zupermorzan

Efter att ha tillbringat nästan hela gårdagen i tv-soffan under en filt och med en stickning i händerna, STEG febern när kvällen kom. Ridå... Den skulle ju bort, bort, bort! Alltså, ännu en dag i soffläge. Idag har jag en eländesdag, dvs jag ser program om elände och påminns om hur bra jag själv har det. Först såg jag dokumentären "Gravida bakom galler" på SVT Play. En kulturchock för någon som växt upp i en skyddad kärnfamiljsvärld som jag. När man ser en kvinna på 31 år som väntar barn nr å (åtta!!!) och pratar om sin pojkvän och barnets pappa som alltså är två helt olika personer, då förstår man hur olika världen kan se ut. För mig är det obegripligt hur man kan fortsätta med droger, hur man kan bli gravid gång efter annan när man vet att alla de tidigare barnen har tagits ifrån en osv osv. Mitt hjärta blöder när jag ser dessa trasiga, sargade kvinnor som ändå har något sorts hopp om att få behålla det väntade barnet och kunna starta på ny kula. Och när de "shoppade" till bebisen i det stora fängelseförrådet... Då slog mig också tanken - hur går det till i Sverige? Även vi har väl gravida fångar? Vad händer med de barnen? Kan man sticka för att hjälpa?

 

Nå, efter denna dokumentär (måste se andra delen när den sänds) så var det dags för film. Valet föll på "Precious", en film som tidvis var precis på gränsen till vad jag förmådde men som mitt i allt eländes elände ändå kunde förmedla hopp, styrka och glädje. Och en insikt om att kunskap verkligen ÄR makt. Kan du inte läsa, kan du inte skriva, kan du heller inte ta in information, får en dålig självkänsla och andras ord blir din sanning. Skolan är viktig, kunskap ÄR makt, inte minst makt över det egna livet. Se filmen om ni inte redan gjort det men ta med en bunt med näsdukar. Och ät inte samtidigt, det kommer ändå inte att smaka gott. Man blir berörd, snudd på illamående.

 

Stickning då? Jo, jag har producerat ett gäng pannband. Tanken är att dessa ska skickas iväg och säljas till förmån för ett välgörenhetsprojekt. Gjorde en prototyp till dottern och en annan till mig. Gick på dotterns alternativ och gjorde två till, varav det ena föll henne på läppen så att det nog hamnar på hennes hylla. Så av fyra pannband kan hittills ett skickas iväg. Ingen vidare utdelning. Nu har jag slut garn, ska riva i gömmorna och se om jag inte har ett nystan till (någonstans i bakhuvudet har jag för mig att jag har ett men var???). Medan jag väntar på att jag ska kvickna till lite så stickar jag en mössa till brorsdottern, tillika guddottern, som fyller år i början av februari. "Chouette", fantastiskt snabbstickat mönster och resultatet är jag också väldigt nöjd med. Rekommenderas! Jag stickar på rundsticka nr 6 i garnet Andes från Drops, vit färg. Bild kommer, hoppas jag.

Blev sjuk i helgen. Anar att det är barnens förkylning som vandrat över till mig om än i en smula annan tappning. De hade mest huvudvärk, jag har feber, snuva, halsont och hosta. En riktig förkylningsklassiker, med andra ord. Nåväl, snäll make klev upp en halvtimme tidigare i morse för att ta ut mina hundar så det går ingen nöd på mig. Idag ska jag borra ner mig under en filt i tv-soffan med en stickning och så ska jag frossa i CMores kanalutbud och se alla de där filmerna som ingen annan i familjen vill se med mig. Lite lakrits ska jag festa loss på också, det kan bli riktigt mysigt. Och så ska jag försöka förtränga att jag ligger efter med bokföringen och verkligen skulle behöva göra klart flytten av min arbetsplats och datorbytet...

 

Dottern har önskat sig ett pannband. Jag bläddrade igen en del mönster på Ravelry men hittade inget som jag gillade riktigt. Men så tänkte jag att himmel, hur svårt kan det vara? Letade fram ett nystan superwash ullgarn ur gömmorna och satte igång med lite flätstickning. Båed jag och dottern är nöjda med resultatet, nu återstår produkttest innan bilder och ev. mönster kommer ut här på bloggen. Det bästa är ju att man med lätthet får ihop ett pannband på en kväll. De blir inte jättetjocka men passar nog bra när temperaturen ligger på ett par minusgrader. Jag, som egentligen ogillar mössor något alldeles väldigt, älskar ju pannband men har börjat använda mössa mer och mer ändå för hälsans skull. Men när man begåvats med en rejält tilltagen mängd hårstrån av lockig modell är inte mössa optimalt. Vintertid är jag konstant rakhårig och platt i frisyren och så blir det så vansinnigt varmt där under mössan. 

 

Nu - filmtajm!

Har gjort färdigt lite småsaker de senaste dagarna. Torgvantarna som brorsdottern skulle få i julklapp tillsammans med halskragen är nu klara att skickas. Har glömt att lägga upp dem som ett projekt på Ravelry och ids inte göra det nu, men här kommer i alla fall en bild.

