Äntligen...

...får jag tid att sätta mig ner och skriva några snabba rader här.
 
Först, kul att så många vill vara med i min lilla utlottning! Nu är vi uppe i fjorton stycken, skoj! 
 
En omvälvande och hektisk vecka här annars. Dottern ska genomgå två lite större undersökningar, vi klarade av neurografi i tisdags och idag väntar MR. Det blir en tuff dag för henne och hon har sovit dåligt. Sedan antar jag att vi får vänta till efter helgerna innan vi får svar och besked om ev. ytterligare undersökningar, resultaten ska ner till det stora universitetssjukhuset och tolkas innan de kommer tillbaka till "vår" läkare. Skönt samtidigt att de tar hennes besvär på allvar och kollar upp ordentligt, även om det är med en viss bävan i mammans mage. Men jag har lärt mig att inte ta ut någon oro i förväg, det är bara tärande. Det blir som det blir, det är inget jag kan påverka ändå.
 
Äldste sonen dök plötslit upp här hemma natten mellan tisdag och onsdag, till allas glädje. Nu har han åkt tillbaka till universitetet, det blev en blixtvisit men den var nog en vitamininjektion för oss alla. Underbara unge!
 
Minstingen hade julmarknad på skolan igår så storebror och jag var där en sväng. Och det var tyvärr ungefär lika dåligt som lillebror hade förvarnat om... Trist, det känns ju roligare om barnen kan få vara stolta över något som ordnas.
 
Igår fick jag också meddelande om att jag hade ett paket att hämta ut så jag kastade mig förstås iväg i bilen, nyfiken som jag är. Det var mitt julpysselbyte från Johanna! Ett jättehärligt paket - en inspirerande tidning, supergod lakrits (försvinnande god, faktiskt...), garn i härliga julfärger och ett mönster som både tilltalade mig och kommer att vara en utmaning. Skulle så vilja hinna göra dem före jul men är rädd att jag inte hinner. Men det kommer fler jular :)
 
 
Nya soffan kom i måndags så vi fick bråttom med att göra i ordning. Vilken skillnad det blev i rummet mot den tidigare monstersoffan! Nu blir det ju mer kvar av rummet, det gillar jag. Att den dessutom är skön att sitta i gör inte saken sämre. Nytt soffbord blev det också, även det lite mer slimmat. Så här ser det ut nu:
 
 
...och så här såg det ut innan:
 
Lite sämre bild eftersom den togs för att visa själva soffan. Men ni ser själva, den var gigantisk!
 
Vantarna går framåt, jag har kommit en bit in på nummer två nu. Så här blev den första:
 
Ena sidan. Tyvärr lite bleka färger på fotot, det ska vara marinblå botten och lite mer färgsprakande inslag på Delight-garnet. Jag är kalasnöjd och det är även dottern, som nog har anat att det ska bli en julklapp.
 
Andra sidan.
 
Nu ska jag kasta mig över mitt jobb, har massor som ska in de närmaste dagarna och har som vanligt gått ut alldeles för löst. Bäst att hugga i!

Klimatinlägg

Skrev til Kyrkkaffebloggen för lite sedan och bad henne ta upp detta med klimatförändringen. Vi kan ju sticka hur många mössor till små frysande huvuden som helst, men det hjälper inte om vi inte också tar tag i vår klimatpåverkan. Jag blev så glad när Anna tog in mitt inlägg i sin blogg, här kan du också läsa det om du är intresserad!

Stickar baklänges igen - och igen...

Fick för mig att göra ett par vantar till dottern i julklapp men kan konstatera att det inte riktigt går min väg. Först valde jag färger som inte blev snygga ihop, blått Drops Delight och vitt Drops Fabel. Det såg ut som om jag försökte sticka den finska flaggan, så då repade jag upp. Körde marinblå bottenfärg istället men den åt upp Delight-garnet. Tredje gången valde jag en annan färgkombination på Delight och då blev det bra. Jag stickade på, hann 30 mönstervarv innan jag insåg att jag bara gjort tumkil på ena sidan... Så i morse repade jag upp igen. Nu är det väl själva den om jag inte ska få till det! Det var en mindre evighet sedan jag stickade vantar med tumkil och ännu längre sedan de var flerfärgade. Att sticka med två färger är inte alls min grej men ibland måste man utmana sig själv för att utvecklas. Så här ser i alla fall själva mudden ut, den har jag inte behövt repa upp. Än... ;o)
 
Inser att jag kommer att behöva ha flera parallella projekt den här månaden om jag ska överleva de här vantarna - och dessutom göra en till när (om) den första är (blir) klar...
 
