En chock i rosa...
... eller förhoppningsvis någon liten flickas dröm. Alldeles för glittrigt och rosa för mig men dottern älskade det ju en gång i tiden. Haed inte tänkt fota först men tanken med bloggen är ju att dokumentera allt jag gör. Så - här kommer den!
Nu stickar jag på en mössa som förhoppningsvis ska matcha någon av bebisvästarna. Jag tycker ibland att det är lite svårt att hitta mönster till de här insamlingarna. Jag vill gärna göra något som går hyfsat fort så att jag hinner få klart det. Men en del mönster är väldigt enkla och basala, jag gillar t.ex. inte bebiskoftor i enbart rätstickning och vill därför inte heller ge det till någon annan. Fast kanske ska man inte tänka så utan tänka att det ger värme och det är huvudsaken..?
Vi har nästan medelhavsvärme här i Norrbotten, 18.5 grader på skuggsidan redan på morgonen idag. Lite för mycket för den nyblivna hundmamman och därmed även för mig. Man blir lite tung i huvudet av värmen, i synnerhet när man ska vara inne hela dagen och hålla koll på små valpar. Dålig nattsömn gör inte saken bättre. Nu har vi flyttat till ett rum som ligger mot baksidan så hoppas jag att det ska vara lite svalare fram på eftermiddagen, gårdagen var närmast olidlig. Men man ska inte klaga på värmen, tänk om detta är den sommar vi får?
Valparna har landat
I natt föddes då äntligen Mayas valpar. Tre hanar och en tik, alla trefärgade. Det blev en ganska långdragen historia, jag har ömsom suttit på sängen och stickat och ömsom suttit på golvet med Maya. Så här ser de ut, världens finaste valpar:
Två Milo-västar i bebisstorlek är klara. I natt har jag stickat på en tredje i lite större storlek, tänker mig att även äldre rumänska barn behöver kläder. Den västen har inte fastnat på bild och gör det kanske inte heller. Garnet är allt som inte är jag - akryl, rosa och med metallglitter. När dottern var yngre lovade jag att sticka en tröja till hennes hund och hon skulle få välja garn - och valde detta. Jag bedyrade att akryl inte var lämpligt till hund men hon var envis. Det blev ingen hundtröja, inte heller de sprialsockor som hon själv tänkte göra. Men kanske finns det någon liten tjej i Rumänien som också har en rosa glitterperiod och som kan bli glad över en sådan skapelse? Jag hoppas på det. Så här ser i alla fall bebisvästarna ut:
En Milo klar...
...och nästa på stickorna!
Min Milo växer fram
Milo var en rolig stickning - när jag väl insåg att man stickade uppifrån och ner! Först fattade jag ingenting, tyckte att det såg helskumt ut och repade upp en omgång för att börja om. Jag trodde att jag missat någon sida men så insåg jag hur det var tänkt och måste säga att det är genialiskt, i alla fall om man heter Marie och hatar att sy ihop saker eller att fästa trådar. Här stickar man uppifrån och ner, maskar av för armhålor och lägger upp nya maskor på nästa varv (formar samtidigt axelbanden) och så stickar man vidare nedåt och får på så sätt allt i ett stycke, utan vare sig sömmar eller en massa trådar att fästa. Yippee! Och fort går det också. Gillar de klara färgerna i garnet utom möjligen den stålgrå. De andra får mig att tänka på glass och sorbet men den grå passar inte riktigt in i de tankebanorna så den stör mig lite.
Sticka och skicka
Hoppla, så skumt, inlägget jag skrev igår kom aldrig ut utan fick publiceras idag istället. Skumt... Ibland är det knepigt med modern teknik som man inte riktigt begriper sig på.
Har ni sett att det ska bli en ny Sticka och skicka-insamling? Jag hann inte med den förra men den här gången tänkte jag haka på. Har sedan tidigare köpt ett nystan Järbo Elise i läckra färger, ett garn i 55 % bomull och 45% akryl. Nu har jag lagt upp maskor till en Milo så får vi se hur den blir. Tänkte knåpa ihop minst en mössa också och några små sockor. Vad tänker DU göra?
