I London
Garn har jag förstås också köpt. Vi började med Loop. Det måste vara Londons mest hajpade garnbutik. Visst, jättemånga fina garner men också riktigt svindyra, jättelitet sortiment och - inget brittiskt! Danskt, amerikanskt, japanskt... Jag gick ut tomhänt men tog ett foto på affären. 
Nästa stopp blev I Knit London. Underbar affär med en rar liten tant och massor med garn, även brittiskt och en hel del egenfärgat. Här slank det med lite grann hem. Sista stoppet blev varuhuset John Lewis. Hade hoppats hitta silkesgarn från Louisa Hatding men tyvärr inte. Däremot hade de ett väldigt stort sortiment av garn från Rowan och Debbie Bliss så det blev några nystan här med. Gårdagens höjdare var annars lunchen på Jamie's Italian. Så gott! Inte alls dyrt heller, rekommenderas varmt. 
Ett fantastiskt paket!
Kommer ni ihåg att jag skrev om födelsedagsbytet på Ravelry, där jag blev grundlurad av en person som låtsades vara sjuk men i själva verket bara inte ville skicka något tillbaka? I alla fall så fick jag en "ängel" tilldelad mig och en ängel är precis vad hon är. Igår och i förrgår kom det paket och jag är alldeles mållös över innehållet. Titta bara!
Jätterara kort och lakrist som var försvinnande god...
Denna fanns i det ena paketet. Dottern har redan kastat lystna blickar på den.
Detta låg i det andra paketet.
Och så garnet, det alldeles, alldeles ljuvliga garnet som jag klappar och stryker på flera gånger om dagen.
En jättefin kasse fick jag också. Utöver allt på bilderna fick jag också två jättefina böcker om flerfärgsstickning och två tidskrifter med stickning och virkning. Gissa om jag är i sjunde himlen???
Har varit i Finland på totalt misslyckad parningsresa. Tänk er att åka 80 mil enkel väg bara för att landa hos en hanhund som inte kan para, trots att ägaren bedyrat motsatsen? Han var i så urusel kondition att det var rent skamligt. Ägaren hoppades att jag skulle gå med på insemination men jag backade ur, tog med mig tiken till hotellet och klev upp nästa morgon och åkte tillbaka hem igen. Hann med besök i både Tex och Hallpa Halli i Torneå (och i den senare var Novita-garnerna om möjligt ÄNNU billigare så nu har jag alldeles, alldeles för mycket sockgarn hemma) och så lite Ikea och Iittala modell blixtbesök. Alla som tror att man gör pengar på seriös hunduppfödning kanske nu inser att det är raka motsatsen, utöver att man betalar moms på valppriset får man lägga sådana här upplevelser också på utgiftskontot. Många pengar ut, inga pengar in. Surt sa räven.
Har stickat klart Katniss-sockorna. Nej, de var inte roliga, rekommenderas inte annat än om man är absolut nybörjare på detta med flätor och/eller engelska mönster. Då kan de nog vara ett väldigt bra projekt att ta sig an. Gillade inte riktigt garnet, Jawoll Lang Magic Dégradé, heller. Det har en tendens att vilja dela sig när man stickar och det gillar jag inte riktigt. Fascinerande det där med garn, det är inte alltid det dyra är det roligaste att hantera. Men färgerna är vackra. De får då representera juni månads sockor i min lilla sockutmaning med ett par per månad.
Har tusen projekt på g nu, nästan lite stressande. Fick veta att en god vän ska bli mormor. Hennes flickor har varit barnvakter till våra barn och vi har liksom följts åt i livet så det var en stor glädje också för mig och jag var genast tvungen att köpa garn och börja sticka babykofta. Ser det pyttelilla plagget växa fram, tittar på mina långa tonåringar och funderar över om de verkligen har varit så där små...
Dåligt med sticktid nu :(
Inte mycket tid över för stickning nu. En anledning ser ut så här:
De håller sig i poolen än, de små poolarna, men blir alltmer begivna på att smaka på livet utanför. Igår fick de vara i köket en stund och även äta lite mammamat ute eftersom det var så underbart varmt och skönt. Idag är det en annan dag... :(
Jag har fått ett jättefint bytespaket i det lokala bytet vi hade på Ravelry. Helt underbart fint var det! Jag har sneglat på en dragspelsbasker flera gånger, nu fick jag både mönster och Visjögarn i underbara färger. Så läckert!
Polly är underbart gott, det mesta försvann på min resa Luleå-Byske-Skellefteå-Luleå för att hämta och ta blodprov på min lilla halvfodertik som nu är här och inväntar rätt dag för parning. Kexchokladen sparar jag tills vi ska åka till Finland och träffa fästmannen. :)
Sista rycket
Nu gör jag sista rycket med Sticka och skicka, känner mig lite egoistisk men känner samtidigt att jag vill göra annat som finns på den mentala att göra-listan. Utöver de tre milo-västarna har det blivit en liten matchande mössa:
Just nu stickar jag ett par blå små sockor i ullgarn, ett nystan som har legat och tittat på mig länge men som nu kommer till användning. Klarar maskintvätt, så klart. Mönstret är mitt eget, vill inte sticka helt vanliga sockor utan det måste på en liten fläta för att göra mig glad.
