Färdig!
Idag var min uppsats införd i meritförteckningen så nu är ansökan om examensbevis inlämnad! Sveriges mesta akademiker kanske kan avsluta sina studier snart... Jag ska bara fixa en mattekurs eller två till först, tänker jag mig. Men förhoppningsvis får jag ut min examen om en månad eller två. Yippee! Återstår sedan den där legitimationen men den tar vi en annan gång.
Jag har inte legat på latsidan i soffhörnan heller, det är bara här i bloggen som det inget syns. Jag har stickat lite babysockor som dock inte kommit med på bild. Så virkade jag lite fika till barnen på dagis på den lilla underbara byaskola där jag ofta jobbar. Det blev en hit, fast ibland blir de lite osams om prinsessbakelsen...
Mina januarisockor gjorde jag klara alldeles i slutet av januari. Jag är inte supernöjd med dem, gillar ju inte riktigt självrandande garner och tycker i ärlighetens namn att nystanet var snyggare än det färdiga resultatet. Men färgerna är glada och de har rönt uppskattning på jobbet. Jag har dem som jobbsockor, det blir bra.
Dottern fyllde nitton igår. Tanken var att hon skulle få en kofta i present men det hanns inte riktigt med...
Nåvl, det positiva är att nu när hon vet om det kan jag också prova på henne. Jag stickar en modifierad Peggy Sue, med lite längre liv, kortare resår och med lång ärm istället för kort, där då mönstret i midjeresåren återkommer. Jag tycker egentligen att originalet är jätteläckert och skulle passa precis till dotterns favvoklänning men eftersom hon inte gillade originalversionen så gör jag om den lite och det föll i god jord. Garnet är Drops Cotton Merino, en ny bekantskap som jag verkligen gillar. Mönstret är också himla trevligt, man stickar uppifrån och ner, det går fort och man kan dessutom anpassa längden på koftan efter sina egna önskemål. Jag är lite sugen på att göra en till mig själv också fast då i lite längre version, jag har inte riktigt figur för midjekorta saker utan föredrar sådana som går nedanför rumpan. :)
Det kryper neråt
Idag har vi -23 ute. Det är lite småkallt om näsan men hundarna måste ju ut en runda oavsett. Det blir så otroligt vackra färger ute när det är kallt, färgerna blir också kalla och ibland blir det så underbara rosa nyanser på himlen. Men mest går allt i en kall blå ton.
Massor med snö har vi fått också, sådan där kall, lätt och gnistrande snö. Det är så vackert att man blir andlös. Hundarna och jag fick pulsa och skapa nya stigar, tidvis var det simdjup för de små. Då får man rimfrost i skägget efter avslutad runda.
Doris i mitten längst fram ser lite surig ut, hon ville inte sitta still utan hellre dyka in under bron. Misstänker starkt att kisse lagt något "fynd" där. Jag är glad var gång jag lyckas stoppa hennes utforskande av hans lager, minns än när hon levererade ett ekorrben på hallmattan. Inte riktigt mattes grej.
Jag har stickat klart ett par tofflor till min mamma i födelsedagspresent, efter mönstret Holly Jolly Steps från Drops. Från början var de tänkta som present till en god vän, varför jag stickade i storleken 38/40. Men jag vet inte om det är jag som stickar för hårt eller vad det är, de sitter aningen tight på mina fötter och då är jag ca 37,5-38. Så de får bli till mamma istället som ständigt går i mina toffelalster numera. Annars var det ett väldigt snabbstickat och kul mönster, möjligtvis med undantag för avmaskning och uppläggning som gav lite extra trådar att fästa och sådant är jag ju ingen vän av.
Nytt år - nya sticklöften!
OK, så då skriver vi 2015. Nytt år, nya möjligheter. Under förra året hade jag som plan att bara sticka sådant jag ville sticka och inte hoppa på alla möjliga utmaningar och annat som jag sedan inte tyckte var så kul. Det höll jag ganska bra, förutom möjligen en del julklappsstickning på slutet som mer blev för att de behövdes än för att de roade mig. Så vad ska jag försöka ha som löfte det här året? Jo, jag måste bringa ordning i mitt helt kaosartade arbetsrum. Dags att sticka lite av det garn jag har samlt på mig och inte bara köpa och lägga på hög. Det får bli en utmaning att hitta projekt för det garn som finns. Några undantag från köpstoppet får jag göra, har jag bestämt mig för. Det väntas lite bebisar i vänkretsen, jag måste få köpa garn så att jag kan sticka bebiströjor till dem om jag inte har något lämpligt hemma (dvs här får projektet styra). Jag måste också få köpa garn om jag skulle åka på semester eller liknande. Slutligen får jag köpa till byten och snurror som jag anmäler mig till men även här ska jag försöka tänka till i år och inte anmäla mig till allt. Viktigast av allt är dock - jag får INTE köpa en massa garn på Drops rea eller på någon annan rea, hur skojig den än verkar!!! Få se nu hur länge jag klarar mig...
Ett annat mål är att försöka fortsätta med att sticka ett par sockor per månad. Dels för att jag har massvis med sockgarn att sticka upp men också för att jag verkligen gillar sockstickning. Jag får en kick var gång jag gjort hälen och inser att det blev ett par sockor den här gången också. Maken tittar på mig med förvånad min, han förstår inte alls, det ser jag på honom. Men det är något visst med att sticka sockor.