Skrämselhicka
Så kom brevbäraren med en avi igår och gav mig skrämselhicka, jag hade ett paket att hämta ut. Shit, shit, shit, nu har jag gnällt i onödan, tänkte jag, nu kommer födelsedagspaketet. Men icke, det var några nystan reagarn som jag köpt och som jag tror ska bli en sommarsjal. Puh... Min bytesvän lyser med sin frånvaro och nu försöker jag glömma henne. Man ska inte ödsla energi på onödigheter,
Idag har jag varit och kikat på en liten bebis, 7 veckor gammal. Så små de är! Hade stickat en tröja i storlek 6 månader (uggletröjan, ni kanske minns den, nu har den fått ett par ögon också) och den såg så yttepytteliten ut här hemma på soffan att jag var rädd att den skulle vara för liten. Ha! Den har växtmån, om vi säger så. Ändå var gossebarnet ingen liten kille för sin ålder. Men jämfört med de där grabbarna som berikar min vardag, med skostorlek som nu överskrider 40 även på 12-åringen, så var han ju så liten, så liten.
En vante är klar nu, förutom tummen. Ser ni att det är en lilja? Är larvigt stolt över mig själv, gillar ju inte att sticka med flera färger men tycker själv att det blev ruskigt snyggt. Jag håller på att bli självgod... ;o) Inte tvättad och blockad än, då blir dem förhoppningsvis ännu bättre. Men ganska snygg redan nu.
Lilla Maya är nu så rund, så rund om magen. Om ungefär en vecka vet vi vad som bor därinne. Igår ansade vi magen lite och så tog jag en bild.
SÅ förbannad!
Kommer ni ihåg att jag skrev om ett byte i en grupp på Ravelry i mitt förra inlägg? Nu har det visat sig att jag har blivit grundlurad! Min bytespartner är inte alls särdeles sjuk, hon är väldigt aktiv på både facebook och twitter, har lagt ut bilder på sig själv när hon är ute och roar sig och på olika saker hon stickar och säljer. Hon ville bara inte göra något för mig, tydligen... Kan ni fatta hur man kan vara så fräck? Nu har jag tilldelats det som kallas en ängel, tanken är att jag inte ska gå tomhänt ur bytet antar jag. Men det är ju inte alls grejen egentligen. Grejen är ju att man lär känna en annan person (vilket jag i och för sig gjorde...) och bryr sig om varandra. Jaja, hon kan ju sälja det jag skickade henne, bara garnet lär ge henne en peng. Kan man bete sig på det viset så måste det helt klart vara ett allvarligt fel någonstans... Läxan jag lärt mig är att alltid hålla koll på att min ev bytespartner är aktiv i gruppen om jag går med i något mer internationellt byte.
Min sjalstickning är lagd på is. Stickorna fungerar inte, garnet fastnar hela tiden. Fick tips om stickor kallade Addi Lace så nu har jag beställt sådana. Inte visste jag för två år sedan att stickning var en sådan materialsport! ;o) Ser fram emot de nya stickorna så att jag kan ta nya tag med sjalen, jag vill ju få den färdig.
Istället stickar jag nu vantar, har börjat på vantarna Lilja ur Vantboken. Lite småbesviken på mönstret (usch, vad jag gnäller idag!), har hittat i alla fall tre fel i diagrammet och kan väl tycka att den borde vara bättre kollad med tanke på hur dyr den är. Man får inte slappna av och missa felen för då blir det fel även i stickningen. Men snyggt blir det! Fast jag måste hela tiden tänka på att inte dra åt för hårt på baksidan. Men jag börjar gilla flerfärgsstickning allt mer, det går fortare och fortare.
Börjat på sjalen...
...men det går sakta framåt. Som att sticka med sytråd!
Färgen stämmer inte alls, den ser lavendelaktig ut på bilden men är mer åt denimhållet i verkligheten, tycker jag nog.
Ett bekymmer jag har är stickorna. Jag älskar mina KnitPro, även om jag ibland irriteras över att några tenderar att skruva loss sig under arbetet samt att jag haft bekymmer med stickor som släppt från sina fästen och fått reklameras. När jag stickar i så här tunt garn får jag ett annat bekymmer. Tråden fastnar i skarven mellan trä- och metalldelen. Alltså inte där jag skruvar fast stickan i kabeln utan i själva stickdelen. Inget man kan göra något åt men det påverkar flytet i stickningen och det irriterar mig lite. Nu lär jag väl inte ägna resten av mitt liv åt stickning med lacegarn men det skulle ändå vara trevligt att veta om någon har något tips på stickor som gör sig bättre för den här typen av stickning. Kanske man måste gå tillbaka till helt vanliga, fasta rundstickor helt enkelt?
