Köksrenoveringen går INTE framåt :( :( :(

Vill kräkas åt Ikea. Bestämde mig för att ta dagen ledig och ägna den åt köket. Såg mig som mrs Handywoman och skred till verket. Monterade sista lådan i en hurst i köksön och satte i lådorna - bara för att inse att två gick omlott och den nedersta satt 1 cm för långt ned! Fronterna var felmonterade på två så de var lätt fixade men den nedersta fattar jag inget av. Maken får fixa...
 
Mikroskåpet, DET är busenkelt tänkte jag och skred till verket. Satte raskt upp hyllorna, bara för att inse att de nog ska anpassas till luckan. Ner med hyllorna och upp med luckan. Men Marie var så klart för kort i rocken, trots att hon stod på arbetsbänken. Ett sönderskruvat gångjärn senare åkte luckan ner igen och ligger nu på bänken. Inget mikroskåp. Dessutom tog batteriet i skruvdragaren slut. Inte min dag.
 
Lådor då, vi kör på lådor, det är nog min grej. Ut och leta i garaget, det verkar ju enkelt när man ser det tydligt specat på ritningen men hej, vad paket det är och så långa nummer alla har! Hittade det jag sökte och fixade till en låda med skena men attans, vad jobbigt det är att montera de där skenorna där man ska ligga ihopkrupen för att komma åt de nedre skruvarna. Och så misslyckades jag ju med den förra... Nej, vi satsar på skåp ändå, skåp är min grej.
 
Studerade nogsamt ritningen och hittade ett skåp med någon form av utdragslådor. Såg framför mig familjens förvånade miner när de skulle komma hem och hitta det snyggt ihopmonterade lilla skåpet (barnen påstår att mamman är teknisk som en guldfisk men nu skulle de allt få se!). Började med luckan. Lyckades skruva sönder ett gångjärn med handkraft och beslutade mig för att fixa batteribyte i skruvdragaren. Det gick galant och på andra försöket kom luckan upp, rakt och snyggt. Dags för första utdragslådan! Och här inser jag att skenan som lådan ska löpa i behöver samma hål som gångjärnen sitter i och att det nog inte alls ska sitta en lucka på gångjärn i det här skåpet. Och någonstans där dog Ikeaingenjören i mig... Stickning, stickning är nog min grej. Och hunduppfödning. Och språk. Fast jag är ju ändå civilingenjör...

Kommentarer
Postat av: Carol

Åhhh jag lider med dej!! Så mkt tid som bara gett frustration! NU behöver du sitta och sticka en lååång stund för att hitta balansen och driva ut all kortisol ur kropp och själ... Styrkekram!

Svar: Lördagens projekt gick bättre så nu är jag i balans igen. Jag har begåvats med lite för lite tålamod när det gäller renoveringsprojekt... ;o)
Zupermorzan

2012-10-26 @ 22:53:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0