 

Jag måste vara en av de mest förvirrade människor som finns. Igår upptäckte jag ännu ett paket i min julklapp från Britt-Marie. Det innehöll en jätterar grön projektpåse som ska invigas idag, i hopp om att familjen ska bli lite mer välvilligt inställda till mammans alla projekt. Tror de föredrar en påse framför spridda garnnystan...

 

Idag hämtade jag ut sockgarnssnurran. Som vanligt hade innehållet växt en smula, så nu ska jag klura lite på hur den ska omformas innan version 3.0 snurrar iväg. Men det är jättespännande att hämta ut den och se hur den har förändrats utefter vägen. Mycket garngodis fanns det i den, det finns risk för att en hel del blir utbytt. ;)

 

Jag fick också ett paket från en annan grupp i Ravelry (RAK - Tandom Act of Kindness, en helt underbar idé) som jag är med i med dagens post. Det innehöll underbara gröna garner. Sockgarnet har jag redan två nystan av i samma färg men jag gillar det verkligen så det var bara kul med ett nystan till. Kanske, kanske kan jag skiljas från något av dem framöver då, jag får fundera på den saken. Jag gillar ju grönt.

 

Har läst att det finns något som heter sss - second sock syndrome. Det lider jag inte alls av, tvärtom så gör jag gärna socka nummer två så att jag får ett par. Istället lider jag av ts - tumsyndrom. Jag avskyr att göra tummar på vantar! Dels för att det blir extra trådar att fästa och dels för att jag liksom känner mig klar när jag har tagit ihop vanten upptill. Men det blir ju ingen tumvante utan tummen... Så till sist tog jag mig i hampan och så här blev det färdiga resultatet:

 

Idag kom maken hem med mitt socktoberpaket som han hämtat ut på väg hem från jobbet. Så mysigt paket! Garnet Zauberball i helt underbara färgställningar, te med namnet Höstglöd som luktar otroligt gott och så mönster på sockor med namnet Brainless. Raskt kastade jag mig över kameran för att fota och - nu vet jag inte var jag har lagt linsskyddet! Snacka om brainless... Klart jag måste sticka sockor med det namnet!

 

...som jag repar upp ett påbörjat projekt. Förra gången sockor, denna gång vantar. Insåg vid fredagens hundpromenad att jag måste sticka mig ett par tumvantar innan jag fortsätter med mina planerade stickningar, eftersom jag frös så kopiöst om händerna. Fick för mig att sticka ett par vantar i mönstret Karin, fick för mig att det skulle bli snyggt och tyckte det var kul eftersom jag känner mönsterkonstruktörens mamma. Men nej, det var inte alls min grej! De gick halvvägs upp till armbågen på mig när jag kom till tumkilen och jag gillade inte alls mönstret. Så nu ligger garnet där och väntar på att bli ett annat par tumvantar till mina stackars frusna händer. Sedan ska jag försöka sno ihop ett par välgörenhetssockor också. Ska bara tänka ut ett litet mönster att göra på dem, det känns lite för trist att "bara" sticka vanliga sockor. Kanske man kan göra en fläta längs med sidan..?

Äntligen fick jag fram kameran och tog lite bilder på avslutade och pågående projekt! Soligt och fint ute, då borde inte ens den här fotografen kunna misslyckas. Eller..?

 

Den turkosa lilla jackan har fått knappar i matchande färg. De syns inte så jättebra på bilden men jag är supernöjd med dem. Pärlemorknappar från Garn och textilhuset i Arvidsjaur. Känns bra att handla norrbottniskt även om det var via internet.

 

Har gjort en grön och en turkos disktrasa (den senare åkte dock med sonen till Umeå innan den kom med på bild) i mönstret Triangles. Plättlätt och trevligt resultat. Garnet är Paris, det turkosa var överblivet från koftan ovan.

 

 

Av garnet jag fick i virkbytet på FB bidde det en ugglekrage. Inte lätt att fota sig själv så bilden blev inte den bästa. Garnet är Naturgarn Soft från Gjestal. MEN - jag saknar knappar/pärlor till ögon!!! Förslag på var jag kan hitta något som passar emottages tacksamt.

 

 

Jag har helt snöat in på de virkade torgvantarna. Mönstret (ett köpmönster, för omväxlings skull) omfattar fyra modeller, jag har lärt mig en utantill och har malt på med den nu. Tycker i och för sig att den är snygg men tänker mig att jag måste byta för att inte fastna alldeles i ett hjulspår. De blå på den suddiga bilden har en underbar färg och ska bli present till en vän. De grå ska bli julklapp till en av mina två kusiner. Båda är gjorda i Drops Alpaca.

Just nu har jag två projekt igång samtidigt. Dels en disktrasa i mönstret Chinese Waves som jag gillar skarpt, resultatet blir väldigt stadigt på något vis. Och dels en liten mössa som ska bi julklapp till ett kusinbarn. Den senare stickar jag i ullgarn från Novita. Har inte bestämt om jag ska göra den en- eller flerfärgad, hade tänkt mig det senare men vet inte om jag får ihop det med mönstret utan att behöva fästa femtielva trådar.

