Irriterad!

Har stickat en tröja till dottern i Drops Paris. Jag har ju läst och förstått att många har problem med Drops mönster men jag har inte haft det. Förrän nu. Det började med att garnmängden inte räckte, jag fick beställa ett extra nystan och hade turen att det fanns kvar i samma färgbad. Sedan stickade jag fel X antal gånger, där X är ett ganska stort tal. Det kan jag kanske inte helt skylla konstruktören för, det var ett ganska enkelt mönster egentligen och då har jag en tendens att bli lite slarvig. Hur som helst, mycket baklängesstickning har det blivit men till sist är tröjan klar och ihopsydd. Storleken är M, dottern ligger mitt emellan S och M i både längd och bredd. Men vad händer? Jo, tröjeländet är för kort! Modellen på bilden sitter lämpligtvis ner så det är omöjligt att avgöra tröjans längd men nu inser jag att den nog är ganska kort. På dottern ser det ut ungefär som om hon ålat sig i en favvotröja som sedan länge är urvuxen. Besvikelse! Nu ska jag prova att tvätta den och sedan dra allt vad jag kan i den, annars får den väl bli disktrasor... Eller kanske att min brorsdotter kan ha den. Men nog blir man besviken efter allt slit!?
 
Ett par torgvantar är i alla fall klara. De ska få åka till Västerås och bli till en julklapp till någon hemlös där som jag hoppas blir glad. De är lite långa och vida i modellen för mina händer, men de är å andra sidan klart mindre än normala så jag tror att de kan bli bra och garanterat värmande. Garnet är ett ullgarn ifrån Färöarna som jag fått i ett byte i gruppen Svenska byten på Ravelry. Mönstret var lättstickat och tydligt, garnet aningen hårt men mjuknade betydligt efter tvätt, precis som många ullgarner gör.
 
 
 
 
För en vecka sedan var det surströmmingsfest på gatan. Hemmaägg är en bra gåbortspresent när man har hönor så jag gjorde ett muffinskit med recept på Pollymuffins, fina muffinsformar, en påse Polly och så em hel massa hemmaägg i en virkad liten skål. Jag tror att det gick hem. Lite tafflig vinkel på fotot, det blev lite bråttom på slutet.
 
 
Nu stickar jag dubbelstickning på en grytlapp som jag pysslat av och till med hela sommaren. Lite långsamt går det men det är kul. Den ska bli en julklapp, är det tänkt. Det ser lite "genomskinligt" ut på fotot men det beror nog på att jag har dragit ut den lite i sidled på stickan, jag får inte alls den uppfattningen när jag ser den i verkligheten.
 
 
 
Har börjat springvicka i skolan, samtidigt som jag försöker färdigställa min utbildning. Har hittills mest varit i de lägsta åldrarna och vill ge en eloge till alla pedagoger som jobbar där. Vilket jobb och vilket tålamod ni lägger ner! Och vilket otroligt dåligt jobb en del föräldrar faktiskt har gjort, som inte har lärt sina barn ett uns av sådant som vuxenrespekt, medmänsklighet mm. Jag ser barn som inte alls kan agera med andra barn, som inte bryr sig när någon säger till dem utan hånflinar och säger otroligt fula ord för att komma ur en så ung mun. Som lärare är man ganska maktlös då. Det är väldigt mycket uppfostran i pedagogens roll, jag kan inte minnas att det var så när jag var liten. Kanske Björklund borde börja med att betygsätta föräldrarna..?
 
 
 
 

Husmorspoäng

Idag känner jag husmorspoängen trilla in i en rasande fart. Jag har kokat röd vinbärssaft, kokat rabarberkräm till grabbarna till lunch, gjort en rabarberpaj (rabarbern växer som ogräs i år, det måste vara hönsbajset), gjort köttbullar till sonen som åker tillbaka till Umeå imorgon, gjort två ost- och skinkpajer till samme son (nej, jag curlar inte, det kallas moderskärlek), diskat en jättedisk, kört fyra maskiner tvätt och strukit en omgång från igår samt dessutom hunnit med att gå en dryg halvmil med hundarna. Nu ska jag strax laga vegetarisk middag till familjen och så hade jag tänkt baka matbröd men orken börjar tryta. Det känns hur som helst som om jag har gjort rätt för min stickstund framför tv:n ikväll. 
 
Igår var jag på en form av anställningsintervju, hösten kommer mest troligt att bjuda på lite andra arbetsuppgifter än vanligt och jag ser fram emot det med spänning. Nya tider väntar vad det lider.
 
I förra veckan hämtade jag ut ett jättefint semesterpaket från Hannelejo som varit i Skåne. Helt underbart! Mannen skrattade när han såg boken, jag är ju en erkänd fegis som inte läser farligare saker än Agatha Christie. Bara för det så måste jag ju läsa denna, någon gång när det är ljust ute och jag inte är ensam hemma. När titeln dessutom innheåller såväl ordet hundarna som Riga, en klar favorit bland resmål, då kan det ju inte gå fel. Eller? Garnet är underbart mjukt alpackagarn och såväl te som godis smakade ljuvligt. Kalasfint!
 
 
Tröjan till dottern går sakta framåt. Mönstret är busenkelt och just därför gör jag fel precis hela tiden. Det är otroligt frustrerande och så väldigt typiskt mig. Men nu är jag på slutet av sista ärmen och ser ljuset i tunneln, tror jag. Det trodde jag å andra sidan för några kvällar sedan också när jag plötsligt upptäckte ett fel och fick repa upp 2/3. Livet är kul nästan jämt... Har garn till en kofta i samma mönster till mig själv, kan inte bestämma mig för om jag ska göra den direkt för att jag kan mönstret/vill plåga mig själv eller om jag ska vänta lite. Vi får se, först ska denna bli klar i alla fall.
 
