zupermorzan

Det har inte blivit så mycket bloggande de sista månaderna. Förklaringen till det ser ut så här:

 

Jag är inne i ett vantstim! Har ju stickat barnvantar i massor att lämna vid tågstationen till de anländande flyktingbarnen. Yngste sonen ville följa med och lämna men lyckades bli sjuk så vi fick skjuta fram det. I torsdags var vi i alla fall iväg och lämnade skörden. De flesta syns på den suddiga bilden nedan, förutom ett par sockor och i alla fall ett par vantar till som hann tillkomma. Och naturligtvis var inte behovet av barnvantar lika stort längre, nu är det vuxenvantar som behövs. Men förhoppningsvis kommer de till nytta i alla fall.

 

Vi upplever just nu en gigantisk flyktingkatastrof. Människor flyr för sina liv över Medelhavet i rangliga små gummibåtar. I Sverige tar vi emot dem genom att bränna ner asylboenden... Det är svårt att känna någon stolthet över sina landsmän då. Vad hände med medmänskligheten? 

 

Många flyktingar landar i Luleå för vidare färd mot Finland. De kommer hit med mycket liten eller ingen packning för att möta frost och kyla. Vintern är på ingång. Jag har gått bärsärkagång i våra garderober och för en gångs skull kände jag glädje över att vara en hamster och en slarvmaja. För ute i garaget stod en låda med vinterkläder sedan barnen var små! Sockor, vantar mm är nu tvättade och lämnade direkt vid järnvägsstationen till de hjälparbetare som står där. Det är förstås en droppe i havet. En kvinna från Röda korset berättade hur alla barnvantar hade tagit slut när det första nattåget kom in. Då handlade de nya vantar för 500 kr. De förslog inte alls när nästa nattåg kom. Det kommer flera hundra flyktingar hit varje dag. Det är svindlande många. Min garderobsrensning förslår inte alls, inte på långa vägar. Jag har handlat tandborstar, tandkräm och deodoranter också, men det blir till en droppe i havet. Min lilla deltidslärarlön vill mer än vad den klarar av. Vi måste alla hjälpa till.

 

Nu när klädförråden är tömda går jag lös på garnförråden. Jag har ju en del sådana. :) Jag började med herrmössor efter att ha läst i tidningen att det var brist på sådana. Det har blivit två stycken som jag lämnade idag:

 

...eller i alla fall på tröjan. Har äntligen gjort klart tröjan till mitt kusinbarn som redan hunnit bli två månader. Pinsamt men jag har inte riktigt hunnit. I helgen ska den tvättas, blockas och skickas iväg. Älskar det här mönstret, har visat barnen och sagt att jag kommer att sticka massvis med sådana till mina barnbarn i alla möjliga färger när jag blir mormor/farmor. Konstigt nog så ser de inte så hugade ut. Jag hade nästan satt igång produktionen bara just för att... ;)

 

 

 

Jag har ju en himla tur, sportevenemangen avlöser varandra i en strid ström! Ja, skidskytte-VM är kanske inget att hänga i julgranen men friidrotts-EM är godis för en före detta friidrottare. Igår såg jag herrarnas längdkval och vilken njutning, det blir en spännande final idag. Hoppas bara att jag hinner se den, vi ska på basket ikväll också är det tänkt.

 

Vi har sportlov häruppe nu. Det började inte bra, vinterkräkan slog till och drabbade mig och Ludde. Ingen höjdare direkt. Men de senaste dagarna har varit alldeles ljuvliga, jag har tagit en lång promenad på isen med hundarna och bara njutit av att ha solen värmande i ansiktet. Vårvintern kallas den femte årstiden och är nog den allra, allra bästa häruppe hos oss.

 

Dotterns kofta är klar och både hon och jag är väldigt nöjda med resultatet. Knapparna är pricken över i, det är vintageknappar som jag köpt från Majas manufaktur och som jag tycker lyfte hela koftan ett snäpp till. Dottern gillar känslan, den är väldigt mjuk och skön i garnet som är en kombination av merinoull och bomull. Jag ska helt klart använda mönstret fler gånger och modifiera någon kofta till mig också, jag gillade att sticka uppifrån och jag gillade raglanärmen. Möjligen att jag skulle vilja ha den något mindre vid i halsen men även det kan ju modifieras.

