zupermorzan

Om någon visste hur konstigt det känns att vara en familj på fyra! I alla fall när man i elva år varit en familj på fem... :( Körde äldste sonen till Umeå i onsdags och fick se hans och flickvännens första gemensamma lägenhet, en liten etta med kokvrå på 25 välfyllda kvadratmeter. Jag trodde ju att man skulle behöva ta sig in med skohorn, så mycket grejer som de tagit med sig ner. Men faktiskt, det var riktigt rymligt och mysigt. Håller de bara ordning så kan det nog gå bra. Men fy sjutton, vad tomt det blev här hemma efter honom! Inte bara tar han fysisk plats (ca 187 cm basketspelare) utan han hörs och märks alltid när han är hemma. Nu lär det dröja tills han kommer hem igen. Det gör lite ont i mammahjärtat samtidigt som jag inser att jag är fånig, han finns ju i livet och det är meningen att de ska flyga ur boet vid den här åldern. Säkert är det som en god vän sa, det handlar lite om att komma till insikt med det egna åldrandet också. Det är inte det enklaste...

 

Min Wingspan växer så saktelig, är på den sjätte fliken av åtta nu. Känner mig lite kluven, å ena sidan tycker jag att rätstickning fram och tillbaka är hiskligt trist men å andra sidan blir det väldigt snyggt. Mönstret tar verkligen fram randningen i garnet på ett vackert sätt. Just för randade garner gör det sig verkligen, i enfärgat eller melerat skulle jag inte känna mig lika nöjd. Nu återstår att bestämma vem som ska få den i julklapp, där velar jag lite. Får lägga den i allmänna presentpåsen så länge.

 

Mitt bytespaket i kafferepsbytet gick iväg igår, hoppas att mottagaren känner sig glad och nöjd när hon får det. Känner viss oro för sockgarnssnurran i samma bytesgrupp, den verkar ha hamnat på villovägar. Det svåra med att vara moderator för en grupp är hur man ska förhålla sig till andra medlemmar, tycker jag. Hur mycket slarv ska man tillåta från en person? Inte helt lätt. 

 

Idag gick nästa bytespaket iväg, det i en Facebookgrupp där jag är med. Tror det är sista gången jag är med där, tycker det är roligare med byten i Ravelrygruppen. :) Har funderat över varför det är så kul med byten, man kan ju köpa en hel del av garnerna själv. För egen del är det dels detta roliga att få en överraskning i posten och inte bara räkningar, det gillar jag. Och så gillar jag att vi även skickar med ett mönster i Ravelry-gruppen. Man måste inte alls följa det men man får en idé och ett uppslag till ett nytt projekt. Det tycker jag själv har varit jätteroligt och det tänker jag nog fortsätta med som stående inslag, i alla fall i de flesta bytena. Ibland är det också kul med en färg som man kanske inte riktigt hade kommit på själv, en färg eller kanske en nyans. Och förstås nya garnbekantskaper som bara inte har halkat med hem från affären, eller inte finns där alls. Jo, det ÄR kul med byten!