Nytt är också att jag skaffat en profil på Instagram enbart för min stickning. Zupermorzan var tyvärr upptaget så det fick bli Zupermorzan_stickar. Jag ska försöka bli bättre på att ta bilder på det jag gör och lägga ut det där så följ mig gärna. :)
Just nu stickar jag till de stora barnen. Sonen behövde en halsduk och önskade sig en sådan. Mamman stickade en Cerus Scarf. Ganska enformig stickning men perfekt att göra framför tv:n och det blev faktiskt galet snyggt, slutresultatet ser nästan lite vävt ut. Jag stickade i Drops Lima, det gick åt sex nystan och det blev en rejäl halsduk av det. Mönstret sa 355 maskor, jag tog lite för kort så det blev 349 men det räckte mer än väl. Kanske lite väl lång om man bara ska ha den ett varv runt halsen men för sonen blev den perfekt.
Rätsidan
Avigsidan
Just nu stickar jag ett par vantar till dottern i dubbelt Drops Alpaca i en underbart vinröd färg som tyvärr inte alls kommer till sin rätt på mina taffliga mobilbilder i uruselt ljus (vi har riktigt gråväder här idag). Mönstret heter Chevalier Mittens och är riktigt roligt att sticka även om jag har lite jobbigt med diagrammet som helt klart kunde vara större. Det gör ont att medge att falkögonen har åldrats lite.
Till sist en bild på dotterns sagolika nyårsdessert. God fortsättning till er! Vad har ni förresten för sticklöften i år?
Mönster på minionvantar
Sonen fick en minionmössa i julklapp och önskade sig matchande vantar. Eftersom alla vantar med minioner var för barn så stickade jag efter eget huvud och sonens händer. Mönstret kommer här och passar alltså en kille på 21 år med ganska smala händer och långa fingrar. Garnet är Novita 7 bröder i klarblått, gult och svart samt lite restgarn i grått, brunt och vitt.
Lägg upp 36 m med blått garn och sticka resår 1 r, 1 a i 20 varv. Gå därefter över till slätstickning, sticka 5 v. På nästa varv ökar du en maska på sticka 1 och sticka 3, dvs totalt 38 m. Sticka 12 v med detta maskantal. Därefter stickas ett varv med gult garn i slätstickning. På nästa varv stickas 7 m med en avvikande tråd till tumme på första stickan. Sätt tillbaka dessa maskor på stickan och fortsätt att sticka med gult garn i totalt 18 varv till. Därefter stickas 4 v med svart garn och sedan 8 v med gult garn innan du påbörjar minskningarna. På sticka 1 och 3 minskar du med en ssk innanför en kantmaska i början av varvet och på sticka 2 och 4 minskar du genom att sticka ihop två maskor när du har tre maskor kvar på stickan (sista maskan stickas rät som vanligt). Gör minskningarna varannat varv 6 ggr, därefter varje varv 3 ggr. Sy ihop resterande maskor med kitchener stitch.
Plocka upp 18 maskor för tummen genom att ta bort tumtråden och plocka upp de maskor som bildas där samt några i respektive sida. Sticka 17 varv med gult garn och slätstickning. Sticka ihop maskorna 2 och 2, sticka ett varv och dra sedan garnet igenom resterande maskor. Fäst trådarna.
Ögonen är virkade i cirklar med fasta maskor, storleken får anpassas efter vantens storlek. Munnen broderas lämpligen med svart garn och i efterstygn, i alla fall tyckte jag att det var enklast. Resultatet blir något sådant här:
Tiden rusar men knappast jag
November flög iväg. Det var en galen månad när jag hämtat mig från feber och muskelvärk. Lärarjobb på ungefär 50%, översättningsjobb på ungefär 25%. Utöver det då uppsatsen som ska ta ungefär 50% av min tid i anspråk och så då den där mattekursen på distans på 25%. Man behöver inte vara mattelärare för att inse att det inte är någon vidare värst bra lösning. Så nu i december jobbar jag inte med annat än skolarbete, nu ska jag se till att bli klar med framförallt uppsatsen. Den hänger över mig som ett ok och känns allmänt tung men nu SKA den bli klar!
Nåväl, det blir ju advent i alla fall och jag hann få upp både stjärnor och stakar. Fast den ena ljusstaken var svårövertalad, inte ens ett lampbyte fick den att lysa. Maken fick ta fram ett av sina små verktyg och visa att han minsann gör skäl för sin ingenjörstitel och vips, så fungerade den! Mina ingenjörskonster sträckte sig till lampbytet, titeln till trots.
Annars är tomteverkstaden i full gång. Jag har virkat tossor till mamma i julklapp, de finns inte på bild ännu men det kanske kommer. De fanns med på hennes önskelista, de gamla är snart utslitna. Pappa är visst också frusen så jag har stickat ett par till honom i Novitas Sju bröder. Det gick i ett huj! Mönstret kommer från Drops och var riktigt trevligt.
Roligaste stickningen hittills var dock en mössa till mamma, Rose Red som jag stickade i Sandnes Alpakka. Den blev inte så bra på bilden men fantastisk i verkligheten så den ska jag absolut göra fler av. Dessutom ett väldigt välskrivet mönster och en rolig stickning. Dottern ville ha en och sjutton vet om jag inte vill ha en själv också.
En kär vän har fått en liten August så då fick jag ju sticka en pytteliten tröja. Obegripligt hur små bebisar är när de är färska! Tittar på den egne minstingen, nu dryga 170 cm lång och med 44 i skonummer. Har han verkligen varit så där liten?
Stickad i Drops Karisma efter det här mönstret. Också en relativt snabbstickad tröja med väldigt lite sömmar och sådant gillar ju jag. Dessutom med fläta fram, kan det bli bättre?
Till bebisens kusin på drygt ett år gjorde jag igår en gåbortspresent, en ugglemössa. Har vilat från dem i nästan ett år så nu kändes det OK att göra en. De är lite festliga på något vis, man blir som glad av dem.
