zupermorzan

I fredags var jag rejält arg på mig själv för att jag är så urbota klantig. Bestämde mig för att straffet för det fick bli att sticka ett par sockor på rundsticka och därmed bita i med en ny teknik. Sagt och gjort, det fick bli ett par barnsockor i garnet Novita 7 bröder, läckert karamellrosa till yngsta brorsbarnet. Det strulade direkt, jag hade tänkt ta en tråd från nystanets insida och en från utsidan men hur jag än försökte fick jag inte tag i någon tråd från insidan. Och här gör jag då min tankevurpa och nystar halva nystanet, klipper av tråden och har två nystan, istället för att nysta hela och ta en tråd från varje ända. Hmmm, fredagen var verkligen inte min dag.

 

Hade tänkt göra ett par mönsterstickade sockor som fanns i boken (en himla bra bok för övrigt med väldigt instruktiva foton) men efter att ha trasslat trådar och skyfflat sockskaft hit och dit längs rundstickans kabel så kände jag att min stackars överkokta hjärna inte mäktade med mer än ett par helt vanliga sockor med resårstickade skaft. Så så fick det bli. Och nu har jag lyckats tråckla mig förbi både hälminskningar och upplockade maskor och håller som bäst på med foten. Så jo, det blir nog ett par sockor till sist. Men nej, jag är inte alls såld på detta med rundsticka utan fortsätter nog med mina Karbonz och min varvräknare. Jag gillar att göra dem en i taget och slippa dra dem kors och tvärs på en stackars rundstickekabel. Fast kanske ska jag göra ett par till från tån och upp också, bara för att ha gjort det. Kanske...

 

I fredags var den älskade maken och jag på restaurang. Vi fick ett presentkort på en klassisk, fin restaurang av svärföräldrarna i julklapp och planerade att nyttja det under hösten när jag plötsligt läser i tidningen att de stänger den sista februari. Det blev panik i lägret, i synnerhet som det visade sig att annonsen var felaktig och de skulle stänga snarast. Så i fredags var vi där och lyxade till det med fördrink, Norrbottenstallrik till förrätt, ripbröst i konjakssås till huvudrätt och vaniljglass med vispgrädde och hjortron till dessert. Och så ett gott rödvin förstås. Otroligt gott alltihop. Vi blev de sista gästerna så innehavaren fällde en tår och då rann det lite i mina ögon också av bara farten. Vi fick en personlig visning med små anekdoter och kom till insikt över hur mycket de väggarna hade att berätta. Det blev en fantastiskt fin kväll med både glädje och vemod.