 

OK, så då skriver vi 2015. Nytt år, nya möjligheter. Under förra året hade jag som plan att bara sticka sådant jag ville sticka och inte hoppa på alla möjliga utmaningar och annat som jag sedan inte tyckte var så kul. Det höll jag ganska bra, förutom möjligen en del julklappsstickning på slutet som mer blev för att de behövdes än för att de roade mig. Så vad ska jag försöka ha som löfte det här året? Jo, jag måste bringa ordning i mitt helt kaosartade arbetsrum. Dags att sticka lite av det garn jag har samlt på mig och inte bara köpa och lägga på hög. Det får bli en utmaning att hitta projekt för det garn som finns. Några undantag från köpstoppet får jag göra, har jag bestämt mig för. Det väntas lite bebisar i vänkretsen, jag måste få köpa garn så att jag kan sticka bebiströjor till dem om jag inte har något lämpligt hemma (dvs här får projektet styra). Jag måste också få köpa garn om jag skulle åka på semester eller liknande. Slutligen får jag köpa till byten och snurror som jag anmäler mig till men även här ska jag försöka tänka till i år och inte anmäla mig till allt. Viktigast av allt är dock - jag får INTE köpa en massa garn på Drops rea eller på någon annan rea, hur skojig den än verkar!!! Få se nu hur länge jag klarar mig...

 

Ett annat mål är att försöka fortsätta med att sticka ett par sockor per månad. Dels för att jag har massvis med sockgarn att sticka upp men också för att jag verkligen gillar sockstickning. Jag får en kick var gång jag gjort hälen och inser att det blev ett par sockor den här gången också. Maken tittar på mig med förvånad min, han förstår inte alls, det ser jag på honom. Men det är något visst med att sticka sockor.

 

Nytt är också att jag skaffat en profil på Instagram enbart för min stickning. Zupermorzan var tyvärr upptaget så det fick bli Zupermorzan_stickar. Jag ska försöka bli bättre på att ta bilder på det jag gör och lägga ut det där så följ mig gärna. :)

 

Just nu stickar jag till de stora barnen. Sonen behövde en halsduk och önskade sig en sådan. Mamman stickade en Cerus Scarf. Ganska enformig stickning men perfekt att göra framför tv:n och det blev faktiskt galet snyggt, slutresultatet ser nästan lite vävt ut. Jag stickade i Drops Lima, det gick åt sex nystan och det blev en rejäl halsduk av det. Mönstret sa 355 maskor, jag tog lite för kort så det blev 349 men det räckte mer än väl. Kanske lite väl lång om man bara ska ha den ett varv runt halsen men för sonen blev den perfekt.

 

...börja om på nytt. Ja, så blev det igår. I förrgår hade jag panik, vi skulle se film men jag hade inget att sticka. Kom att tänka på ett bytespaket jag fått innan jul på sockgarn med mönster. Jag behöver verkligen fler sockor så jag slängde mig upp och rafsade åt mig paketet och satte igång. Hann med nästan hela strumpskaftet men kände allt mer att nej, de här sockorna gillar jag inte och det är synd på garnet. Så, idag repade jag upp och började om, denna gång på ett mönster som jag haft ett tag men inte hittat rätt garn till. Nu vill jag tro att jag har det.

 

Idag har jag varit produktiv på många sätt. Inledde med att göra klart sockorna till det äldre kusinbarnet. De är stickade i Drops Fabel i rosa toner som jag faktiskt gillar, jag som normalt inte är någon vän av rosa men vet att små flickor ofta är det.

 

Ujuj, nu har julstressen infunnit sig! Städar och grejar innan föräldrarnas ankomst. Barnen kommer först, i morgon kommer Stina och dagen därpå Viktor. Stina lämnar praktikplatsen med ett visst vemod, hon har trivts som fisken i vattnet och de har tagit väl hand om henne. Ett riktigt kalasställe, vi fattade nog inte innan hur bra det var. Tänk, så fort sju veckor ändå går! Fast jag ska medge att jag är glad att hon kommer hem, dels för att få hem henne och dels för att slippa passa hennes hundar. 

 

Har gjort ett underlägg i julrött. Först stickade man en stor och ful ruta i Eskimo på stickor nr 8. Jag får ont i fingrarna av tjocka stickor och ont i axlarna av tunga grejer så det tog längre tid än nödvändigt. Och jag gillar inte att göra sådant som blir fult...