Imorgon är vardagen åter efter en underbar sommar. Äldste sonen åker tillbaka till Umeå och det kommer att bli otroligt tyst och tomt här hemma, dels eftersom han är stor och tar mycket plats både fysiskt och ljudligt men också för att det är lite ledsamt när man inte har alla barnen hemma längre. Dottern börjar sista året på gymnasiet, även om några av dem redan har smugit igång lite eftersom de ska tävla i finalen i Unga ekokockar om några veckor och nu filar på sitt bidrag. Och minstingen är inte så liten längre utan ska börja sjuan på ny skola och med nya klasskamrater. Det känns verkligen helt overkligt, vart har åren tagit vägen???
 

Åter från fjällen

Så var vi tillbaka hemma igen efter några helt underbara dagar i Björkliden. Jag kan verkligen rekommendera den platsen till alla som tycker om friluftsliv och vacker natur. Det är fantastiskt vackert på så många sätt - den imponerande fjällvärlden som man kommer väldigt nära redan från stugorna/hotellet, den höga, klara fjälluften, de snabba väderomslagen och så alla kända platser - Lapporten, Rallarkyrkogården, Torneträsk. Nära till Abisko och Riksgränsen har man också. Helt sagolikt!
 
Från stugorna ser man upp mot fjällvärlden.
 
"Vår" stuga låg på den nedre raden med en fantastisk utsikt mot Torneträsk och Lapporten.
 
Första dagen gick vi lite längs Kungsleden i Abisko, blott en min från Björkliden.
 
Därefter höll vi oss mestadels ovan trädgränsen i Björkliden. Här finns förresten Sveriges nordligaste golfbana!
 
Den rara lilla lanthandeln där man kan proviantera.
 
Det enda felet med semestern var min packning. Strax innan vi åkte kom jag på att jag ju måste ha en stickning med mig och grabbade tag i den projektpåse som jag haft med mig några veckor tidigare då jag var hemma hos mamma och pappa. Väl framme upptäckte jag att en sticka hade ramlat ut... Otroligt frustrerande att sitta och titta på stickningen utan att kunna göra något! Jag fick nästan abstinens och det var en ren njutning att få sticka igen när jag kom hem. Är man garnmissbrukare på riktigt då? ;o)
 
Lite rutor hade kommit med posten medan jag var borta. De här kom från England, jag har varit med i ett rutbyte där. Dess värre i akryl, precis som rutorna nedan. De får bli en babyfilt till välgörenhet framöver, tänker jag mig.
 
 
Så hade jag fått tre jättefina rutor av yvhiha i vårt svenska rutbyte. De passar perfekt till filten jag håller på med, den första är redan på väg att virkas in. =)
 
 
 
 
 
 
 
 

Fjällsemester

Hela familjen och alla hundar är i Björkliden några dagar. Idag blev det en kortare tur då det utlovades åska på eftermiddagen. Och åska blev det men då var vi inne i stugan igen. Innan dess hade vi en vacker tur på ganska precis nio kilometer. Här kommer några bilder:


Lapporten och Torneträsk.


Rallarkyrkogården


Utsikt från fjället















Finfina rutor!

Är just nu inne i ett rutstim! Jag är med i ett rutbyte, eller snarare två, där vi gör filtrutor och skickar till varandra. Har fått underbart vackra rutor från svenska bytesvänner.
 
 
 
 
I mitt engelska byte kom det två vackra men ack, så akryliska rutor trots att jag bett om ull. Lite besvikelse men de kommer kanske till användning i något annat sammanhang.
 
 
I övrigt är tiden för handarbete lite knapp just nu, privata trassel ska redas ut, hus ska målas, hönshusets tillbyggnad ska bli klart osv. Augusti är här, mörkret och vemodet sänker sig och jag bävar redan för den tid som komma skall, oktober och november är inte riktigt min tid på året. Ljusa sommarnätter skulle jag däremot gärna ha fler av! =)
 
 
 

Ibland blir det fel

Upptäckte alldeles nyss att jag lyckats med konststycket att publicera samma inlägg två gånger. Efter lite luskande så hittade jag läget där man raderar inlägg så nu är felet förhoppningsvis löst. 
 
Jag har varit hos mina föräldrar i några dagar tillsammans med sönerna. Underbart väder i Västra Götaland liksom i resten av Sverige. Vi gjorde en utflykt till Mariestad, njöt av de vackra trähusen och avnjöt fantastiskt god lax nere vid hamnen. Jag blev så mätt att jag inte fick ner den planerade glassen efteråt. Klings glass hör liksom till när man är där men den här gången blev det ingen för mig, trots att den är världens godaste och att jag nästan hade lovat mig en sådan. Men äldsten saknar botten så han åt sin egen lunch, resten av min och klämde dessutom i sig en stor strut med kulor. Är man närmare 1,90 och tränar varje dag så går det åt mycket mat!
 
