Tiden rusar men knappast jag

November flög iväg. Det var en galen månad när jag hämtat mig från feber och muskelvärk. Lärarjobb på ungefär 50%, översättningsjobb på ungefär 25%. Utöver det då uppsatsen som ska ta ungefär 50% av min tid i anspråk och så då den där mattekursen på distans på 25%. Man behöver inte vara mattelärare för att inse att det inte är någon vidare värst bra lösning. Så nu i december jobbar jag inte med annat än skolarbete, nu ska jag se till att bli klar med framförallt uppsatsen. Den hänger över mig som ett ok och känns allmänt tung men nu SKA den bli klar!
 
Nåväl, det blir ju advent i alla fall och jag hann få upp både stjärnor och stakar. Fast den ena ljusstaken var svårövertalad, inte ens ett lampbyte fick den att lysa. Maken fick ta fram ett av sina små verktyg och visa att han minsann gör skäl för sin ingenjörstitel och vips, så fungerade den! Mina ingenjörskonster sträckte sig till lampbytet, titeln till trots. 
 
 
Annars är tomteverkstaden i full gång. Jag har virkat tossor till mamma i julklapp, de finns inte på bild ännu men det kanske kommer. De fanns med på hennes önskelista, de gamla är snart utslitna. Pappa är visst också frusen så jag har stickat ett par till honom i Novitas Sju bröder. Det gick i ett huj! Mönstret kommer från Drops och var riktigt trevligt.
 
 
Roligaste stickningen hittills var dock en mössa till mamma, Rose Red som jag stickade i Sandnes Alpakka. Den blev inte så bra på bilden men fantastisk i verkligheten så den ska jag absolut göra fler av. Dessutom ett väldigt välskrivet mönster och en rolig stickning. Dottern ville ha en och sjutton vet om jag inte vill ha en själv också.
 
 
En kär vän har fått en liten August så då fick jag ju sticka en pytteliten tröja. Obegripligt hur små bebisar är när de är färska! Tittar på den egne minstingen, nu dryga 170 cm lång och med 44 i skonummer. Har han verkligen varit så där liten?
 
 
Stickad i Drops Karisma efter det här mönstret. Också en relativt snabbstickad tröja med väldigt lite sömmar och sådant gillar ju jag. Dessutom med fläta fram, kan det bli bättre?
 
Till bebisens kusin på drygt ett år gjorde jag igår en gåbortspresent, en ugglemössa. Har vilat från dem i nästan ett år så nu kändes det OK att göra en. De är lite festliga på något vis, man blir som glad av dem.
 
 
Glad blir jag också var gång jag ska använda ägg och öppnar min äggkartong. Om ni visste vilken lycka det är att se de här färgglada äggen, värpta av mina glada och trevliga hönor! Dessutom med olika färg på äggen så att jag vet precis vilken höna som har värpt vad. Visst är de underbart fina? Gröna, beige, begierosa, vita...
 
 
Ett par rutor har det kommit i min brevlåda också, i ett engelskt rutbyte som egentligen skulle vara avklarat i augusti men som eftersläntrat lite.
 
 
 
I ett byte i oktober så fick jag som en liten chokladklubba på en pinne som man kan doppa i varm mjölk, te eller liknande. Jag valde mjölk och drack en ljuvligt god varm choklad häromdagen, samtidigt som jag jobbade med min uppsats. Favoritmuggen kändes passande till.
 
 
Av mannen har jag fått en sanslöst god (och dyr!) adventskalender. För en lakritsälskare som mig är det himmelskt att öppna en ny lucka varje dag och få njuta av supergod lakrits. Fast i lördags var det lakritspulver i som man ska ha i matlagning och bakning. Barnen skrattade åt det och undrade vad jag tänkt göra. Och tja, det vet jag ju inte riktigt. Tror att jag får muta kockbarnet till att göra något i mitt ställe.
 
 
Till sist måste jag bara lägga in en bild av sonens hälsoenkät till skolan. Jag tyckte att hans svar var så rart.
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0