zupermorzan

November flög iväg. Det var en galen månad när jag hämtat mig från feber och muskelvärk. Lärarjobb på ungefär 50%, översättningsjobb på ungefär 25%. Utöver det då uppsatsen som ska ta ungefär 50% av min tid i anspråk och så då den där mattekursen på distans på 25%. Man behöver inte vara mattelärare för att inse att det inte är någon vidare värst bra lösning. Så nu i december jobbar jag inte med annat än skolarbete, nu ska jag se till att bli klar med framförallt uppsatsen. Den hänger över mig som ett ok och känns allmänt tung men nu SKA den bli klar!

 

Nåväl, det blir ju advent i alla fall och jag hann få upp både stjärnor och stakar. Fast den ena ljusstaken var svårövertalad, inte ens ett lampbyte fick den att lysa. Maken fick ta fram ett av sina små verktyg och visa att han minsann gör skäl för sin ingenjörstitel och vips, så fungerade den! Mina ingenjörskonster sträckte sig till lampbytet, titeln till trots. 

 

Här händer det inte mycket men i min soffhörna går fingrarna varma. Julklappsstickningen är i full gång, jag kommer ständigt på nya saker som jag vill hinna göra och börjar nästan känna mig lite stressad. Urfånigt egentligen, ingen vet ju vad de går miste om om jag INTE hinner. Men ändå... Många julklappar ska skickas till släkten söderut och för att få lite ordning i kaoset skriver jag dels upp i min lilla bok (som vanligt, när det gäller julklappar är jag världens mest organiserade människa, sådant skojar man inte om) och dels har jag infört ett system med olika kassar inne i mitt arbetsrum där de olika paketen sorteras efter vilka som ska vad. Det känns bra att ha överblick och koll. Förhoppningen är att inget litet förargligt paket ska dyka upp EFTER jul som det nästan alltid gör, därför att jag lagt det på ett finurligt ställe sedan jag omsorgsfullt har noterat det i min lilla bok (men inte vart jag har lagt det...). Vi får se om det fungerar. Mitt arbetsrum är följdaktligen ett enda kaos, värre än vanligt med andra ord, men syftet är ju gott. Efter jul kommer det naturligtvis att anta ordnade former igen...

 

Vad har jag hunnit sticka då? Jo, två halskargar i ett nytt garn från Drops som hette Peak och väl inte var någon större höjdare men färgen var rosa med lite lyster i (pga synteten) och jag tror att det kan gillas av små flickor. Bilden blev urusel men kolla gärna in mönstret, där syns den snyggare. Ruskigt snabbstickat! 

 

Ujuj, nu har julstressen infunnit sig! Städar och grejar innan föräldrarnas ankomst. Barnen kommer först, i morgon kommer Stina och dagen därpå Viktor. Stina lämnar praktikplatsen med ett visst vemod, hon har trivts som fisken i vattnet och de har tagit väl hand om henne. Ett riktigt kalasställe, vi fattade nog inte innan hur bra det var. Tänk, så fort sju veckor ändå går! Fast jag ska medge att jag är glad att hon kommer hem, dels för att få hem henne och dels för att slippa passa hennes hundar. 

 

Har gjort ett underlägg i julrött. Först stickade man en stor och ful ruta i Eskimo på stickor nr 8. Jag får ont i fingrarna av tjocka stickor och ont i axlarna av tunga grejer så det tog längre tid än nödvändigt. Och jag gillar inte att göra sådant som blir fult...

 

 

I morse ringde makens klocka redan halv sex. Tanken var att jag skulle sova en timme till men jag kom naturligtvis på en massa saker jag var tvungen att meddela honom så jag kunde inte somna om. En hel massa energi hade jag, vek tvätt och slog in julklappar och får omkring här. Tills nu... Oj, vad trött jag är! Man ska inte kliva upp tidigt på morgnarna, det har jag alltid sagt. Det är inte hälsosamt.