Känner mig som sagt lite ego men tänker också att "ingen kan göra allt men alla kan göra något". Och med detta bidrag har jag i alla fall gjort något för barnen i Rumänien.
Äldste sonen gav mig för övrigt ett mamma-paket från Unicef i mors dags-present. Yngste sonen önskade sig bidrag till Unicef i födelsedagspresent. Jag blir så lycklig över att mina barn också har lärt sig empati och medkännande. Världens bästa ungar, det är mina!
Hundmamman tycker förstås att hon har världens bästa hundungar och jag är benägen att hålla med henne. Så förtvivlat söta de är med sina rosa små tassar och tjocka magar! En liten tjockis blir förmodligen kvar, lilla Dynamit-Doris.
Skrämselhicka
Så kom brevbäraren med en avi igår och gav mig skrämselhicka, jag hade ett paket att hämta ut. Shit, shit, shit, nu har jag gnällt i onödan, tänkte jag, nu kommer födelsedagspaketet. Men icke, det var några nystan reagarn som jag köpt och som jag tror ska bli en sommarsjal. Puh... Min bytesvän lyser med sin frånvaro och nu försöker jag glömma henne. Man ska inte ödsla energi på onödigheter,
Idag har jag varit och kikat på en liten bebis, 7 veckor gammal. Så små de är! Hade stickat en tröja i storlek 6 månader (uggletröjan, ni kanske minns den, nu har den fått ett par ögon också) och den såg så yttepytteliten ut här hemma på soffan att jag var rädd att den skulle vara för liten. Ha! Den har växtmån, om vi säger så. Ändå var gossebarnet ingen liten kille för sin ålder. Men jämfört med de där grabbarna som berikar min vardag, med skostorlek som nu överskrider 40 även på 12-åringen, så var han ju så liten, så liten.
En vante är klar nu, förutom tummen. Ser ni att det är en lilja? Är larvigt stolt över mig själv, gillar ju inte att sticka med flera färger men tycker själv att det blev ruskigt snyggt. Jag håller på att bli självgod... ;o) Inte tvättad och blockad än, då blir dem förhoppningsvis ännu bättre. Men ganska snygg redan nu.
Lilla Maya är nu så rund, så rund om magen. Om ungefär en vecka vet vi vad som bor därinne. Igår ansade vi magen lite och så tog jag en bild.
Börjat på sjalen...
...men det går sakta framåt. Som att sticka med sytråd!
Färgen stämmer inte alls, den ser lavendelaktig ut på bilden men är mer åt denimhållet i verkligheten, tycker jag nog.
Ett bekymmer jag har är stickorna. Jag älskar mina KnitPro, även om jag ibland irriteras över att några tenderar att skruva loss sig under arbetet samt att jag haft bekymmer med stickor som släppt från sina fästen och fått reklameras. När jag stickar i så här tunt garn får jag ett annat bekymmer. Tråden fastnar i skarven mellan trä- och metalldelen. Alltså inte där jag skruvar fast stickan i kabeln utan i själva stickdelen. Inget man kan göra något åt men det påverkar flytet i stickningen och det irriterar mig lite. Nu lär jag väl inte ägna resten av mitt liv åt stickning med lacegarn men det skulle ändå vara trevligt att veta om någon har något tips på stickor som gör sig bättre för den här typen av stickning. Kanske man måste gå tillbaka till helt vanliga, fasta rundstickor helt enkelt?
Lite småless också på en grupp på Ravelry. Gick med i ett internationell födelsedagsbyte lite på skoj, alltid kul med garninriktade presenter. Kände när jag fick min partner att vi hade noll och inget gemensamt men försökte ändå få lite kontakt. Den blev väldigt sporadisk och korthuggen från hennes sida. Jag skickade mitt paket i god tid, inklusive två ihopknåpade presenter (torgvantar och halskrage). Förstod att hon hade det jobbigt i livet med skilsmässa och magkatarr. Två dagar innan min födelsedag fick jag ett meddelande där hon beklagade att min present skulle komma lite sent, hon hade inte börjat än men visste precis vad hon skulle göra. Hon skulle bara genomgå gastroskopi och sedan skulle hon sätta igång. Hemskt naturligtvis med ohälsa men det som irriterar mig är dels att hon tidigare gett sken av att vara i full färd och dels att det i gruppen fanns krav på obligatoriska incheckningar vissa datum som hon inte hållit heller, så jag tycker att gruppens moderator borde ha reagerat. När jag nu kontaktar moderatorn, eftersom jag inte får någon som helst kontakt med min bytespartner, menar hon att jag borde ha hört av mig tidigare. Men jag har ju skött min del!!! Samtidigt som jag oroar mig för vad som hänt den arma kvinnan som jag skulle byta med, tycker jag ändå att hon hanterat det hela illa. Känner man att livet snurrar på för fort så hoppar man av sådana här saker. Och tar man på sig att vara moderator måste man också hålla lite koll på vad som händer. Nåväl, lesson learnt, inga fler byten i den gruppen för mig. Tacka vet jag vår svenska lilla grupp, där har vi det mysigt och försöker hjälpa varandra!