Sjalen som svärmor ska få i julklapp är ju klar och jag blev SÅ nöjd med den! Så underbart skir i sin vintervita färg!
 
 
 
 
Har också hunnit sticka en halskrage till yngsta brorsdottern. Gillar mönstret, Unikko.
 
 
Har också påbörjat mitt lilla julklappsprojekt i bytesgruppens julklappsbyte men törs inte skriva här vad jag gör, om utifall att. Kan i alla fall avslöja att det blir något virkat och att jag hoppas att det ska lyckas bättre än vantarna...
 
Vill också påminna om min lilla utlottning. Inser att inte så många hittar hit men hoppas att någon ska göra det så att garnet får en ny ägare.

Utlottning!

Då kör vi! Jag lottar ut en härva (100 gram/400 m) sockgarn från Knitglobal. Färgen heter 395 Paradise, ni hittar mer info om garnet här. Garnet finns att köpa i Sverige hos Ofärgade garner och kostar då 89 kr för en härva. För att vara med i utlottningen skriver du en kommentar till detta inlägg och bifogar din mailadress så att jag kan kontakta dig om du vinner. Om du vill dubbla din vinstchans, skriver du in länken till din blogg samt lägger också en länk till detta inlägg i din blogg så att andra kan se det. Skulle det mot förmodan bli många kommentarer så lägger jag kanske in en vinst till. Den andra advent drar jag en vinnare.
 

Sjalen snart klar!

Är inne på sluttampen av sjalen och känner mig korkad när jag inser mina egna missar. 1. Borde ha satt en stickmarkör på varje mönsterrapport, då hade mönstret varit enklare att sortera ut och 2. Borde ha skrivit ut hela mönstret och inte bara textdelen. Med diagram också hade det kanske varit enklare att hitta flytet. Fast nu kom jag till ett varv där det var fel i mönstret och mönstret som helhet känns fortfarande en smula ofullständigt, på något vis. I början stod det att jag skulle placera markör och flytta markör men sedan upphörde detta raskt. Men det klart, det är ju inte förbjudet att tänka själv. Fast jag ska villigt erkänna att jag tycker att sjalen blir galet snygg (även om den är bubblig och ful på stickorna) så jag måste nog göra en till vad det lider. Nu vet jag ju vad jag ska ändra på!
 
Haed en mardrömskväll igår, ena hunden kom åt en torrfoderpåse och hade kalas. Hon såg ut som en ballong så vi åkte in till jourveterinär för att få kräkmedel. Kalaset gick på 2400 spänn, nu hoppas vi att försäkringen ska ta sin del. Där rök en del av julklappspengarna... :( Hon är billig just nu, inte mattes favorit om vi säger så. Dessutom har hon velat ut en gång i timmen så jag har sprungit ut och in och slumrat på soffan mellan varven. På morgonen somnade jag ordentligt, för att vakna en timme senare med världens magont och illamåendekänsla. Minstingen hade det igår så det var väl min tur. Idag har vi suttit i soffan under varsin filt och huttrat, trots att jag har strumpor och sockor så är fötterna som isbitar. Brrr!
 
Kom på att jag nog ska ha en utlottning på bloggen framöver. Det är alltid kul att kunna vinna något, eller hur? Här är dessutom så få läsare så vinstchanserna borde kunna bli riktigt goda. ;o) Jag ska kurera mig först men håll utkik för så snart jag kvicknat till så ska jag hitta på något, mest troligt ett sockgarn, kanske ett engelskt. 

Stickar vidare...

...på min sjal. Nu har jag hamnat i ett närmast mekaniskt läge, jag stickar tappert på med målet att bli klar, inte för att njuta av själva resan. Jag tycker faktiskt att sjalen i sig blir allt vackrare, det blir kanske inte så illa med garnet trots allt. Men nej, jag gillar inte mönstret. Det blir fel, jag hittar inte varför men antar att det beror på mig och inte på felskrivningar i mönstret. Jag hittar inte harmonin och rytmen utan kommer hela tiden ur takt, ungefär som när man dansar med någon som har en annan rytmkänsla än man själv. Det blir inte roligt. Tyvärr. Men nu är det snart bara tjugo varv kvar så nu biter jag ihop och kör in i kaklet. Visserligen tjugo lååånga varv men i alla fall. Varannat varv är dessutom så gott som helt avigt så där kan jag bara köra på. Det är mönstervarven som inte skänker någon glädje. I alla fall inte denna gång.
 