På vägen dit åkte vi förbi Ullervad och Kampes ullspinneri. Vilket drömställe! Jag, som "bara" skulle köpa några härvor att sticka vantar av, kom ut med en hel kasse. Dels var det otroligt billigt, ungefär halva priset av vad jag betalar i affär (OK, inte riktigt men säg 40% då) och dels hade de ju mer än ullgarn. En massa nystan bomullsgarn slank ner också, 19 kr för 100 gram i en tjocklek som överensstämmer med Paris. Nu kan jag snart bada i garn, FÅR verkligen inte köpa mer och måste komma igång med att sticka någon av alla de tröjor/koftot/västar jag planerat till mig själv! Men först dotterns tröja, halva bakstycket är klart. Är ni i trakterna av Mariestad, rekommenderas verkligen ett besök i Ullervad!
 
Tröjstickningen fick inte följa med på resan, den kändes för tung att dra på. Istället blev det garn och en virknål för att göra rutor till det ena av två rutbyten som jag är med i. Det fiffiga med det var att jag kunde ha med det även på flyget, eftersom nålen var hyfsat grov så vågade jag prova och ingen sa något (fast sedan vågade jag ändå inte virka av rädsla för att bli åksjuk). Det mesta virkandet gjorde jag medan jag väntade på tåget och hemma hos mamma och pappa. Totalt blev det fyra rutor, en vit och tre likadana med blomma i mitten.
 
Den vita
 
Blomrutan
 
När jag kom tillbaka hem igen hade jag också fått två rutor med posten från Tildabyanna i glada färger. Tusen tack!
 
 
Nu väller det in jobb i mailen så jag räknar kallt med att få sitta framför datorn till sena kvällen/natten de närmaste dagarna. Underbart skönt eftersom vi har över 30 grader varmt här och min dator står på den redan varma övervåningen... :/ Det gäller att dricka mycket!
 
 
 

Rutor!

Vi har ett rutbyte i vår lilla grupp, Svenska byten, där vi gör rutor till en vänskapsfilt till varandra. Igår fick jag mina första två från sammanfaller. Så kul det är att få rutor som andra har gjort och så fina de är! Tusen tack!
 
 
Själv pysslar jag också på med rutor lite nu och då. Har hittat ett nytt mönster som jag tycker om och försöker lära mig utantill. Det är kul med variation, annars ledsnar jag lätt på att göra rutor.
 
Jag har också börjat sticka en tröja till dottern i Drops Paris. Det är ju megarea på deras bomullsgarner och naturligtvis så kunde jag inte hålla fingrarna borta utan vips, så bor några extra nystan här hemma. Jag hade ju så lite garn innan... :/ Och jag vet ju att många gnäller på Garnstudios mönster att de är svårtydliga men jag har inte haft så mycket problem med det. Förrän nu... Vet inte om det är för att jag har läst det illa eller om det är för att det faktiskt var lite svårtolkat. Jag har fått börja om ett antal gånger, ändå är det inte alls svårt när man faktiskt har fattat hur de menar. Nåväl, nu är snart halva bakstycket klart så det går framåt men jag blir inte helt välvilligt inställd till projektet när det ska rackla så där.
 
Annat då? Grönsakerna i mitt land växer som ogräs, pallkragar var en hit och hönsbajs från de egna hönsen är rena raketbränslet. På bilden syns min squash som monsterplanta i mitten. Längst fram får man en skymt av löken som jag fick i ett blomstrande byte av Ingaredstoka. Och längst bak syns salladen från samma byte. Vi äter och njuter!
 
Och apropå höns så har vi några nya på tillväxt. Tre kycklingar fick jag till sist efter att ha försökt kläcka runt 50 ägg. Ingen vidare utdelning med andra ord. En är från egna ägg, korsning hedemora/dvärgkochin. Den ser ut så här:
 
På bilden syns också mamma höna som har samma pappa som kycklingen och därför inte fick ruva egna ägg. Hon har också fått adoptera två kycklingar från skickeägg som kläcktes två dagar senare, två isbarer. Hönans egen mamma är också isbar och hjälper till med omvårdnaden av de små. På bilden nedan syns en av dem, de ser likadana ut.
 
Galet söta som nya men efter en dryg vecka nu så ser man redan hur fjädrarna kommer. Snart är de fulsöta, dunbollstiden är kort.
 
I torsdags var vi på Hamnkalaset inne i sta'n och hörde Bo Kaspers tillsammans med barnen. Otroligt bra spelning, jag hade väntat mig något bra och den var ännu bättre. Fantastisk kväll dessutom, juli månad har varit underbar häruppe så här långt. Nu åker jag snart till föräldrarna i södern i ett par dagar medan maken håller ställningarna här hemma. Hoppas att vi får fint väder där också. Hoppas hinna förbi Kampes spinneri om möjligheten ges, det ligger nära men jag har aldrig varit dit.
 
Vi har också börjat cykla. Idén är att vi cyklar till ett närbeläget fik och fikar, då har vi liksom gjort oss förtjänta av det och får motion samtidigt. Ja, mannen i mitt liv är ju redan ganska vältränad så för honom ger det väl inget men för mig gör det nytta, det känns i benen. Igår blev det 16 km, Gäddviksgårdens café tur och retur. Fantastiskt mysigt, synd bara att man satt så nära den bullrande trafiken.
 
 
 
 
 
 

Julisockor klara!

Juli månads sockor är klara! Valet föll på mönstret Broken Seed Stitch som legat länge i mitt Ravelry-bibliotek. Tanken var att använda ett lite randigare garn från Regia och få det att kännas lite mindre randigt. Så långt allt väl, jag är nöjd med utfallet och med texturen. Men passformen känns ganska lös, speciellt i benen, och det känner jag mig lite mindre nöjd med. Dess bättre fastnade dottern för dem så de får flytta till hennes socklåda istället för min. Det vita garnet är för övrigt Drops Fabel.
 