 

Jag fick i alla fall öppna mitt lilla kalenderpaket som var fyllt av smått och gott. 

 

När man är dålig på att blogga ofta får man kompensera det med att ha en hel massa bilder. Så blir det nu. 

 

Paketkalendern har jag fotat var dag, dock inte redovisat bilderna. Här kommer därför en liten bildkavalkad!

 

Årets julklapp ser ut att bli en mössa. Har ju gjort en ugglemössa till barnens ena kusin och nu en Lina till svärmor. Gillar det mönstret skarpt, inte för att det är så särdeles roligt att sticka men för att resultatet blir så himla bra. En snygg, välsittande mössa. Det syns inte så bra på bild utan egentligen bättre när den sitter på så jag rekommenderar att ni följer länken och kollar bilder på mössan där.

 

Jag tror att jag ska reklamera mig. Något måste vara felkopplat i höger ansiktshalva. Så fort jag blir täppt i näsan så täpps också bihålorna i höger ansiktshalva igen, så där så att det känns som om ögat ska poppa ut. Och när det händer, reser sig i sin tur min ena kindtand i underkäkens högersida. Jag har slipat ner den så att den var i rätt nivå men nu verkar den vara på g igen. Det är INTE trevligt, kan jag berätta. Det ger en tandvärk som är horribel även med de starkaste värktabletter och gör det helt omöjligt att tugga på den sidan, eftersom det dessutom bara är den tanden och dess motstående kompis som möts. Igår hände detta fenomen igen. Pang, sa det. Det gjorde så ont att jag såg dubbelt på det stackars ögat ett tag. Men i med Rinexin, cortisonspray och så lite av de värktabletter huset hade och så blev det faktiskt soffläge en stund. Höll på att gå galet, jag var fasligt nära att ta Imodium istället för Ipren. Det kunde ha blivit ett intressant experiment... Nåväl, idag är det bättre. Bara cortisonsprayet sätter igång att verka så brukar det ge sig. Men jag måste nog gå till tandläkaren och slipa ner den stackars tanden lite till i alla fall. Jag ska bara våga mig dit.

 

Har stickat klart en halssnodd till åt dottern i det ljuvligt mjuka Alpaca Sport-garn jag fick i vår Skicka vidare-tråd. Tyvärr växte den lite på längden i tvätten så jag är lite osäker på om hon vill ha den. Vi får se. Annars får jag kanske prova att maskintvätta istället för handtvätta och se om den drar ihop sig lite - eller växer så att man kan snurra den två varv. Vi får kanske leka dragkamp här hemma..? Mönstret heter A Very Braidy Cowl och finns så klart på Ravelry. Väldigt stora, lösa flätor, lite knöligt med åtta maskor på stickan.

 

Igår hade jag namnsdag, Elisabeth, ett namn jag bland annat delade med min farmor. I min familj har vi aldrig firat namnsdagar stort men min farmor ringde mig alltid på Elisabeth-dagen och så gratulerade vi varandra. Det gav en känsla av samhörighet. Min dotter har fått min farmors förstanamn, Agnes, som sitt andranamn, det känns bra. Min farmor var också den som lärde mig en hel del vad gäller handarbete, bland annat lärde hon mig sy hardangersöm, något jag tyvärr har glömt bort nu. Farmor broderade jämt, på slutet såg hon inte så bra så det blev ett och annat fel men det spelar mindre roll. Det finns en massa kärlek insydd i varje stygn, det är det som räknas. 

 

I Ravelrygruppen Svenska byten har vi en bemärkelsedagssnurra. Jag valde min namnsdag som en dag att uppmärksamma och fick ett alldeles underbart paket från Pellie. 

