En sagolik helg
Vi har haft en underbar helg på tu man hand, dottern och jag. Konsert med Sarah Dawn Finer på fredagskvällen och den var magisk. Gå och hör henne om ni får chansen, det är värt varenda spänn. Sådan värme, sådan nakenhet och så personligt. Dessutom måste hon ha en av Sveriges absolut bästa röster. Underbart är bara förnamnet!
Filmmys hann vi också med, tre filmer hyrde vi oss. Min favorit var nog "Bröllop i Italien" i regi av Susanne Bier. En film för oss i medelåldern kanske, även om dottern också gillade den. Mamman gillar ju Pierce Brosnan... ;o)
Hämtsushi på lördagen, sagolikt gott. Jag gillar verkligen sushi! Dottern bjöd på nybakta frallor till frukost för att fira mammans födelsedag. Dagen innan hade det också ramlat in lite paket, tack alla underbara människor!
I gruppen Svenska byten på Ravelry har vi en bemärkelsedagssnurra. Detta ljuvliga paket kom från Sammanfaller, tusen tusen tack! Beklagar den dåliga bildkvaliteten, ibland får mobilen inte till det.
Det här kom som en överraskning, en RAK från Kapris. Tack snälla! Ni kan ju ana att Stina och jag har moffat i oss lakrits hela helgen, eftersom det fanns i båda paketen... ;o)
Har stickat färdigt mina rosa sockor. Mönstret finns på Ravelry, är gratis och heter Trails of Life. Jag gillade det, även om jag gjorde några småfel. Men de berodde nog mest på trötthet och dålig koncentration. Överlag tycker jag bäst om sådana här sockor där ovandelen liksom blir elastisk, de sitter så bra på foten. Garnet är Novita Nalle.
Nu iväg på mammografi eller hur man gör runda saker platta. Inte konstigt om tuttarna tappar spänsten med åren när man ska mosa ihop dem så där varannat år... ;o)
Massor med paket!
Igår fick jag så mycket post att det inte rymdes i lådan, vår lantbrevbärare blev tvungen att tuta. Det händer inte för ofta men glad blev förstås jag. Dels var det garn som jag hade beställt och så kom det lite ull som jag också beställt i min iver att försöka lära mig spinna. Fast den här var så vackert färgad så jag törs inte börja med den utan får vänta på den vita jag också beställt. Och med tanke på transportstrejken finns det väl risk för att jag får vänta... :( Nåja, jag överlever. Jag är ju inte sysslolös, precis.
Så kom mitt favoritbyte i gruppen Svenska byten på Ravelry. Temat för månaden var just favoriter och det här underbara paketet kom till mig:
Det grå garnet är Malabrigo lace, färgen heter pearl och är så sagolikt vacker. Alldeles mjukt och gosigt är garnet, det ska bli en fröjd att sticka i det. Alpacagarnet har jag en liten idé för, ska kika lite till och se om det blir som jag tänker eller inte.
Igår kom också en jättefin disktrasa med posten från Marremorr. Jag som precis tänkte att jag skulle behöva sticka några nya, en av dem jag gjorde ifjol håller på att ge sig nu. Så den kom verkligen lägligt, tusen tack!
Sockstickningen går framåt, en socka klar och snart skaftet klart på den andra. Jag gjorde några missar på tåget, jag var galet trött och det ska man inte vara när man stickar flätor. Så titta inte så noga på bilden! ;o) Fast jag tror i och för sig att det verkliga misstaget är på baksidan, det som stör mig men som jag inte orkade fixa till när jag upptäckte det. Suck...
Idag har jag skickat iväg en disktrasesnurra i Svenska byten-gruppen och så har jag lämnat ett bemärkelsedagspaket till Åsa. Kul när man kan lämna ver något personligen och få en pratstund på köpet! Hon jobbar på församlingsexpeditionen och de sålde några alldeles underbart rara måttband som jag bara var tvungen att köpa. Nu är bara frågan var jag lade dem när jag kom hem... Varför är jag så vimsig???
Tomten tinar fram allt mer. Men har ni sett, det växer hönor i mina rabatter! ;o)
Till sist tänkte jag tipsa om den utlottning som finns på Knappmakerskans blogg. Ett lotteri med motprestation och jag tycker att idén är strålande. Ska bara hitta tiden att knåpa ihop några mössor, jag som älskar att göra små mössor. Hoppas att fler nappar på idén.