 

 

...till julafton och om en vecka kommer mina föräldrar hit. Sovrummet är städat och klart, nu jobbar jag hårt på allrum och mitt arbetsrum. Vet inte när jag storstädade på detta vis senast. Delvis bottnar det i lite för lite jobb, samtidigt som det är skönt att äntligen få tid över till att röja ut ordentligt. En hel massa kassar har körts till Röda Korset och återvinningen, otroligt så mycket man samlar på sig! Fast en del har jag svårt att skiljas från, samtidigt som jag inte riktigt vet vad jag ska ha det till egentligen. Som mina gamla kompisbilder från mellanstadiet...

 

Dotterns julklappsvantar blev i alla fall klara i helgen och hänger just nu på tork i tvättstugan (som också behöver städas men det får bli efter jul). De passar inte alls ihop med den lila halssnodden jag också har stickat men hon har en vit halsduk sedan innan som hon får kombinera dem med. Snygga blev de i alla fall, tycker jag. Lite juliga liksom.

 

Håller på att gå igenom gömmorna och rensa ut en massa skräp, garn jag inte kommer att sticka av osv. I en påse som jag trodde innehöll lovikkarester, hittade jag i själva verket ett par vantar. Allt som fattades var brodyren på muddarna. Jag gillar inte att göra lovikkavantar och jag avskyr det där broderandet på slutet men måste samtidigt medge att få vantar är så varma och slitstarka om vintern som just lovikka. När det dessutom gått hål på mina fodrade (köpta) fingervantar, blev jag riktigt glad över fyndet och gjorde klart broderiet i ett nafs. Nu är de maskintovade och klara att använda. Lika stora är de också, även om bilden av någon anledning ger sken av något helt annat.

 

Nu är tomteverkstaden i full gång, jag har en hel massa julklappar som ska hinna tillverkas innan den 24:e december. Kärleksvantarna är nu helt klara och jag är väldigt nöjd med dem.

 

Håller på att sticka ett par kärleksvantar. Ända sedan jag fick det flerfärgade garnet i ett byte har jag sett dem framför mig men annat har kommit emellan. Men nu är jag igång och det blir så bra som jag hade tänkt mig. Hade tänkt mig att de skulle bli en julklapp men jag vet inte om jag vill skiljas från dem. Kanske måste jag göra ett par till..?

 

 

 

Mina mönsterstickade vantar ligger vilande, jag ledsnade lite och vill göra något snabbt emellan. Det blev ett par torgvantar i månadens utmaning "underappreciated", dvs mönster som stickats av färre än 15 personer. Jag valde mönstret Mina. Ett lite trist men väldigt snabbstickat mönster men en fiffig lösning för tummen. De sitter väldigt bra på handen men jag tycker att flätorna är lite trista, de är väldigt lite flätor om ni förstår hur jag menar. Jag kan nog tänka mig att göra dem igen men då med min egen touch - mer flätor! Nedan lite taffliga mobilbilder:

 

Kommer ni ihåg att jag skrev om ett byte i en grupp på Ravelry i mitt förra inlägg? Nu har det visat sig att jag har blivit grundlurad! Min bytespartner är inte alls särdeles sjuk, hon är väldigt aktiv på både facebook och twitter, har lagt ut bilder på sig själv när hon är ute och roar sig och på olika saker hon stickar och säljer. Hon ville bara inte göra något för mig, tydligen... Kan ni fatta hur man kan vara så fräck? Nu har jag tilldelats det som kallas en ängel, tanken är att jag inte ska gå tomhänt ur bytet antar jag. Men det är ju inte alls grejen egentligen. Grejen är ju att man lär känna en annan person (vilket jag i och för sig gjorde...) och bryr sig om varandra. Jaja, hon kan ju sälja det jag skickade henne, bara garnet lär ge henne en peng. Kan man bete sig på det viset så måste det helt klart vara ett allvarligt fel någonstans... Läxan jag lärt mig är att alltid hålla koll på att min ev bytespartner är aktiv i gruppen om jag går med i något mer internationellt byte. 

 

Min sjalstickning är lagd på is. Stickorna fungerar inte, garnet fastnar hela tiden. Fick tips om stickor kallade Addi Lace så nu har jag beställt sådana. Inte visste jag för två år sedan att stickning var en sådan materialsport! ;o) Ser fram emot de nya stickorna så att jag kan ta nya tag med sjalen, jag vill ju få den färdig.

