kontaktperson. Så här blev de, stickade efter eget huvud i Drops Karisma Superwash.
Om någon vill ha mönstret är det bara att höra av sig, man gör ett panband på en kväll om man har lite koll på flätstickning (och annars är det ett bra projekt att lära sig enkla flätor på).
Insåg i helgen att jag är dåligt utrustad vad gäller mössor (kan delvis bero på att jag inte gillar mössor). Har en fodrad köpesmössa som jag fick av svägerskan för en massa år sedan och så en grå sak som jag stickat själv. Den blev alldeles för stor så jag testade att tova ihop den lite, med den påfäljd att resåren tappade all spänst, ruskar jag på huvudet så åker mösseländet av och böjer jag mig för att knyta skorna så har jag mössan i ögonen. Därför bestämde jag mig för att det var dags för mig att få en ny mössa. Jag stickar i det underbara blå nystan Heaven's Hand som jag fick i ett garnbyte under fjolåret. Mönstret heter Autumn in Garrison och är väldigt enkelt att följa, bara jag lyckades upphäva hjärnsläppet på första varvet som fick mig att tolka pm som avig maska (Swenglish - purl maska) istället för "place marker". Ibland blir det fel...
Trendsetter
Här går jag och beskyller barnen för att vara de som drar hem smittor och så visar det sig att jag är först med att bli förkyld. Nu har nämligen resten av familjen däckat. Hur jag lyckats få med en smitta hem är för mig en gåta, jag som jobbar hemma framför datorn och bara sticker ut näsan för att handla, skjutsa barn eller ta ut hundar. Men datorn var lite konstig förra helgen, jag funderar på om vi kan ha fått samma virus..? ;o)
Har i alla fall gjort klart en ugglemössa till brorsbarnet i födelsedagspresent. Den gick i ett huj! Garnet är Drops Andes och mönstret heter Chouette (sök på Ravelry). På bilderna har jag blockat den lite hårt för att länga den en smula och ögonen är inte fastsydda utan ditlagda, förhoppningsvis ska den inte bli lika vindögd när de sitter fast.
Filmtajm!
Efter att ha tillbringat nästan hela gårdagen i tv-soffan under en filt och med en stickning i händerna, STEG febern när kvällen kom. Ridå... Den skulle ju bort, bort, bort! Alltså, ännu en dag i soffläge. Idag har jag en eländesdag, dvs jag ser program om elände och påminns om hur bra jag själv har det. Först såg jag dokumentären "Gravida bakom galler" på SVT Play. En kulturchock för någon som växt upp i en skyddad kärnfamiljsvärld som jag. När man ser en kvinna på 31 år som väntar barn nr å (åtta!!!) och pratar om sin pojkvän och barnets pappa som alltså är två helt olika personer, då förstår man hur olika världen kan se ut. För mig är det obegripligt hur man kan fortsätta med droger, hur man kan bli gravid gång efter annan när man vet att alla de tidigare barnen har tagits ifrån en osv osv. Mitt hjärta blöder när jag ser dessa trasiga, sargade kvinnor som ändå har något sorts hopp om att få behålla det väntade barnet och kunna starta på ny kula. Och när de "shoppade" till bebisen i det stora fängelseförrådet... Då slog mig också tanken - hur går det till i Sverige? Även vi har väl gravida fångar? Vad händer med de barnen? Kan man sticka för att hjälpa?
Nå, efter denna dokumentär (måste se andra delen när den sänds) så var det dags för film. Valet föll på "Precious", en film som tidvis var precis på gränsen till vad jag förmådde men som mitt i allt eländes elände ändå kunde förmedla hopp, styrka och glädje. Och en insikt om att kunskap verkligen ÄR makt. Kan du inte läsa, kan du inte skriva, kan du heller inte ta in information, får en dålig självkänsla och andras ord blir din sanning. Skolan är viktig, kunskap ÄR makt, inte minst makt över det egna livet. Se filmen om ni inte redan gjort det men ta med en bunt med näsdukar. Och ät inte samtidigt, det kommer ändå inte att smaka gott. Man blir berörd, snudd på illamående.