Underbara presenter!
Igår hade vi gemensamt födelsedagsfirande, maken och jag. Han fyllde år för en vecka sedan, jag fyller år om en vecka men då är han och yngste sonen på tävlingar i Umeå så vi firade igår istället. De underbara barnen gjorde middag, trerätters och allt. Har jag sagt att jag har världens bästa familj!? Här en bild på den läckra desserten.
Av min man fick jag sagolika presenter. En läsplatta, något jag tänkt köpa lite längre fram när ekonomin medger för att slippa skriva ut mönster utan kunna ha dem direkt på en skärm istället. Nu har jag en liten platta, har inte riktigt kläm på hur man använder den än men jag jobbar på det. Jag är ju teknisk som en guldfisk, enligt barnen, så det kan ta ett tag. Dessutom fick jag Solveigs vantbok så nu sitter jag här och dreglar över alla fina mönster. Vilken skatt! Var ska man börja? Måste nog köpa lite mer Rauma finull i olika färger, det känns som ett bra vantgarn.
Mina svärföräldrar gav mig en slända och kardor. Jag när en liten dröm om att försöka lära mig spinna men det känns lite saftigt med en spinnrock innan jag vet om detta är något för mig. Så jag börjar lite försiktigt. Ska försöka tigga till mig lite ull av en god vän med får också men har naturligtvis beställt lite på nätet också. Ser framför mig hur jag stickar vackra vantar i egenspunnet garn men inser att vägen dit är ganska lång, om den alls finns. Allt blir ju inte som man tänker sig...
Maken blev nöjd med sina mössor, fast den där från Stephen Wests mönster får jag repa upp och göra om. Den såg ut som om den skulle svälja maken i en enda munsbit! Jag ger upp mönstret helt och hållet och gör något annat istället, jag är så förb... less på det.
Jag har varit iväg på ett litet hundäventyr som inbegrep några timmar på tåg. Började sticka på ett par sockor i Novita Nalle då, "Trails of Life" heter mönstret och får bli den här månadens sockor. Gillar den typen av mönster som blir elastiskt över foten. Var lite trött och har gjort några småmissar men orkade inte repa upp, tror ingen mer än jag märker dem. Karamellrosa är färgen den här gången, inte riktigt min färg men läcker ändå. Få se om de stannar eller får flytta. Lite suddig bild, det är skakigt på tåg.
Innan dess virkade jag en solhatt till min lilla mamma. Så här blev den:
Så har jag varit och klippt mig. Hade inte klippt håret sedan före jul, jag såg rent ut sagt för jäklig ut. Men nu är det kort och lockarna har kommit tillbaka - underbart! Ska försöka ta mig tid att göra lite slingor också, riktigt så grått som på bilderna är det inte men nog sjutton börjar jag bli nog så grå. Jag vill ju vara blond i evigheter! ;o)
När jag var yngre så avskydde jag mitt lockiga hår, nu är jag glad över precis samma lockar. Så lättskött!
Dagens roligaste nyhet är annars kladdkaketävlingen som dottern medverkade i. Idag presenterades pristagarna och Stina kom tvåa! Så kul! Ni kan ju gissa en som svävar på små moln med ett stort leende på läpparna här hemma...
I final!
Tack alla som hjälpte Stinas kladdkaka att ta sig vidare, nu är hon i final och drömmer om en Kitchen Aid. Mamman är stolt över sin duktiga unge, man glömmer lätt att hon faktiskt "bara" är sjutton år.
Min mage fortsätter att leva loppan, vi kör varannan dag verkar det som. Idag är då varannan... :(
Snön smälter undan något alldeles väldigt nu. Hönorna har fått komma ut och spatsera lösa på tomten och det njuter de så klart av. Så här kan det se ut hemma hos oss nu:
Labbarna är mer intresserade av det hönorna lämnar efter sig än själva hönsen. Husets djur rör man inte, hälsar de. De fläckiga håller inte riktigt med, de kan tänka sig att springa emot dem med ett litet voff eftersom de flaxar så skojigt då. Mattes bekymmer är mer att hönorna är nog så tama och sociala och har lite svårt att förstå vilka djur som får komma in och vilka som helst ska vara nedanför bron...