Dottern har önskat sig en halssnodd i julklapp av ett garn jag köpte när vi var i London. Nu är den klar, till och med tvättad, och väntar bara på att bli inslagen. Så här ser den ut på ett ungefär:

 

Mitt arbetsrum är ett enda kaos. Jag har just nu alldeles för många projekt på gång, både sådant som ska stickas klart till julen mm och sådant som ska skickas. Det är ås lätt att anmäla sig till skojiga byten i god tid innan jul, utan att tänka på allt som sedan ska förberedas. Men nu håller jag på att göra klart paket som ska skickas för att få undan lite. Mitt arbetsrum är ett enda kaos med lådor mm över större delen av golvet. Nu har maken gjort klart med bredbandet därinne så nu har jag ingen som helst ursäkt till varför jag inte flyttar in även skrivbordet dit in, annat än möjligen att golvet är täckt med mitt golvpussel som jag spänner upp färdiga alster på och diverse annat, eller att mitt skrivbord är fyllt av papper. Eller... 

 

Håller på att rensa ut saker också och har kört ett antal kassar till Röda Korset. Bland annat sorterade jag ut en hel papperskasse med garn. Det sved lite men jag insåg att jag aldrig, aldrig någonsin kommer att sticka något av det och då är det bättre att det kommer till användning. Och att Röda Korset får in en slant till sin verksamhet. Näst på tur står familjespel, vi har hur många som helst av den varan. Jag vill åt utrymmet i garderoben så nu ryker de där som vi aldrig spelar. Bäst att röja medan jag har andan inne, normalt är jag en hamster. 

 

Mitt hemliga julklappsprojekt är klart, nu stickar jag på en mössa åt min pappa. Är rädd att den blir för stor, han har ett ganska litet huvud. Mössor är inte lätt, jag har gjort ett antal till min käre man och han ser mer eller mindre tokig ut i dem alla, till barnens stora förtjusning. Jag tycker att han ser otroligt bra ut men mössa klär honom inte. Inte alls. Inte ens mina. Tyvärr.

Lika fint som vi hade det igår, lika charmlöst är det idag. Blötsnö och slask... Det är ett väder jag avskyr, bokstavligen. Skulle gärna sitta inne och sticka hela dagen men nu är jag överhopad med jobb så det är bara att bita i. Och som vanligt ångrar jag att jag nyttjat den stilla tiden så dåligt för nu lär det vara full rulle fram till jul. Suck... 

 

Just detta med den ojämna arbetsbelastningen, i kombination med att det är en smula osocialt att jobba ensam framför datorn, gör att jag bestämt mig för att försöka göra klart min lärarutbildning. Det är ytterst lite som fattas så det känns dumt att inte göra det. Att gå tillbaka och jobba heltid som civilingenjör känns inte så lockande i nuläget utan planen är att kunna jobba deltid som lärare, förhoppningsvis. Har anmält mitt intresse för att vikariera på dotterns gamla högstadieskola, en friskola där jag gillade personalen väldigt bra. Skulle vara kul att komma ut och jobba lite med ungar, jag trivs ju i deras sällskap. Det blir än mer tydligt när de egna flyttar ut, just nu är ju bara minstingen kvar hemma och det är fasligt tyst och stilla. Det blir väldigt enkelt att vara zupermorza då, nästan för lättsamt.

 

Ikväll spelar vårt basketlag bortamatch. Jag hoppas att det sänds på tv så att jag får en anledning att landa i tv-soffan med stickningen. Julklappar på stickorna nu, törs inte lägga ut något här eftersom det kan förstöra överraskningsmomentet. Så idag blir det ett inlägg helt utan bilder. 

Det var länge sedan jag bloggade sist, skäms på mig. Det betyder dock inte att stickorna har vilat, tvärtom. Jag har hunnit få färdigt en sjal till min fina faster som fyllt jämna. Mönstret heter Ishbel (finns på Ravelry, hinner inte länka) och har stickats av väldigt många. Det var ett väldigt tydligt och välskrivet mönster, otroligt lätt att följa. Men om jag ska vara riktigt ärlig, och det ska man ju, så tyckte jag att det var lite trist. Det följde liksom samma spår hela tiden, först med den slätstickade tallriken och därefter med spetsmönstret. Mitt probem är litegrann att om något blir väldigt enkelt så somnar jag till och tappar fokus och då blir det lätt fel. Jag glömmer en ökning och vips, så stämmer det inte. Så jag fick sticka baklänges ett par gånger, enkelheten till trots. Garnet är ett silkesgarn som jag tog ur förra Garn- och boksnurran vi hade i Svenska byten (också Ravelry).