Glad blir jag också var gång jag ska använda ägg och öppnar min äggkartong. Om ni visste vilken lycka det är att se de här färgglada äggen, värpta av mina glada och trevliga hönor! Dessutom med olika färg på äggen så att jag vet precis vilken höna som har värpt vad. Visst är de underbart fina? Gröna, beige, begierosa, vita...
Ett par rutor har det kommit i min brevlåda också, i ett engelskt rutbyte som egentligen skulle vara avklarat i augusti men som eftersläntrat lite.
I ett byte i oktober så fick jag som en liten chokladklubba på en pinne som man kan doppa i varm mjölk, te eller liknande. Jag valde mjölk och drack en ljuvligt god varm choklad häromdagen, samtidigt som jag jobbade med min uppsats. Favoritmuggen kändes passande till.
Av mannen har jag fått en sanslöst god (och dyr!) adventskalender. För en lakritsälskare som mig är det himmelskt att öppna en ny lucka varje dag och få njuta av supergod lakrits. Fast i lördags var det lakritspulver i som man ska ha i matlagning och bakning. Barnen skrattade åt det och undrade vad jag tänkt göra. Och tja, det vet jag ju inte riktigt. Tror att jag får muta kockbarnet till att göra något i mitt ställe.
Till sist måste jag bara lägga in en bild av sonens hälsoenkät till skolan. Jag tyckte att hans svar var så rart.
Sjuk :(
Äldste sonen var hemma i helgen. Han kom hem utan vantar, dem hade han gett till en hemlös på stationen. Han har ett otroligt gott hjärta, den pojken. Mamma lovade att sticka nya men det valda mönstret ville inte passa. Så kom jag på att jag för många år sedan stickade ett par vantar till maken som han aldrig använder. Nu har de istället flyttat till sonen men först tog jag kort på dem. Mönster och garn kom nämligen från Hemslöjden här i norr, en institution som jag fortfarande saknar. 
Tidsbrist
Här händer det inte mycket men i min soffhörna går fingrarna varma. Julklappsstickningen är i full gång, jag kommer ständigt på nya saker som jag vill hinna göra och börjar nästan känna mig lite stressad. Urfånigt egentligen, ingen vet ju vad de går miste om om jag INTE hinner. Men ändå... Många julklappar ska skickas till släkten söderut och för att få lite ordning i kaoset skriver jag dels upp i min lilla bok (som vanligt, när det gäller julklappar är jag världens mest organiserade människa, sådant skojar man inte om) och dels har jag infört ett system med olika kassar inne i mitt arbetsrum där de olika paketen sorteras efter vilka som ska vad. Det känns bra att ha överblick och koll. Förhoppningen är att inget litet förargligt paket ska dyka upp EFTER jul som det nästan alltid gör, därför att jag lagt det på ett finurligt ställe sedan jag omsorgsfullt har noterat det i min lilla bok (men inte vart jag har lagt det...). Vi får se om det fungerar. Mitt arbetsrum är följdaktligen ett enda kaos, värre än vanligt med andra ord, men syftet är ju gott. Efter jul kommer det naturligtvis att anta ordnade former igen...
Vad har jag hunnit sticka då? Jo, två halskargar i ett nytt garn från Drops som hette Peak och väl inte var någon större höjdare men färgen var rosa med lite lyster i (pga synteten) och jag tror att det kan gillas av små flickor. Bilden blev urusel men kolla gärna in mönstret, där syns den snyggare. Ruskigt snabbstickat!
I våras önskade sig sönerna varsin Minionmössa, varpå den ömma modern raskt inhandlade garn. Satte nu igång med att sticka mössor, med tanken att det skulle bli julklapp. När yngste sonen såg vad jag pysslade med, såg han tveksam ut och konstaterade att nja, en sådan mössa ville han nog inte ha längre... Bussigt! Han har nyss börjat sjuan och det har blivit otroligt viktigt vad man sätter på sig. Storebror pluggar ju på universitet och verkar snarast gilla att vara lite eljest och crazy, så jag hoppas att han fortfarande vill ha en mössa. Öga ska virkas och en mun göras men annars är den ju klar. Och vad jag ska göra av resten av det knallgula och klarblå garnet vete katten, ett par helsvenska sockor kanske? Eller två...
Ett par små sockor till kusinbarnet i födelsedagspresent har det blivit men dem glömde jag att fotografera. Det har varit mycket på sistone, jag skyller på det. Nu stickar jag ett par till lillasyster, dem ska jag försöka komma ihåg att ta kort på. Det har också blivit ett par julklappsvantar till storasyster, stickade i Kampes tvåtrådiga. Jag valde ett som skiftar i olika blå toner och det blev tyvärr inte riktigt så bra som jag hade hoppats, det ser nästan ut som om jag skarvat med ett helt annat garn. Missade nyansskillnaden på tummen när jag stickade på kvällen. Men snögubben är lite söt i alla fall, även om flerfärgsstickning inte är min grej. Jag får påminna dem om att det är tanken som räknas! ;)
Fina rutor har det ramlat in i kuvert under veckan. Det har kommit rutor tidigare också, dem har jag kanske missat att få med här. Efter jul ska jag fortsätta på min filt, det skulle vara så mysigt att få den klar.
Idag kom det också hem ett alldeles ljuvligt paket i det lyxiga socktoberbytet. Ett sockgarn med fantastisk lyster i ull, silke och bambu, dreiklang från Atelier Zitron. Så kom det en spännande lakritsmarmelad (jag är grymt svag för lakrits), en ljuvlig olivtvål som är perfekt för en torris som mig, en liten chokladklubba som man ska doppa i varm dryck, en söt börs, en sticktidning och ett mönster på fina sockor. Tror att jag fick med allt där. Det piggade verkligen upp denna höstruskiga dag när vi vaknade till regn och blötsnö. Detta är inte min favorittid på året!
