Ibland är livet en fars
Upplevde en farsartad dag igår. Vi skulle få hit en elektriker för att dels dra in el till gäststuga och hönshus och dels fixa jordade uttag i det som ska bli mitt arbetsrum. Och elektrikern kom, pälsdjursallergiker naturligtvis. Vi har sex hundar och en katt... Först gick det bra, han jobbade ute och jag inne. Så kom hans kompis hit för att hjälpa till med innejobbet. Kompisen hade antingen nedsatt hörsel alternativt så hade han svalt en megafon till frukost. Maken till ljudvolym har sällan skådats.
Kisse, som annars inte är mycket för främlingar, måste absolut vara inne och på övervåningen hur mycket jag än försökte övertala honom om motsatsen. Jag stängde in honom i badrummet och meddelade detta till elektrikerna. Fem minuter senare var kisse utsläppt. Nytt försök att fånga in kisse, denna gång stoppade jag honom i vårt sovrum. Fem minuter senare var han utsläppt igen. Samma procedur upprepades en gång till innan jag gav upp och stoppade kisse med höglöpande tik (jodå, vi har en sådan också och därmed också ett par sugna gossar i köket) i tv-rummet. Eftersom strömmen till min router rök räckt kvickt, gick jag ned för att göra nytta där istället. Tanken var att stryka julgardiner. Nu stämmer emellertid ritningarna i detta hus ganska illa så de fick prova sig fram och skruvade vilt i säkringarna (med tillhörande gastande då från megafonen till den mer tystlåtne kompisen). Så just som mitt strykjärn blivit varmt gick strömmen där. Ut i köket för att göra en bröddeg. Hann precis få den färdig och sätta mig med en filtallrik när även köket blev strömlöst. Gav upp alla försök till arbete och satte mig i tv-rummet med de instängda djuren för att sticka. Då tar garnet slut. Mer garn fanns visserligen hemma men i mitt arbetsrum... Då gav jag upp och satt helt stilla i min soffhörna och gjorde absolut ingenting i en halvtimme. Vet ni hur trött man blir av att göra ingenting? I synnerhet som jag hela tiden kunde följa varenda ord av samtalet som konstant utspelade sig en våning upp, trots stängd dörr...
Min stickkompis, lika trött som jag igår.
Vi har haft ett riktigt skitväder häruppe, på ren svenska. Plusgrader och regn gjorde vägarna såphala. Igår kom det också en ordentlig storm som höll i sig ända in på morgonen idag så första hundrundan var inte någon direkt njutning. Bäst att pälsa på sig. Gillar min blå mössa och varma ugglekrage, gillar inte de trötta rynkorna under ögonen som är värst just på morgonen...
Jag har börjat pynta så smått inne i tv-rummet. Jag är allergisk mot en massa julpynt i förtid, jag tycker att det är helt vedervärdigt. Är allergisk mot överdrivet pyntande också, om sanningen ska fram. Det ska vara rustikt och i rättan tid. Alltså gardiner och ljusstakar nu till på söndag och så tar vi fram tomtarna vid Lucia - tidigast. Så här blir det i tv-rummet:
Och jag gillar rött till julen. Vet att många inte gör det men det gör jag. Alla färger är så kalla, bleka och vita utomhus så det varma röda behövs som kontrast. Älskar att krypa upp i tv-soffan bland röda kuddöverdrag (från Ikea), med röda gardiner i fönstren och bara mysa. Det ger värme och värme behöver vi häruppe. Och så ljus, många ljus för attan, så mörkt det är nu. Som att leva i en säck...
Sedan skulle här ha varit en bild på de små barnsockorna till brorsdottern som nu är klara. Men se, då ville liten hund absolut vara med på bild också och i min iver att undvika att få med henne, blev alla bilder suddiga. Så vi får se om jag ids ta nya bilder, det är trots allt bara ett helt vanligt sockmönster.
Har varit medlem i föreningen Sticka i två års tid men funderar på om jag kanske ska slopa det till nästa år. Vet inte vad jag får ut av medlemskapet egentligen. Det känns som om jag hellre kan lägga pengarna på ett extra nystan garn. Hur gör ni andra, är ni med där eller hos StickaMera? Nyfiken...
Kommentarer
Postat av: Carol
Men hallå vilken dag! :-§ Fick de ordning på ström och ledningar till slut? Njut av ljus och soffhörn!
Trackback
