Inte helt nöjd
Nu är jag klar med min Selbumössa. Fantastiskt fint och välkonstruerat mönster, ändock blev mössan inte som jag hade hoppats. Mönstret är skrivit för ett "light fingering"-garn. Jag valde Drops Alpaca som ju är klassat som sport. Tyckte mig också förstå av andra som gjort mössan i samma garn att den blivit lite stor (OK, jag gjorde kanske inte världens research om sanningen ska fram, jag ville ju verkligen göra mössan) så jag gick ner pyttelite i stickstorlek. Hade att välja mellan det eller att gå upp, mönstret sade 2.25 respektive 2.75 mm rundsticka och de storlekarna har inte jag. Så resårkanten stickade jag med 2.0 och mössan med 2.5.
Om vi börjar med resårkanten så känns den för kort och en aning för snäv för mitt huvud. Förhoppningsvis töjer jag ut den så att det blir bra men längre blir den knappast. Det är lätt att den liksom viker sig, det gillar jag inte riktigt. Ska jag göra någon mer mössa så blir kanten absolut längre.
Själva mössan trodde jag skulle vara liksom lite "baggy" eller hur man ska förklara det. Den sitter ganska tätt på mitt huvud, som en - mössa. Jag hade tänkt mig lite vidd och lite häng men det blev väldigt lite av den varan. Nu har jag tvättat den och trätt upp den på en tallrik, dels för att försöka få till lite vidd och dels för att den snygga stjärnan upptill ska komma fram. För mönstret är galet snyggt!
Arbetet nyss påbörjat.
Färdig men inga trådar fästa och inget tvättat eller spänt.
Uppträdd på tallrik så att stjärnan ska synas. Lite taffliga mobilbilder men jag tror att det syns ändå.
Vad ska jag göra nu då? Funderar på om jag ska våga kolla hur mina liljevantar mår som jag påbörjade i maj ifjol. Misstänker starkt att Doris dragit ut en sticka... :o/
I helgen gick jag på isen med hundarna vid solnedgången. Helt underbara färger blir det på himlen då!
Här kommer man ner på isen, land möter älv och jag tycker att det är så vackert med de vita vidderna. Men den här bilden är tagen vid ett annat tillfälle, jag ville bara visa hur vackert det enkla kan vara.
Samma plats fast lite längre ner på isen. Ser ni den rosa himlen? Så fantastiskt vackert!
När jag kom in mot land igen hade skymningen börjat sänka sig och det var som om himlen stod i brand ovan trädtopparna.
Man kan inte lyckas jämt
Idag har jag varit på universitetet. Åkte dit i god tid, var där hela 20 minuter innan utsatt tid. Maken hade tipsat om en bra parkeringsplats men jag hittade en på mycket närmare håll och parkerade. Satte i min motorvärmarsladd och gick till automaten för att betala. Där kom kallduschen - den tog bara mynt! Och mynt var ungefär det enda som inte fanns i min plånbok, annat än några cent och euro. Kvitton, kort och sedlar fanns också men inga svenska mynt. Nu kom paniken krypande, jag hastade tillbaka till bilen och slet ut motorvärmarsladden igen, bara för att inse att jag just ryckt ut någon annans motorvärmarsladd! Och i samma ögonblick försvann även uttaget för hur jag än letade och kröp omkring framför bileländet så kunde jag inte se det. Till sist gav jag upp och lät sladden hänga, kutade till min egen, snarlika bil och ryckte ur den sladden. Åkte i ilfart till den parkering maken anvisat bara för att upptäcka att den var full. Samma ilfart tillbaka, in på den parkeringsplats jag haft och i med sladden. Sedan var det bara att leva på hoppet, skulle jag få mitt livs första parkeringsböter? Så fort första passet var över knatade jag iväg till en liten butik, växlade till mig mynt och sprang till bilen. Inga böter, pust. I all hast lyckades jag betala ända till imorgon eftermiddag så nu har jag kompenserat för timmen jag stod gratis. Men när jag kom på fram på eftermiddagen stod den stackars bilen utan inkopplad motorvärmare fortfarande kvar. Någon lär inte vara så glad på mig idag, tur att någon inte vet vem jag är... Jag kan säga att jag skämdes som en hund och verkligen försökte hitta uttaget men antar att jag i stressen helt enkelt blev blind. Pinsamt är bara förnamnet.