Stickning då? Jo, jag har producerat ett gäng pannband. Tanken är att dessa ska skickas iväg och säljas till förmån för ett välgörenhetsprojekt. Gjorde en prototyp till dottern och en annan till mig. Gick på dotterns alternativ och gjorde två till, varav det ena föll henne på läppen så att det nog hamnar på hennes hylla. Så av fyra pannband kan hittills ett skickas iväg. Ingen vidare utdelning. Nu har jag slut garn, ska riva i gömmorna och se om jag inte har ett nystan till (någonstans i bakhuvudet har jag för mig att jag har ett men var???). Medan jag väntar på att jag ska kvickna till lite så stickar jag en mössa till brorsdottern, tillika guddottern, som fyller år i början av februari. "Chouette", fantastiskt snabbstickat mönster och resultatet är jag också väldigt nöjd med. Rekommenderas! Jag stickar på rundsticka nr 6 i garnet Andes från Drops, vit färg. Bild kommer, hoppas jag.
Självömkan
Blev sjuk i helgen. Anar att det är barnens förkylning som vandrat över till mig om än i en smula annan tappning. De hade mest huvudvärk, jag har feber, snuva, halsont och hosta. En riktig förkylningsklassiker, med andra ord. Nåväl, snäll make klev upp en halvtimme tidigare i morse för att ta ut mina hundar så det går ingen nöd på mig. Idag ska jag borra ner mig under en filt i tv-soffan med en stickning och så ska jag frossa i CMores kanalutbud och se alla de där filmerna som ingen annan i familjen vill se med mig. Lite lakrits ska jag festa loss på också, det kan bli riktigt mysigt. Och så ska jag försöka förtränga att jag ligger efter med bokföringen och verkligen skulle behöva göra klart flytten av min arbetsplats och datorbytet...
Dottern har önskat sig ett pannband. Jag bläddrade igen en del mönster på Ravelry men hittade inget som jag gillade riktigt. Men så tänkte jag att himmel, hur svårt kan det vara? Letade fram ett nystan superwash ullgarn ur gömmorna och satte igång med lite flätstickning. Båed jag och dottern är nöjda med resultatet, nu återstår produkttest innan bilder och ev. mönster kommer ut här på bloggen. Det bästa är ju att man med lätthet får ihop ett pannband på en kväll. De blir inte jättetjocka men passar nog bra när temperaturen ligger på ett par minusgrader. Jag, som egentligen ogillar mössor något alldeles väldigt, älskar ju pannband men har börjat använda mössa mer och mer ändå för hälsans skull. Men när man begåvats med en rejält tilltagen mängd hårstrån av lockig modell är inte mössa optimalt. Vintertid är jag konstant rakhårig och platt i frisyren och så blir det så vansinnigt varmt där under mössan.
Nu - filmtajm!
Fotoförsök
Noterar också att bilden blir sned i bloggen. Härligt, allt går min väg i detta inlägg. Nöjd
Känner mig otroligt nöjd med min stickning just nu. Väldigt nöjd med mina nya stickor Karbonz från KnitPro, ligger skönt i handen och de känns stadiga på något vis fastän de är tunna. Jag har ju lyckats ha sönder flera stycken av mina 2,5 mm i trä men nu stickar jag med 2,25 och de känns ändå stabila. Skönt.
Också väldigt nöjd med sockgarnet Admiral Ombré. Så mysigt och lättstickat! Och så snyggt ihop med mönstret Calendula! En socka klar nu, bild kommer vad det lider. Ska se om jag kan fota med vanliga kameran istället, mobilbilderna blir om möjligt ännu sämre än kamerabilderna. Och det är naturligtvis inte mig det är fel på utan kamerorna... ;)
Satt och funderade på vad jag har lärt mig under det gångna året och kom först fram till att jag har varit feg och inte lärt mig just någonting. Men så satte jag mig för att sy ihop min socka med kitchener stitches och insåg att jodå, visst tusan har jag lärt mig något! Kitchener stitch till exempel, det visste jag knappt vad det var innan och nu behöver jag inte ens den där filmsnutten för att komma ihåg hur man gör! Fast jag tycker inte att jag får till avslutningen riktigt bra, det blir som en liten kant och jag vet inte om det är jag som gör fel eller om det ska vara så. Jag fäster liksom in den med tråden sedan så den syns inte men helst skulle jag vilja slippa den helt. Någon som vet och förstår vad jag menar och kan ge råd?