I mål!
Igår gick jag i mål med mitt mastodontjobb. Nu kan jag njuta av att vara ledig resten av maj om inget dyker upp, men det hoppas jag att det inte gör. Har man jobbat så galet intensivt en period, behöver man landa lite. Kroppen är så uppskruvad att det tar tid att ställa om, följdaktligen vaknade jag före 6 i morse och hade svårt att somna om. Nåja, nu kan jag ta det lugnt. Ska bara komma ikapp med städning och tvätt och fixa klart innan valparna kommer och jobba på hundutställning i helgen och... ;)
Om kvällarna har jag i alla fall varvat ner med lite stickning. Inget avancerat eller krävande, det klarar inte min stressade kaninhjärna av i sådana lägen. Det har blivit disktrasor. Tyvärr syns ju mönstren väldigt dåligt på mina urusla mobilbilder. Men jag har gjort tre stycken i mitt favoritmönster Chinese Waves. Jag gillar verkligen det slutliga resultatet, det blir så stadiga trasor. Garnet är Marks & Kattens Ecobomull.
Så igår kväll, när jag pustade ut i soffan efter att ha skickat in filerna, bestämde jag mig för att göra en trasa till innan jag lämnade diskrtaseträsket. Valet föll på mönstre "Flying Geese" som jag fick för mig skulle innehålla vridna maskor och lite pyssel när jag såg på bilden. Det gjorde det nu inte. Det var ett ruskigt snabbstickat och enkelt mönster, runt en timme tror jag det tog innan trasan var klar. Strukturen blev snygg ändå, det var mest besvikelsen över att det var så ruskigt enkelt som grumlade det hela lite. Och att min mobilbild blev urdålig... Samma garn som innan, förresten.
Jaja, istället bestämde jag mig nu för att ta i lite så det projekt som nu sitter på stickorna är en sjal, "Ethereal", i Cascade Alpaca Lace. Jag är ju ingen sjalmänniska egentligen men tänkte att jag skulle ändra på det och ville ha något tunt och luftigt till sommaren. Vi får väl se om jag ror iland det eller om jag tagit mig vatten över huvudet, det är ett väääldigt tunt garn.
Häromkvällen när hundarna och jag var ute på kvällsrundan snubblade vi nästan över en liten igelkott. Hundarna blev förstås nyfikna men gick motvilligt därifrån på mattes kommando. Kotten rullade ihop sig till en boll och gjorde märkliga ljud. Vilka fascinerande och underbara små djur det är!
Morris tyckte att den var liiite läskig men moffade kaxigt ett par gånger på betryggande avstånd. Han är en liten tuffing, den killen ;o) Mattes lill-hjärta!
Jobb och jobb och...
ja, mera jobb. Just nu har jag inget liv knappt men efter onsdagen ska jag vara ledig ett tag, har jag tänkt. Har lite att komma ikapp med här hemma innan det är dags för valpar.
Lite disktrasor har jag i alla fall hunnit knåpa ihop. Två till i våffelmönster, samma garn som förut (M&K Eco Bomull). Den övre är tvättad, den nedre inte.
Så har jag gjort två i samma garn i mönstret Chinese Waves från Ravelry men dem har jag missat att fota, ser jag. Jag gillar verkligen det mönstret, trasorna blir så stadiga och det tycker jag om.
Igår fick jag för mig att det var dags för sommartår. Eftersom nagellack inte är något som används så ofta utan mest till just sommartår eller märkning av valpar (jag är allergisk mot långa naglar och målar aldrig fingrarna) så hade det mesta torkat ihop, allt utom det blå jag köpte i England för just märkning av valpar. Det fick bli det. Maken knorrar och tycker inte att det är snyggt, jag kan inte fatta varför..? ;o)
Borde jobba...
...men hur kul är det på en söndag? Texten jag jobbar med handlar om hemelektronik, inte det mest inspirerande kanske heller, i alla fall inte en söndag. Tar en paus istället och kikar på stickmönster, är lite sugen på en skir sommarsjal och funderar på om Ethereal kanske kan vara något? Har köpt en mjuk och gosig härva Manos Lace i en underbar blå färg som skulle kunna passa. Fast så har jag ju Solveigs vantar som också lockar, även om det inte riktigt är vantväder längre. Svårt beslut, ska kanske göra klart torgvantarna först av allt. Och så behöver jag sticka disktrasor, nästan alla jag har gjort är gröna och jag inser att det inte är fel med lite blandade färger om det inte ska ta stopp i tvätten. Hmmm, vart ska man börja?
Det finns stunder, även om de inte är många, när jag bittert ångrar att jag upptäckte Ravelry. Jag får oändligt med inspiration och nya vänner den vägen men den mentala Att göra-listan sträcker sig bortom horisonten snart. Hur ska jag få tid??? Någon som känner igen sig?