 

Istället stickar jag nu vantar, har börjat på vantarna Lilja ur Vantboken. Lite småbesviken på mönstret (usch, vad jag gnäller idag!), har hittat i alla fall tre fel i diagrammet och kan väl tycka att den borde vara bättre kollad med tanke på hur dyr den är. Man får inte slappna av och missa felen för då blir det fel även i stickningen. Men snyggt blir det! Fast jag måste hela tiden tänka på att inte dra åt för hårt på baksidan. Men jag börjar gilla flerfärgsstickning allt mer, det går fortare och fortare.

 

Har gjort färdigt lite småsaker de senaste dagarna. Torgvantarna som brorsdottern skulle få i julklapp tillsammans med halskragen är nu klara att skickas. Har glömt att lägga upp dem som ett projekt på Ravelry och ids inte göra det nu, men här kommer i alla fall en bild.

 

Jag måste vara en av de mest förvirrade människor som finns. Igår upptäckte jag ännu ett paket i min julklapp från Britt-Marie. Det innehöll en jätterar grön projektpåse som ska invigas idag, i hopp om att familjen ska bli lite mer välvilligt inställda till mammans alla projekt. Tror de föredrar en påse framför spridda garnnystan...

 

Idag hämtade jag ut sockgarnssnurran. Som vanligt hade innehållet växt en smula, så nu ska jag klura lite på hur den ska omformas innan version 3.0 snurrar iväg. Men det är jättespännande att hämta ut den och se hur den har förändrats utefter vägen. Mycket garngodis fanns det i den, det finns risk för att en hel del blir utbytt. ;)

 

Jag fick också ett paket från en annan grupp i Ravelry (RAK - Tandom Act of Kindness, en helt underbar idé) som jag är med i med dagens post. Det innehöll underbara gröna garner. Sockgarnet har jag redan två nystan av i samma färg men jag gillar det verkligen så det var bara kul med ett nystan till. Kanske, kanske kan jag skiljas från något av dem framöver då, jag får fundera på den saken. Jag gillar ju grönt.

 

Har läst att det finns något som heter sss - second sock syndrome. Det lider jag inte alls av, tvärtom så gör jag gärna socka nummer två så att jag får ett par. Istället lider jag av ts - tumsyndrom. Jag avskyr att göra tummar på vantar! Dels för att det blir extra trådar att fästa och dels för att jag liksom känner mig klar när jag har tagit ihop vanten upptill. Men det blir ju ingen tumvante utan tummen... Så till sist tog jag mig i hampan och så här blev det färdiga resultatet:

 

...får jag tid att sätta mig ner och skriva några snabba rader här.

 

Först, kul att så många vill vara med i min lilla utlottning! Nu är vi uppe i fjorton stycken, skoj! 

 

En omvälvande och hektisk vecka här annars. Dottern ska genomgå två lite större undersökningar, vi klarade av neurografi i tisdags och idag väntar MR. Det blir en tuff dag för henne och hon har sovit dåligt. Sedan antar jag att vi får vänta till efter helgerna innan vi får svar och besked om ev. ytterligare undersökningar, resultaten ska ner till det stora universitetssjukhuset och tolkas innan de kommer tillbaka till "vår" läkare. Skönt samtidigt att de tar hennes besvär på allvar och kollar upp ordentligt, även om det är med en viss bävan i mammans mage. Men jag har lärt mig att inte ta ut någon oro i förväg, det är bara tärande. Det blir som det blir, det är inget jag kan påverka ändå.

 

Äldste sonen dök plötslit upp här hemma natten mellan tisdag och onsdag, till allas glädje. Nu har han åkt tillbaka till universitetet, det blev en blixtvisit men den var nog en vitamininjektion för oss alla. Underbara unge!

 

Minstingen hade julmarknad på skolan igår så storebror och jag var där en sväng. Och det var tyvärr ungefär lika dåligt som lillebror hade förvarnat om... Trist, det känns ju roligare om barnen kan få vara stolta över något som ordnas.

 

Igår fick jag också meddelande om att jag hade ett paket att hämta ut så jag kastade mig förstås iväg i bilen, nyfiken som jag är. Det var mitt julpysselbyte från Johanna! Ett jättehärligt paket - en inspirerande tidning, supergod lakrits (försvinnande god, faktiskt...), garn i härliga julfärger och ett mönster som både tilltalade mig och kommer att vara en utmaning. Skulle så vilja hinna göra dem före jul men är rädd att jag inte hinner. Men det kommer fler jular :)