Har börjat virka en hatt till min lilla mamma till Mors dag. Väldigt tidigt, jag vet, men jag tänkte skicka den tillsammans med lite Kick-kolor så att hon kan baka Stinas kaka, hon hittade inga i sin affär. Mamma har behandlats för cellförändringar i ansiktet så hon måste skydda ansiktet mot solen och då tänkte jag att en hatt kunde vara bra. Använder mig av ett Drops-mönster, nämligen detta: http://www.garnstudio.com/lang/se/visoppskrift.php?d_nr=146&d_id=34&lang=se Har inte hunnit så långt än men det ser lovande ut. Däremot valde jag ett jobbigt garn, Drops I love You nr 1, som delar sig något alldeles väldigt. Nåja, jag visste om det men har man nu köpt på sig en massa nystan så är det bara att bita ihop och göra av med dem. Jag virkade ju en hel kofta i det ifjol så vad är väl en liten hatt..?
Besvikelse
Min första kontakt med den så lovordade Stephen West blev minst sagt en besvikelse. Någonstans är något väldigt fel i den här mössbeskrivningen...
Nog för att det är tänkt att den ska vara "slouchy" men så här mycket??? Dottern skrattade och konstaterade att den skulle passa perfekt för någon med rastafrisyr som liksom har satt ihop flätorna och behöver stoppa dem i en mössa. Och hon har rätt!
Jag läste ju på Ravelry att andra konstaterat samma sak och gjort modifieringar för att få den att passa bättre. Jag började sticka storlek medium men efter drygt halva mössan repade jag upp då jag insåg att mössan skulle svälja hela maken. Försökte tänka att jag på det här viset fick njuta av det underbart mjuka och sköna garnet (Cascade 220) en vända till och så gjorde jag storlek small istället. Funderade på att minska på längden och kapade ett par varv (annars skulle garnet ta slut - hur garnmängden är beräknad fattar jag inte heller) men ville inte ta för mycket för då försvinner själva mönstereffekten. Så nu sitter jag här med en megamössa och är ganska besviken... Få se om det blir någon mer West för mig, av det här är jag inte imponerad. :(
Nu stickar jag en ny mössa som förhoppningsvis ska passa bättre. Traveller's Hat heter den och är ett gratismönster (den förra var ju dessutom ett betalmönster, rena skämtet). Enkel och snygg, jag stickar den i tre färger av Drops Nepal, mitt nya favoritgarn. Fast jag kommer nog göra avslutningen lite annorlunda, jag gillar inte riktigt när man ska gå från alla maskor till inga på bara något enda varv. Nåja, jag är inte där än.
Färgerna lite ljusa då jag använde blixt på kameran men ni fattar principen i alla fall. Ett varv räta och ett varv enkel resår. Och så har jag lärt mig hur man slipper att få mössan sned vid garnbytet, man lyfter helt enkelt första maskan! Att jag inte lärt mig det tidigare! En ny elastisk uppläggning lärde jag mig också, fast jag gjorde en annan än vad mönstret föreslog men är himla nöjd i alla fall. Vad vore livet utan google och youtube?
Håller på att försöka sätta ihop ett favoritbyte i gruppen jag är med i, Svenska byten. Man ska skicka sina egna favoriter till sin bytesvän. Hur svårt kan det vara, liksom. Hur svårt som helst, visade det sig. Jag har ju en hel massa favoriter!!! Så nu grubblar jag och tänker och velar än hit, än dit. I vanliga fall "kommer" paketen till mig ganska så fort (eftersom jag håller i trådarna för dessa byten har jag ofta lite tid på mig att fundera också) men den här gången... Nåväl, nu har planen utkristalliserat sig, jag inser att jag inte kan skicka ALLA mina favoriter för då blir jag ruinerad utan försöker välja några specifika och kanske koppla dem till någon händelse eller mönster. Älskar utmaningen i att komponera ett paket och försöka glädja någon annan. Överraskningar i vardagen, behöver vi inte det lite till mans?
Hjälp min dotter till final
Min dotter, Stina 17 år, drömmer om att bli kock och går nu på restaurangprogrammet. Hon har skickat in ett fantastiskt gott recept till en baktävling och behöver nu samla "gillanden" för att kvalificera sig till finalen. Jag skulle bli jätteglad om ni som läser detta vill gå in på den bifogade länken och trycka på "gilla". Baka gärna kakan också, den är fantastiskt god med sin smak av lakrits och citron i precis lagom fördelning.
Trevlig helg!