 

Idag gjorde dottern Ägg Benedicte till lunch. Hon är otroligt duktig, men så vill hon bli kock också. Kan avslöja att det var vansinnigt gott. Hemgjord Hollandaisesås också, så klart. Och nej, hon brås inte på sin mor...

 

 

Var tvungen att ta ett kort på mina fyrbenta pojkar också där de låg och myste tillsammans på köksgolvet. Annars är de billiga mest varje dag nu, Melvin för att han är så pissjobbig med Mayas löp och Morris för att han är allmänt tjafsig och lite testande nu. Idag hann han med att både rulla sig i en död groda och vara rymmarkung inom loppet av tjugo minuter. Men på bilden är han nybadad, sömnig och alldeles underbar.

 

 

Håller på att tapetsera om utflyttade sonens rum. Eller, gör underarbete och undrar om jag någonsin ska komma till själva tapetseringen... Allt det märkblå han valde för tolv år sedan och vägrat byta ut ska bort och ersättas med vitt, jag ska äntligen få ett eget arbetsrum och det ska vara ljust!

 

Så här såg det ut innan.

 

När vi flyttade in i huset var det de här tapeterna som satt uppe - och som jag nu tar fram i dagen igen innan jag tapetserar över dem på nytt. Jag tycker fortfarande att de är lite rara men var gång jag säger det så tittar barnen konstigt på mig. Uppenbarligen är jag ensam om att gilla dem.

 

Upptäckte att det fanns en tapet under de småblommiga också. Den är jag glad att de tapetserade över, huvva så tråkig och ful!

 

 

 

Så här blev de när de blev klara, torgvantarna:

 

 

Sitter som en smäck på mina hyfsat små händer. Inbillar mig att de blir välan trånga om man har större eller grövre händer, mina är ganska små och smala (med krokiga lillfingrar, noterar jag när jag ser bilden). Men på mina händer sitter de alldeles perfekt, ingen löst sladdrande som det så lätt vill bli. Me like!

 

Sjalen jag skrev om i förra inlägget stannar här. Den vill liksom inte flytta, hälsar den...

 

Igår flyttade kycklingarna hemifrån på allvar, dvs igår gick de in i hönshuset för egen maskin när det blev kväll. Yippee! De är nog så tama och tillgivna, det här lilla gänget, vill helst vara runt mina fötter och på mig mest hela tiden. Så fort de hör min röst så står de vid grinden till hönsgården och studsar. Men kanske börjar det så sakteliga gå upp för dem att det är hönor de ska bli när de blir stora...

 

Nu är det disktraseläge igen, ska försöka producera några innan sonen kommer. Vet inte om jag ids fota dem dock, vi får se.

Min Maluka är klar! Tycker jättemycket om resultatet, speciellt själva udden som var busenkel men blev himla dekorativ. Misslyckades lite med de förkortade varven och fick lite hål, tycker inte om mönstrets beskrivning riktigt där utan ska göra som jag brukar nästa gång. För det lär bli en nästa gång, jag gillade verkligen den här. Har ju prövat att sticka en pyttipanna en gång men den repade jag upp, gillade den inte alls. Konstigt det där, hur vissa mönster går rakt in medan andra inte landar alls.

 

 

 

Ska tillägga att garnet är Drops Baby Alpaca Silk, samma garn och färg som jag skickade iväg i virkbytet. Blev så kär i det att jag köpte några nystan till mig själv också. 

 

Är inne i en grön våg nu, märker jag. Måste försöka bryta den innan jag till slut bara har gröna saker (även om själva sjalen här ovan nog ska bli en julklapp, tror jag...). Inser att hösten är nära och jag behöver torgvantar så nu virkar jag sådana i Drops Alpaca. Färgen är grön, så klart!

 

 

Mönstret köpte jag tidigare i somras men då kändes det inte så aktuellt. Det gör det nu... Väldigt illustrativt och välskrivet, nästan nog så mycket text om man har virkat lite innan. Älskar verkligen den virkade resåren, den ser stickad ut! har gjort klart en vante nu och den sitter som gjuten på mina ganska små händer. Det gillar jag också, inte kul när vantarna glappar.

 

 

Igår damp det ned ett bytespaket i lådan, kafferepsbytet. Där fanns bl.a. mönster på runda disktrasor, det blir kul att göra som omväxling till alla fyrkantiga. Tänkte försöka ha några klara när sonen kommer hem som hastigast i nästa vecka så att han kan få dem med sig. Det ska bli kul att se honom, även om omständigheterna kunde vara roligare. Vi ska på begravning och jag gruvar mig redan lite men intalar mig att det också blir bra med ett avslut. Men jag vidhåller att det är fel att unga människor ska sluta sina dagar - mitt i steget, mitt i äventyret...

 

 

Nystan à la Morris

Närbild på eländet. Hittade inte ens ändan utan var till sist tvungen att klippa av och får därmed två extra trådar att fästa - jag som fullkomligt avskyr att både fästa och sy ihop.