Början
 
En klar
 
Båda klara!
 
Fördelen med mönstret var också att det var enkelt, en perfekt stickning framför VM-fotbollen! Nu närmast tror jag att det ska bli en tröja till dottern, jag kunde inte låta bli Drops garnrea utan har köpt några (host, host, ganska många tror jag kanske att det blev...) nystan garn till lite olika projekt. Som då ett gäng Paris till en tröja. Borde gå hyfsat fort och enkelt, tänker jag mig.
 
Annars rullar livet på. Vi har fått några kycklingar, inte så många som jag hade hoppats utan bara tre stycken. Måtte någon vara en höna! Sönerna har dragit ner till far- och morföräldrar i södern, jag ska ansluta för en kortare visit i nästa vecka och hoppas då kunna hinna sticka iväg till Kampes spinneri i Ullervad en snabbis. Hoppas, hoppas... Så märkligt egentligen, i alla år jag varit västgöte och därefter årligen besökt föräldrahemmet, men inte visste jag att Kampes låg så nära! Snudd på pinsamt...
 
 
 

Tillbaka

London är en underbar stad! Jag är ingen globetrotter, jag gillar mitt Bälinge och mina hundar. Men OM jag någon gång ska dra med mig familjen och flytta, då går nog flyttlasset till England. Himmel, vad jag gillar det landet! Och London är en fantastiskt rolig stad att semestra i, där finns liksom lite av allt. Den här gången upptäckte vi Camden, en otroligt charmig stadsdel. Vi åt lunch på deras matmarknad efter att ha gått runt och tittat och fått provsmaka mat från världens alla hörn. Och nog är det märkligt, vi äter så gott som alltid gatumat i London och klarar oss hur bra som helst men trots att vi bara äter på restaurang i Paris så blir vi matförgiftade. Det om något måste väl vara ett tecken..? ;o)
 
Matmarknaden
 
Camden - rekommenderas! Dessutom köpte jag mig ett par Converseskor där för bara 30 pund. Nu känner jag mig så himla hipp!
 
Lurade iväg maken och sonen till inspelningsstudion för Harry Potter ena dagen (dit de delvis färdades i en buss liknande den på bilden) medan jag gjorde garnaffärer i London. Inledde med Loop, trots att jag egentligen bestämt mig för att hoppa över den denna gång. Skyltfönstret är otroligt rart men innehållet lockade inte denna gång heller, till övervägande del icke-engelska och svindyra garner som jag lika gärna kan beställa hemifrån om jag skulle vilja ha dem. Dessutom lät de mig vänta utanför till prick 11 då de öppnade och var inte alls hjälpsamma när jag frågade om stans övriga utbud av garnaffärer.
 
Skyltfönstret till Loop.
 
Efter Loop åkte jag till I Knit, en riktig favorit. Där köpte jag lite garn men inget av mina inköp kommer på bild här av olika skäl. ;) Dock hade jag hoppats på fler inhemska garner, de som fanns ifjol verkar de tyvärr ha slutat med. Men affären är underbar och de har en underbart trevlig och hjälpsam personal som gav mig instruktioner om hur jag skulle ta mig till mitt nästa mål, Knit With Attitude. Efter en dryg timmes bussresa, när jag mer än en gång undrade om jag verkligen hamnat rätt, kände jag igen ett gatunamn och hoppade av. Det visade sig att allt på lappen stämde utom adressen för hållplatsen men det löste sig ju genom att jag kände igen namnet på gatan där affären låg. En mysig och modern butik där innehavaren hette Maya och visade sig vara från Norge. Vi fick en trevlig pratstund och hon gav mig en lapp med direktiv till hur jag skulle ta mig till mitt sista mål för dagen, Nest. Jag tog första bussen men ledsnade när jag kom till stället där jag skulle byta buss. Här fanns en t-banestation och eftersom jag börjat känna av åksjukan efter allt bussåkande, tänkte jag ta tunnelbanan tillbaka till centrum. Men så upptäckte jag att jag nästan var framme, så jag tog t-banan en station, åkte buss en kort sträcka och vips, var jag framme! Hon som hade Nest var en helt sanslöst trevlig kvinna, hon gav mig ett glas vatten och jag fick låna toaletten. Jag köpte förstås lite garn och fick en trevlig pratstund. 
 
Som helhet är jag ändå aningen besviken på engelska garnaffärrer, i alla fall i London. Där finns absolut russin att plocka men det hade varit roligt med mindre Malabrigo (som jag ändå kan få tag på hemma) och mer lokala garner. Jag vet ju att där finns olika spinnerier och fantastisk ull, men den är inte lätt att hitta. Drömmen vore en affär fylld med bara brittiskt garn, men den skulle kanske inte sälja till andra än mig...
 
Sista dagen i London gjorde vi det obligatoriska besöket i Covent Garden och åt på Jamie's Italian, en fantastisk restaurang med humana priser. Jag åt en otroligt len risotto med underbart krämig mozzarella. Risotto vill ju gärna se ut som en uppkastning så bilden gör den inte riktigt rättvisa, tyvärr.
 
 
Så lyssnade vi på ljuvlig musik i Covent Garden, helt otroligt bra var de.
 