Har en ny hobby - zumba. Skulle ju behöva träna men är för lat för att åka på gym. Lösningen blev ett Zumba Fitness till sonens Wii. Där dansar vi på några gånger i veckan, dottern och jag. Dottern är ju liten, lätt och vältränad och det ser riktigt bra ut när hon kör. Morsan är stel, överviktig och otränad och kliver fram likt en flodhäst med viftande armar. Det ser inte lika bra ut. Men jag blir svettig och stel i kroppen efteråt så någon nytta gör det nog. Och det är faktiskt roligt. Det och hundpromenaderna ska förhoppningsvis få mig att tappa något kilo, eller i varje fall omfördela dem till mer fast form. ;)
 
I min favoritgrupp på Ravelry (den som jag själv har startat, haha) diskuterade vi detta med garnförråd. Det är en tröst att se att fler än jag är garnsamlare, samtidigt som det tenderar att sänka den egna moralen lite. "Andra" har ju också mycket garn så varför inte jag? Försöker utfärda köpstopp men när jag är min egen kontrollant så fungerar det dåligt. Tiden och fingrarna medger heller inte all stickning som jag skulle vilja göra, tiden räcker inte till och fingrarna är inte nog snabba. Och garn är mjukt. Och vackert... Men nu SKA jag ha köpstopp ett tag. Tror jag... 

Stolt morsa

Zupermorzan är grymt stolt över sina knattar, det bästa hon åstadkommit i världen. Den äldste läser nu teknisk fysik på Umeå universitet och är en otroligt social och duktig kille på 19 år. Kan väl kanske inte kallas knatte längre nu när han mäter drygt 185 cm i strumplästen (187 tror jag det var, fascinerande eftersom Zupermorzan bara når upp till 162 - om man avrundar lite uppåt...). Mellerstan är en kämpe som, trots sin kroniska sjukdom, envist jobbar för sin dröm att bli kock. Och hon har talanger (dock inte från sin mor...), kolla bara efterrätten pappan fick på Fars egen dag!
 
 
Tycker också det är en bedrift att helt på egen hand läsa in NV-programmets första mattekurs (de läser en enklare kurs på restaurangprogrammet men den tyckte hon var alldeles för lätt) och skriva C (=VG) på första provet. Vilken tjej!
 
Den tredje knatten är lite mindre än de andra två, i alla fall åldersmässigt. Storleksmässigt är han inte så liten och är själv omåttligt stolt över att ha skolans näst största fötter med sina 40 3/4. Dock inte längst i klassen längre, det sved lite. Fåglar, fiskar och småkryp är hans grej i livet, inte heller det är ett arv från mamman som föredrar djur med päls på och tycker genuint illa om maskar, skalbaggar och annat läskigt. En underbar kille som bjuder på dagliga skratt. Vilken lyx det är att få vara mamma till dem, vilken ynnest att få dela deras vardag! 
 
Stickning då? Jo, sjalen går långsamt framåt, många maskor är det nu. Och mönstret blev väsentligt knivigare, nu gäller det att hålla tungan rätt i munnen. Det vill dock inte riktigt "komma" till mig, jag vet inte varför. Vissa mönster träffar rätt direkt, man känner hur man kommer in i ett flyt och bara älskar dem. Ett tag trodde jag att det hade med svårighet att göra men det är inte det, även ett busenkelt mönster kan träffa helt fel och aldrig nå fram. Kanske är det att jag är avogt inställd för att jag är lite missnöjd med garnvalet, även om det blivit klart bättre sedan jag börjat sticka på bården. Eller så är det alla dessa räta maskor i början som liksom stängde av mitt intresse. Jag vet inte, men tror kanske att jag ska ge mönstret en chans till i en annan färg innan jag bildar mig en slutgiltig uppfattning. 
 
 

Sjalstickning

Har börjat sticka på en sjal, 30 Diamonds Shawl, och är så här långt lite besviken på mönstret. Det var väldigt mycket rätstickning, nästan 100 varv. Lite besviken på mitt val av garn också så här i efterhand, stickar den i vitt och det blir väldigt - vitt. Ett mönstrat/melerat garn hade gett den mer liv. Det hade kanske inte skadat att läsa mönstret lite mer noga innan och inte bara kolla som hastigast på lite bilder på Ravelry... Men nu har jag i alla fall kommit till bården och förhoppningsvis kommer den att lyfta hela sjalen och få mig att helt ändra uppfattning om min vintervita skapelse. Normalt gillar jag vitt annars, jag tycker att det är så rent och skirt. Men den här gången, nja...
 
