Julklappsverkstaden är igång!
Så är jag igång med årets julklappstillverkning! Maken rynkar på pannan, att vara ute i god tid är inte hans grej. Men jag har nogsamt förklarat att det minsann är tidsödande att tillverka egna julklappar och att man därför måste börja tidigt. Han såg skeptisk ut, jag är inte helt säker på att han delade min uppfattning.
I alla fall. Den dubbelstickade grytlappen är äntligen klar. Den påbörjades redan i juli och har varit min "ta med på resa"-stickning. Ibland har jag varit lite less på den så den har fått ligga, det här med dubbelstickning går inte så fort, i alla fall inte för mig. Men i helgen tog jag mig i hampan och gjorde klar den. Den är lite kul men väldigt stor i formatet.
Efter att ha pillrat med detta och snott trådar hit och dit för att de inte ska synas, känns det skönt att sticka på ett par vanliga sockor igen. Till och med ett par ankelsockor, förhoppningsvis går det riktigt fort. Tror att dubbelstickningen får vänta ett tag nu, även om jag tycker att det passar väldigt bra till grytlappar och fortfarande är helt fascinerad av att det blir inverterat på andra sidan.
Annars är det fullt upp nu. Jag jobbar på för att bli klar med min lärarexamen, min andra längre utbildning i livet (är ju civilingenjör också). Skriver på uppsatsen (inte så ofta som jag borde men i alla fall) och läser lite extra mattekurser på distans. Jobbar lite lätt med det egna företaget med planen att trappa ner detta samt vikarierar i skolan vissa dagar. Det senare är lärorikt, vissa dagar är underbara och andra kanske inte lika underbara. Jag kan känna ett sug efter kontinuitet, att få ha en klass, lära känna gruppen och planera verksamheten, men tycker samtidigt att det är lärorikt att arbeta med olika grupper och pedagoger. Vilken lyx det är att ha möjlighet att sadla om i livet och kunna byta spår!
Irriterad!
Har stickat en tröja till dottern i Drops Paris. Jag har ju läst och förstått att många har problem med Drops mönster men jag har inte haft det. Förrän nu. Det började med att garnmängden inte räckte, jag fick beställa ett extra nystan och hade turen att det fanns kvar i samma färgbad. Sedan stickade jag fel X antal gånger, där X är ett ganska stort tal. Det kan jag kanske inte helt skylla konstruktören för, det var ett ganska enkelt mönster egentligen och då har jag en tendens att bli lite slarvig. Hur som helst, mycket baklängesstickning har det blivit men till sist är tröjan klar och ihopsydd. Storleken är M, dottern ligger mitt emellan S och M i både längd och bredd. Men vad händer? Jo, tröjeländet är för kort! Modellen på bilden sitter lämpligtvis ner så det är omöjligt att avgöra tröjans längd men nu inser jag att den nog är ganska kort. På dottern ser det ut ungefär som om hon ålat sig i en favvotröja som sedan länge är urvuxen. Besvikelse! Nu ska jag prova att tvätta den och sedan dra allt vad jag kan i den, annars får den väl bli disktrasor... Eller kanske att min brorsdotter kan ha den. Men nog blir man besviken efter allt slit!?
Ett par torgvantar är i alla fall klara. De ska få åka till Västerås och bli till en julklapp till någon hemlös där som jag hoppas blir glad. De är lite långa och vida i modellen för mina händer, men de är å andra sidan klart mindre än normala så jag tror att de kan bli bra och garanterat värmande. Garnet är ett ullgarn ifrån Färöarna som jag fått i ett byte i gruppen Svenska byten på Ravelry. Mönstret var lättstickat och tydligt, garnet aningen hårt men mjuknade betydligt efter tvätt, precis som många ullgarner gör.
För en vecka sedan var det surströmmingsfest på gatan. Hemmaägg är en bra gåbortspresent när man har hönor så jag gjorde ett muffinskit med recept på Pollymuffins, fina muffinsformar, en påse Polly och så em hel massa hemmaägg i en virkad liten skål. Jag tror att det gick hem. Lite tafflig vinkel på fotot, det blev lite bråttom på slutet.