Imorgon hoppas jag kunna ta mig till Ikea i Haparanda en snabbis. Dottern har blivit med pojkvän och ånyo blev vi påminda om att vi bara har en soffa med tillhörande tv. För att slippa stå i tvättstugan till sena kvällen fler gånger tänkte jag inreda allrummet med en liten soffa och den gamla tv:n som nu står i vårt sovrum utan att användas. Barnen har upplyst mig om att det är tn tjock-tv men vad då, den fungerar. Den stora frågan nu är om vi ska köpa en vanlig soffa eller en bäddsoffa? Jag har lovat maken att provsitta soffan innan köp, han vill att jag även ska provligga en eventuell bäddsoffa men där tror jag att min gräns går. Vi får se vad jag kommer hem med, fortsättning följer. Liten och billig ska den i alla fall vara, helst ska den rymmas inom det presentkort vi fick förra julen. Sedan kanske jag tar en sväng över gränsen också och kikar lite där, kanske...
Sockstickning!
De röda ankelsockorna är klara och hamnade raskt i dotterns låda. Garnet är Järbo Miniraggi, milde himmel vad det fällde när jag tvättade dem! Tur att sockorna är enfärgade, annars undrar jag hur de hade sett ut.
Garnåtgången var noga beräknade, eller nä, det var ren flax att det blev så här mycket kvar av nystanet:
Ibland har man tur!
Hela den gångna veckan har jag vikarierat i skolan, på en helt underbar skola i en alldeles ljuvlig barngrupp. Och tanken var att jag skulle dit imorgon också men naturligtvis har jag dragit på mig jordens förkylning - hostar, snorar, är hes och blöder dessutom näsblod med jämna mellanrum så jag nödgas vara hemma imorgon. Jag orkar helt enkelt inte och tycker kanske heller inte att det känns helt OK att ersätta en sjuk lärare med en - sjuk lärare. :( Men surt är det.
När jag inte har sovit så har jag stickat. Påbörjade ett par Artichoke socks för några dagar sedan och tror nästan att de blir klara idag. Jättetrevligt mönster, påminner om ankelsockorna ovan och sitter fantastiskt fint på foten. Hade tänkt ge dem till dottern i julklapp men verkar ha gjort det aningen för korta så att de sitter som en smäck på mina fötter istället. Så det kan bli... ;o)
Julklappsverkstaden är igång!
Så är jag igång med årets julklappstillverkning! Maken rynkar på pannan, att vara ute i god tid är inte hans grej. Men jag har nogsamt förklarat att det minsann är tidsödande att tillverka egna julklappar och att man därför måste börja tidigt. Han såg skeptisk ut, jag är inte helt säker på att han delade min uppfattning.
I alla fall. Den dubbelstickade grytlappen är äntligen klar. Den påbörjades redan i juli och har varit min "ta med på resa"-stickning. Ibland har jag varit lite less på den så den har fått ligga, det här med dubbelstickning går inte så fort, i alla fall inte för mig. Men i helgen tog jag mig i hampan och gjorde klar den. Den är lite kul men väldigt stor i formatet.
Efter att ha pillrat med detta och snott trådar hit och dit för att de inte ska synas, känns det skönt att sticka på ett par vanliga sockor igen. Till och med ett par ankelsockor, förhoppningsvis går det riktigt fort. Tror att dubbelstickningen får vänta ett tag nu, även om jag tycker att det passar väldigt bra till grytlappar och fortfarande är helt fascinerad av att det blir inverterat på andra sidan.
Annars är det fullt upp nu. Jag jobbar på för att bli klar med min lärarexamen, min andra längre utbildning i livet (är ju civilingenjör också). Skriver på uppsatsen (inte så ofta som jag borde men i alla fall) och läser lite extra mattekurser på distans. Jobbar lite lätt med det egna företaget med planen att trappa ner detta samt vikarierar i skolan vissa dagar. Det senare är lärorikt, vissa dagar är underbara och andra kanske inte lika underbara. Jag kan känna ett sug efter kontinuitet, att få ha en klass, lära känna gruppen och planera verksamheten, men tycker samtidigt att det är lärorikt att arbeta med olika grupper och pedagoger. Vilken lyx det är att ha möjlighet att sadla om i livet och kunna byta spår!
Irriterad!
Har stickat en tröja till dottern i Drops Paris. Jag har ju läst och förstått att många har problem med Drops mönster men jag har inte haft det. Förrän nu. Det började med att garnmängden inte räckte, jag fick beställa ett extra nystan och hade turen att det fanns kvar i samma färgbad. Sedan stickade jag fel X antal gånger, där X är ett ganska stort tal. Det kan jag kanske inte helt skylla konstruktören för, det var ett ganska enkelt mönster egentligen och då har jag en tendens att bli lite slarvig. Hur som helst, mycket baklängesstickning har det blivit men till sist är tröjan klar och ihopsydd. Storleken är M, dottern ligger mitt emellan S och M i både längd och bredd. Men vad händer? Jo, tröjeländet är för kort! Modellen på bilden sitter lämpligtvis ner så det är omöjligt att avgöra tröjans längd men nu inser jag att den nog är ganska kort. På dottern ser det ut ungefär som om hon ålat sig i en favvotröja som sedan länge är urvuxen. Besvikelse! Nu ska jag prova att tvätta den och sedan dra allt vad jag kan i den, annars får den väl bli disktrasor... Eller kanske att min brorsdotter kan ha den. Men nog blir man besviken efter allt slit!?
Ett par torgvantar är i alla fall klara. De ska få åka till Västerås och bli till en julklapp till någon hemlös där som jag hoppas blir glad. De är lite långa och vida i modellen för mina händer, men de är å andra sidan klart mindre än normala så jag tror att de kan bli bra och garanterat värmande. Garnet är ett ullgarn ifrån Färöarna som jag fått i ett byte i gruppen Svenska byten på Ravelry. Mönstret var lättstickat och tydligt, garnet aningen hårt men mjuknade betydligt efter tvätt, precis som många ullgarner gör.