Jag kom också fram till att jag vågat utmana mig själv mer. I början var jag livrädd för engelska mönster (lustigt med tanke på att jag jobbar som översättare och dagligen hanterar engelska texter, dock inga med sticktermer) men så vågade jag pröva och nu är jag fast, både vad gäller stickning och virkning. Fastnar man på något så finns det ordlistor på nätet och själva mönstren känns många gånger renare på något vis.
Nu funderar jag på vad som ska bli årets utmaning. Kanske är det dags att lära sig sticka sockor med magic loop? Får fundera lite till på det. Hade tänkt gå en kurs i krokning men den krockade med ringsekreterarutbildningen som dottern och jag är anmälda till så därav blev intet. Är inte det i sig typiskt, när något händer så ska det ske på samma helg?
Nytt försök
Var och handlade idag och passade på att fråga efter mina tappade vantar. De fanns inte där... Någonstans går alltså någon omkring med EN stickad blå lovikkavante! Ibland tappar man nästan tron på mänskligheten...Men så galet fult...
... det blir när man bloggar från mobilen! Det ser ju ut som om jag sov mig igenom svenskalektionerna, allt hamnar lite huller om buller.
Galet fula blir också sockorna jag har påbörjat. Mönster och garn gifter sig inte alls med varandra, dessutom ser de ut att bli vida i skaften och jag vill ha lite mer elastiska skaft. Det blir till att repa upp och tänka om. Tar tacksamt emot tips på mönster som kan passa ett "grilligt" garn som detta. Eller passa är kanske mycket begärt, men i alla fall inte göra det värre. Det äter verkligen upp mönstret, kanske är det bästa att sticka helt vanliga sockor?
På't igen, kanske dags att ge sig på ringblommesockorna som jag suktat efter så länge! DÄR har jag i alla fall det perfektqa garnet hemma! Tror jag...
Vad göra med vantarna?
Det är lite småkallt här nu och jag är glad över de sockor som jag stickade ifjol. Men jag behöver fler! Nu har jag börjat på ett par Munira i ett engelskt sockgarn. Lite väl mönstrat och kanske inte direkt mina färger, dessutom äter det upp en hel del av mönstret. Men jag vill testa det och det är svårt med mönster till sådana garner så då får det bli så här. 
Utan röst
Kreativ utmaning och mobilfunderingar
Har nått en ny dimension med androidkompisen Galaxy III, kan numera både fotografera och filma och dessutom få ut det i Facebook på ett enkelt sätt. Känns stort för en oteknisk varelse som jag. Men nu skulle jag vilja ta kunskaperna ett steg längre och få bilder mm direkt hit till bloggen. Någon som vet om det går och hur jag i så fall gör? Och så detta med appar... Jag har raskt ledsnat på olika spel, det är inte alls min grej har jag konstaterat. Men finns det andra appar som kan vara roliga/bra att ha? Tips emottages tacksamt!
En bekant till mig lade en kreativ utmaning i sin facebookstatus som nu går runt som en form av kreativt kedjebrev. Lite småkul tycker jag som gillar att göra saker med händerna och tänkte föra tanken vidare också till bloggen. Alltså lyder utmaningen som följer (lite modifierad från FB):
De första fem som kommenterar detta inlägg kommer att få något av mig under året. Något som jag har bakat, stickat, plockat eller på annat sätt knåpat ihop. Leveransen kommer utan förvarning och närhelst min kreativitet slår till... det blir en överraskning! Utmaningen är att de fem som svarar, också måste lägga ut samma erbjudande på sin egen blogg.
För att vara med, kommenterar du detta inlägg och lämnar en länk till din blogg så att jag kan se att utmaningen vandrar vidare. Skicka mig sedan ett mail med dina adressuppgifter på marie(at)huset-elliot.com.
Färdiga saker!
Har gjort färdigt lite småsaker de senaste dagarna. Torgvantarna som brorsdottern skulle få i julklapp tillsammans med halskragen är nu klara att skickas. Har glömt att lägga upp dem som ett projekt på Ravelry och ids inte göra det nu, men här kommer i alla fall en bild.
En var klar nere i Skövde, vi provade den och den satt som en smäck. Hoppas nu att de kommer till användning. Garnet är Fabel i en av mina absoluta favoritfärger.