Nu stickar jag dubbelstickning på en grytlapp som jag pysslat av och till med hela sommaren. Lite långsamt går det men det är kul. Den ska bli en julklapp, är det tänkt. Det ser lite "genomskinligt" ut på fotot men det beror nog på att jag har dragit ut den lite i sidled på stickan, jag får inte alls den uppfattningen när jag ser den i verkligheten.
Har börjat springvicka i skolan, samtidigt som jag försöker färdigställa min utbildning. Har hittills mest varit i de lägsta åldrarna och vill ge en eloge till alla pedagoger som jobbar där. Vilket jobb och vilket tålamod ni lägger ner! Och vilket otroligt dåligt jobb en del föräldrar faktiskt har gjort, som inte har lärt sina barn ett uns av sådant som vuxenrespekt, medmänsklighet mm. Jag ser barn som inte alls kan agera med andra barn, som inte bryr sig när någon säger till dem utan hånflinar och säger otroligt fula ord för att komma ur en så ung mun. Som lärare är man ganska maktlös då. Det är väldigt mycket uppfostran i pedagogens roll, jag kan inte minnas att det var så när jag var liten. Kanske Björklund borde börja med att betygsätta föräldrarna..?
Dubbelstickning!
Jag har smittats av en bacill! Jag fick häromkvällen för mig att testa dubbelstickning, googlade lite, såg en liten filmsnutt på Youtube och satte igång. Himmel, så kul det var! Inte går det fortast, även om jag spottar upp mig så sakteliga, och säkert gör jag fel någonstans men jag är vansinnigt nöjd med resultatet och tvingar ideligen maken och barnen att beundra mitt alster. Så coolt att sticka båda sidor samtidigt, inverterade dessutom!
Käckt helsvenska färger, kanske inte den allra snyggaste kombon eller så är det just det det är? Stolt som en tupp är i alla fall jag, fick fnula lite på avmaskningen igår men valde att avmaska i dubbelt garn för att få en kant liknande de övriga. Sjukt nöjd och lite mallig faktiskt.
Igår var jag på en sådan där kvinnlig undersökning som man måste göra med några års intervall och som väl inte är den roligaste man gör. Sköterskan kollade min ålder och sa "du ser ung ut". Just den här dagen kände jag mig allt annat än ung, håret var ledsamt rakt och trötthetsrynkorna kändes oändligt många till antalet, så hennes ord värmde faktiskt lite i hjärtat. Kom hem till den förkylda tonårsdottern och berättade vad som sagts, varpå hon tittade på mig med en krass blick och sa "haha". Där återbördades morsan brutalt till verkligheten.
Flätsockorna är klara. Jag är inte helt nöjd, de känns väldigt vida och liksom lösa i skaften. Perfekt förmodligen om man (som jag) gärna har dem utanför byxorna men annars undrar jag hur de ska fungera... Så nu funderar jag på om jag verkligen kan skänka dem som lotterivinst eller ska ha kvar dem som olycksfall i arbetet? Färgen är syrenlila, även om den på bild mest ser ut som någon blandinng av blåbär och mjölk.
Två bytespaket kom i veckan. Först ett alldeles, alldeles underbart ett från Digitals-kreativ (Ravelry-alias) som var så mitt i prick som det bara går att komma och som jag är oändligt glad och tacksam över:
Blått, handfärgat ullgarn, favvogodiset Ahlgrens bilar, ljuvligt te, stickstoppar som jag verkligen, verkligen behöver men inte äger mm mm. Älskar det, stort TACK!
Så kom floppen, från en engelsk bytesgrupp. Så lite mitt i prick som man bara kan komma.
Två gigantiska nystan akrylgarn. Billiga örhängen till en som låtit hålen växa igen och kliar något vansinnigt redan av ädlare metaller. Kitschig scarf (den ni ser som bakgrund). Starkt doftande ljus, tvål och något som jag antar ska vara i badet. Gigantiska plastknappar som mer ser ut som barnleksaker. Sorgligt att säga men en del hamnade faktiskt rakt i soporna. Vill någon ha en raffig scarf i rosa leopard med käck spetskant så hojta!