När vi strosade på gatorna där så stötte vi plötsligt på Rupert Everett som stod och pratade i en mobiltelefon. Jag blev så klart hög som ett hus men ingen av killarna verkade riktigt fatta storheten i det hela och just då var Mr Ernest den enda film med honom som poppade upp i mitt huvud, en film som garanterat ingen annan än jag sett i vår familj. Men jag tyckte i alla fall att det var otroligt coolt att se honom live. När vi senare strosade tillbaka så var han inte kvar men jag tog en bild på stället i alla fall.
 
 
Väl hemkommen så hade jag fått ett litet paket med två underbara rutor och sagolika praliner från Barcelona. Thanks a lot, ConchiRodes!
 
 
 
 
 
 
 
 

London calling!

Vilken mardrömsvecka! En minisemester i London närmar sig, jag har skött planeringen - bokat flygbiljetter, hotell, bord på favoritrestaurangen, kollat yngste sonens pass, bokat aktiviteter mm mm. Så skulle jag checka in online i måndags - då visar det sig att mitt eget pass har gått ut med mindre än en vecka kvar till avresan! Panik i lägret, jag hängde på låset till polisstationen för att ordna ett nytt. Jodå, de trodde att det skulle hinna komma och i annat fall skulle jag hur som helst komma in idag för att ordna ett provisoriskt. Ett vanligt kostar 350 kr, ett provisoriskt 980! Det kändes inte helt lockande men vad göra, jag vill ju till London!?
 
I morse vaknade jag jättetidigt och låg och gruvade mig. Tänk om inget sms skulle komma, då var tusen spänn åt skogen? Men så kom det, det lilla plinget i telefonen. Ett pass fanns att hämta på polisstationen - hurra!
 
 
Nu har jag kollat in garnbutiker, tänkte kanske vara lite crazy och prova något mer än Loop och I Knit. Vi får se var jag hamnar. Har ni något tips så tas det tacksamt emot. 
 

Ugglesockorna

Det går framåt med sockorna, en socka är klar nu. Jag gillar inte riktigt tån på dem men orkar inte tänka där jag stickar framför fotbolls-VM så de får vara enligt mönstret. De ser ut att vara bättre på själva foten men vi får se, gillar jag dem inte får jag väl ge dem till någon som vill ha dem. Dess värre lyckades jag kasta bilden på hela sockan, ni får nöja er med en på en del av skaftet.
 
 
Två rutbyten under sommaren så nu är jag också i full färd med att göra rutor! Det är betydligt roligare att göra rutor till andra än till sig själv, även om det blivit några till mig också. Men jag får inte ihop nio i samma färgställning än så just nu har jag mest en himla massa rutor liggande. Maken ruskar på huvudet, han kan inte fatta varför jag inte kan montera ihop dem när jag har så många. Det var det där med färger...
 
Store sonen kom hem med en present till mamman. Det värmer i mammahjärtat! Frågan är om jag nämns använda den eller om den bara ska få stå och vara fin..?
 
På söndag var det tänkt att jag skulle åka till London med maken och yngste sonen. Igår skulle jag fixa inloggning via internet. Man skulle ange passnummer, jag hade ju kollat att sonens pass var OK men rotade fram allihop och började mata in. Kollade mitt eget pass, det gällde till januari 14. Den 14:e tänkte jag men vilket år, innan det gick upp för mig - mitt pass har gått ut!!! Det blev full fart in till polisstationen, med lite tur kommer det nya passet på torsdag och i annat fall får jag fixa ett provisoriskt - till tredubbla kostnaden! Visserligen gulligt rosa men det kan jag klara mig utan. Håll tummarna för mig nu - hårt!
 
 
 
 

Lite mer rutor

Fick två rutor till filten med posten igår, tusen tack till Ali för dem. 
 
Fick också bilder på Idefix valpkull nere i södra Sverige och bara måste dela med mig av någon av dem. Har ni sett något mycket sötare än detta?
 
 
Äldste sonen kom hem från Umeå igår på välförtjänt sommarlov. Två års studier på teknisk fysik är avklarade och inte en enda omtenta har ungen! Dessutom aktiv i föreningar, tränade först basket och nu rugby mm. Närmast övermänskligt, tycker mamman. Jag är så grymt stolt över mina ungar, de är fantastiska! Trygga i sig själva, målmedvetna och duktiga var och en på sitt. Dottern är i riksfinal i en tävling för unga ekokockar och ska först till Almedalsveckan i sommar och sedan till finalen i Växjö i september tillsammans med de två klasskamrater som utgör resten av laget. Och familjens minsting är den finurligaste, mest empatiska och underbara lille kille man kan tänka sig. Mammahjärtat sväller nästan över av kärlek och stolthet till alla tre. Kärlek, omsorg och trygghet är receptet, om någon undrar. Man ska se sina barn och ge dem massvis av sin tid. Man ska ha regler men förklara varför. Man ska låta dem vara med och bestämma inom rimliga gränser för att lära dem vad demokrati innebär. Och man ska lära dem att respektera andra och bemöta dem så som man själv vill bli bemött. Och så ska man krama och pussa och pyssla om dem. Det är underbart att vara mamma!
 

Majsockor

Jag lyckades ju inte komma med i Dödergöks sockutmaning så jag kör min egen och stickar sockor av garn som ligger här hemma. Detta blev mitt första par:
 
Mönstret heter Amy Socks och finns på Ravelry. Och nej, det var inte det roligaste mönster jag stickat men det fyllde en funktion just då eftersom jag mest stickat under tidiga morgnar när valparna varit vakna och mitt huvud inte har varit på topp. Garnet är Opal, ett garn som jag fick i ett RAK-byte på Ravelry. Jag är inte jätteförtjust i självrandande garn men gillar verkligen färgerna här, de ger mig vårvibbar och får mig att tänka på äppelträd och nyutspruckna björkar.
 
