zupermorzan

Till Paris, till Paris...

Så har vi kommit hem från vår lilla påsksemester. Det där med att möta våren i Paris blev det väl inte så mycket med men vi hade det rätt trevligt ändå, med god mat och trevliga upplevelser. Fast det är inte alltid så lätt att beställa mat på sin gamla skolfranska, ibland blev det väldigt fel.

 

Man får försöka se det från den ljusa sidan, nu vet vi vad fläsklägg med linser heter på franska. ;)

 

Jag hade bestämt mig för att INTE plåga familjen med att leta garnaffärer den här gången. Med på resan följde däremot en stickning, en liten uggletröja till en vän och valpköpare som just fått barn. Men som vanligt läste jag mönstret lite slarvigt när jag packade så en omgång strumpstickor i stl 5 blev kvar hemma (liksom stickmarkörer). Därför blev jag jätteglad när en liten handarbetsaffär plötsligt dök upp! Jättetrevlig personal, mest satinband därinne dock och lite franska garner bakom disken och så de dyraste stickor jag någonsin har köpt, tror jag, 6.90 euro för Pony metallstickor, nästan lika mycket som min lunchpaj kostade!

 

 

Strax därpå dök en annan affär upp och morsan kastade sig in till barnens förvåning, de läste ju skylten ovanför dörren och gjorde sina egna tolkningar...

 

En vansinnigt läcker affär med garn sorterat efter material och färg, hängandes i härvor på väggarna. Om jag förstod principen rätt så kunde man sedan be personalen att nysta upp den mängd garn man önskade från stora spolar längre in i butiken. En hel massa knappar hade de också. Upplägget kräver ju att där finns personal som vill hjälpa till och där kan man väl säga att det brast en hel del. Vi var 5-10 stycken i butiken, jag såg EN som fick hjälp och så en manlig expedit som helt ointresserat stod och bläddrade i några papper utan att visa minsta tecken på att vilja hjälpa till. Så jag gick ut igen. Utan garn.

 

En upplevelse var också konditoriet Ladurée som den kockstuderande dottern läst om och ville besöka. Man fick köa utanför för att komma in och fikat kostade nog 7-800 kronor så det är inte ett ställe man besöker varje dag men häftigt var det. Kolla bara delar av utsidan!

 

 

 

Och insidan höll vad utsidan lovade:

 

 

Vi gjorde så klart allt det vanliga turistandet också - Eiffeltornet, Triumfbågen, Notre Dame, Sacre Coeur, Montmartre osv. Lille sonen och jag åkte ut från själva stadskärnan för att se PSG:s arena. Det var stort att trampa på (nästan) samma mark som Zlatan för en fotbollskille! Dess värre hade vi dålig tajming med vår resa så våra planer på att se en match gick om intet.

 

Vädret var tämligen svalt, minst sagt. Men på den tredje och sista dagen kom solen och lite vårvärme och vi fick njuta av några härliga timmar på Montmartre bland alla andra.

 

 

 

Hotellet vi bodde på hette Hotel Est och låg bara ett stenkast från Gare d'Est och kanske 15 minuters promenad från Gare du Nord, dit snabbtåget från flygplatsen kom. Med storstadsmått mätt så fick vi otroligt mycket hotell för pengarna, tyckte vi, och det var rent och fräscht. Alldeles i närheten låg ett bageri och en liten butik så vi köpte färskt bröd varje morgon och avslutade dagen med bröd, ost och vin. Underbart!

 

Så vill jag en gång för alla slå hål på myten om att fransmännen inte vill prata engelska. Detta är nog femte gången (minst) jag är i Frankrike och det har aldrig någonsin varit något bekymmer med engelskan. De är inte alltid så bra på engelska men gudarna ska veta att de försöker. Vi tyckte det var kul att lufta skolfranskan lite men inte sällan fick vi komplettera med engelska och det gick galant. Jag skulle vilja säga att det är ett helt annat land på F som inte vill prata engelska, nämligen vårt kära grannland i öst, Finland. Där är det inte alltid enkelt att vara turist, alla verkar läsa engelska och svenska i skolan men få vill prata annat än finska ens i större städer. 

 

Resan grumlades lite av alla dessa tiggare i varenda gathörn och en hel massa uteliggare som man fick ont i magen av att se. Mitt på trottoarerna kunde de "bo" under lite plast, inte sällan tillsammans med en liten hund och ibland också en flaska. Man får ont i magen av att se det, jag kan inte påminna mig att det varit så här förut och undrar vad som hänt. Har inte Frankrike möjlighet att ta hand om sina utslagna? Visst finns det hemlösa överallt men i den här mängden...

 

Som helhet kan jag konstatera att London är och förblir min favorithuvudstad i Europa, utöver Stockholm. Maten är sämre men jag älskar ju språket och det är lättare att göra fynd när man shoppar. Älskar också Londons grönska med alla sina parker. Men Paris är en romantisk stad, inte tu tal om annat.

 

Uggletröjan då? Jo, den blev klar när vi kom hem. Ett helt underbart mönster, inte en söm att sy utan bara några få trådar att fästa och några små maskstygn under respektive armhåla. Jo, och så ska det kanske dit en massa små uggleögon, förstås... ;o)

 

 

 

 

 

 

 

 

SÅ roligt att läsa om er resa! Och så vackra bilder du tagit! Mmm - det där caféet såg ju ut som rena bagerihimlen. Förstår att dottern ville dit. :-9 Jag har bara varit i Paris en gång och jag blev oxå helt slagen av alla tiggare som fanns! :-{ Mååånga romer. Man undrar självklart om det måste vara så eller om beslutsfattare blundar för det hela. MEN river ner de usla bostäder de fattiga har lyckats bygga till sig själva... Oerhört sorgligt och hemskt!
Men du... den där koftan var ju helt ljuvlig! Var har du hittat mönstret?
Lycka till nu att hitta skrivbordet och hitta en rytm i den försiktiga vårens Svedala.Må gott!

Eum.. hittade just din länk på tröjan som du så fint lagt ut.

Åh...!! Så härligt att få resa till Paris!! Ni ser ut att ha haft det bra och fått uppleva mycket! Ett lustigt sammanträffande - när jag läste ditt inlägg hade jag nyss lyssnat på stickpodden, där de pratade om La Drougerie.. Här är länken om du vill lyssna:

http://stickklubben.blogspot.se/search/label/Stickpodden

Uggletröjan blev jättefin!=0)