Torgvantarna som jag påbörjade på nyårsdagen men först inte tänkte fota fastnade på en bild i alla fall. De ser inte mycket ut för världen, var nästan tråkigt enkla att sticka men passar onekligen väldigt bra på handen. Så vill ni ha något väldigt enkelt och lättstickat, testa detta mönster. Och ja visst, samma Fabel som innan.
Resårstickningen syns kanske lite dåligt på bilden, den finns på båda sidor om tummen och gör att den sitter fantastiskt fint på handen. Men som sagt, ganska tråkig stickning i övrigt.
I fredags var vi bjudna till grannarna på middag. Optimist som jag är satte jag igång att sticka en gåbortspresent kvällen innan, en grytlapp i två färger som jag fått mönster och garn till i ett byte. Jag hann så klart inte... Men NU är den klar och får stanna hos mig istället, jag behöver lite juliga saker till köket. Den är inte blockad ännu men visst blev den ganska fin? Jag, som inte är särdeles bra på att sticka med flera färger, är omåttligt stolt över mitt verk.
Fascinerande, detta med julen. Jag är ju inte särdeles mycket för traditioner men just julen håller jag lite på. Adventsljusstakarna kommer inte fram förrän till första advent, resten av pyntet tidigast till Lucia och sedan åker det ut tjugondedag Knut. Men, här i byn fanns det de som hade hela batteriet av julsaker framme långt innan första advent och som nu städat undan rubbet! Jag kan i och för sig förstå att man är less om man levt med det så länge, men varför inte vänta lite med att ta fram allt istället? Snart börjar vi väl julpynta direkt efter sommarsemestern...
Två pågående projekt fortfarande, fotbollsvantarna (som får den mest märkliga passform, jag tycker inte alls om mönstret, tyvärr) och så ett par torgvantar. Just nu prioriteras de förstnämnda, de blir ju inte roligare om jag sparar dem. Bara att gneta på!
Förvirrad
Jag måste vara en av de mest förvirrade människor som finns. Igår upptäckte jag ännu ett paket i min julklapp från Britt-Marie. Det innehöll en jätterar grön projektpåse som ska invigas idag, i hopp om att familjen ska bli lite mer välvilligt inställda till mammans alla projekt. Tror de föredrar en påse framför spridda garnnystan...
Idag hämtade jag ut sockgarnssnurran. Som vanligt hade innehållet växt en smula, så nu ska jag klura lite på hur den ska omformas innan version 3.0 snurrar iväg. Men det är jättespännande att hämta ut den och se hur den har förändrats utefter vägen. Mycket garngodis fanns det i den, det finns risk för att en hel del blir utbytt. ;)
Jag fick också ett paket från en annan grupp i Ravelry (RAK - Tandom Act of Kindness, en helt underbar idé) som jag är med i med dagens post. Det innehöll underbara gröna garner. Sockgarnet har jag redan två nystan av i samma färg men jag gillar det verkligen så det var bara kul med ett nystan till. Kanske, kanske kan jag skiljas från något av dem framöver då, jag får fundera på den saken. Jag gillar ju grönt.
Har stickat ett par torgvantar, ett av månadens mönster i den här gruppen. Riktigt trist mönster dock, enda trösten är väl att de var snabbstickade och att de sitter väldigt bra på handen tack vare resåren. Men i övrigt var de ingen höjdare. Har inte fäst trådarna än så någon bild finns inte. Kanske kommer det en, om jag ids fota dem. De är verkligen inte mycket att se.
Nu stickar jag på ännu ett par av Green thumb. Det mönstret gillar jag desto mer, också det enkelt men så läckert med bladet vid tummen. Rekommenderas! Resår här med så de sitter som gjutna. ;o)
Funderar också på månadens sockor och tror kanske, kanske att det ska bli ett par ringblommesockor till sist i alla fall. Garnet är inköpt sedan länge, kanske är det läge att sticka dem nu. Fast jag måste väl göra klart de eländiga fotbollsvantarna först också, kanske..?
Till sist vill jag slå ett slag för månadens byte i den svenska bytesgruppen. Temat för månaden är välgörenhet, något som tyvärr inte verkar slå så där väldigt men jag hoppas att det ska ramla in anmälningar innan tiden har gått ut. Välkommen in om du vill vara med, vi har en väldigt trevlig stämning i gruppen och utbyter en hel del idéer med varandra. Jag tankar massor med inspiration från gruppens medlemmar och skulle inte vilja vara utan den.