Dottern har haft en höjdarhelg. Hon har jobbat på vårmässan hela helgen som någon sorts alltiallo vid köksscenen. Där har hon bland annat fått assistera mästerkocken Markus Aujalay och det är förstås stort i hennes värld, hon drömmer ju om att själv bli kock. Själv skulle jag få stora skälvan av att laga mat tillsammans med en stjärnkock (eller vilken kock som helst faktiskt), matlagning är inte alls min grej men för henne är det höjden av lycka. Dessutom verkar han vara en osedvanligt trevlig och jordnära kille även utanför rampljuset så hon är nöjd, mer än nöjd. Och inspirerad förstås, vilket kommer övriga familjen till gagn. Gissar på svamprisotto till middag idag. :)
Deklarerat!
Det egna företagandet har en gigantisk baksida som stavas pappersarbete. Jag hatar det! Men nu är all bokföring klar och deklarationen inskickad. Och jag får tillbaka i år igen, om än inte lika mycket som ifjol. Nästa år blir det tufft, då ska momsen redovisas separat och då lär jag få betala om det blir som jag har tänkt mig med två valpkullar under året. Så är det att vara seriös hunduppfödare, då betalar man också prydligt moms på sålda valpar.
Deprimerande väder har vi också. Meteorologen pratar om högtryck men verkar helt ha glömt bort den norra landsändan. Vi letar efter det där förbaskade högtrycket men kan inte hitta det! Så här såg det ut hos mig i förmiddags:
Stora lappvantar singlade ner och gjorde marken alldeles vit igen. Kul... eller kanske inte.
Igår kom Garn- och boksnurran till mig, en av många snurror i gruppen Svenska byten. Jag var lite tveksam, tycker att detta med vilka böcker man gillar och inte gillar är en väldigt personlig sak. Så första varvet avstod jag men nu kunde jag inte motstå. Och det var tur för det var ett skojigt paket som damp ner hos mig. Det här böckerna med garner har jag tagit ut:
Bilden blev dess värre upp och ner, teknikgurun har lyckats igen. ;o)
Nu återstår att grubbla lite på vad jag ska skicka iväg. Böcker har jag bestämt men så var det detta med att hitta mönster och garn som passar till boken. Lite klurigt men jag tror att jag har en lösning. Spännande att se om någon tar någon av mina paket sedan, jag stoppar i två böcker som är ganska olika varandra i genre. Det är själva tanken med snurran, olika böcker från olika genrer och så ska garn och mönster matcha. Lite av en utmaning men skoj.
Massor med paket!
Igår fick jag så mycket post att det inte rymdes i lådan, vår lantbrevbärare blev tvungen att tuta. Det händer inte för ofta men glad blev förstås jag. Dels var det garn som jag hade beställt och så kom det lite ull som jag också beställt i min iver att försöka lära mig spinna. Fast den här var så vackert färgad så jag törs inte börja med den utan får vänta på den vita jag också beställt. Och med tanke på transportstrejken finns det väl risk för att jag får vänta... :( Nåja, jag överlever. Jag är ju inte sysslolös, precis.
Så kom mitt favoritbyte i gruppen Svenska byten på Ravelry. Temat för månaden var just favoriter och det här underbara paketet kom till mig:
Det grå garnet är Malabrigo lace, färgen heter pearl och är så sagolikt vacker. Alldeles mjukt och gosigt är garnet, det ska bli en fröjd att sticka i det. Alpacagarnet har jag en liten idé för, ska kika lite till och se om det blir som jag tänker eller inte.
Igår kom också en jättefin disktrasa med posten från Marremorr. Jag som precis tänkte att jag skulle behöva sticka några nya, en av dem jag gjorde ifjol håller på att ge sig nu. Så den kom verkligen lägligt, tusen tack!
Sockstickningen går framåt, en socka klar och snart skaftet klart på den andra. Jag gjorde några missar på tåget, jag var galet trött och det ska man inte vara när man stickar flätor. Så titta inte så noga på bilden! ;o) Fast jag tror i och för sig att det verkliga misstaget är på baksidan, det som stör mig men som jag inte orkade fixa till när jag upptäckte det. Suck...
Idag har jag skickat iväg en disktrasesnurra i Svenska byten-gruppen och så har jag lämnat ett bemärkelsedagspaket till Åsa. Kul när man kan lämna ver något personligen och få en pratstund på köpet! Hon jobbar på församlingsexpeditionen och de sålde några alldeles underbart rara måttband som jag bara var tvungen att köpa. Nu är bara frågan var jag lade dem när jag kom hem... Varför är jag så vimsig???
Tomten tinar fram allt mer. Men har ni sett, det växer hönor i mina rabatter! ;o)
Till sist tänkte jag tipsa om den utlottning som finns på Knappmakerskans blogg. Ett lotteri med motprestation och jag tycker att idén är strålande. Ska bara hitta tiden att knåpa ihop några mössor, jag som älskar att göra små mössor. Hoppas att fler nappar på idén.
Underbara presenter!