Nu har jag börjat virka på en gardin till gäststugan, det förra försöket fick jag ju repa upp. Detta har jag större hopp till:
Visserligen kommer den inte att täcka hela fönstret i dörren som planerat men den går i alla fall hyfsat långt ner. Jag har också fixat en sitthörna på bron till stugan:
 
En turkos dyna ska ligga på stolen och så tänker jag mig att någon gång hinna göra en filt i blåa och vita toner. Någon gång...
 
Äggkläckaren är startad nu med två ägg från min isbarhöna, köpta avelsägg av cream crested legbar och gökfärgad maranhöna (se bilden) och så fyra ägg från ICAs ekologiska. Av de senare är det spindel i två av dem så nu hoppas vi få en liten ICA-Stig eller ICA-Cindy i hönsgården vad det lider. Detta med höns, ägg och kycklingar är fascinerande!
 
 
 
 

Lite snabbt

Ligisterna i köket tar all min tid i anspråk och när de sover, gör jag det också. Men lite hinner jag med alltemellanåt. Mina sockor är klara, bild kommer snart. Ett nytt par är påbörjade. Sjalen står och stampar, pärlorna tog slut med ett halvt pärlvarv kvar. Irriterande. Nåväl, nya är beställda och kommer i veckan. Är galet nöjd och ser fram emot att blocka den och visa upp den för världen, dvs på bloggen. Hoppas att den blir lika bra som jag tror.
 
Fick ett RAK i veckan, spännande sockgarn med mönster och stickor till och så en söt liten muminsouvenir. Har börjat sticka sockorna, med stickor 3,5 går det hyfsat snabbt.
 
 
Har också fått två rutor till min restgarnsfilt i sockgarn. Jättefina!
 
 
 

Tynande tillvaro

Min stackars blogg för en tynande tillvaro. Orsaken är denna:
 
Åtta små svarta saker har nu invaderat köket och ger mig inte mycket tid över till annat. De ska ha mat fyra gånger om dagen, de lämnar en hel del efter sig och när de till sist har slocknat så ska golvet våttorkas. Inte mycket tid och ork kvar för stickning här, inte. Men de stunder som ges så jobbar jag på med en sjal i handspunnet garn som jag fick i julklapp av Häxan Surtant. Och jag njuter av varje maska! Det är en sådan outsäglig lyx att sticka i ett garn som någon har spunnit bara till mig. Mönstret heter Buffalo Grass Triangle och följde med garnet. Lite pillrigare än jag först trodde, det gäller att hålla tungan rätt i mun när man stickar framför tv:n. Men jag är väldigt nöjd med resultatet så här långt. På bilden har jag just påbörjat.
 
 
En massa skojiga paket har jag hämtat ut också. Ett litet påskpaket med garn i häftig färg, mönster på jättefina torgvantar, supersmarriga Cadbury-ägg mm.
 
 
Ett bemärkelsedagspaket som öppnades rätt mycket i förtid, bemärkelsedagen är ett tag bort men karaktären är i det närmaste urusel. Garn och mönster till en jätteläcker sjal med ärmar, bilgodis som var försvinnande gott som alltid, te mm. 
 
 
En sjalsnurra har mellanlandat här och snurrar nu vidare söderut igen. Jag har plockat ut ett par läckerbitar och laddat med nytt garngodis. Detta stannade hos mig:
 
 
Till sist en bild på den eländiga Shaman-sjalen när den var blockad och klar. Lika hård som tuggat papper ungefär, inte alls mysig. Skoj också att det stod att alla knutar mm berodde på att det var handspunnet. Nu stickar jag ju i verkligt handspunnet garn och hittills har jag inte sett en endaste knut. Jag är imponerad!
 
 
 
 
 
 

Irriterande dåligt

Jag blev så sugen på att förnya mitt sjalförråd som är ganska tunt, detta med att sticka sjalar är dels lite nytt för mig och dels har många av de alster jag presterat hittat andra ägare (dvs getts bort i present). Men nu grävde jag i gömmorna efter ett somrigt garn - här skulle stickas något somrigt! Valet föll, sorgligt nog, på en härva Shaman från Heaven's Hand, ett pastelligt garn i silke. Ravelry sa en sak om antalet metrar och banderollen en annan, jag förlitade mig på banderollen. Ännu ett dumt beslut...
 
Redan färgen borde ha fått mig att backa. Guldigt, rosa och ljusgrönt. Vad fick mig att tro att det var mina färger? I synnerhet som de liksom är melerade till en enda flammig röra. Garnet delar sig, är kärvt att sticka med och dessutom skarvat ett oändligt antal gånger, jag kommer att ha en himla massa trådar att fästa när sjalen väl är färdig. Det är den snart, trots att jag inte hunnit igenom hela mönstret. Det håller nämligen på att ta slut... Med andra ord ett misslyckat projekt från början till slut. Jag ville först bara kasta hela sk*ten men så bestämde jag mig för att ändå sticka på och se hur långt jag hinner och hur den ser ut när den är blockad. Jag anar att den kommer att hamna i soporna i alla fall men... Så otroligt surt, av alla garner i garnskåpet var jag tvungen att välja detta! Lärdomen blir - studera nogsamt omdömen på Ravelry innan du köper ett spännande garn!
 