För en vecka sedan var det surströmmingsfest på gatan. Hemmaägg är en bra gåbortspresent när man har hönor så jag gjorde ett muffinskit med recept på Pollymuffins, fina muffinsformar, en påse Polly och så em hel massa hemmaägg i en virkad liten skål. Jag tror att det gick hem. Lite tafflig vinkel på fotot, det blev lite bråttom på slutet.
Nu stickar jag dubbelstickning på en grytlapp som jag pysslat av och till med hela sommaren. Lite långsamt går det men det är kul. Den ska bli en julklapp, är det tänkt. Det ser lite "genomskinligt" ut på fotot men det beror nog på att jag har dragit ut den lite i sidled på stickan, jag får inte alls den uppfattningen när jag ser den i verkligheten.
Har börjat springvicka i skolan, samtidigt som jag försöker färdigställa min utbildning. Har hittills mest varit i de lägsta åldrarna och vill ge en eloge till alla pedagoger som jobbar där. Vilket jobb och vilket tålamod ni lägger ner! Och vilket otroligt dåligt jobb en del föräldrar faktiskt har gjort, som inte har lärt sina barn ett uns av sådant som vuxenrespekt, medmänsklighet mm. Jag ser barn som inte alls kan agera med andra barn, som inte bryr sig när någon säger till dem utan hånflinar och säger otroligt fula ord för att komma ur en så ung mun. Som lärare är man ganska maktlös då. Det är väldigt mycket uppfostran i pedagogens roll, jag kan inte minnas att det var så när jag var liten. Kanske Björklund borde börja med att betygsätta föräldrarna..?
Husmorspoäng
Idag känner jag husmorspoängen trilla in i en rasande fart. Jag har kokat röd vinbärssaft, kokat rabarberkräm till grabbarna till lunch, gjort en rabarberpaj (rabarbern växer som ogräs i år, det måste vara hönsbajset), gjort köttbullar till sonen som åker tillbaka till Umeå imorgon, gjort två ost- och skinkpajer till samme son (nej, jag curlar inte, det kallas moderskärlek), diskat en jättedisk, kört fyra maskiner tvätt och strukit en omgång från igår samt dessutom hunnit med att gå en dryg halvmil med hundarna. Nu ska jag strax laga vegetarisk middag till familjen och så hade jag tänkt baka matbröd men orken börjar tryta. Det känns hur som helst som om jag har gjort rätt för min stickstund framför tv:n ikväll.
Igår var jag på en form av anställningsintervju, hösten kommer mest troligt att bjuda på lite andra arbetsuppgifter än vanligt och jag ser fram emot det med spänning. Nya tider väntar vad det lider.
I förra veckan hämtade jag ut ett jättefint semesterpaket från Hannelejo som varit i Skåne. Helt underbart! Mannen skrattade när han såg boken, jag är ju en erkänd fegis som inte läser farligare saker än Agatha Christie. Bara för det så måste jag ju läsa denna, någon gång när det är ljust ute och jag inte är ensam hemma. När titeln dessutom innheåller såväl ordet hundarna som Riga, en klar favorit bland resmål, då kan det ju inte gå fel. Eller? Garnet är underbart mjukt alpackagarn och såväl te som godis smakade ljuvligt. Kalasfint!
Tröjan till dottern går sakta framåt. Mönstret är busenkelt och just därför gör jag fel precis hela tiden. Det är otroligt frustrerande och så väldigt typiskt mig. Men nu är jag på slutet av sista ärmen och ser ljuset i tunneln, tror jag. Det trodde jag å andra sidan för några kvällar sedan också när jag plötsligt upptäckte ett fel och fick repa upp 2/3. Livet är kul nästan jämt... Har garn till en kofta i samma mönster till mig själv, kan inte bestämma mig för om jag ska göra den direkt för att jag kan mönstret/vill plåga mig själv eller om jag ska vänta lite. Vi får se, först ska denna bli klar i alla fall.
Imorgon är vardagen åter efter en underbar sommar. Äldste sonen åker tillbaka till Umeå och det kommer att bli otroligt tyst och tomt här hemma, dels eftersom han är stor och tar mycket plats både fysiskt och ljudligt men också för att det är lite ledsamt när man inte har alla barnen hemma längre. Dottern börjar sista året på gymnasiet, även om några av dem redan har smugit igång lite eftersom de ska tävla i finalen i Unga ekokockar om några veckor och nu filar på sitt bidrag. Och minstingen är inte så liten längre utan ska börja sjuan på ny skola och med nya klasskamrater. Det känns verkligen helt overkligt, vart har åren tagit vägen???
Åter från fjällen
Så var vi tillbaka hemma igen efter några helt underbara dagar i Björkliden. Jag kan verkligen rekommendera den platsen till alla som tycker om friluftsliv och vacker natur. Det är fantastiskt vackert på så många sätt - den imponerande fjällvärlden som man kommer väldigt nära redan från stugorna/hotellet, den höga, klara fjälluften, de snabba väderomslagen och så alla kända platser - Lapporten, Rallarkyrkogården, Torneträsk. Nära till Abisko och Riksgränsen har man också. Helt sagolikt!
Från stugorna ser man upp mot fjällvärlden.
"Vår" stuga låg på den nedre raden med en fantastisk utsikt mot Torneträsk och Lapporten.
Första dagen gick vi lite längs Kungsleden i Abisko, blott en min från Björkliden.
Därefter höll vi oss mestadels ovan trädgränsen i Björkliden. Här finns förresten Sveriges nordligaste golfbana!
