Sockor, sockor, sockor...

Har hamnat i någon form av sockstickningsträsk och börjar vara lite less. Först gjorde jag ju de båda babyseten till syriska flyktingbebisar. Sedan har jag gjort två par småsockor till som jag tänkt glädja Carol med genom att skicka dem till Stolpvarvets insamling för barnen i Manduar.
 
 
Efter det var jag lite less på pyttesockor så jag gjorde ett par sockor till kusinbarnet som fyller två år i april, så har jag presenten klar liksom.
 
 
När de var klara så kom jag på att hennes storasyster fyller fem månaden innan så just nu stickar jag ett par sockor till henne också. Sedan tror jag att det får räcka på ett tag.
 
Funderar på om jag i år bara ska sticka sådant som jag själv känner att jag vill eller behöver och strunta i olika KAL:s mm i år. Jag kommer förmodligen att ha mindre tid och mindre pengar, i alla fall under våren när jag nu ska studera. Garn har jag ju i massor (och det tenderar att ramla in ett och annat nystan eller härva ibland i alla fall, host host) och just nu har vi det snorkallt och mitt behov av ny mössa och nya vantar gör sig påmint. Det är lite som med bagarens barn, jag stickar till alla utom till mig. Ska jag kanske vara lite mer ego i år? Jag får fundera på det.
 
I morse var jag duktig. Gårdagen var snorkall (-29) så hundrundan blev den kortaste på mycket länge. Idag visade termometern -25 så vi tog en liten vända, doggsen och jag. Så här såg de ut när vi kom hem:
 
 
 
Jag kände dock att jag verkligen behöver röra på mig så jag gick en omgång med den dåliga karaktären och avgick med segern, varefter jag satte mig på motionscykeln och trampade en mil. Därefter tog jag några tag på crosstrainern också men det är en manick jag inte riktigt begriper mig på. Jag gissar att jag gör helfel, jag fick mest ont i knäna. Nåväl, nu hoppas jag att det blir en mil igen om några dagar. En fluga gör ju ingen sommar.
 
Den här veckan sparkar kurserna igång som jag ska läsa på universitetet. Lite spännande och lite kittlande i magen, jag känner mig ju på sätt och vis för gammal men samtidigt inte. Lite inspirerande är det också. Nu ska jag förbereda genom att läsa lite. "Elefanten i klassrummet", faktiskt en väldigt inspirerande bok så här långt som många inom skolans värld skulle må bra av att läsa, kanske politiker inte minst.
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Carol

Åh så glad jag blir för sockorna!
Men nu MÅSTE du sticka åt dej själv!! Och plugga... tror du kommer tycka det är jätteinspirerande att få bita tag i böckerna igen. Och du den där om Elefanten.. Vem har skrivit den?
När jag såg bilden på fb på den stora hunden så trodde jag att det var rimfrost i HELA "skägget". Men det såg lite skumt ut när det var färgat... Tänkte att ni måste då ha ett rackarns väder som t o m färgar hakskägget på doggarna!! :-§
Allt gott!

Svar: Jo Boaler. En bok om problemlösning inom matematiken men också om synen på skolan och undervisning. Otroligt inspirerande bok, faktiskt. Så här långt i alla fall.
Haha, killen har ju en repleksak i munnen! Det är för att han inte ständigt ska plocka upp allt annat han hittar utomhus...

Sockorna kommer, de ska bara åka en vända i tvättmaskinen först. :)
Zupermorzan

2014-01-20 @ 18:52:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0