Lite småless också på en grupp på Ravelry. Gick med i ett internationell födelsedagsbyte lite på skoj, alltid kul med garninriktade presenter. Kände när jag fick min partner att vi hade noll och inget gemensamt men försökte ändå få lite kontakt. Den blev väldigt sporadisk och korthuggen från hennes sida. Jag skickade mitt paket i god tid, inklusive två ihopknåpade presenter (torgvantar och halskrage). Förstod att hon hade det jobbigt i livet med skilsmässa och magkatarr. Två dagar innan min födelsedag fick jag ett meddelande där hon beklagade att min present skulle komma lite sent, hon hade inte börjat än men visste precis vad hon skulle göra. Hon skulle bara genomgå gastroskopi och sedan skulle hon sätta igång. Hemskt naturligtvis med ohälsa men det som irriterar mig är dels att hon tidigare gett sken av att vara i full färd och dels att det i gruppen fanns krav på obligatoriska incheckningar vissa datum som hon inte hållit heller, så jag tycker att gruppens moderator borde ha reagerat. När jag nu kontaktar moderatorn, eftersom jag inte får någon som helst kontakt med min bytespartner, menar hon att jag borde ha hört av mig tidigare. Men jag har ju skött min del!!! Samtidigt som jag oroar mig för vad som hänt den arma kvinnan som jag skulle byta med, tycker jag ändå att hon hanterat det hela illa. Känner man att livet snurrar på för fort så hoppar man av sådana här saker. Och tar man på sig att vara moderator måste man också hålla lite koll på vad som händer. Nåväl, lesson learnt, inga fler byten i den gruppen för mig. Tacka vet jag vår svenska lilla grupp, där har vi det mysigt och försöker hjälpa varandra!
I mål!
Igår gick jag i mål med mitt mastodontjobb. Nu kan jag njuta av att vara ledig resten av maj om inget dyker upp, men det hoppas jag att det inte gör. Har man jobbat så galet intensivt en period, behöver man landa lite. Kroppen är så uppskruvad att det tar tid att ställa om, följdaktligen vaknade jag före 6 i morse och hade svårt att somna om. Nåja, nu kan jag ta det lugnt. Ska bara komma ikapp med städning och tvätt och fixa klart innan valparna kommer och jobba på hundutställning i helgen och... ;)
Om kvällarna har jag i alla fall varvat ner med lite stickning. Inget avancerat eller krävande, det klarar inte min stressade kaninhjärna av i sådana lägen. Det har blivit disktrasor. Tyvärr syns ju mönstren väldigt dåligt på mina urusla mobilbilder. Men jag har gjort tre stycken i mitt favoritmönster Chinese Waves. Jag gillar verkligen det slutliga resultatet, det blir så stadiga trasor. Garnet är Marks & Kattens Ecobomull.
Så igår kväll, när jag pustade ut i soffan efter att ha skickat in filerna, bestämde jag mig för att göra en trasa till innan jag lämnade diskrtaseträsket. Valet föll på mönstre "Flying Geese" som jag fick för mig skulle innehålla vridna maskor och lite pyssel när jag såg på bilden. Det gjorde det nu inte. Det var ett ruskigt snabbstickat och enkelt mönster, runt en timme tror jag det tog innan trasan var klar. Strukturen blev snygg ändå, det var mest besvikelsen över att det var så ruskigt enkelt som grumlade det hela lite. Och att min mobilbild blev urdålig... Samma garn som innan, förresten.
Jaja, istället bestämde jag mig nu för att ta i lite så det projekt som nu sitter på stickorna är en sjal, "Ethereal", i Cascade Alpaca Lace. Jag är ju ingen sjalmänniska egentligen men tänkte att jag skulle ändra på det och ville ha något tunt och luftigt till sommaren. Vi får väl se om jag ror iland det eller om jag tagit mig vatten över huvudet, det är ett väääldigt tunt garn.
Häromkvällen när hundarna och jag var ute på kvällsrundan snubblade vi nästan över en liten igelkott. Hundarna blev förstås nyfikna men gick motvilligt därifrån på mattes kommando. Kotten rullade ihop sig till en boll och gjorde märkliga ljud. Vilka fascinerande och underbara små djur det är!