Den rara lilla lanthandeln där man kan proviantera.
Det enda felet med semestern var min packning. Strax innan vi åkte kom jag på att jag ju måste ha en stickning med mig och grabbade tag i den projektpåse som jag haft med mig några veckor tidigare då jag var hemma hos mamma och pappa. Väl framme upptäckte jag att en sticka hade ramlat ut... Otroligt frustrerande att sitta och titta på stickningen utan att kunna göra något! Jag fick nästan abstinens och det var en ren njutning att få sticka igen när jag kom hem. Är man garnmissbrukare på riktigt då? ;o)
Lite rutor hade kommit med posten medan jag var borta. De här kom från England, jag har varit med i ett rutbyte där. Dess värre i akryl, precis som rutorna nedan. De får bli en babyfilt till välgörenhet framöver, tänker jag mig.
Så hade jag fått tre jättefina rutor av yvhiha i vårt svenska rutbyte. De passar perfekt till filten jag håller på med, den första är redan på väg att virkas in. =)
Fjällsemester
Lapporten och Torneträsk.
Rallarkyrkogården
Utsikt från fjälletFinfina rutor!
Är just nu inne i ett rutstim! Jag är med i ett rutbyte, eller snarare två, där vi gör filtrutor och skickar till varandra. Har fått underbart vackra rutor från svenska bytesvänner.
I mitt engelska byte kom det två vackra men ack, så akryliska rutor trots att jag bett om ull. Lite besvikelse men de kommer kanske till användning i något annat sammanhang.
I övrigt är tiden för handarbete lite knapp just nu, privata trassel ska redas ut, hus ska målas, hönshusets tillbyggnad ska bli klart osv. Augusti är här, mörkret och vemodet sänker sig och jag bävar redan för den tid som komma skall, oktober och november är inte riktigt min tid på året. Ljusa sommarnätter skulle jag däremot gärna ha fler av! =)
Ibland blir det fel
Upptäckte alldeles nyss att jag lyckats med konststycket att publicera samma inlägg två gånger. Efter lite luskande så hittade jag läget där man raderar inlägg så nu är felet förhoppningsvis löst.
Jag har varit hos mina föräldrar i några dagar tillsammans med sönerna. Underbart väder i Västra Götaland liksom i resten av Sverige. Vi gjorde en utflykt till Mariestad, njöt av de vackra trähusen och avnjöt fantastiskt god lax nere vid hamnen. Jag blev så mätt att jag inte fick ner den planerade glassen efteråt. Klings glass hör liksom till när man är där men den här gången blev det ingen för mig, trots att den är världens godaste och att jag nästan hade lovat mig en sådan. Men äldsten saknar botten så han åt sin egen lunch, resten av min och klämde dessutom i sig en stor strut med kulor. Är man närmare 1,90 och tränar varje dag så går det åt mycket mat!
På vägen dit åkte vi förbi Ullervad och Kampes ullspinneri. Vilket drömställe! Jag, som "bara" skulle köpa några härvor att sticka vantar av, kom ut med en hel kasse. Dels var det otroligt billigt, ungefär halva priset av vad jag betalar i affär (OK, inte riktigt men säg 40% då) och dels hade de ju mer än ullgarn. En massa nystan bomullsgarn slank ner också, 19 kr för 100 gram i en tjocklek som överensstämmer med Paris. Nu kan jag snart bada i garn, FÅR verkligen inte köpa mer och måste komma igång med att sticka någon av alla de tröjor/koftot/västar jag planerat till mig själv! Men först dotterns tröja, halva bakstycket är klart. Är ni i trakterna av Mariestad, rekommenderas verkligen ett besök i Ullervad!
Tröjstickningen fick inte följa med på resan, den kändes för tung att dra på. Istället blev det garn och en virknål för att göra rutor till det ena av två rutbyten som jag är med i. Det fiffiga med det var att jag kunde ha med det även på flyget, eftersom nålen var hyfsat grov så vågade jag prova och ingen sa något (fast sedan vågade jag ändå inte virka av rädsla för att bli åksjuk). Det mesta virkandet gjorde jag medan jag väntade på tåget och hemma hos mamma och pappa. Totalt blev det fyra rutor, en vit och tre likadana med blomma i mitten.
Den vita
Blomrutan
När jag kom tillbaka hem igen hade jag också fått två rutor med posten från Tildabyanna i glada färger. Tusen tack!
Nu väller det in jobb i mailen så jag räknar kallt med att få sitta framför datorn till sena kvällen/natten de närmaste dagarna. Underbart skönt eftersom vi har över 30 grader varmt här och min dator står på den redan varma övervåningen... :/ Det gäller att dricka mycket!
Rutor!
Vi har ett rutbyte i vår lilla grupp, Svenska byten, där vi gör rutor till en vänskapsfilt till varandra. Igår fick jag mina första två från sammanfaller. Så kul det är att få rutor som andra har gjort och så fina de är! Tusen tack!
Själv pysslar jag också på med rutor lite nu och då. Har hittat ett nytt mönster som jag tycker om och försöker lära mig utantill. Det är kul med variation, annars ledsnar jag lätt på att göra rutor.
Jag har också börjat sticka en tröja till dottern i Drops Paris. Det är ju megarea på deras bomullsgarner och naturligtvis så kunde jag inte hålla fingrarna borta utan vips, så bor några extra nystan här hemma. Jag hade ju så lite garn innan... :/ Och jag vet ju att många gnäller på Garnstudios mönster att de är svårtydliga men jag har inte haft så mycket problem med det. Förrän nu... Vet inte om det är för att jag har läst det illa eller om det är för att det faktiskt var lite svårtolkat. Jag har fått börja om ett antal gånger, ändå är det inte alls svårt när man faktiskt har fattat hur de menar. Nåväl, nu är snart halva bakstycket klart så det går framåt men jag blir inte helt välvilligt inställd till projektet när det ska rackla så där.