Igår hade vi gemensamt födelsedagsfirande, maken och jag. Han fyllde år för en vecka sedan, jag fyller år om en vecka men då är han och yngste sonen på tävlingar i Umeå så vi firade igår istället. De underbara barnen gjorde middag, trerätters och allt. Har jag sagt att jag har världens bästa familj!? Här en bild på den läckra desserten.
Av min man fick jag sagolika presenter. En läsplatta, något jag tänkt köpa lite längre fram när ekonomin medger för att slippa skriva ut mönster utan kunna ha dem direkt på en skärm istället. Nu har jag en liten platta, har inte riktigt kläm på hur man använder den än men jag jobbar på det. Jag är ju teknisk som en guldfisk, enligt barnen, så det kan ta ett tag. Dessutom fick jag Solveigs vantbok så nu sitter jag här och dreglar över alla fina mönster. Vilken skatt! Var ska man börja? Måste nog köpa lite mer Rauma finull i olika färger, det känns som ett bra vantgarn.
Mina svärföräldrar gav mig en slända och kardor. Jag när en liten dröm om att försöka lära mig spinna men det känns lite saftigt med en spinnrock innan jag vet om detta är något för mig. Så jag börjar lite försiktigt. Ska försöka tigga till mig lite ull av en god vän med får också men har naturligtvis beställt lite på nätet också. Ser framför mig hur jag stickar vackra vantar i egenspunnet garn men inser att vägen dit är ganska lång, om den alls finns. Allt blir ju inte som man tänker sig...
Maken blev nöjd med sina mössor, fast den där från Stephen Wests mönster får jag repa upp och göra om. Den såg ut som om den skulle svälja maken i en enda munsbit! Jag ger upp mönstret helt och hållet och gör något annat istället, jag är så förb... less på det.
Jag har varit iväg på ett litet hundäventyr som inbegrep några timmar på tåg. Började sticka på ett par sockor i Novita Nalle då, "Trails of Life" heter mönstret och får bli den här månadens sockor. Gillar den typen av mönster som blir elastiskt över foten. Var lite trött och har gjort några småmissar men orkade inte repa upp, tror ingen mer än jag märker dem. Karamellrosa är färgen den här gången, inte riktigt min färg men läcker ändå. Få se om de stannar eller får flytta. Lite suddig bild, det är skakigt på tåg.
Innan dess virkade jag en solhatt till min lilla mamma. Så här blev den:
Så har jag varit och klippt mig. Hade inte klippt håret sedan före jul, jag såg rent ut sagt för jäklig ut. Men nu är det kort och lockarna har kommit tillbaka - underbart! Ska försöka ta mig tid att göra lite slingor också, riktigt så grått som på bilderna är det inte men nog sjutton börjar jag bli nog så grå. Jag vill ju vara blond i evigheter! ;o)
När jag var yngre så avskydde jag mitt lockiga hår, nu är jag glad över precis samma lockar. Så lättskött!
Dagens roligaste nyhet är annars kladdkaketävlingen som dottern medverkade i. Idag presenterades pristagarna och Stina kom tvåa! Så kul! Ni kan ju gissa en som svävar på små moln med ett stort leende på läpparna här hemma...
I final!
Tack alla som hjälpte Stinas kladdkaka att ta sig vidare, nu är hon i final och drömmer om en Kitchen Aid. Mamman är stolt över sin duktiga unge, man glömmer lätt att hon faktiskt "bara" är sjutton år.
Min mage fortsätter att leva loppan, vi kör varannan dag verkar det som. Idag är då varannan... :(
Snön smälter undan något alldeles väldigt nu. Hönorna har fått komma ut och spatsera lösa på tomten och det njuter de så klart av. Så här kan det se ut hemma hos oss nu:
Labbarna är mer intresserade av det hönorna lämnar efter sig än själva hönsen. Husets djur rör man inte, hälsar de. De fläckiga håller inte riktigt med, de kan tänka sig att springa emot dem med ett litet voff eftersom de flaxar så skojigt då. Mattes bekymmer är mer att hönorna är nog så tama och sociala och har lite svårt att förstå vilka djur som får komma in och vilka som helst ska vara nedanför bron...
Har börjat virka en hatt till min lilla mamma till Mors dag. Väldigt tidigt, jag vet, men jag tänkte skicka den tillsammans med lite Kick-kolor så att hon kan baka Stinas kaka, hon hittade inga i sin affär. Mamma har behandlats för cellförändringar i ansiktet så hon måste skydda ansiktet mot solen och då tänkte jag att en hatt kunde vara bra. Använder mig av ett Drops-mönster, nämligen detta: http://www.garnstudio.com/lang/se/visoppskrift.php?d_nr=146&d_id=34&lang=se Har inte hunnit så långt än men det ser lovande ut. Däremot valde jag ett jobbigt garn, Drops I love You nr 1, som delar sig något alldeles väldigt. Nåja, jag visste om det men har man nu köpt på sig en massa nystan så är det bara att bita ihop och göra av med dem. Jag virkade ju en hel kofta i det ifjol så vad är väl en liten hatt..?
Ibland blir det fel...