Har börjat sticka på en mössa till mig själv, känner ett behov av att förnya mig. Hade tänkt göra en riktigt tjock sak att ha när det blir kallare men så snubblade jag över det här mönstret och blev kär. Så nu stickar jag en sådan i Drops Alpaca. Kanske inte mössan att ha i -25 men det är trots allt inte så många dagar vi har så kallt.
Nu är jag igång!
Idag har jag varit produktiv på många sätt. Inledde med att göra klart sockorna till det äldre kusinbarnet. De är stickade i Drops Fabel i rosa toner som jag faktiskt gillar, jag som normalt inte är någon vän av rosa men vet att små flickor ofta är det.
SÅ fick jag äntligen ändan ur vagnen och fäste trådarna på mina Berså-vantar. Finn ett fel!
Då menar jag inte att de är alldeles väldigt vida utan där finns ett helt annat fel som bara syns på den övre bilden. Jag ser det tydligt. :(
Synd att de ska ha så skum, vid form för själva mönstret och färgerna tycker jag mycket om. Jag hoppas nu att de ska dra ihop sig en aning i tvätten men misstänker ju att det inte blir så. Frågan då blir om jag kan skiljas från dem eller om de blir bra att ha med fingervantar under när det är riktigt kallt? Det ryms ju lätt ett par vantar till i dem, minst...
Sedan satte jag mig vid datorn och skickade in den inlämningsuppgift jag hade kvar i en kurs i min lärarutbildning. Hoppas nu på att få den godkänd, då har jag "bara" uppsatsen kvar och så de mattekurser som jag tänkt att läsa för att bli behörig i ämnet. Den första började idag med en introduktion via webben. Så fascinerande! Där sitter vi i olika landsändar och lyssnar på en föreläsare från Dalarna! Nu blir det spännande att se om jag kan vaska fram mina gamla mattekunskaper från ingenjörsstudierna eller om jag kommer att känna mig hopplöst lost in space.
Det fiffiga med webbflreläsningar är ju att man kan lyssna och ha något i händerna samtidigt. Jag valde att virka rutor av sockgarnsresterna. Drömmer ju om en sockgarnsfilt men frågan är om den någonsin blir klar. Jag är inte den tålmodigaste av själar och avskyr dessutom både att fästa trådar och att sy ihop saker. Ja, ni fattar problemet. Men rutorna är fina! :) Funderar på om man ska dela dem i två högar och tänka vit inramning till de blå och svart till de lite knalligare. Fast då kanske jag gapar över för mycket...
Sockor, sockor, sockor...
Har hamnat i någon form av sockstickningsträsk och börjar vara lite less. Först gjorde jag ju de båda babyseten till syriska flyktingbebisar. Sedan har jag gjort två par småsockor till som jag tänkt glädja Carol med genom att skicka dem till Stolpvarvets insamling för barnen i Manduar.
Efter det var jag lite less på pyttesockor så jag gjorde ett par sockor till kusinbarnet som fyller två år i april, så har jag presenten klar liksom.
När de var klara så kom jag på att hennes storasyster fyller fem månaden innan så just nu stickar jag ett par sockor till henne också. Sedan tror jag att det får räcka på ett tag.
Funderar på om jag i år bara ska sticka sådant som jag själv känner att jag vill eller behöver och strunta i olika KAL:s mm i år. Jag kommer förmodligen att ha mindre tid och mindre pengar, i alla fall under våren när jag nu ska studera. Garn har jag ju i massor (och det tenderar att ramla in ett och annat nystan eller härva ibland i alla fall, host host) och just nu har vi det snorkallt och mitt behov av ny mössa och nya vantar gör sig påmint. Det är lite som med bagarens barn, jag stickar till alla utom till mig. Ska jag kanske vara lite mer ego i år? Jag får fundera på det.