Annat då? Grönsakerna i mitt land växer som ogräs, pallkragar var en hit och hönsbajs från de egna hönsen är rena raketbränslet. På bilden syns min squash som monsterplanta i mitten. Längst fram får man en skymt av löken som jag fick i ett blomstrande byte av Ingaredstoka. Och längst bak syns salladen från samma byte. Vi äter och njuter!
Och apropå höns så har vi några nya på tillväxt. Tre kycklingar fick jag till sist efter att ha försökt kläcka runt 50 ägg. Ingen vidare utdelning med andra ord. En är från egna ägg, korsning hedemora/dvärgkochin. Den ser ut så här:
På bilden syns också mamma höna som har samma pappa som kycklingen och därför inte fick ruva egna ägg. Hon har också fått adoptera två kycklingar från skickeägg som kläcktes två dagar senare, två isbarer. Hönans egen mamma är också isbar och hjälper till med omvårdnaden av de små. På bilden nedan syns en av dem, de ser likadana ut.
Galet söta som nya men efter en dryg vecka nu så ser man redan hur fjädrarna kommer. Snart är de fulsöta, dunbollstiden är kort.
I torsdags var vi på Hamnkalaset inne i sta'n och hörde Bo Kaspers tillsammans med barnen. Otroligt bra spelning, jag hade väntat mig något bra och den var ännu bättre. Fantastisk kväll dessutom, juli månad har varit underbar häruppe så här långt. Nu åker jag snart till föräldrarna i södern i ett par dagar medan maken håller ställningarna här hemma. Hoppas att vi får fint väder där också. Hoppas hinna förbi Kampes spinneri om möjligheten ges, det ligger nära men jag har aldrig varit dit.
Vi har också börjat cykla. Idén är att vi cyklar till ett närbeläget fik och fikar, då har vi liksom gjort oss förtjänta av det och får motion samtidigt. Ja, mannen i mitt liv är ju redan ganska vältränad så för honom ger det väl inget men för mig gör det nytta, det känns i benen. Igår blev det 16 km, Gäddviksgårdens café tur och retur. Fantastiskt mysigt, synd bara att man satt så nära den bullrande trafiken.
Julisockor klara!
Juli månads sockor är klara! Valet föll på mönstret Broken Seed Stitch som legat länge i mitt Ravelry-bibliotek. Tanken var att använda ett lite randigare garn från Regia och få det att kännas lite mindre randigt. Så långt allt väl, jag är nöjd med utfallet och med texturen. Men passformen känns ganska lös, speciellt i benen, och det känner jag mig lite mindre nöjd med. Dess bättre fastnade dottern för dem så de får flytta till hennes socklåda istället för min. Det vita garnet är för övrigt Drops Fabel.
Början
En klar
Båda klara!
Fördelen med mönstret var också att det var enkelt, en perfekt stickning framför VM-fotbollen! Nu närmast tror jag att det ska bli en tröja till dottern, jag kunde inte låta bli Drops garnrea utan har köpt några (host, host, ganska många tror jag kanske att det blev...) nystan garn till lite olika projekt. Som då ett gäng Paris till en tröja. Borde gå hyfsat fort och enkelt, tänker jag mig.
Annars rullar livet på. Vi har fått några kycklingar, inte så många som jag hade hoppats utan bara tre stycken. Måtte någon vara en höna! Sönerna har dragit ner till far- och morföräldrar i södern, jag ska ansluta för en kortare visit i nästa vecka och hoppas då kunna hinna sticka iväg till Kampes spinneri i Ullervad en snabbis. Hoppas, hoppas... Så märkligt egentligen, i alla år jag varit västgöte och därefter årligen besökt föräldrahemmet, men inte visste jag att Kampes låg så nära! Snudd på pinsamt...
Tillbaka
London är en underbar stad! Jag är ingen globetrotter, jag gillar mitt Bälinge och mina hundar. Men OM jag någon gång ska dra med mig familjen och flytta, då går nog flyttlasset till England. Himmel, vad jag gillar det landet! Och London är en fantastiskt rolig stad att semestra i, där finns liksom lite av allt. Den här gången upptäckte vi Camden, en otroligt charmig stadsdel. Vi åt lunch på deras matmarknad efter att ha gått runt och tittat och fått provsmaka mat från världens alla hörn. Och nog är det märkligt, vi äter så gott som alltid gatumat i London och klarar oss hur bra som helst men trots att vi bara äter på restaurang i Paris så blir vi matförgiftade. Det om något måste väl vara ett tecken..? ;o)
Matmarknaden
Camden - rekommenderas! Dessutom köpte jag mig ett par Converseskor där för bara 30 pund. Nu känner jag mig så himla hipp!
Lurade iväg maken och sonen till inspelningsstudion för Harry Potter ena dagen (dit de delvis färdades i en buss liknande den på bilden) medan jag gjorde garnaffärer i London. Inledde med Loop, trots att jag egentligen bestämt mig för att hoppa över den denna gång. Skyltfönstret är otroligt rart men innehållet lockade inte denna gång heller, till övervägande del icke-engelska och svindyra garner som jag lika gärna kan beställa hemifrån om jag skulle vilja ha dem. Dessutom lät de mig vänta utanför till prick 11 då de öppnade och var inte alls hjälpsamma när jag frågade om stans övriga utbud av garnaffärer.
Skyltfönstret till Loop.