Matförgiftad är vad jag är, provsvaren kom idag. Bara att härda ut men inte så kul. Var och när vete fåglarna, spelar ju mindre roll egentligen. Bakslag idag, nu är det vätskeersättning som gäller tillsammans med annan dricka. Inte så gott men vad tusan, ont ska med ont fördrivas.
Deppigt på stickfronten också. Läser uppenbarligen mönster som fan läser bibeln, om uttrycket tillåts. Gjorde om ett tröjmönster på två stickor till rundsticka, har lovat dottern en tröja men ville inte sy en massa. Hålmönster är det och jag har kämpat på framför tv:n. I medium skulle det vara 65 cm till ärmhålen. Ingenjör som jag är har jag ändå fasligt svårt att uppskatta mått, en siffra säger mig liksom inget. Säg A4-storlek och är jag med, men jag måste liksom kunna relatera siffran till något praktiskt. Men när jag höll upp mitt alster mot dottern insåg jag att 65 cm till armhålan är väääldigt mycket. Tittade i mönstret och insåg att det står "till halsringningen". Jag håller alltså på att skapa ett rör utan armar! Lysande... Nu har jag lagt eländet åt sidan ett tag, jag måste hämta andan så att jag kan tycka om den igen och vill fortsätta.
Istället stickar jag på en mössa till maken som fyller år på söndag. Jag har redan gjort en till honom som jag visat bild på tidigare. Nu stickar jag Dustland Hat av Stephen West. Har hört så många lovorda honom så jag måste testa. Enkelt mönster, egentligen skulle man kunna göra det själv men då måste man ju tänka och det har jag inte energi till just nu. Så jag stickar på i garnet Cascade 220 wool, ett underbart mjukt och behagligt garn som jag stickat i förr och tycker mycket om. Hoppas kunna hinna sticka en till mössa till födelsedagen, lutar åt Traveller's Hat i Drops Nepal. Och varför då alla dessa mössor, kan man undra? Jo, för att min man ser lustig ut i precis varenda mössa han äger. Jag tycker ju att han är snyggast i världen men just mössa är inte riktigt hans plagg. Men jag har gett mig sjutton på att det SKA gå att få till en mössa som passar honom, därav denna massproduktion. Och eftersom han själv inte bryr sig så vet jag att han kommer att använda dem oavsett hur han ser ut. :)
Upptäcker när jag loggar in för att skriva att det är fler som läser bloggen nu än innan. Vad kul!
Franska sjukan...
...har slagit till. Man går från att vara hur pigg som helst till att vara utslagen i feber på bara någon timme. Vi misstänker att det är maken som är boven, han var hängig i Paris och är den ende som är pigg nu. Vi andra har feber, ont i kroppen och är allmänt olustiga. Och ute lyser solen... Vilket snopet slut på en påsklovsvecka!
Till Paris, till Paris...
Så har vi kommit hem från vår lilla påsksemester. Det där med att möta våren i Paris blev det väl inte så mycket med men vi hade det rätt trevligt ändå, med god mat och trevliga upplevelser. Fast det är inte alltid så lätt att beställa mat på sin gamla skolfranska, ibland blev det väldigt fel.
Man får försöka se det från den ljusa sidan, nu vet vi vad fläsklägg med linser heter på franska. ;)
Jag hade bestämt mig för att INTE plåga familjen med att leta garnaffärer den här gången. Med på resan följde däremot en stickning, en liten uggletröja till en vän och valpköpare som just fått barn. Men som vanligt läste jag mönstret lite slarvigt när jag packade så en omgång strumpstickor i stl 5 blev kvar hemma (liksom stickmarkörer). Därför blev jag jätteglad när en liten handarbetsaffär plötsligt dök upp! Jättetrevlig personal, mest satinband därinne dock och lite franska garner bakom disken och så de dyraste stickor jag någonsin har köpt, tror jag, 6.90 euro för Pony metallstickor, nästan lika mycket som min lunchpaj kostade!
Strax därpå dök en annan affär upp och morsan kastade sig in till barnens förvåning, de läste ju skylten ovanför dörren och gjorde sina egna tolkningar...
En vansinnigt läcker affär med garn sorterat efter material och färg, hängandes i härvor på väggarna. Om jag förstod principen rätt så kunde man sedan be personalen att nysta upp den mängd garn man önskade från stora spolar längre in i butiken. En hel massa knappar hade de också. Upplägget kräver ju att där finns personal som vill hjälpa till och där kan man väl säga att det brast en hel del. Vi var 5-10 stycken i butiken, jag såg EN som fick hjälp och så en manlig expedit som helt ointresserat stod och bläddrade i några papper utan att visa minsta tecken på att vilja hjälpa till. Så jag gick ut igen. Utan garn.
En upplevelse var också konditoriet Ladurée som den kockstuderande dottern läst om och ville besöka. Man fick köa utanför för att komma in och fikat kostade nog 7-800 kronor så det är inte ett ställe man besöker varje dag men häftigt var det. Kolla bara delar av utsidan!