 
Jag är med i en underbar liten grupp på Ravelry som till största delen består av kvinnor från England, även om den är öppen för andra. Där har vi just nu en runda där vi gör rutor till en vänskapsfilt till varandra och skickar. Fascinerande hur mycket roligare det är att göra rutor till andra än till sig själv, kanske för att det blir mer variation. Det är första gången jag gör rutor och valet föll naturligtvis på små rutor i sockgarn... Inte mitt mest intelligenta val, jag kommer att få montera i en mindre evighet. Men men, nu vet jag vad jag ska göra nästa gång. :) De rutor jag hittills gjort klart och skickat ser ut så här:
 
 
 
Och naturligtvis lyckades jag skicka iväg de första med porto motsvarande brev i Sverige, dvs hälften. Få se om och var de dyker upp. Det är lite för mycket med valparna nu för att jag ska vara helt fokuserad.
 
Min ena mattekurs är i stort sett klar nu i alla fall. Den andra börjar imorgon, trodde jag... I själva verket började den igår. Häpp! Som ni märker är jag med på banan, not. 
 
 
 

Dubbelstickning!

Jag har smittats av en bacill! Jag fick häromkvällen för mig att testa dubbelstickning, googlade lite, såg en liten filmsnutt på Youtube och satte igång. Himmel, så kul det var! Inte går det fortast, även om jag spottar upp mig så sakteliga, och säkert gör jag fel någonstans men jag är vansinnigt nöjd med resultatet och tvingar ideligen maken och barnen att beundra mitt alster. Så coolt att sticka båda sidor samtidigt, inverterade dessutom!
 
Käckt helsvenska färger, kanske inte den allra snyggaste kombon eller så är det just det det är? Stolt som en tupp är i alla fall jag, fick fnula lite på avmaskningen igår men valde att avmaska i dubbelt garn för att få en kant liknande de övriga. Sjukt nöjd och lite mallig faktiskt. 
 
Igår var jag på en sådan där kvinnlig undersökning som man måste göra med några års intervall och som väl inte är den roligaste man gör. Sköterskan kollade min ålder och sa "du ser ung ut". Just den här dagen kände jag mig allt annat än ung, håret var ledsamt rakt och trötthetsrynkorna kändes oändligt många till antalet, så hennes ord värmde faktiskt lite i hjärtat. Kom hem till den förkylda tonårsdottern och berättade vad som sagts, varpå hon tittade på mig med en krass blick och sa "haha". Där återbördades morsan brutalt till verkligheten.
 
Flätsockorna är klara. Jag är inte helt nöjd, de känns väldigt vida och liksom lösa i skaften. Perfekt förmodligen om man (som jag) gärna har dem utanför byxorna men annars undrar jag hur de ska fungera... Så nu funderar jag på om jag verkligen kan skänka dem som lotterivinst eller ska ha kvar dem som olycksfall i arbetet? Färgen är syrenlila, även om den på bild mest ser ut som någon blandinng av blåbär och mjölk.
 
 
Två bytespaket kom i veckan. Först ett alldeles, alldeles underbart ett från Digitals-kreativ (Ravelry-alias) som var så mitt i prick som det bara går att komma och som jag är oändligt glad och tacksam över:
 
Blått, handfärgat ullgarn, favvogodiset Ahlgrens bilar, ljuvligt te, stickstoppar som jag verkligen, verkligen behöver men inte äger mm mm. Älskar det, stort TACK!
 
Så kom floppen, från en engelsk bytesgrupp. Så lite mitt i prick som man bara kan komma.
Två gigantiska nystan akrylgarn. Billiga örhängen till en som låtit hålen växa igen och kliar något vansinnigt redan av ädlare metaller. Kitschig scarf (den ni ser som bakgrund). Starkt doftande ljus, tvål och något som jag antar ska vara i badet. Gigantiska plastknappar som mer ser ut som barnleksaker. Sorgligt att säga men en del hamnade faktiskt rakt i soporna. Vill någon ha en raffig scarf i rosa leopard med käck spetskant så hojta!
 
 
 
 
 
 

Valpmamma

Jag har blivit med valpar! Eller inte jag utan min tik. Eller egentligen inte min tik heller men en tik som jag har avelsrätt på en valpkull på. Och nu är de här, åtta stycken små lakritstroll. Mamma hund är strålande, hon fick ut dem lätt som en plätt (nästan i alla fall) och sköter om dem på ett lysande sätt. Mätta och nöjda ligger de i lådan, knappt ett pip hörs annat än när hon tvättar dem. Fascinerande detta att inga barn gillar att bli tvättade, vare sig två- eller fyrbenta. Alla vi mammor är däremot väldigt noga med att våra barn ska vara rena in till minsta öronveck... ;o)
 
Medan jag väntade på att valpningen skulle komma igång behövde jag något lättare projekt att sysselsätta mig med som gick fort och krävde minimal tankeförmåga. Valet föll på ett par sockor i Novitas 7 Bröder, eftersom jag dessutom lovat sticka ett par sockor eller vantar till ett lotteri lite längre fram. Jag valde följande mönster i en syrenlila färg. Bilden är inte bra, den är tagen i tvättstugan med mobilen, men ni får i alla fall en uppfattning om hur de ser ut. Vanliga, hederliga och lite grövre sockor men med en fläta på skaftet. Enkelt och snyggt. Mönstret är också väldigt välskrivet och lättfattligt, jag vet att många ogillar Drops mönster just på grund av det omvända men detta var väldigt enkelt och rakt skrivet. Rekommenderas om man är nybörjare på sockor - och flätor...
 