Random Act of Kindness
Jag är med i en internationell grupp på Ravelry som heter Random Act of Kindness (RAK). Jag älskar tanken, man önskar sig något varje månad och så kan någon annan i gruppen skicka något av det man önskar sig, om de vill. Inga som helst krav, bara omtanken och möjligheten att glädja någon annan. Den här månaden har jag själv skänkt ett mönster och så har jag skickar sockgarnsrester till någon som ska sticka en filt till ett litet cancerdrabbat barn. Det kändes som en bra gärning. Och för första gången har jag fått ett paket själv! Det är ju min födelsedagsmånad så jag tog chansen och önskade mig lite sockgarn, mest för att stilla nyfikenheten och bredda erfarenheten - vilka märken finns i andra butiker. Och titta vad som landade i min brevlåda idag!
Lace, if you stop by my blog, thank you so much once more. Today I'm in sock yarn heaven!
Ibland blir det fel...
Matförgiftad är vad jag är, provsvaren kom idag. Bara att härda ut men inte så kul. Var och när vete fåglarna, spelar ju mindre roll egentligen. Bakslag idag, nu är det vätskeersättning som gäller tillsammans med annan dricka. Inte så gott men vad tusan, ont ska med ont fördrivas.
Deppigt på stickfronten också. Läser uppenbarligen mönster som fan läser bibeln, om uttrycket tillåts. Gjorde om ett tröjmönster på två stickor till rundsticka, har lovat dottern en tröja men ville inte sy en massa. Hålmönster är det och jag har kämpat på framför tv:n. I medium skulle det vara 65 cm till ärmhålen. Ingenjör som jag är har jag ändå fasligt svårt att uppskatta mått, en siffra säger mig liksom inget. Säg A4-storlek och är jag med, men jag måste liksom kunna relatera siffran till något praktiskt. Men när jag höll upp mitt alster mot dottern insåg jag att 65 cm till armhålan är väääldigt mycket. Tittade i mönstret och insåg att det står "till halsringningen". Jag håller alltså på att skapa ett rör utan armar! Lysande... Nu har jag lagt eländet åt sidan ett tag, jag måste hämta andan så att jag kan tycka om den igen och vill fortsätta.
Istället stickar jag på en mössa till maken som fyller år på söndag. Jag har redan gjort en till honom som jag visat bild på tidigare. Nu stickar jag Dustland Hat av Stephen West. Har hört så många lovorda honom så jag måste testa. Enkelt mönster, egentligen skulle man kunna göra det själv men då måste man ju tänka och det har jag inte energi till just nu. Så jag stickar på i garnet Cascade 220 wool, ett underbart mjukt och behagligt garn som jag stickat i förr och tycker mycket om. Hoppas kunna hinna sticka en till mössa till födelsedagen, lutar åt Traveller's Hat i Drops Nepal. Och varför då alla dessa mössor, kan man undra? Jo, för att min man ser lustig ut i precis varenda mössa han äger. Jag tycker ju att han är snyggast i världen men just mössa är inte riktigt hans plagg. Men jag har gett mig sjutton på att det SKA gå att få till en mössa som passar honom, därav denna massproduktion. Och eftersom han själv inte bryr sig så vet jag att han kommer att använda dem oavsett hur han ser ut. :)
Upptäcker när jag loggar in för att skriva att det är fler som läser bloggen nu än innan. Vad kul!
Hög feber :(
Franska sjukan...
...har slagit till. Man går från att vara hur pigg som helst till att vara utslagen i feber på bara någon timme. Vi misstänker att det är maken som är boven, han var hängig i Paris och är den ende som är pigg nu. Vi andra har feber, ont i kroppen och är allmänt olustiga. Och ute lyser solen... Vilket snopet slut på en påsklovsvecka!
Till Paris, till Paris...
Så har vi kommit hem från vår lilla påsksemester. Det där med att möta våren i Paris blev det väl inte så mycket med men vi hade det rätt trevligt ändå, med god mat och trevliga upplevelser. Fast det är inte alltid så lätt att beställa mat på sin gamla skolfranska, ibland blev det väldigt fel.