Och insidan höll vad utsidan lovade:
Vi gjorde så klart allt det vanliga turistandet också - Eiffeltornet, Triumfbågen, Notre Dame, Sacre Coeur, Montmartre osv. Lille sonen och jag åkte ut från själva stadskärnan för att se PSG:s arena. Det var stort att trampa på (nästan) samma mark som Zlatan för en fotbollskille! Dess värre hade vi dålig tajming med vår resa så våra planer på att se en match gick om intet.
Vädret var tämligen svalt, minst sagt. Men på den tredje och sista dagen kom solen och lite vårvärme och vi fick njuta av några härliga timmar på Montmartre bland alla andra.
Hotellet vi bodde på hette Hotel Est och låg bara ett stenkast från Gare d'Est och kanske 15 minuters promenad från Gare du Nord, dit snabbtåget från flygplatsen kom. Med storstadsmått mätt så fick vi otroligt mycket hotell för pengarna, tyckte vi, och det var rent och fräscht. Alldeles i närheten låg ett bageri och en liten butik så vi köpte färskt bröd varje morgon och avslutade dagen med bröd, ost och vin. Underbart!
Så vill jag en gång för alla slå hål på myten om att fransmännen inte vill prata engelska. Detta är nog femte gången (minst) jag är i Frankrike och det har aldrig någonsin varit något bekymmer med engelskan. De är inte alltid så bra på engelska men gudarna ska veta att de försöker. Vi tyckte det var kul att lufta skolfranskan lite men inte sällan fick vi komplettera med engelska och det gick galant. Jag skulle vilja säga att det är ett helt annat land på F som inte vill prata engelska, nämligen vårt kära grannland i öst, Finland. Där är det inte alltid enkelt att vara turist, alla verkar läsa engelska och svenska i skolan men få vill prata annat än finska ens i större städer.
Resan grumlades lite av alla dessa tiggare i varenda gathörn och en hel massa uteliggare som man fick ont i magen av att se. Mitt på trottoarerna kunde de "bo" under lite plast, inte sällan tillsammans med en liten hund och ibland också en flaska. Man får ont i magen av att se det, jag kan inte påminna mig att det varit så här förut och undrar vad som hänt. Har inte Frankrike möjlighet att ta hand om sina utslagna? Visst finns det hemlösa överallt men i den här mängden...
Som helhet kan jag konstatera att London är och förblir min favorithuvudstad i Europa, utöver Stockholm. Maten är sämre men jag älskar ju språket och det är lättare att göra fynd när man shoppar. Älskar också Londons grönska med alla sina parker. Men Paris är en romantisk stad, inte tu tal om annat.
Uggletröjan då? Jo, den blev klar när vi kom hem. Ett helt underbart mönster, inte en söm att sy utan bara några få trådar att fästa och några små maskstygn under respektive armhåla. Jo, och så ska det kanske dit en massa små uggleögon, förstås... ;o)
Long time no see...
Min blogg har blivit förfärligt försummad på sistone. Inte för att det inte har hänt något, snarare för att det har hänt så mycket att jag inte riktigt hinner med att skriva. Men nu ska det bli några rader.
Är hundvakt åt valpköpare i några dagar. Vovven har haft det lite jobbigt med att hitta sin plats i flocken, det har varit en hel del rastlöshetspipande och därmed dålig nattsömn för mig. När väl det lugnade sig blev hon dålig i magen. :( Tror jag snittar fem timmars sömn per natt just nu i bästa fall, sådant sliter på kroppen. Nu närmar sig Parisresan med stormsteg, innan dess ska ett jobb vara klart, huset städat inför hus- och djurvaktens ankomst, listor med anvisningar skrivna, väskorna packade och så ska lilla Maya till Finland för att paras i morgon. Stressa, stressa, stressa men det är ju självförvållat. Tänker mig att jag sover gott på nattåget på torsdag...
Har stickat en cowl som jag är vansinnigt nöjd med. Mönstret heter Leaving Cowl och är otroligt välskrivet. Bilden nedan gör inte alls projektet rättvisa tyvärr, ibland tar mobilkameran sämre bilder än man önskar.
Jag stickar ju mestadels i tunna sockgarner. Men så har jag en del Novita 7 bröder liggande och tänkte att jag skulle testa att sticka ett par lite grövre sockor. Valet föll på mönstret Saltkråkan. Tyvärr har jag ingen bild på de egna sockorna än, de är i en svagt beigebrun nyans, ganska neutral färg med tanken att mönstret ska göra sockorna liksom. Hade tänkt lägga dem i presentlådan men de blir nog mina, jag kan behöva ett par grövre sockor. Också.
Inför resan till Paris funderar jag på hur jag ska göra. Jag har hittills aldrig vågat ta med en stickning på flyget, tänk om man fastnar i säkerhetskontrollen och måste lämna ifrån sig alltihop!? Katastrof! Men nu funderar jag på om jag skulle kunna ta med mig ett tröjprojekt, stickat på rundsticka i stl 6 eller liknande. Det kan väl knappast klassas som ett vasst eller spetsigt föremål? Visserligen skulle jag kunna strypa någon med själva vajern men det kan jag ju i så fall göra med axelremmen till en handväska också. Och stickorna är i tjocklek som en penna och den går ju igenom. Vi får en del väntan på både Arlanda och i Köpenhamn på nerresan så jag har några timmar att slå ihjäl. Tror jag testar, det borde gå.