 
Måste förstås lägga in en bild på valparna och deras fina mamma också.
 
 
 
 
 

Glasögonorm

Idag har jag hämtat ut mina nya glasögon, de första progressiva. Jag ser det som ett ålderstecken, nu går det utför med tanten. Förmodligen kommer brillorna att skynda på förloppet, risken är stor att jag bryter nacken i trappen eller snavar på en trottoarkant. Jag vrider på huvudet åt alla håll och kanter likt en uggleunge men tycker ändå att världen ter sig som ett enda suddigt töcken. Förhoppningen är att det framöver ska gå bättre att se på film och sticka samtidigt, som det varit innan har jag fått kika under glasögonen på stickningen. Men vi får se hur vägen mot målet blir.
 
Lite kul när jag skulle hämta ut brillorna. Det blåser närmast storm här, jag låg nästan vågrat framåtlutad i motvinden mot optikern och var väl inte snyggast när jag kom innanför dörrarna. Det var däremot tjejen på andra sidan disken med långa plastnaglar (jag fixar inte långa naglar, med en mamma med förflutet som storkökschef och en dotter som studerar till kock vet jag hur många bakterier det bor under EN lång nagel...), välpudrat ansikte och noga uppsatt hår. Hon tipsade mig om hur jag skulle titta och att det kunde vara svårt i början. "Ja, jag kommer nog att varva med mina gamla glasögon en hel del i början" klämde jag ur mig lite käckt. Blicken jag fick var inte nådig. "Du bör använda de progressiva så mycket du bara kan om du ska vänja dig" sa hon förmanande och tittade på mig. Och jag, som var minst dubbelt så gammal, kände mig som en femåring som ertappats med fingrarna i kakburken. Så nu sitter jag här med de progressiva och försöker hitta skärpan...
 
Har gjort en mössa till Viktor som jag skickade till Umeå. Är nöjd med mössan fast bilden är kanske lite dålig. Garnet är Drops Nepal och mönstret är detta. Otroligt snabbstickad men lite roligare än de vanliga ribbstickade. Själv önskar han sig en mignonmössa men mamman tyckte att han skulle ha en seriös mössa också, han är trots allt snart 21. Fast naturligtvis ska han få sin mignonmössa också, men med tanke på vädret är det knappast någon brådska.
 
 
En påskfågel följde med i brevet till Vicke också. Den har han själv arit med och påverkat lite så jag vet att han är nöjd. =)
 
 
 
Håller på att sticka lite av stashen (fast jag fyller på i samma takt, minst...). Dragspelsbasker har jag på stickorna nu, garn och mönster från det lokala bytet ifjol. Inte jätterolig stickning men det blir effektivt. Få se om jag passar i den, jag är lite tveksam till det men hoppas att jag har fel.
 
 
Igår tog jag en selfie. Jag och maken skulle luncha på sta'n, dottern och två av hennes klasskompisar är med i en stor nationell tävling och igår skulle deras bidrag testas av lunchgästerna. Vi lyckades få två platser. Ska man äta lyxlunch måste man fixa till sig tänkte jag, och när jag ändå var lite fixad (det betyder att håret var blåst med hårtork och lite vax samt läppglans på munnen, mer än så grejar inte jag) så tog jag ett foto. Håll till godo, färskare än så blir det inte. Ändå är det redan inaktuellt på grund av brillorna...
 
Kan tillägga att maken dök upp långhårig och i huvtröja, så alla var inte lika brydda... ;o)
 
Ger er en bild av menyn också så att ni förstår vilken höjdarlunch det var. De är duktiga, kockbarnen!
 
 
 
 
 

Hektisk månad

Februari har varit en rent ut sagt gräslig månad. Jag har haft massvis med jobb och så en massa annat ovanpå det. Det har precis gått att hålla näsan ovanför vattenytan. Lite stickat har det dock blivit, det har ju varit OS. ;o)
 
Stina fick en ny mössa när hon var iväg och åkte Tjejvasan. Den är stickad i Östlandsgarn, ett norskt garn som jag tog ur en snurra med småvarma projekt från bytesgruppen på Ravelry. Snyggare i verkligheten än på min bild (som vanligt).
 
Detta plockade jag ur snurran: Östlandsgarn, två härvor Kampes och ett nystan Alpaca Silk.
 
Ett jättefint vintervitt bytespaket har jag också fått från myzpyz, tusen tack för det. Det fina armbandet har hon själv gjort, jag blir så otroligt glad när någon tar sig tid att göra något till mig. Tack!
 
Jag har äntligen också gjort klart sockorna som min mamma ska få i födelsedagspresent, tillsammans med lite annat smått och gott. Temat för presenten är myskväll. Jag är riktigt nöjd med sockorna.
 
 
Nu pysslar jag på med lite annat men det törs jag inte lägga här, i alla fall inte nu. :)
 
Stora saker som hänt är också att dottern fyllt arton, åkt Tjejvasan och tagit körkort, allt under samma månad. Ni kan ju förstå att en mamma blir sliten. ;o) Nu har vi i alla fall sportlov, på fredag väntar en omgång lasergame på oss och det ska bli galet skoj. Äldste sonen kommer hem över helgen och han är efterlängtad av hela familjen. Sedan ska jag avsluta min första mattekurs, det har gått över förväntan och varit riktigt skoj. Och så har jag varit hos optikern och beställt nya glasögon, mitt livs första progressiva. Nu går det utför med tanten!
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0