Morris tyckte att den var liiite läskig men moffade kaxigt ett par gånger på betryggande avstånd. Han är en liten tuffing, den killen ;o) Mattes lill-hjärta!
Jobb och jobb och...
ja, mera jobb. Just nu har jag inget liv knappt men efter onsdagen ska jag vara ledig ett tag, har jag tänkt. Har lite att komma ikapp med här hemma innan det är dags för valpar.
Lite disktrasor har jag i alla fall hunnit knåpa ihop. Två till i våffelmönster, samma garn som förut (M&K Eco Bomull). Den övre är tvättad, den nedre inte.
Så har jag gjort två i samma garn i mönstret Chinese Waves från Ravelry men dem har jag missat att fota, ser jag. Jag gillar verkligen det mönstret, trasorna blir så stadiga och det tycker jag om.
Igår fick jag för mig att det var dags för sommartår. Eftersom nagellack inte är något som används så ofta utan mest till just sommartår eller märkning av valpar (jag är allergisk mot långa naglar och målar aldrig fingrarna) så hade det mesta torkat ihop, allt utom det blå jag köpte i England för just märkning av valpar. Det fick bli det. Maken knorrar och tycker inte att det är snyggt, jag kan inte fatta varför..? ;o)
Tokjobbar!
Har deadline om en vecka och alldeles för mycket kvar så nu jobbar jag som ett svin och hinner knappt gå ut med hundarna, än mindre sticka. Men en liten stund på kvällen innan jag kravlar mig i säng så stickar jag nårga varv för att varva ner. Det är något meditativt över en stickning, den sänker pulsen och stressen. Just nu är det disktrasor som gäller, några av våra håller på att ge upp och även sonen behöver nya. Tycker att det är lite gulligt att de tre studentkillar som delar lägenhet vill ha morsans hemstickade disktrasor. Då måste man ju ställa upp! Just nu är det våffelmönster som gäller.
Den upptill till höger är tvättad, den andra inte. Stickade i ekobomull, som synes. :)
Torgvantar klara
Äntligen blev de kara, mina torgvantar! Jättelånga skaft och korta händer eftersom garnet tog slut, ska jag göra om dem så ska jag inte följa mönstret så slaviskt utan tänka själv, även om det blir jobbigt. ;o) Men samtidigt lite elegant med de långa skaften, synd bara att jag inte är så elegant av mig i övrigt.
Ovansidan. Mönstret syns lite dåligt, fastän de sades vara små i storleken är de ganska stora på mina klena händer och underarmar.
Undersidan i resår.
Båda tillsammans. Här syns de långa skaften väldigt tydligt. Jag lär inte frysa om armarna i alla fall... ;o)
Det blev en disktrasa sedan. Började på en som såg snygg ut på Ravelry men som fått en del kritik när jag läste andras försök. Och efter att ha hållit på i närmare en timme var jag inte alls nöjd, trots flera upprepningar och omstarter. Så jag repade upp en sista gång och gör nu en i vanligt våffelmönster istället. Enkelt, snyggt och praktiskt. Garnet är M&K Eco Bomull som jag bytt till mig i vår andra chansen-tråd i Svenska byten, där garn som man inte själv är så förtjust i längre kan få ett nytt hem hos någon annan.
Inte min bästa mobilbild, får försöka prestera en bättre när den är klar.
Borde jobba...
...men hur kul är det på en söndag? Texten jag jobbar med handlar om hemelektronik, inte det mest inspirerande kanske heller, i alla fall inte en söndag. Tar en paus istället och kikar på stickmönster, är lite sugen på en skir sommarsjal och funderar på om Ethereal kanske kan vara något? Har köpt en mjuk och gosig härva Manos Lace i en underbar blå färg som skulle kunna passa. Fast så har jag ju Solveigs vantar som också lockar, även om det inte riktigt är vantväder längre. Svårt beslut, ska kanske göra klart torgvantarna först av allt. Och så behöver jag sticka disktrasor, nästan alla jag har gjort är gröna och jag inser att det inte är fel med lite blandade färger om det inte ska ta stopp i tvätten. Hmmm, vart ska man börja?
Det finns stunder, även om de inte är många, när jag bittert ångrar att jag upptäckte Ravelry. Jag får oändligt med inspiration och nya vänner den vägen men den mentala Att göra-listan sträcker sig bortom horisonten snart. Hur ska jag få tid??? Någon som känner igen sig?