Man får försöka se det från den ljusa sidan, nu vet vi vad fläsklägg med linser heter på franska. ;)
Jag hade bestämt mig för att INTE plåga familjen med att leta garnaffärer den här gången. Med på resan följde däremot en stickning, en liten uggletröja till en vän och valpköpare som just fått barn. Men som vanligt läste jag mönstret lite slarvigt när jag packade så en omgång strumpstickor i stl 5 blev kvar hemma (liksom stickmarkörer). Därför blev jag jätteglad när en liten handarbetsaffär plötsligt dök upp! Jättetrevlig personal, mest satinband därinne dock och lite franska garner bakom disken och så de dyraste stickor jag någonsin har köpt, tror jag, 6.90 euro för Pony metallstickor, nästan lika mycket som min lunchpaj kostade!
Strax därpå dök en annan affär upp och morsan kastade sig in till barnens förvåning, de läste ju skylten ovanför dörren och gjorde sina egna tolkningar...
En vansinnigt läcker affär med garn sorterat efter material och färg, hängandes i härvor på väggarna. Om jag förstod principen rätt så kunde man sedan be personalen att nysta upp den mängd garn man önskade från stora spolar längre in i butiken. En hel massa knappar hade de också. Upplägget kräver ju att där finns personal som vill hjälpa till och där kan man väl säga att det brast en hel del. Vi var 5-10 stycken i butiken, jag såg EN som fick hjälp och så en manlig expedit som helt ointresserat stod och bläddrade i några papper utan att visa minsta tecken på att vilja hjälpa till. Så jag gick ut igen. Utan garn.
En upplevelse var också konditoriet Ladurée som den kockstuderande dottern läst om och ville besöka. Man fick köa utanför för att komma in och fikat kostade nog 7-800 kronor så det är inte ett ställe man besöker varje dag men häftigt var det. Kolla bara delar av utsidan!
Och insidan höll vad utsidan lovade:
Vi gjorde så klart allt det vanliga turistandet också - Eiffeltornet, Triumfbågen, Notre Dame, Sacre Coeur, Montmartre osv. Lille sonen och jag åkte ut från själva stadskärnan för att se PSG:s arena. Det var stort att trampa på (nästan) samma mark som Zlatan för en fotbollskille! Dess värre hade vi dålig tajming med vår resa så våra planer på att se en match gick om intet.
Vädret var tämligen svalt, minst sagt. Men på den tredje och sista dagen kom solen och lite vårvärme och vi fick njuta av några härliga timmar på Montmartre bland alla andra.
Hotellet vi bodde på hette Hotel Est och låg bara ett stenkast från Gare d'Est och kanske 15 minuters promenad från Gare du Nord, dit snabbtåget från flygplatsen kom. Med storstadsmått mätt så fick vi otroligt mycket hotell för pengarna, tyckte vi, och det var rent och fräscht. Alldeles i närheten låg ett bageri och en liten butik så vi köpte färskt bröd varje morgon och avslutade dagen med bröd, ost och vin. Underbart!
Så vill jag en gång för alla slå hål på myten om att fransmännen inte vill prata engelska. Detta är nog femte gången (minst) jag är i Frankrike och det har aldrig någonsin varit något bekymmer med engelskan. De är inte alltid så bra på engelska men gudarna ska veta att de försöker. Vi tyckte det var kul att lufta skolfranskan lite men inte sällan fick vi komplettera med engelska och det gick galant. Jag skulle vilja säga att det är ett helt annat land på F som inte vill prata engelska, nämligen vårt kära grannland i öst, Finland. Där är det inte alltid enkelt att vara turist, alla verkar läsa engelska och svenska i skolan men få vill prata annat än finska ens i större städer.
Resan grumlades lite av alla dessa tiggare i varenda gathörn och en hel massa uteliggare som man fick ont i magen av att se. Mitt på trottoarerna kunde de "bo" under lite plast, inte sällan tillsammans med en liten hund och ibland också en flaska. Man får ont i magen av att se det, jag kan inte påminna mig att det varit så här förut och undrar vad som hänt. Har inte Frankrike möjlighet att ta hand om sina utslagna? Visst finns det hemlösa överallt men i den här mängden...
Som helhet kan jag konstatera att London är och förblir min favorithuvudstad i Europa, utöver Stockholm. Maten är sämre men jag älskar ju språket och det är lättare att göra fynd när man shoppar. Älskar också Londons grönska med alla sina parker. Men Paris är en romantisk stad, inte tu tal om annat.
Uggletröjan då? Jo, den blev klar när vi kom hem. Ett helt underbart mönster, inte en söm att sy utan bara några få trådar att fästa och några små maskstygn under respektive armhåla. Jo, och så ska det kanske dit en massa små uggleögon, förstås... ;o)