Så har jag äntligen börjat tapetseringen av sonens gamla rum, det som ska bli mitt arbetsrum och garnrum (OK, gästrum också då). Fondväggen är klar och blev galet snygg, även om snillet här lyckades vända tapeten upp och ner. Om ni visste hur svårt det sedan är att få till resten, rullarna är ju gjorda för att man ska tapetsera åt rätt håll. Fördomsfullt, tycker jag... ;o) Bild kommer, just nu finns de i kameran och jag hinner inte få ut dem. Men kanske senare under dagen, eller i morgon.

Garnköp

Inser att inte många läser vad jag skriver här men jag skriver på i alla fall, om inte annat så kan jag gå tillbaka och se vad jag har gjort under året. Just nu är det så mycket jag vill göra och så lite tid, vet inte riktigt hur jag ska få till det. Stickar just nu ett par torgvantar till till någon hemlös, sedan ska jag ta tag i julprojekten igen.
 
Ska vara med i Svenska bytens julklappsbyte och har klurat på vad jag ska göra för något till min bytesvän. Jag hade en idé men på något sätt var jag inte helt nöjd med den. Men så idag, poff, så kom snilleblixten. Nu vet jag precis vad jag ska göra, har varit inne på sta'n och handlat garn och är ivrig att sätta igång. Vad jag ska göra törs jag inte skriva här men jag känner mig riktigt nöjd med idén. Hoppas nu bara att mottagaren kommer att gilla det också. Det är svårt att göra något till någon som är bättre på det här med stickning än vad man själv är. Men hon virkar inte så då valet faller på det. Mer än så säger jag inte :)
 
Väl inne i garnaffären var det förstås rea på ett av mina favoritsockgarner, Sandnes Fantasy (har jag för mig att det heter). Vet att det är utgående, har redan bunkrat några nystan men nu blev det några till. Jag är kriminell på att köpa sockgarn!!! Skulle hålla lite i plånboken, det är lite magert nu innan jag får lön den 15:e, men det gick inte att stå emot. Höll på att köpa ett randigt OnLine också men där behärskade jag mig, jag är ju inte så svag för de där väldigt randande garnerna. 
 
Vi har köpt Zumba Fitness till wii, så nu roar vi grannarna med att dansa framför tv:n. Testade igår och det var svårt men galet kul. Jag och dottern gillar det, familjens manliga medlemmar är lite mer skeptiska. Kan det ha med koordinationsförmågan att göra..? ;o)

De hemlösa fryser om händerna

Läser upprop på Facebook om hur de hemlösa i Göteborg saknar vantar och blir så otroligt illa berörd av det. Hemskt att människor i Sverige ska sakna bostad och kläder! Jag grävde fram ett nystan Kilafors Superwash i gömmorna och satte igång med att sticka ett par torgvantar igårkväll. Hittade ett mönster på Ravelry men det var stickat på två stickor och ihopsytt, jag hatar ju att sy så jag modifierade det en smula. Stickade på tre stickor, stl 3.5 mm. Kanske inte de vackraste vantarna men de är långa, passar olika grova händer och de värmer! Visst, tumvantar värmer mer men tar längre tid att sticka. Nedan kommer mönstret om du också vill göra en snabb insats!
 
 
Lägg upp 48 m och fördela på tre stickor, 16 m på varje sticka. Sticka 2 r, 2 a i ca 30 varv (jag gjorde 35 men dels blev de välan långa och dels tog garnet slut när jag hade 2,5 varv kvar). Därefter stickar du istället fram och tillbaka i 10 varv för att göra en öppning för tummen (samma mönster, 2 r och 2 a). Efter 10 varv, eller när tummöppningen är tillräckligt stor, stickar du runt igen i samma resår som innan. Se till att dra åt ordentligt i övergången över öppningen de första varven så att det inte blir ett "glapp" där. Efter ca 10 varv eller önskad längd, maskar du av löst i resårstickning. Fäst trådarna. 
 
Jag håller på att luska ut en adress också dit man kan skicka dem. I annat fall är säkert Hjälpstickan intresserade: www.hjalpstickan.se
 
Försökte fota de senaste alstren också på morgonen. Det var motljus så det blev inte helg bra men i alla fall bättre än innan.
 