Dottern har haft en höjdarhelg. Hon har jobbat på vårmässan hela helgen som någon sorts alltiallo vid köksscenen. Där har hon bland annat fått assistera mästerkocken Markus Aujalay och det är förstås stort i hennes värld, hon drömmer ju om att själv bli kock. Själv skulle jag få stora skälvan av att laga mat tillsammans med en stjärnkock (eller vilken kock som helst faktiskt), matlagning är inte alls min grej men för henne är det höjden av lycka. Dessutom verkar han vara en osedvanligt trevlig och jordnära kille även utanför rampljuset så hon är nöjd, mer än nöjd. Och inspirerad förstås, vilket kommer övriga familjen till gagn. Gissar på svamprisotto till middag idag. :)
Stickar torgvantar
Fick ju garn i favoritbytet, bland annat Drops Alpaca i en mysig röd färg. Jag gillar verkligen Drops Alpaca, tycker att det är ett härligt garn för just torgvantar. Mönstret som följde med har dottern redan gett sig på (och mamman ska få ta över vid tillfälle eftersom det bara blev en som blev klar) så jag tänkte ta ett annat istället. Siktade först in mig på ett flerfärgat mönster, var lite sugen på mönsterstickning. Men så besinnade jag mig och började på Fishtail Wristwarmers istället. Har gjort klart den ena, så när som på tummen, och är på god väg på den andra. Ångrar dock att jag gjorde skaften så långa som mönstret sa, det blev oroväckande lite garn kvar så jag kapade lite på handen. Det hade varit bättre med det omvända, jag är ingen vän av vantar som går alltför långt upp på armen. Men det ser fasligt elegant ut, eller hur?
Ok, kanske inte på just den här dassiga bilden men som helhet, menar jag. Gillar annars strukturen på vantarna och mönstret är enkelt - om man inte har sysslat med bokföring dag och natt och är helt slut i huvudet för då gör man fel hela tiden. :(
Var på vårmässan igår. Inte mycket att hänga i julgranen egentligen. Men de trevliga tjejerna på Ostickat erbjöd 25 % på sina garner så det blev några inköp av sjalgarner, är lite sugen på att sticka något somrigt och skirt. Måste försöka behärska mig, jag har snart garn för en livstidsförbrukning.
Idag lämnar garn- och boksnurran mig. Kul att välja ut böcker att skicka och garn till dessa! Det var en utmaning som verkligen tilltalade mig. Hoppas nu att nästa på tur blir lika nöjd som jag.
Deklarerat!
Det egna företagandet har en gigantisk baksida som stavas pappersarbete. Jag hatar det! Men nu är all bokföring klar och deklarationen inskickad. Och jag får tillbaka i år igen, om än inte lika mycket som ifjol. Nästa år blir det tufft, då ska momsen redovisas separat och då lär jag få betala om det blir som jag har tänkt mig med två valpkullar under året. Så är det att vara seriös hunduppfödare, då betalar man också prydligt moms på sålda valpar.
Deprimerande väder har vi också. Meteorologen pratar om högtryck men verkar helt ha glömt bort den norra landsändan. Vi letar efter det där förbaskade högtrycket men kan inte hitta det! Så här såg det ut hos mig i förmiddags:
Stora lappvantar singlade ner och gjorde marken alldeles vit igen. Kul... eller kanske inte.
Igår kom Garn- och boksnurran till mig, en av många snurror i gruppen Svenska byten. Jag var lite tveksam, tycker att detta med vilka böcker man gillar och inte gillar är en väldigt personlig sak. Så första varvet avstod jag men nu kunde jag inte motstå. Och det var tur för det var ett skojigt paket som damp ner hos mig. Det här böckerna med garner har jag tagit ut:
Bilden blev dess värre upp och ner, teknikgurun har lyckats igen. ;o)
Nu återstår att grubbla lite på vad jag ska skicka iväg. Böcker har jag bestämt men så var det detta med att hitta mönster och garn som passar till boken. Lite klurigt men jag tror att jag har en lösning. Spännande att se om någon tar någon av mina paket sedan, jag stoppar i två böcker som är ganska olika varandra i genre. Det är själva tanken med snurran, olika böcker från olika genrer och så ska garn och mönster matcha. Lite av en utmaning men skoj.