I helgen var det deppigt. Vårt kära basketlag åkte ur slutspelet redan i kvartsfinalen mot Uppsala. Surt, surt. Det lade liksom lite sordin på hela familjen, vi är alla väldigt roade av att gå på basket. Att jag gick omkring i min slutspels-t-shirt hela matchdagen hjälpte inte heller... :( Nåväl, man får se det som att det sparade in några kronor till familjeekonomin och så får vi ta nya tag till hösten, då i ny arena.
Trasor
Idag fyller min mamma år, många år. Hon fick bland annat sjalen Solution i present av mig och blev glad över den. Skönt.
Nu sticker jag emellan med några disktrasor. Min svärmor gillar dem så jag tänkte att jag skulle fixa en till påsk. Började på en med en kyckling på. Någon som ser kycklingen?
Nä, inte jag heller. Vi prövar från andra hållet då.
Vet inte om det är jag, min urusla stickning, färgen eller garnet (Blend Bamboo från Hjertegarn) som gör det men kycklingen gömmer sig väl. Den går inte att ge bort, bestämde jag, så istället fick det bli en tulpan i mintgrönt Drops Paris, men vi kan väl låtsas att det är vårgrönt? ;o)
Inte blockad, eller spänd som jag envisas med att vilja säga. Detta med blockning känns som en nyare företeelse, min farmor sa alltid "lägga i spänn". Någon som känner igen det uttrycket?
När jag lyckas mindre bra med det jag företar mig, känner jag mig ungefär så här:
(en teckning yngste sonen har gjort och hängt på sin dörr, jag älskar den)
Till sist måste jag visa att SOLEN har återvänt till Norrbotten! Nu har jag den smärtsamma uppgiften att meddela alla ev. sörlänningar att vi kommer att behålla den häruppe till senhösten någon gång då vi åter går i ide. Men innan dess ska vi vinna solligan!
Jobb, jobb, jobb
Har jobbat som en liten gris den senaste veckan, den ofrivilliga magsjukeledigheten straffade sig. Men i eftermiddag var jobbet klart och jag kunde andas ut. Det firade jag med att se på skidskytte och med en långpromenad med hundarna. Så skönt att kunna gå ut och bara njuta av promenaden utan att känna jobbstressen som flåsar i nacken! Nu hoppas och tror jag att veckan blir lite lugnare, jag har ett jobb som ska vara inne på torsdag men tänkte ta måndagen ledig för att hämta mig från den senaste veckans slit. Nåväl, det blir ju förvandlat till lön om någon månad så jag ska inte klaga, det blir bra till Parisresan senare i vår.
I morgon fyller dottern 17 år. Vart har tiden tagit vägen? Hon var en särdeles krånglig liten unge att få ut, ville inte ligga rättvänd utan fick vändas i magen och drog över tiden i nästan två veckor. Men till sist kom hon efter en rätt lång och mödosam förlossning, en lång och slank bebis med stora ögon. Min fina lilla Stina! Mina barn är det jag är absolut mest stolt över, jag har fått så underbara ungar. Fascineras också av deras begåvning och målmedvetenhet. Sonen gick direkt från gymnasiets mattespetsutbildning till att läsa teknisk fysik, klarar tentorna med glans och hinner med en massa annat dessutom. Han vet vad han vill och ser till att njuta av tiden här och nu, så klok trots sin ungdom. Och syster yster vill bli kock och jobbar stenhårt för det målet på restaurangprogrammet. Vi här hemma njuter av hennes experimenterande i köket och ser hur hon utvecklas. Jag fascineras, inte var jag så där målmedveten i samma ålder. Jag hade ingen aning om vad jag ville bli, ibland undrar jag om jag fortfarande vet det.
Stickat då? Nä, jag har inte hunnit så mycket faktiskt. Några tråkiga slätstickningsvarv på min Solution-sjal har det blivit. Och igår gjorde jag en ugglemössa till i grå Drops Andes. Den ska bli födelsedagspresent till ett av mina små kusinbarn som snart fyller fyra år. Jag har ju bara två kusiner så vi har en ganska bra kontakt med varandra och brukar uppvakta på jul och födelsedagar. Nästa helg åker barnen och jag till Riga medan pappan blir hemma för att jobba, då stannar vi till hos faster i Stockholm och då tänkte jag passa på att lämna presenterna så är de på plats när det är dags för firande. Hoppas hinna göra en till åt lillasystern som fyller ett år i april. De går på en kväll, otroligt roliga små mössor som verkligen blir jättefina på.
Ser fram emot trippen till Riga och hoppas att Hobbywool ska vara öppet denna gång. Då tänkte jag shoppa loss lite. :)
Vinterkräksjukan...
...slog till i natt. Just nu är jag rätt darrig och på väg att inta vågrät läge. Jag kommer därför att vara lite off idag, både vad gäller mail och på Ravelry. Det värsta är ju att man inte kan sitta och sticka heller, det är sängläge nära badrummet som gäller. Vidrigt! :(