 

Jag knåpar på i min soffhörna. Glassar har det blivit ett par stycken, en glasspinne efter mönster och en jordgubbsstrut efter eget huvud. Båda ger mig taskiga associationer, min man bara ruskar på huvudet åt mig och jag försöker intala mig att det lilla barnet som ska få dem inte har samma eländiga fantasi som sin mors kusin. I alla fall inte än...

 

Jag virkar kakor och annat just nu. Ska bli till julklapp till små kusinbarn, är det tänkt. Inte särdeles avancerat utan ganska småtrist egentligen men jag inbillar mig att det kan vara lite kul att leka med. Detta har jag fått till hittills.

 

Jag är inte rappast med uppdateringar här, ser jag. Men jag knåpar på med lite av varje. Dotterns halskrage tar form, den stickar jag på hemliga stunder när ingen ser. Lite lur på om den blir för kort, vet inte om jag ids repa upp i så fall. Jag tillhör dem som gärna vill lägga misslyckade projekt i en kasse någonstans där de inte syns och hoppas att de ska ordna upp sig själva om jag bara väntar nog länge. Hittills har det inte fungerat.

 

Min dreambird tar form, två fjädrar har jag fått ihop nu. Men den får också vara vilande tills jag hunnit med det jag vill hinna i julklappsväg, för himmel, vilken tid den tar! Man får hålla koll på alla maskor, det är en herrans massa förkortade varv. Inte direkt någon tv-stickning, om man inte ser på något man är så där måttligt intresserad av, som fotboll då kanske. 

 

Just nu virkar och stickar jag små bullar, kakor mm till kusinbarnen. Ett snabbt och enkelt pyssel, bild kommer så småningom. Stina och jag åker ju ner till Stockholm första helgen i november, då tänkte jag mig att julklapparna dit skulle vara klara för avlämning.

 

Igår hade vi det hyfsat skönt ute, jag räfsade i tre timmar med den påföljd att den arma kontorsarbetarkroppen värker idag. Den är inte gjord för så mycket fysiskt arbete i sträck... Hönorna var med mig ute och hjälpte till...

 

Fick inga napp på socktoberutmaningen och jag är en rastlös själ så jag tog helt enkelt bort den. Vi slopar det.

 

Ledsnade också lite på sockstickning, fick en massa nya idéer i huvudet som måste förverkligas, helst igår. Vådan av att ha garn liggandes är att det hela tiden poppar upp nya idéer. Torgvantarna blir så där, ursprungsmönstret är för tvåändsstickning men det kan inte jag så jag kör vanlig stickning. Trodde de skulle bli smala men de blev snarare lite för breda för mina små händer. En är klar och jag inser att de blir till mig och inte till brorsdottern, eller kanske till och med till någon med större händer än mig (vilket i och för sig inte borde vara så svårt att hitta). Nåja, ska göra dem klara först men tappar genast suget när det inte blir som det var tänkt från början. Som sagt, jag är en orolig själ...

 

Nästa julklapp på G är en tröja till ena lilla kusinbarnet (jag har bara två kusiner om någon nu skulle undra). Det blir en uggletröja, jag gillar verkligen det mönstret. Fast i den storlek jag gjort den här gången var det antingen fel på mig eller mönstret, jag har inte fått maskantalet att stämma riktigt i intagningarna och tycker också att det blivit lite snett på något ställe. Men kanske ingen märker det mer än jag, förhoppningsvis.