Efter Loop åkte jag till I Knit, en riktig favorit. Där köpte jag lite garn men inget av mina inköp kommer på bild här av olika skäl. ;) Dock hade jag hoppats på fler inhemska garner, de som fanns ifjol verkar de tyvärr ha slutat med. Men affären är underbar och de har en underbart trevlig och hjälpsam personal som gav mig instruktioner om hur jag skulle ta mig till mitt nästa mål, Knit With Attitude. Efter en dryg timmes bussresa, när jag mer än en gång undrade om jag verkligen hamnat rätt, kände jag igen ett gatunamn och hoppade av. Det visade sig att allt på lappen stämde utom adressen för hållplatsen men det löste sig ju genom att jag kände igen namnet på gatan där affären låg. En mysig och modern butik där innehavaren hette Maya och visade sig vara från Norge. Vi fick en trevlig pratstund och hon gav mig en lapp med direktiv till hur jag skulle ta mig till mitt sista mål för dagen, Nest. Jag tog första bussen men ledsnade när jag kom till stället där jag skulle byta buss. Här fanns en t-banestation och eftersom jag börjat känna av åksjukan efter allt bussåkande, tänkte jag ta tunnelbanan tillbaka till centrum. Men så upptäckte jag att jag nästan var framme, så jag tog t-banan en station, åkte buss en kort sträcka och vips, var jag framme! Hon som hade Nest var en helt sanslöst trevlig kvinna, hon gav mig ett glas vatten och jag fick låna toaletten. Jag köpte förstås lite garn och fick en trevlig pratstund.
Som helhet är jag ändå aningen besviken på engelska garnaffärrer, i alla fall i London. Där finns absolut russin att plocka men det hade varit roligt med mindre Malabrigo (som jag ändå kan få tag på hemma) och mer lokala garner. Jag vet ju att där finns olika spinnerier och fantastisk ull, men den är inte lätt att hitta. Drömmen vore en affär fylld med bara brittiskt garn, men den skulle kanske inte sälja till andra än mig...
Sista dagen i London gjorde vi det obligatoriska besöket i Covent Garden och åt på Jamie's Italian, en fantastisk restaurang med humana priser. Jag åt en otroligt len risotto med underbart krämig mozzarella. Risotto vill ju gärna se ut som en uppkastning så bilden gör den inte riktigt rättvisa, tyvärr.
Så lyssnade vi på ljuvlig musik i Covent Garden, helt otroligt bra var de.
När vi strosade på gatorna där så stötte vi plötsligt på Rupert Everett som stod och pratade i en mobiltelefon. Jag blev så klart hög som ett hus men ingen av killarna verkade riktigt fatta storheten i det hela och just då var Mr Ernest den enda film med honom som poppade upp i mitt huvud, en film som garanterat ingen annan än jag sett i vår familj. Men jag tyckte i alla fall att det var otroligt coolt att se honom live. När vi senare strosade tillbaka så var han inte kvar men jag tog en bild på stället i alla fall.
Väl hemkommen så hade jag fått ett litet paket med två underbara rutor och sagolika praliner från Barcelona. Thanks a lot, ConchiRodes!
London calling!
Vilken mardrömsvecka! En minisemester i London närmar sig, jag har skött planeringen - bokat flygbiljetter, hotell, bord på favoritrestaurangen, kollat yngste sonens pass, bokat aktiviteter mm mm. Så skulle jag checka in online i måndags - då visar det sig att mitt eget pass har gått ut med mindre än en vecka kvar till avresan! Panik i lägret, jag hängde på låset till polisstationen för att ordna ett nytt. Jodå, de trodde att det skulle hinna komma och i annat fall skulle jag hur som helst komma in idag för att ordna ett provisoriskt. Ett vanligt kostar 350 kr, ett provisoriskt 980! Det kändes inte helt lockande men vad göra, jag vill ju till London!?
I morse vaknade jag jättetidigt och låg och gruvade mig. Tänk om inget sms skulle komma, då var tusen spänn åt skogen? Men så kom det, det lilla plinget i telefonen. Ett pass fanns att hämta på polisstationen - hurra!
Nu har jag kollat in garnbutiker, tänkte kanske vara lite crazy och prova något mer än Loop och I Knit. Vi får se var jag hamnar. Har ni något tips så tas det tacksamt emot.
Ugglesockorna
Det går framåt med sockorna, en socka är klar nu. Jag gillar inte riktigt tån på dem men orkar inte tänka där jag stickar framför fotbolls-VM så de får vara enligt mönstret. De ser ut att vara bättre på själva foten men vi får se, gillar jag dem inte får jag väl ge dem till någon som vill ha dem. Dess värre lyckades jag kasta bilden på hela sockan, ni får nöja er med en på en del av skaftet.
Två rutbyten under sommaren så nu är jag också i full färd med att göra rutor! Det är betydligt roligare att göra rutor till andra än till sig själv, även om det blivit några till mig också. Men jag får inte ihop nio i samma färgställning än så just nu har jag mest en himla massa rutor liggande. Maken ruskar på huvudet, han kan inte fatta varför jag inte kan montera ihop dem när jag har så många. Det var det där med färger...
Store sonen kom hem med en present till mamman. Det värmer i mammahjärtat! Frågan är om jag nämns använda den eller om den bara ska få stå och vara fin..?
På söndag var det tänkt att jag skulle åka till London med maken och yngste sonen. Igår skulle jag fixa inloggning via internet. Man skulle ange passnummer, jag hade ju kollat att sonens pass var OK men rotade fram allihop och började mata in. Kollade mitt eget pass, det gällde till januari 14. Den 14:e tänkte jag men vilket år, innan det gick upp för mig - mitt pass har gått ut!!! Det blev full fart in till polisstationen, med lite tur kommer det nya passet på torsdag och i annat fall får jag fixa ett provisoriskt - till tredubbla kostnaden! Visserligen gulligt rosa men det kan jag klara mig utan. Håll tummarna för mig nu - hårt!