I morse var jag duktig. Gårdagen var snorkall (-29) så hundrundan blev den kortaste på mycket länge. Idag visade termometern -25 så vi tog en liten vända, doggsen och jag. Så här såg de ut när vi kom hem:
Jag kände dock att jag verkligen behöver röra på mig så jag gick en omgång med den dåliga karaktären och avgick med segern, varefter jag satte mig på motionscykeln och trampade en mil. Därefter tog jag några tag på crosstrainern också men det är en manick jag inte riktigt begriper mig på. Jag gissar att jag gör helfel, jag fick mest ont i knäna. Nåväl, nu hoppas jag att det blir en mil igen om några dagar. En fluga gör ju ingen sommar.
Den här veckan sparkar kurserna igång som jag ska läsa på universitetet. Lite spännande och lite kittlande i magen, jag känner mig ju på sätt och vis för gammal men samtidigt inte. Lite inspirerande är det också. Nu ska jag förbereda genom att läsa lite. "Elefanten i klassrummet", faktiskt en väldigt inspirerande bok så här långt som många inom skolans värld skulle må bra av att läsa, kanske politiker inte minst.
Stolpvarvet
Jag kör ju med välgörenhetsstickning denna månad och behovet är stort. Carol är en vän och bloggläsare, varför jag vill dela informationen om hennes upprop. Ni hittar den här.
Nytt år, nya möjligheter
Så har det blivit ett nytt år, ganska många dagar på det också utan att jag har skrivit en rad. Det har varit mycket som han säger, Sauk.
Under ledigheten gjorde jag tovade grytunderlägg. Först ett till store sonen som jag dess värre kastade efter-bilden på så ni får bara se hur det såg ut före tovning men jag lovar att det blev snyggare efter:
Det är stickat i Andes efter samma mönster som jag gjorde mitt eget röda.
Så gjorde jag ett i gå borts-present till kompisar, denna gång i Nepal för att försöka få det lite lägre, eftersom jag tycker att de i tjockt garn blir nog så höga och liksom lite vingliga om man ställer något litet på dem.
Före...
...och efter. Det blev jag faktiskt riktigt nöjd med, inte lika tungt att jobba med heller. Men sedan fick det vara bra med underlägg för ett tag.
Januari brukar jag se som min välgörenhetsmånad, så ock i år. Har stickat två par babysockor och två små mössor till ett projekt som samlar in babypaket till flyktingbarn från Syrien. Jag får alltid ont i hjärtat när jag ser de där stora, oändligt sorgsna barnaögonen på TV så det kändes självklart. Det har såldees blivit ett set i lila
och ett i blått
Den här veckan har det varit lite si och så med stickande. I söndags myste jag som vanligt med Doris i sängen när hon plötsligt sträckte på sig och fick en klo rakt in i mitt öga. Så jag har sett ut så här ett tag
Men idag är det bättre och jag har lagt av lappen. Ska dock fortsätta med salva i några dagar till och vilar ögat en stund mitt på dagen. Ganska skönt, om sanningen ska fram. :o)
Dagen efter detta hände så fick jag något konstigt, hårt i munnen när jag åt en godis. Det visade sig vara min egen tand, min enda krona hade lossnat. Yippee... Övervägde starkt att stanna i sängen dagen efter detta, tänkte att huvudet väl lossnar härnäst. Men det har gått bra, jag har huvudet i behåll.
Håller på att ta tag i min lärarexamen, har så snöpligt lite kvar på den så den här terminen ska jag försöka ta mig i hampan. Uppsats ska skrivas och så ska jag läsa till lite matte. Kollade igenom första mattekursen igår och konstaterade att det var vääääldigt länge sedan jag läste matte. Den betydligt mer matematiska maken kom och kikade och blev helt i gasen, så kanske läser vi kursen tillsammans. Problemlösning är inte riktigt min grej men väl hans, medan jag nog ser mer fram emot den efterföljande kursen i geometri. Jag behöver dem inte egentligen men skulle gärna vilja vara behörig i matte också när jag nu ändå är så nära. Vi får väl se hur det går. Anar att det blir mindre stickat i vår om jag ska jobba lite också. Och ha en valpkull under våren. Och hinna med barnen. Och...