Muddarna
 
De rosa torgvantarna
 
Läckert att mitt plåster syns på bilderna också, eller kanske inte. ;o) Har en brutal självspricka på tummen, sätter på Inutyolsalva (eller hur det nu stavas) och plåster och hoppas att det ska läka fort, fort. Men vet någon hur svårt det är att trä en nål med plåster på tummen??? Snudd på omöjligt, skulle jag vilja påstå. 

Bytespaket och spökbilder

Idag kom maken hem med mitt socktoberpaket som han hämtat ut på väg hem från jobbet. Så mysigt paket! Garnet Zauberball i helt underbara färgställningar, te med namnet Höstglöd som luktar otroligt gott och så mönster på sockor med namnet Brainless. Raskt kastade jag mig över kameran för att fota och - nu vet jag inte var jag har lagt linsskyddet! Snacka om brainless... Klart jag måste sticka sockor med det namnet!
 
 
När kameran ändå var framme så skulle jag ta bilder på sådant jag gjort klart de senaste dagarna och det jag håller på med nu. Och det gick ju jättebra... Kanske är det för att det varit Halloween nyligen som min hand ser ut som en spökhand..? Det ska i alla fall föreställa den ena av ett par muddar men bilden gör dem inte alls rättvisa. Ska försöka ta nya bilder ute i morgon, min blixt verkar inte gilla ljusa färger.
 
Ska tillägga att garnet är ljuvligt, Alpaca Silk från Marks & Kattens. Underbart mjukt och liksom lätt.
 
Nu virkar jag ännu ett par torgvantar, denna gång i rosa. Och nej, kameran gillade inte den färgen heller.
 
 
Kragen till det lilla brorsbarnet blir rätt i färgerna men är däremot varken tvättad eller blockad. Den får komma med på bild nu och så får det bli en ny bild när den är fixad (om jag kommer ihåg).
 
 
Så ett stort TACK till Carol som skickade två böcker till mig idag, "Livets aviga och räta" och "Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap". Titeln på den senare var lite extra kul eftersom jag alldeles nyss lärt mig var Guernsey ligger i samband med att jag översatt ett dokument om deras vattenförsörjning. Skoj! Tusen tack, Carol, du är en ängel!
 
Har lyckats göra illa vänster axel rätt ordentligt så just nu knaprar jag värktabletter. Eller, för en gångs skull är det nog inte jag själv som är skyldig utan jag misstänker ett koppelryck från den lille fläckige. Anar att ett muskelfäste har fått sig en kyss, få se om det räcker med Ipren eller om jag ska ta fram burken med Pronaxen. Tur i alla fall att det är vänster, då blir jag inte lika handikappad.

Flera småsaker klara!

Har hunnit göra klart lite småsaker mellan varven med skruvandet på köket och jobbandet. Få se om jag fått med det på bild bara.
 
En liten Aviatrix  som minsta kusinbarnet ska få i julklapp, Tycker att den "växte" lite oroväckande när jag tvättade den, hoppas innerligt att jag har fel. 
 
En Unikko till storasyster. Den var faktiskt riktigt trevlig att sticka, funderar på om man skulle modifiera lite och sticka en till sig själv också, att ha under kalla hundpromenader t.ex? Ska i alla fall göra en till åt minsta brorsdottern, har jag tänkt. Sådana här kragar var toppen när barnen var mindre, då slipper man allt trassel med halsduk och alla faror som en sådan kan innebära.
 
Så har jag hunnit få ett roligt mysteriebyte från Island. Udda men riktigt gott godis i kombinationen lakrits-marsipan (tror jag)-choklad. Ungarna var skeptiska men mamman gillar det. Å andra sidan, vad gillar hon inte i godisväg??? Violtabletter möjligtvis...
 
Var upp till Ikea igår och handlade lite skåpsinredning till köksskåpen, vi har ändrat oss lite under resans gång. Då är man glad att man skruvar själv och hinner tänka under tiden, annars hade det bara varit att gilla läget. Men lika förb... glömde vi saker, trots att jag skrivit fina listor. Som barstolarna vi ska ha till köksön. Och dämpare till lådor. Suck! Nåväl, jag har lovat dottern att vi ska åka upp en sväng innan jul, förmodligen blir det förr än senare. Hann i alla fall över gränsen för att köpa korv som barnen önskade. Och häpp, landade det inte ett par nystan Novita Nalle i korgen också, bara så där? De ville bli svenskar, sa de...

RSS 2.0