Mera sockor!
Jag har stickat barnsockor till de nyanlända barnen på vår skola. Två par randiga i restgarnen av Viking Sportsragg. Inget favoritgarn, det är lite för mycket akryl i det, men de blev tjocka och varma och det är huvudsaken.
Nu stickar jag ett par trasmattesockor till, jag är lite inne i ett stim. De här är randade med ett nystan Regia som jag fått i ett byte gammalt tillbaka och så ett nystan Fabel, samma som de förra trasmattesockorna. Tanken är att de ska bli en present till en god vän. Det skulle de förra också men... Nåväl, min kompis har mindre fötter än mig så nu gör jag dem lite för små så kan de inte stanna kvar.
Sockar i massor!
Trasmattesockorna blev fort klara. De var tänkta som present men jag blev alldeles kär. Och vem som helst kan ju se att de passar bra på mina fötter!
Jag hade då raskt tänkt mig att sticka ett par till men så kom det bud från jobbet om att de nyanlända barnen fryser om fötterna. Så då fick alla andra planer läggas åt sidan och nu stickar jag barnsockor för glatta livet. Ett par är klara och fick åka med sonen till jobbet idag (ja, vi delar arbetsplats).
Nästa par är på stickorna, förhoppningen är att ha hunnit göra fyra par innan måndagen. Kanske fler, vi får se. Det finns inget värre än frusna barn och de här barnen går ju rakt in i hjärtat med allt de har varit med om.
Flunsastickar
Var hemma från jobbet igår igen. Jag blir inte riktigt bra från min influensa, bland annat är jag vansinnigt hes och har feber vareviga kväll. Inte mycket, runt 38, men det är ju ett tecken på att något är galet. Så jag bestämde mig för att ringa vårdcentralen. Där ombads jag ange mitt telefonnummer efter signalen. Inte helt enkelt när man inte har så mycket röst. Tre gånger fick jag upprepa mig, sedan sa rösten "Tack för ditt samtal" och jag trodde att allt var klart (det var väldigt länge sedan jag senast ringde vårdcentralen så jag förstod inte att något var galet). När ingen hade ringt upp mig på en timme så skickade jag ett sms till min man, som genast anade oråd och ringde upp vårdcentralen åt mig. Nu fungerade allt och jag fick en tid då jag kunde bli uppringt. Halv tio... Vid det laget hade alla tider för dagen tagit slut men jag lyckades tjata mig till en tid idag. Nu tycker jag kanske att jag äntligen är aningen bättre men fortfarande är jag ju hes som sjutton, det har jag varit i en vecka nu och det känns lite jobbigt, i synnerhet som rösten är ett av mina arbetsverktyg som lärare. Vi får se vad de säger idag. Det blir väl ättestupan för en snart 50-årig kärring...
Jag har sytt klart dotterns julgransmatta! Den ska hon få i födelsedagspresent på fredag! Och nej, det var inte mycket att brodera men uj, så tråkigt. Ändå är jag glad över att den blev klar, jag har en fömåga att påbörja broderiprojekt stort och sedan aldrig avsluta dem. Jag tycker att det finns så mycket vackert och glömmer alldeles bort vilken tid det tar och hur trist det är.
Morris lekte julgran. Ska jag kolla något måste han ju vara med på ett hörn. Min lille prins!
Så har jag gjort klart ett par torgvantar i ett garn jag köpte i Skottland i somras. Gillade garnet jättemycket, det var så där lite kärvt att sticka i som riktigt ullgarn ska vara och så gav det väldigt fina maskor. Däremot var mönstret lite skumt, i alla fall till mina händer. Muddarna kändes långa så dem kortade jag. Handen blev i gengäld ganska kort så den förlängde jag med några varv.Tyvärr missade jag att inte göra fullt så många ökningar i tumkilen så den blev för stor. Annars gillar jag dem i sin enkelhet, garnet får verkligen komma fram. De blir kvar, jag behöver ett par nya.
Nu är ett par sockor i trasmattestickning påbörjade. Jag som inte gillar självrandande garner annars, gillar verkligen att randa så här. Kanske för att det påminner mig om just trasmattor, något som jag är barnsligt förtjust i. De här är randade i Fabel.
Grytlapp klar
Dottern har ju flyttat hemifrån. Hennes grytlappar är allt annat än vackra, fula rosa saker från Åhléns, tunna och små är de också. Nu har morsan snott ihop lite rejälare doningar!
Dubbelstickade så andra sidan får motsatta färger:
Och sist jag gjorde det här mönstret så sa jag "aldrig mer", ändå blev det en till. Formatet är inte dumt, ingen risk att man bränner fingrarna med en så stor grytlapp.
Valetinsockor
Lagom till Alla hjärtans dag har mina sockor blivit klara. De sitter som en smäck, de blev inte alls för korta som jag var rädd för. Ogillar kanske den höga andelen akryl i sockgarnet (40%) men tänkte att jag kan ha dem som tofflor här hemma. Inte fullt så kul att sticka som jag hade hoppats.
Dottern har flyttat hemifrån, visserligen bara till lägenhet inne i stan men ändå. Vi ses flera gånger i veckan men däremellan saknar jag henne så att det gör ont. Jag saknar de där korta mötena över en kopp te, de där rapporterna om hundträning eller rundor. Stunderna i tv-soffan. Jag saknar ljuden när hon sov i rummet bredvid vårt. Och jag bävar för den dag när alla tre har flugit ut. Storebror har ju studieuppehåll och har kommit hem, honom har vi till låns en kort tid till. Sedan är det bara lillebror kvar här hemma. Jag försöker få honom att skriva på ett mamboavtal men han är inte så lättlurad. Tänk den dag då också han flyger ut! Hur överlever man?
